Staten skyddar förövarna inom vanvården och censurerar vår uppväxt

I sept antas det nya lagförslaget om ersättning till gruppen vanvårdade 1920-1980. När nämnden som skall besluta och avgöra vem eller vilka som varit så utsatta att staten skall ge dem ersättning tillträder i januari väntar ett grannlaga jobb.

Men det startar också en process för de sökande, sedan länge har åtskilliga letat journaler och handlingar rörande deras barndom. I vissa fall är handlingarna helt borta och andra fall så utsorterade att det knappt framgår att man varit omhändertagen. Kommunernas underlåtenhet och slarv med enskilda människors journaler är skrämmande och kränkande och egentligen borde kommuner som slängt enskilda handlingar från sökandens barndom också betala ersättning.

Vad är det man vill dölja eller ville dölja. Har någon obetänksam barnavårdstant skrivit att barn utsatts för övergrepp av en på orten känd familj som fortfarande eller vars efterlevande finns kvar.

Det man möter när socialakten begärs ut är en censurprocess och ju nyare fallet är dess mer sorteras bort för den berörda. Vuxna Barn vars föräldrar är döda har inte ens rätt att få veta under vilka villkor deras föräldrar levde, Vuxna Barn som utsatts för övergrepp kan inte läsa om detta även om det står i handlingarna, eftersom kommunen/staten snyggt och prydligt stryker med svarta pennan över förövarnas namn.

Det är till skada och men på ett finare språk, men för det vuxna barnet är skadan tydligen rätt oväsentlig. Det vuxna barnet skall inte kunna läsa att Nisse Karlsson blev dömd för våldtäkt eller misshandel eller ens få vetskap om att hon/han utsatts för övergrepp, våld. För om Nisse Karlsson finns någonstans i vårt avlånga land kan det ju bli problem eller… Här handlar det om preskriberade fall alltså kan jag inte som vuxet barn ens anklaga honom och än mindre stämma honom.

För den som inte vet eller som förträngt, är det viktigt att få veta sanningen. Om man blivit utsatt kan det vara händelser som påverkat hela ens vuxna liv. Därmed borde man också ha rätt att veta för att få kompetent hjälp. I Stockholm hänvisar Stadsarkivet till rättsväsendets arkiv och handlingar, för där blir det plötsligt tillgängligt. I de fall ärendet gått till domstol vill säga, i de allra flesta fall anmäldes sällan förövarna inom vanvården av barn, vare sig de våldtog, slog eller på annat sätt misshandlade de barn man hade hand om.

Det skall vara självklart att jag som vuxen måste ha rätt till mina pusselbitar från barndomen, socialakten är inte bara en inlaga till den nämnd som på nåder skall bevilja ersättning utan också en del av ett liv som vi inte vet mycket om. Som vuxna och inte minst när vi har egna barn- barnbarn känns det än mer angeläget att ha sin historia klar bakåt. Vi vill veta varför, hur och vad. Vad var det är det som påverkat min uppväxt, min roll som vuxen etc.

När det gäller Maria Larsson slarviga lagförslag om ersättning till vanvårdsgruppen saknas det dessutom mycket från det som både Vanvårdsutredningen och Upprättelseutredningen föreslog som insatser. Men om det skall jag återkomma.

Just nu känns det angeläget att diskutera hurvida samhället har rätt att censurera våra liv från oss själva. Detta blir också ett problem för gruppen efter 1980 vars förövare i än högre grad lever i välönsklig välmåga och i några fall fortsätter bedriva familjehemsverksamhet.

Men även här handlar det om preskriberade brott mot barn, 1980 ger en preskribtionstid på 10 år i vissa fall 15. Men gruppen efter 1980 är inte en homogen grupp av hämndlystna människor, det är precis som i vårt fall en grupp människor som varit utsatta under den tid Samhället var deras förälder/förmyndare. Den här gruppen får också mer censuringrepp i sina handlingar, vilket gör att deras liv kommer att fortsätta vara fyllt av tomrum där man inget vet och aldrig får veta.

Medias intresse för de här frågorna lyser med sin frånvaro, ivanlig ordning är det bara highlights som räknas, gråtande styvbarn, välregisserade tillställningar av politikerna i frågan. Behandlingen av sociala akter borde vara av ett allmänintresse.

UNTNystart Ekonomi och JobbSR AftonbladetExpressen, SVD, DNSVT, TV4  Nyheterna ,Alliansfritt Sverige, Newsmill

Annonser

3 svar till “Staten skyddar förövarna inom vanvården och censurerar vår uppväxt

  1. Kärstin Eliasson

    Håller med dig, men alla akter som inte går att finna beror också mycket på okunskap hos myndigheten. Jag såg en ”familjehemsakt” från 60-talet där inspektören som det hette då hade skrivit datum för hembesök och ”flickan synes må bra”. Hon skulle aldrig blivit prickad av den tidens tillsynsmyndighet för det var så man gjorde. En kvinna kom till socialkontoret och ville få ut sin akt och det som fanns var ett kort i en sån där kortlåda man hade förr där det stod var hon varit placerad, inget mer.
    Idag har vi så många måsten kring dokumentation att soc sekr går på knäna. Tyvärr stärker det inte barnens rätt eftersom man kan underlåta att skriva ner misstankar om vanvård. Det viktiga, tror jag, är att soc sekr MÅSTE ha TÄT kontakt med barnet. Då kan det finnas en möjlighet att barnet vågar berätta.
    Jag bara hoppas att människor som varit utsatta inte ska behöva gå igenom nån slags rättegångsliknande procedur. Varför inte hellre fria än fälla? En myndighetsperson kan inte ta ifrån en människa upplevelsen. Men njuggheten hos den här regeringen har ju inga gränser. Fortsätt skriva om detta, Anne. Jag pratar mkt om de här frågorna på jobbet. En del vill inte lyssna, en del gör ett jättebra jobb för att skydda barnen.

  2. Jag ställer mej frågan varför finns inte min döda dotters läkarjournalhandlingar över tandvård sjukvård i socialens papper? Varför inte den dyslexi utredning som gjordes innan hon blev tagen med LVU. Man sa ju till mej att jag inte skulle kara att hjälpa henne med utbildning och själva har de inte följt utredningen. Inte ens i Lunds sjukhus finns operationstillfällena listade på besökslistan. Man kan ju begära ut papper på alla besök som gjorts i sjukhus i reseptionen. En lista med datum och betalningsätt. Jag ser ju att något vill man mörka. När hon flyttades till sitt sista fosterhem tyckte man inte heller det var viktigt att hon fick sina personliga saker med sej. Sängen som var hennes och en byrå ville man helt enkelt inte flytta med henne. Istället fick fosterfamiljen pengar för att köpa en ny som de kunde ha kvar till nästa barn skriver man i socialens konversation med konsultfirman som anlitats.

  3. Om s-tjänsten, s-nämden, rätterna,regeringen och andra övriga inblande hade blivit utsatta på samma oss som de utsätter oss drabbade för så hade de gjort precis samma sak som vi gör= Tar sitt kärleksfulla, rätta ansvar för våra barn och våra familjer genom att kämpa för att få hem barnen igen så de bor hemma igen med bio-mor och far precis som det ska vara så vi kan få lära våra barn att bli kärleksfulla, ansvarsfulla,laglia,sanna och rättvisa egna människor när de själva är vuxna så de kan ta över efter oss.För det kan de ju inte när de ska försöka förstöras och få diagnoser,utvecklingsförseningar m.m. pga att nån/några ska ha jobb, inkomst och extra pengar/bonus.Hur i hela världen och fantasin kan man bara med att försöka/förstöra familjer som bara vill ha lugnt och härligt kärlekfullt, ansvarstagande familjeliv???????? Finns inte en enda orsak till det!!!!!!!!!!!!…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s