socialförvaltning vill placera 12-åring på hem när han fyller 20

Det kommer många samtal om socialförvaltningar som upplevs som allt mer egenmäktiga gentemot de biologiska familjerna. Man skulle kunna skriva en blogg om dagen om olika ärenden och då menar jag i fall där föräldrarna är i högsta grad klara och medvetna om både sitt och barnens situation.

Låt mig berätta om Linköpings Socialförvaltning, där socialsekreterare Hanna Edqvist är kontaktperson för en 12-årig pojke med ADHD. Enligt samma sekreterare är pojken också lindrigt utvecklingsstörd. Detta diskuteras med familjehemmet låt oss kalla dem O…….son och läggs fram i telefonen till modern  som  redan beslutat.

Historien börjar med att en ensamstående mamma med en son som har ADHD problem, parallellt har mamman varit arbetslös längre perioder men på bästa sätt försökt klara sin familjesituation. Under några år valde hon att ha en kontaktfamilj för sonen, där han vistades varannan helg. Ibland bodde han längre tider i hemmet. Men valet var mammans. Hon ville ha hjälp och behövde avlastning. Detta var en sk SOL-placering där mamman var delaktig.

I juli 2011 beslutar Socialförvaltningen i Linköping att göra ett LVU på sonen, trots att K hela tiden varit villig att ta emot hjälp. Nu var läget det att farfar dött och det tog sonen väldigt hårt. Mamman begärde hjälp av bla familjehemmet om att få stöd för att förklara vad som hänt. Hon redogjorde också till socialtjänsten vilken förlust det var för sonen att farfar dött. Detta tog inte socialförvaltningen upp utan ansåg att mamman  inte klarade av sin son.

Under tiden som gått har mamman skrivit till Socialstyrelsen om hur ärendet skötts i Linköping. Om hur socialsekreterare Hanna Lindqvist via hot tvingat mamman till att skriva under diverse papper som berör sonen. Om du inte skriver under drar vi in umgängesrätten är något som hon fått höra flera gånger. Vägrar hon, är hon inte samarbetsvillig. Vissa möten registreras inte i journalerna och om mamman framfört något finns inga noteringar kring detta.

mamman förde sitt krav på att få hem sin son till Förvaltningsrätten. Hon har ett fast förhållande med en man som sonen tycker om och vill kalla pappa. De planerar att flytta ihop och hjälpa sonen tillsammans. I Förvaltningsrätten tar juristerna inge hänsyn till mamman och hennes Advokats synpunkter och man har överhuvudtaget inte lyssnat till deras redogörelser utan går på socialtjänstens förslag om fortsatt LVU.

Socialsekreterare Hanna säger,  när man väntar på domstolsbeskedet att hon kan meddela utgången om de inte vill vänta. Men mamman och advokaten stannar, dock för att finna att efter någon minut kommer Hanna ut och säger att det blir fortsatt LVU och lämnar byggnaden.

Sonen är 12 år,  enligt Barnkonventionen artikel 9  skall ett barn ska inte skiljas från föräldrarna mot deras vilja, utom när det är för barnets bästa. Barn som är skilt från föräldrarna har rätt att träffa dem regelbundet.

Artikel 12 Varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör henne/honom. Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad.

Sonen har berättar hur andra barn i familjehemmet skickade ut honom på isen för att kolla om den höll innan de gick ut på den. Sonen skickas upp på sitt rum och får sitta där i flera timmar utan kontakt om han uppför sig illa enligt familjens sätt att se det. Detta har inte socialtjänsten tagit till sig eller lyssnat på.

Det står ingenstans i Barnkonventionen att socialtjänsten och familjehem över mammans huvud kan bestämma att barnet skall flyttas till institution när det fyller 20 år. Även barn med lindrig utvecklingsstörning och ADHD blir myndiga när de är 18 år och de har samma rätt som andra barn att göra sin röst hörd.

I det här fallet har mamman från början bett om hjälp, men tanken var inte att förlora sonen utan att familjen skulle få hjälp. Vad gäller skrivelsen till Socialstyrelsen vägrar Linköpings Socialförvaltning att svara till Socialstyrelsen innan de haft ett möte med mamman.

Jag måste fråga mig med vilken rätt kan ett familjehem och socialförvaltning planera en 12 årings liv efter det han fyllt 18 år. Hur kan man som myndighet tillåtas använda hot mot den biologiska mamman för att tvinga henne till de sk insatser som socialtjänsten vill göra. Hur kan man använda detta som ett argument att om du inte gör som vi vill får du inte ha umgänge med din son.

Det behövs en grundlig genomgång av hur de olika socialförvaltningarna i Sverige agerar vid omhändertaganden av barn. Det behövs ett starkare stöd även för familjer som känner sig felaktigt behandlade i deras kamp mot myndigheter. Trots allt finns det ingen statistik som säger att familjehemsplacerade barn klarar sig bättre än om de bott kvar hemma.

UNTNystart Ekonomi och JobbSR AftonbladetExpressen, SVD, DNSVT, TV4  Nyheterna ,Alliansfritt Sverige, Newsmill

5 svar till “socialförvaltning vill placera 12-åring på hem när han fyller 20

  1. ja det är hemskt hur de behandlar allt som har med att en människa söker stöd så blir allt bara värre.

  2. Det finns däremot grotesk forskning gjort på 60 och 70 talet om tvillingar där den ene placerats och den andre blivit kvar i den dysfunktionella familjen. Det placerade barnet fråntogs all kontakt med biofamiljen. Barnet som blev kvar i biofamiljen mådde mycket bättre som vuxen.

  3. Ring Aldrig till Soc

    Jag känner så igen situationen. Liknar alldeles förfärligt det jag själv varit med om:( . Man söker hjälp, känner sig extra ansvarsfull för man insett sina begränsningar men blir istället ifrågasatt, skuldbelagd, o svartmålad. Istället f att bli stärkt, för att orka m vardagen, blir man knäckt, fråntagen all kraft, all makt.

  4. Trots att en utvisning, enligt socialtjänsten, skulle vara förödande och trots intyg från sjukvården som visar att det finns risk att mamman överger barnen har migrationsverket beslutat att barnen ska utvisas med sin psykiskt sjuka mamma.

  5. Ja snälla börja granska soc på stört !!. Vi ser hur föräldrar och främst ensamstående mammor som söker hjälp trycks ner i skoskaften, tvingas
    att göra allt som soc säger o kräver även om det är oskäligt. Gör de inte det så omhändertas barnen…När de söker hjälp ses de som svaga o misslyckade o handläggare talar illa och nedlåtande om mamman. Som maktmedel tar de till LVU och på ensidiga uppgifter vinner de i förvaltningsrätten…för stökigt hemma o mamma psykiskt sjuk ( som det alltid heter när kvinnan inte orkar…)..och vem tar den svages parti ? Ingen !
    Vi som jobbar som jourfamilj i många år har fått se en hel del exempel på denna maktfullkomlighet som existerar inom soc….så mitt råd är; ring inte soc i första hand utan tala ut med vänner o grannar o be om hjälp…en del på soc är värre än SS…/ Karin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s