Barn i Sverige utsätts inte för vanvård efter 1980 – enligt politikerna

1:a januari nästa år, kommer ansökningar om ersättning från staten till vanvårdade i samhället bara välla in. Många kommer att ligga i startgroparna, men många kommer också att tveka. En nämnd behjälplig vid ansökningar, om vilka papper etc som behövs är under tillsättande. Fyra domare skall därtill rekryteras för att leda arbetet i nämnderna. Kanslipersonalen skall vara kunnig, empatisk och tillmötesgående och arkivhandlingar som tidigare var delvis sekretessbelagda kommer att skickas ocensurerade till nämnden. Efter samtal med en byrå i processrätt, konstaterar juristerna att förslaget är bra men också bristfälligt.

Det finns men ett viktigt men – efter 1980 gäller inte frågan om vanvård i den svenka socialtjänsten – åtminstone inte vad gäller placerade och omhändertagna barn. De finns inte bara och någon vanvård av barn förekommer inte då och inte nu. I utredningarna hänvisas till att preskriptionstiden inte är helt klar. Vidare nämns att förövarna finns i livet, vilket skulle kunna leda till förtalsdiskussion.

Resonemanget är märkligt, ersättningsfrågan är inte ett avgörande mellan enskilda förövare och utsatt, utan en uppgörelse mellan Staten och den utsatte. Med andra ord finns ingen diskussion om att förövarna skulle vara en del i ersättningsfrågan.

Vidare pekar juristerna på Likabehandlingsprincipen, lagstadgad princip som innebär att myndigheter skall beakta allas likhet inför lagen. Genom att exkludera gruppen, åtminstone 1980-2000 görs det. Utsatta efter 1980 har inte vanvårdats och samhället har inte brustit i sitt ansvar vad gäller tillsyn och omsorg av den här gruppen. Ändå finns det åtskilliga berättelser som såväl sexuella övergrepp som misshandel, som brister i socialtjänstens hantering av omhändertagna mellan 1980-2000.

Den jurist jag talat med, säger bla att det borde funnits ett förebyggandeinlägg i förslaget. Med andra ord någon form av lagstiftning som trycker på att vanvård av barn idag borde uppmärksammas, men genom att gruppen efter 1980 inte räknas måste det innebära att samhället i dag inte brister i tillsynen av placerade barn och deras rättigheter. Det vet vi tyvärr att det förekommer och de barnen samt deras föräldrar är lika rättslösa idag som då.

Åtgärdsdelen är ersättningen till gruppen innan 1980.  Att ha en nämnd är ett lotteri, enligt den kontakt jag haft. Allt beror på nämndens sammansättning och vilka domare som leder besluten. Håkan Ceder garanterar att den sammansättning som blir enligt hans kommande förslag,  skall garantera att empatin ligger hos gruppen vanvårdade. Ytterst avgör regeringen vem eller vilka det blir.

Sökanden av ersättningen kan inte använda sig av rättshjälp, vilket också kan innebära att hemförsäkringens rättsskydd inte heller gäller. Det borde enligt det samtal jag hade, varit möjligt att kunna anlita juridisk hjälp enligt rättshjälpsnormen eftersom många kan ha svårt att föra en egen talan inför en myndighet.

Anledningen till att rättshjälp inte utgår är för att tjänstemännen skall ha funktionen av rådgivande och stödjande till gruppen. Men de kan knappast finnas med i förhandlingarna dessutom är misstron stor från gruppen vanvårdade vilket gör att de nödvändigtvis inte känner att de får den hjälp de vill ha eller önskar. Men det finns troligen en krassare sanning, Staten vill inte ”göda” advokatkåren med pengar i den här frågan. Och det finns en fara men den kunde ha undanröjts genom att sätta ett tak på ersättningen. Seriösa advokater hade nog accepterat detta eftersom det handlar om en en utsatt grupp.

I lagförslaget talas mycket om bevis – det är upp till den sökande att bevisa att han/hon utsatts för kränkningar av sådan art att det är skäl till ersättning. Men hur skall den bevisföringen gå till. Det står inget i arkiven och vem eller vilka i omgivningen kände till vad som hände bakom de stängda dörrarna i fosterhemmen eller på Barnhemmen. Och likaväl som att förövarna är döda kan ju också just människor som eventuellt fick veta eller kände till ha avlidit.

Personligen kommer jag aldrig att kunna styrka med vittnen det som hände i mitt liv, men jag vet likväl att det hänt. När barn utsätts för övergrepp idag talas det om att man skall lyssna på barnet och lita på barnets berättelse. Om jag omsätter detta till dåtiden är det de fakto barn som upplevt,  som i en vuxen kropp burit på detta i ett helt liv. Var läggs då tilltron till det barnet minns eller den vuxnes ev berättelse om barnets upplevelser.

1990 skrev Sverige under FNs barnkonvention, därmed förband man sig att tillgodose och skydda barn enligt ett regelverk som finns att hämta på internet. Men artikel 19 säger följande ”Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet.” Detta borde rimligtvis varit giltigt i debatten om gruppen efter 1980. Och med god vilja kunde Regeringen och Oppositionen gjort detta retroaktivt.

Om jag därmed sammanfattar lagförslaget till ersättning och det som är bra också enligt juridisk bedömning. Är det att det blev en ersättning överhuvudtaget. Där har Svenska Staten trots allt valt att erkänna att man har gjort fel – åtminstone fram till 1980. Inför några tusentals svenskar i Stadshuset och i TV bad Talmannen om ursäkt för den kränkande behandling så många utsatts för under sin barndom. Upprättelsen i det avseendet är unik för Sverige, som aldrig erkänt eller troligen inte heller kommer att erkänna att de gjort fel i framtiden, att de faktiskt sa ”Vi har gjort fel – vi ber om ursäkt.”

Förhandlingarna kommer med all säkerhet att begäras lykta från början och offentlighetsprincipen gäller inte ärenden som berörs inom ersättningslagen.

Det kommer att ges möjlighet till stödsamtal på samma sätt som i Vanvårdsutredningen.

Men när det ändå rensades upp i historiens sjaskiga dokument hade det varit på sin plats att inkludera hela frågan och även satt ljus på idag. För när de som får sin ersättning, Nämnden stänger ner när allt är klart, så återstår ändå – det har begåtts fel efter 1980 och det begås fel idag. I Upprättelseutredningen skriver Kersin Wigzell visserligen att man måste se över möjligheten för dem eller de som utsätts för kränkningar idag att kunna föra sin talan mot den kommun som är ansvarig. Men någon sådan lag eller diskussion finns mig veterligt inte vare sig i Regeringen eller inom Oppositionen.

Barn och Ungdomar som far illa idag inom sociala Barnavården är lika rättslösa idag som igår och detta trots att vi har Barnkonventionen.

Ett nerkortat utdrag ur FNs Barnkonvention.
1.  Ett barn är varje människa under 18 år.

2.  Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras.
3. Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn.

4.  Staten ska vidta alla lämpliga åtgärder för att genomföra konventionen. När det gäller barnets ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ska staten utnyttja det yttersta av sina resurser. Där så behövs ska man samarbeta internationellt.

5.  Barnets föräldrar eller annan vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling och ska vägleda barnet då han/hon utövar sina rättigheter.

8. Varje barn har rätt att behålla sin identitet.

9.  Ett barn ska inte skiljas från föräldrarna mot deras vilja, utom när det är för barnets bästa. Barn som är skilt från föräldrarna har rätt att träffa dem regelbundet.

12. Varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör henne/honom. Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad.
19. Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet.

20. Ett barn som berövats sin familjemiljö har rätt till alternativ omvårdnad.

25. Staten ska göra regelbunden översyn av situationen för ett barn som är omhändertaget av myndigheterna.

34. Varje barn har rätt att skyddas mot sexuella övergrepp och mot att utnyttjas i prostitution och pornografi.

36. Varje barn ska skyddas mot alla former av utnyttjande.

37.  Inget barn får utsättas för tortyr, annan grym behandling eller bestraffning eller dödsstraff. Frihetsberövande av ett barn ska ske i enlighet med lag och får  endast användas som en sista utväg och för kortast lämpliga tid.

39. Ett barn som utsatts för övergrepp eller utnyttjande har rätt till rehabilitering och social återanpassning.

41. Om det finns bestämmelser som går längre än innehållet i barnkonventionen, gäller de bestämmelserna i stället. ( I Sverige är gällande lagstiftning för barn inte i närheten av Barnkonventionen)

10 svar till “Barn i Sverige utsätts inte för vanvård efter 1980 – enligt politikerna

  1. Ping: Stämmer detta

  2. Likhet inför lagen bör inefatta likhet i lagen..att förövarna finns kvar i livet och ev fortfarande kan ha straff ansvar är en minst sagt märklig argumentation för en tidsgräns… Min logiska slutsatts är att staten skydddar aktivt brottslingar inom preskriptionstiden!

    • ja o nej. Men upprättelsersättningen är inte en rättegång mellan enskilda förövare och utsatta barn. utan en uppgörelse mellan staten och de utsatta. Det är bara nys att de sk förövarna hade berörts, för deras brott är preskriberade och kan inte väckas i domstol. så det är ganska snårigt. men tyvärr är det väldigt få jurister som diskuterat detta.

  3. Och för inte så länge sen…..bara 3 år sen lades ett åtal gentemot en fosterfamilj ned på grund av att det hunnit preskriberas, då åklagaren to´g för lång tid på sig att utreda. Riksåklagaren skickade svar på överprövningen ”Visserligen har ringa misshandel bevisligen förekommit men åklagaren har ej gjort fel då preskriptionstiden gått ut”.
    Att socialförvaltningen mörkat, blundat och dessutom accepterat attt ”fostermamman blev så rosenrasande” tas inte upp med ett ord, den delen lades ned utan utredning. Så det är som du skriver, de efter 1980 och fram till nu….finns inte.

    • Hej Monica tyvärr är det så att i vissa fall hamnar barn/ungdomsärenden långt ner på prioriteringen hos myndigheter o hos åklagare handlar det s’kert om samma sak.

  4. Finns det någon bortre tidsgräns för hur länge nämnden ska jobba? Vet du när domarna utses?

    • ja 2014 är sista ansökningsår 1 jan troligen, sedan fortsätter ju redan inkomna ansökningar några år till kanske. de är nog på g redan nu tror att Håkan har klara namn där

  5. krestina lysell grahn

    ja vanvårades på mitt fosterhem i allafall önskar att dom ändrade årtal till 2012 istället för 1980

  6. Ping: Skydd för utsatta barn och sedan… | RosenRasande

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s