Ett år sedan vi fick nej – nu startar kampen för 1980 och dagens barn

Hade glömt att det var ett år sedan det officiellt meddelades att styvbarnen inte skulle få några pengar av staten. Kvällen innan hade jag redan fått veta vad som var på gång men måste avvakta till dagen efter. Maria Larsson kallades hem från USA mitt under budgetarbetet i Alliansen för att meddela deras beslut ”det blir inga pengar.” Anledningen var att det skulle bli orättvist.

Idag ett år senare står jag och Sofia Rapp-Johansson på ABF Huset för att dra igång kampen för gruppen efter 1980 och för dagens barn. Med oss hade vi Sveriges bästa juristbyrå i processrätt, Legio Advokatbyrå samt Mårten Schultz, professor i civilrätt. Efter knappt ett års förberedande kunde vi presentera att något trots allt är på gång att hända.
För Barnen som Maria Larsson och  oppositionspartierna, S, MP, V glömde.

När jag och Sofia började prata  om möjligheten att göra något, sa jag ”skall vi göra något rättsligt”  måste vi har bra jurister. Viljan var större än ekonomin, men med hjälp av Mårten Schultz fick vi ett namn att vända oss till. Jag hade läst en del av Mårtens artiklar i dagspressen, pratat i telefon och mailat.  När jag frågade vad han trodde om våra möjligheter sa Mårten det är ett långt arbete men väl värt att testa. På den vägen är det. Tack till dig.

Kampen för 1980-gruppen och dagens barn behöver ett ansikte, något som är åtminstone lite mediakänt. Sofias tre böcker om sitt liv, mängder av föreläsningar, CD och framför allt modig och stark som bestämde sig att vara med i detta.

En viss kritik har kommit för att vi drar detta rättsligt. Jag erkänner att jag sagt att vanvårdsfrågan är juridiskt död för dem före 1980. Men det var samtalen med olika jurister som gav ett hopp om en öppning.

Det arbete som presenterades idag är inget hafsverk eller någon uppoppande jurist som lovar och försvinner, utan ett gediget juridiskt hantverk. 18 år har kartlagts och lagts till den inlaga som lämnades till JK i slutet av juli. Det är ingen grupptalan men väl ett ärende som kan få effekter på lagstiftningen, för det är vad också advokatfirman Legio och JV Palm vill medverka till. Att målen är entydiga mellan klient och jurist är viktigt.

Sofia själv talar inte om pengar för egen del, i de handlingar som lämnats till JK begärs exakt samma belopp som omfattar alla andra styvbarn 250 000 kr.  Det finns inga juridiskt godtagbara skäl för att inte ersätta också gruppen eter 1980, hävdar såväl Legio som Mårten Schultz, preskriptionen inträder för gruppen  vid 2002. Det är med andra ord bara sk principer från Regering och Oppositionen som styrt. Jag lämnar det lagförslag som skall tas i höst, det går inte att ändra och några får trots allt glädje av detta beslut.

Bakom vårt arbete finns ingen organisation eller myndighet. Rädda Barnen och BRIS som rimligtvis borde ha intresse av att driva rättssäkerheten för dagens barn ville inte delta då ”det var ett individuellt fall”. Vi engagerar oss inte i enskilda fall, lät RB hälsa via en pressekreterare som inte hade en aning om vad Vanvårdsfrågan handlade om.

Den inlaga  som gått till JK handlade om skadestånd, vilket avslogs av JK bifogar filen  men bla skrivs det ” Av det hittills anförda följer att JK inte har möjlighet att inom ramen för statens frivilliga skadereglering, ta ställning till frågan om det förekommit skadeståndsgrundande fel eller försummelser vid någon kommuns eller något landsting handläggning av ärenden som avses med dina huvudmäns anmälningar” jksvar .

Men JKs avslag var väntat, faktum är att processen måste gå den vägen. Det som nu sker är att inlagan går vidare till social- och Justitiedepartementet. För att göra det kort – processvägen är lång men inte meningslös. Det sa JV Palm på presskonferensen, och sa också att det här var för viktigt för att släppa, vi måste arbeta för en lagändring och rättssäkerhet för dagens barn.

Det han bla menade var att det måste till en lag motsvarande den som finns skolbarn (elev- barnombud) som driver skadeståndskrav för barn som utsätts för mobbing eller kränkande behandling i skolan. Varför skall barn som omhändertas och placeras vara fridlysta från rättssäkerhet.

Problemet i de fall som provats är att det ofta stupar på pengar. Att driva en process mot en kommun/staten eller annan myndighet är ”myrans krig mot elefanten”. Det behövs en stack för att vinna och det behövs ekonomi för att slåss mot myndigheter. Därtill är det ett tungt arbete att söka journaler, läsa och gå igenom.

JV Palm var dock noga med att säga att det stora steget i hela processen kring Vanårdsfrågan var att Staten erkänt att de gjort fel – att det blir en ersättningslag.

Mysteriet är varför det stoppar vid 1980. Enligt redogörelse från juristerna kan det inte handla om förövarna, eftersom ersättningen är en uppgörelse mellan staten och de vanvårdade (offren).  Gränsen 1980 faller  död, eftersom den delvis säger att inga fel har begåtts efter 1980 eller vad.

Vad det nu handlar om är att driva den här frågan med alla tillgängliga medel och resurser varav den stora resursen är Sofia Rapp-Johansson som via sina böcker, berättelser och journaler går i täten. Det är en tuff roll och ett hårt arbete. Men kravet på rättvisa dels för hennes egen grupp men framför allt för dagens barn har ingen återvändo.

Det finns all anledning att återkomma till det här temat åtskilliga gånger, belysa, diskutera och mobilisera. Men det ger hopp så länge ärendet sköts med seriösa partners. Vad som nu skulle vara önskvärt vore att de sk barnrätts-organisationerna tog bladet från munnen och åtminstone går ut och kräver ett bättre lagskydd och rättssäkerhet för dagens barn.

När jag lyssnade på presskonferensen säger JV Palm mot slutet, att läsa Sofia Journaler var det tuffaste han varit med om. Inget barn vare sig då eller nu ska behöva gå igenom detta. I en relativt ung karriär möter han ett av många öden som ingen trott sig vara möjligt. Jag känner igen Göran Johansson, utredare i Vanvården som sa i en tidningsintervju att Vanvårdsutredningen var det tuffaste jobb han haft och den verklighet han ställdes inför var något han aldrig kunnat ana fanns bakom den sk sociala barnavården.

Nu vill jag tacka alla kamrater inom  Vanvårdsgruppen för det enorma arbete ni gjorde för ett år sedan. För att ni slöt upp, fanns där och vann en delseger. Utan er hade det aldrig gått. Nu skall vi jobba vidare för 1980 och dagens barn, hoppas ni finns med där ute i detta arbete. Sofia och jag kommer att fortsätta men har gärna sällskap av er på resan.

Tack till ABF Stockholm och Lokalansvarig för att vi fick låna lokal av er gratis. 2 Grabbar och ett Kök som ordnade vårt kaffe. Och alla andra ingen nämnd ingen glömd.

Andra bloggare om detta ämne: Göran Johansson

Hela Hälsingland

UNTNystart Ekonomi och JobbSR AftonbladetExpressen, SVD, DNSVT, TV4  Nyheterna ,Alliansfritt Sverige, Newsmill

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s