Ulf Lönnberg och Jan Sjunnesson (fd rektor på Fryshuset) var har ni era ideal

Ikväll var jag på konsert på Stockholms Konserthus. Ett ställe som oftast befolkas av de sköna konsternas publik. Ni vet alla de där som förstår och kan allt om sk kultur. Ikväll var det tvärtom, då intogs huset av en publik som sällan går på klassiska konserter.

Sweden AID Orchestra är ett lovvärt projekt Integration till 100%. Vilket innebär att intäkterna från biljetterna går till projekt som jobbar med att integrera ungdomar i miljonprojekten. Jag lyssnade Candide av Leonard Bernstein och kände en så otrolig tillfredställelse. Jag lyssnar på 15 årige Ali en av de ungdomar som deltar i projektet Skriv dig fri. Ett projekt för miljonprogrammens ungdomar att göra sig hörda i skrift istället för med knytnävar och bråk. Ali läser en dikt ”Brev till min mamma”. Pascal 20 år har skrivit en dikt om porten där han bodde. Det var bra förbannat bra. Lönnberg o Sjunnesson, ”Skriv dig fri” är ett fryshusprojekt för mijonprogrammets ungdomar som bla leds av Sebbe Staxx. Projektet har inga offentliga medel därav att Sweden AID Orchestra lät pengarna gå dit. Ytterligare några unga kan med hjälp av ordet formulera sina tankar och ideer och kanske läser ni det eller…

Men när jag satt där och njöt. Av musiken, dikten och det vackra blev jag så sagolikt arg. Mitt i allt smög sig Sjunnessons kränkande ord från Newsmill in i mitt huvud, tätt följd av Ulf Lönnberg och hans likalydande inlägg. Deras uppfattning är att på Fryshuset frodas kriminaliteten. Med Anders Carlberg i spetsen uppfostras morgondagens gangster, som kritiklöst älskas ihjäl av personl och lärare.

Samtliga insatser som Fryshuset står för betrakats av de bägge debattörerna som förtäckt gangsterverksamhet stödd av okunnig och blind personal. Det var då jag blev arg. När jag hörde Sebbe rappa med The Real Group, Kringsatt av Fiende. Samma sång som sjöngs i Oslo Domkyrka på minnesgudtjänsten för offren i Utöja. Sebbe har norskt påbrå genom pappa Rune. Detta är hans hyllning till det skedde i Norge 2011. Det var långt från våld och ilska och det fanns något så symbiost mellan The Real Group och Sebbes rapp som inte kan förklaras.

Vad de bägge debattörerna finner som det värsta på Fryshuset är de sk passionsämena. Man kan välja skateboard, rapp, teater, musik etc som passionsämne. Ett ämne som skall göra det lite roligare att orka med det övriga i skolan. Tanken är god, får elever göra något som de gillar också i skolan och kanske inte ens har råd med på fritiden, kan ju mattelektionen bli lättare. Men Jan Sjunnesson konstaterar att merparten blir arbetslösa rappsångare som inte kan försörja sig eller ständigt skateande istället för att söka jobb.

I en tid när Alliansen vill ta bort eller ordentligt skära ner de estetiska programmen för att tvinga in elever i jobb  som samhället anses behövs, kommer bristen på kultur och kreativitet inom skolan att utarma en hel generation. Kulturen blir elitistisk och statsstyrd, konst skall godkännas av statliga intagningsnämnder. Alliansens skola är kulturfientlig och har väldigt lite med integration 100% att göra.

Jag jobbad på ett mediagymnasium. Vi hade många elever som var skoltrötta och relativt ointresserade av skoljobbet. Men  en hel del försökte delta i mediavalen. Och de gillade sina val. Betygen var inte de bästa efter tre år. Men jag har kontakt med många av dem idag och ingen av dem har misslyckats i livet trots att de filmade eller fotograferade etc mer än gjorde matteläxorna. Hade de inte haft utposten estiskt val, hade de troligen inte kommit till skolan alls.

Jag kan utan att ljuga säga att alla elever på Fryshuset går inte ut med betyg, lika lite där som på andra skolor. Skoltröttheten och motivationsbristen är inte mindre för att man får åka skateboard, men man kanske kommer till skolan trots allt istället för att springa på stan och skolka. Många elever på Fryshusets skola har problem. Många av dem skulle aldrig platsa i de elitistiska friskolor som Alliansen lyfter fram eller i sk goda kommunala gymnasieskolor. Det är elever som misslyckats sedan barnsben, som mobbats, som tröttnat. Det är miljonprogrammets barn som inte ser makt utan maktlöshet. Två äldre herrar i medelåldern, en folkpartist och KD förfasar sig. Mer disciplin och straff. Ut med gangstern in med honom i fängelse och resten skall fostras i god anda i den sämsta av kristen moral – självgodheten från deras utövare. Ungdomsgårdarna i förorterna skall skötas av polis och socialtjänst samt arbetsförmedlingen. Bort med de kriminella elementen över 18 år. Ni glömmer att gängen rekryteras betydligt lägre åldrar och går på ungdomsgården.

Alla fostras de i Fryshusandan som har en kriminell struktur och tillåter gängmentaliteten ta över istället för den av ärkekonservativa represaliegruppen. FD brottslingar lyfts fram som förebilder och ve och fasa de misslyckas också på vägen mot ett lagligt liv. De faller tillbaks.

Låt mig berätta det jag vet om den ständigt hatade Sebbe inte minst på Newsmilldebatten. Sebbe var en av de tusentals mobbade barnen i skolan, som egentligen aldrig ville vare sig hamna på kåken eller använda droger. Men lyckas man inte i det etablerade gäller det att bli bra i det andra lägret. Sebbe lyckades inte där heller han åkte i fängelse. Han var gängmedlem, hatade polisen, såg sina vänner dö, sin flickvän ta livet av sig. Han hatade etablissemanget och miljonprogrammen, bristen från samhället att se de utsattas problem. Han blev ett problem och såg till att vara det.

När Sebbe fick kontakt med Fryshuset öppnades en annan värld. Det fanns människor som såg mer än fasaden och  den ytligt kyliga blicken. Sebbe skrev inte för att göra teater ”Medan vi faller” när han var avtänd men insåg när han läste det senare att det faktiskt var bra. Så pass bra att Fryshusteatern satte upp det med honom själv i rollen. Bara det ett framsteg eftersom Fryshusteatern jobbar med proffs.

Sebbe vill sluta med droger och gick till socialtjänsten och bad att få komma på behandling men fick nobben. Han fanns inte i socialens rullar bara kriminalvårdens. Men Sebbe gav inte upp, familjen lånade 50 000 kr för att betala hans behandling. De trodde på honom.

Sebbe är ingen lightperson, det finns mycket ilska i honom. Men där finns också djup och eftertanke. Insikt i att ta ett steg i taget på väg in i samhället om än på hans villkor. Men där finns också sorg, jag såg det på sista föreställningen av Medan vi faller, den gamla ilskan bar mer av sorg än vrede.

Jag måste gå tillbaks flera år i mitt liv för att göra den rollen,  sa Sebbe, det blir jobbigt. Men jobbar med två personer den gamla och den nya. Låt mig säga Lönnberg och Sjunnesson det finns mer av ödmjukhet och värme i Sebbe än vad ni någonsin verkar kunna prestera. Han kommer att lyckas inte som fd utan för den han är med de förmågor och talanger han besitter som ni saknar. Ni tar upp sms:et till Jimmie Åkesson. Nej det var inte välbetänkt, men Sebbe har norskt påbrå och det som hände på Utöja var också en del av hans ursprung. Han säger öppet att han avskyr SD, det är många som säger det. Jag försvarar inte hans handling, men jag kan mot bakgrund av det liv han levt i invandrargäng och det som hände i Norge förstå hans ilska.

Utan Fryshuset skulle betydligt fler ungdomar gå åt helvete i Stockholm, nej de blir ju inte forskare eller manchettgossar och ryschtjejer, men de kommer att mogna och inse vad som behövs för att gå vidare när de mognat och hittat sin nisch, sin motivation.

Ingvar Nilsson nationalekonomen som räknar barn- och ungdomar som tillgångar, ekonomiska sådana, menar att varje krona vi lägger på barn i tidig ålder, dessto större bli vinsten i när de är vuxna. Ett förlorat ungdomsliv handlar om miljoner. Eftersom samhället valt att inte satsa på barn när de är små, hamnar kostnaden i slutet när de är tonåringar.  Reparationerna blir betydligt dyrare och chansen att lyckas är mindre.

Den tiden är förbi när socialtjänstens LVU och SIS hemmens inlåsning är lösningen på problemen. Ungdomar och barn behöver synas, känna sig värda att vara med i samhället inte bara som blivande arbetskraft utan som människor. Att någon frågar vad de tycker, vad de vill vad de önskar.

När Lönnberg o Sjunnesson spyr galla över Fryshuset och metoden att använda fd brottslingar, kriminella i jobbet med att förhindra nya brottslingar, skapa lugn i nattens mörker pratar de mot beprövade metoder. De enda som lyckas idag med att fånga upp fd kriminella är organisationer som KRIS,  X-Con och Tjuvgods. Organisationer där fd som förstår missbruk och kriminalitet men också vet att handskas med frågorna. Vill ni avskaffa detta också, Unga KRIS, Ung i X-CON det är samma tanke och ide som styr.

Man kan vara tacksam över att samhället trotts allt är ganska underrepresenterat av personer som er.

Jan Sjunnesson är inte bara emot Fryshuset hans ultraliberala tankar kan ses i det här inlägget. ”Förändra lagen om socialbidrag genom krav på flytt till arbeten, motprestation, inga nya bostäder automatiskt vid barnafödsel och ingen riksnorm för bidragets storlek. Tough love. Det skriver Jan Sjunnesson, folkpartist.”

Ulf Lönnberg, KD politiker skriver på sin FB sida följande ”Redan för ca två år sedan talade flera personer med mig om detta. Eftersom Fryshuset fick genmälestid i en TV-sändning och att det sedan blev tyst gjorde att jag hade svårt att ta det till mig. Farligt att Fryshuset belönar kriminalitet – Artikel av Bitte Assarmo – Newsmill
www.newsmill.se
Artikel av Bitte Assarmo – Farligt att Fryshuset belönar kriminalitet”

 

UNTNystart Ekonomi och JobbSR AftonbladetExpressen, SVD, DNSVT, TV4  Nyheterna ,Alliansfritt Sverige, Newsmill

 

Annonser

2 responses to “Ulf Lönnberg och Jan Sjunnesson (fd rektor på Fryshuset) var har ni era ideal

  1. Super Jam gick in på sin andra kväll och de senaste två åren så har jag nöjt mig att gå första kväll eftersom det varit så mycket annat på stan just den här veckan på året – Stockholms Kulturfestival och Ung08. Men i år gick jag även andra kvällen och är glad för det. Ikväll lärde jag mig en hel del om Contact Juggling, Dynamic Manipulation, Orb Rolling, Sphereplay, Spherical Balancing. För en oinvigd låter detta som flummigt mumbo jumbo, men efter att ha sett japanen Komei Aoki på Super Jam så har man förstått att det är ju en helt egen division i jongleringssammanhang. Det finns mängder med filmer på Youtube som har med detta att göra och man kan inte bli annat än imponerad. Komei Aoki bjöd på en förstklassig show där han inte bara jonglerade utan också körde popping till musiken. Kändes fräsch och ganska unikt i Super Jam. Kul med lite nytänkande och att de bjuder in dansare ända från Japan. I övrigt bjöd danskompaniet P*fect på en grym show där dansstilarna Waacking och Voguing var framträdande. En grym låt med Prince i slutet av P*fect’s show gjorde den extra bra. Synd bara att man inte kan ladda upp saker på Youtube där Prince har sina låtar med. Otroligt att Youtube kan känna av vad som musikmässigt finns i ett klipp och automatiskt stänga av ljudet. Så det fick bli en förkortad version med gruppen P*fect. Andra kvällen var det följande uppträdanden: P*Fect, ATATA, Allstar show, Hiphop Bonnie & Clyde 2vs, The Freshest Funk Battle, The Freshest Flip Out och Komei Aoki för att nämna några. Dj Funky Loffe var en av de som skötte vinylspelarna och Daniel Boyacioglu och ADL var konferencier ikväll. Daniel och ADL möttes i ett litet rap battle innan föreställningen. Där imponerade Daniel stort med sin kreativa verbala förmåga. Se filmerna här .

  2. Pingback: Monumental tystnad av kritikerna | RosenRasande

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s