Ge missbrukare en dödlig injektion en smärtfri lösning

Linden, lågtröskelboendet i Västberga (Stockholm) skall bli modell för den fortsatta missbruksvården i Stockholm. 100 nya platser i Råcksta med samma modell, full och påtänd men tak över huvudet. Iden verkar så bra att Stockholms Stad anser det vara en modell för missbruksvården i stort, för den som inte ”vill” sluta med sitt missbruk.

I SVT Rapport kunde vi se vinglande män utanför entrén till Linden på gräsmattan, intervjuade berättar om att det både knarkas och dricks inte bara utanför utan också innanför dörrarna. Det senare är förbjudet, men personalen har inte rätt att kontrollera. Det är förbjudet att vara påverkad också att komma in, sa den moderata representanten, Marie Ljungberg Schött (M), som talar om en förlängning av härbärgerna.

Man har tak över huvudet (tak över huvudetgarantin uppfylld) och slipper köa till härbärgen. Det låter så tjusigt, men verkligheten är att tröskelboendet inte bara består av gamla ärrade vargar utan också yngre som redan i Stockholms Stads ögon betraktas som hopplösa.

Vari det humana ligger i att låta människor bo ”bra” men samtidigt fortsätta sitt gamla liv utan insatser eller ens besök av beroendeenheterna! Ja man kan knarka i husvärmen och ta sitt brännvin i en soffa istället för på gatan. Man kan både dö av överdos och spritförgiftning i stugvärmen. Det vilar en cynism i Marie Ljungberg Schött (M) uttalande om att nå ett narkotikafritt samhälle när hon i nästa andetag säger att ”för den som vill eller så önskar”.

Iden med ett narkotikafritt samhälle ligger mil och år bort, det är trots att också jag drömmer om det, än längre bort,  när man resignerar och låter allt yngre hamna i sk lågtröskelboenden. Vi får givetvis inte bort knarket, jag har nog resignerat i det,  men det finns möjligheter att minska och stoppa upp. Jag tror att det finns många som ”tröttnat” på drogerna men som tappat tron på att det finns hjälp. I Stockholm skär man ner mer och mer på insatser av vård och behandling. Färre skickas till behandlingshem, de som skickas sänds iväg på kortast möjliga tid,  där chanserna att lyckas blir minimala. Att sluta med droger, tänka om och bearbeta är inget som tar någon månad eller några timmar i veckan på ett pliktskyldigt öppenvårdsprojekt. Det handlar om år av beroende och inlärning i mönster som sitter så djupt att det snarare handlar om år av stöd och rehabilitering än månad och dagar.

Jag inser att inte staten kan betala för år av behandling på institution, men det bör finnas så stora resurser att behandlingen kan avslutas i en första etapp för att sedan bära vidare i nästa steg ute i samhället. Jag ser samma sak med substitutbehandling. Vad är det för mening att ge metadon eller subutex till människor som sedan går raka vägen ut och sätter sig på parkbänken för att svepa en billig rosita eller några öl.

Är inte tanken på substitutbehandling att människor skall få ett fäste för att kunna påbörja en vandring mot något nytt – ett hyggligt socialt liv! Mig veterligt finns inte ett projekt i allmän regi i Stockholm där det finns stöd och insatser utöver att ge människor statligt betalt knark istället för att köpa det på gatan. De ideella föreningar som arbetar med rehabilitering får allt mindre med pengar,  samtidigt som de förväntas att klara det samhället inte klarar men utan anställda eller hyggligt avlönade.

Att klumpa ihop sk uteliggare, vilket nämndes i Aktuelltinslaget,  är att göra det enkelt för sig som politiker. Det som inte syns luktar inte. Att skicka folk till Västberga eller Råcksta industriområde stör inte bilden av vänliga Stockholm där turister och innerstadsborgaren skall slippa se skiten på gatan. På så vis kan givetvis huvudstaten i världsklass säga att missbruk inte är ett problem och när vi gömt undan tillräckligt många i det avlånga landet Sverige kan vi säga att missbruket är borta – för vi har låst in det bortom betraktarens öga.

Missbruk och sociala stigmatisering är en skamfläck hos de politiker som vill bygga en stad och ett land av lyckliga hårt arbetande i arbetslinjens tecken, med duktiga barn i innerstadens elit och privatskolor. Ett samhälle där Anders Borg finansminister lite arrogant kan säga att folk skall inte supa de skall jobba. För den arbetande befolkningen super inte – de dricker sig asigt berusade på sin fria tid, de småknarkar i hemmet eller på krogen väl gömda och skyddade. Och när kvällen är över går de hem och stänger sin dörr till trevliga lägenheten. Finns det sedan några barn i vägen som mår dåligt är det inget som stör så länge ingen klagar och det vi – barn klagar ytterst sällan på sina närmaste.

För mig är Stockholms Stad drogpolitik ett dj…a hån. Ett sätt att långsamt ta död på människor i en smärtsam och utdragen process. Fråga den långsamt döende om de trivs med tillvaron att sakta dö – ja visst de skrattar o jublar. Ja men nu får ju också alla som tycker att narkotikalagstiftningen är så fruktansvärd eftersom den förbjuder människor knarka sin tillfredställelse. Nu får man knarka på rummet, dricka sin flaska i lugn och ro – allt betalt med skattemedel, var det 18 miljoner Krister Karlsson (KRIS) nämnde. Så mycket närmare legalisering och tillåtande kan vi knappast komma.

Jag har en bättre ide – ge dem alla en giftspruta eller dränk dem som katter. Det är mer humant och mindre lidande än att leva som ett vrak tills kroppen inte orkar längre. Är de för unga kan vi alltid ge dem all legal förskrivning som finns så att de håller sig lugna och inte bråkar. Lugn de blir också slitna och trötta sedan kan vi skicka dem också vidare.

Hm är det en tillfällighet att Ny Gemenskap också hamnar i Västberga vägg i vägg med lågtröskelboendet. Nu kan knarket och flaskorna vandra mellan de två ställena över gräsmattan och Västberga Polisstation lär behöva förstärkning om de inte skall ha både ögonbindel och hörselskydd.

Röster om Linden och Lågtröskelboendet

Så här beskriver en fd boende på Linden sitt boende:  ”–Ett boende med egen dusch, toalett och lagad mat var ju toppen för mig. Att de sedan inte ställde några krav på drogfrihet var perfekt.  Väl på Västberga Boende höll han sig mest på sitt rum, där han använde droger så fort han hade råd att köpa. När han gick ner i matsalen för att äta var det oftast påverkade personer som kom in och var kaxiga och högljudda. –På kvällarna fanns det en vakt, men han grep ju bara in om det blev våldsamt, annars stod han och pratade med märkbart drogpåverkade människor som om ingenting.

–Grejen är att det inte finns något program för någon, det är mer som en förvaring. Personalen sitter ju bara och räknar in de boende, inget mer. På det året jag bodde där blev jag erbjuden ett sånt där samtal av personalen, men det gav mig ju ingenting heller.”

På Västberga boende fortsätter missbrukarna med narkotika De senaste 10 åren har allt färre vuxna missbrukare i Sverige skrivits in för behandling för att bli drogfria. En del placeras nu på stora boenden där de får fortsätta med sitt missbruk. ABC och Aktuellt har granskat Stockholms satsning på ”Västbergamodellen”.”

Den politiska majoriteten i Stockholm tycker att Västberga boende fungerar bra, och vill sprida Västbergamodellen. Ett nytt likadant boende fast ännu större, med 100 platser, ska skapas ute i förortsområdet Råcksta.”

Det finns ingen vetenskaplig grund för behandlingshemmen som arbetar enligt Västbergamodellen. Det säger en av Sveriges ledande forskare på samhällsinsatser för missbrukare, Mats Rydell.”

Marie Ljungberg Schött, moderat och tillförordnat socialborgarråd i Stockholm – från och med onsdag.

-Att hjälpa missbrukare ut ur ett missbruk och leva på ett annat sätt är otroligt svårt, det kräver ett långt motiveringsarbete. Vi vet att många av dem som finns här på Västberga har farit runt på olika härbergen, och vi ser Västberga som en förlängning av detta men som är bättre, där man har tak över huvudet varje natt, vet vart man ska sova den kommande natten och där man kan ha sina saker.

Där finns det också personal som är utbildad som gör allt de kan för att motivera att ta nästa kliv. Då finns det också plats, men all forskning visar att det är väldigt svårt att behandla någon för ett missbruk när man själv inte är motiverad. Om någon verkligen skulle vilja ta nästa steg och komma in på behandlingshem, då kan vi ordna plats samma dag*. man får inte vara påtänd eller berusad, ej heller använda alkohol och narkotika på platsen, varken inne eller utomhus. Gör man det upprepade tillfällen då kommer man att skrivas ut, sa Marie Ljungberg Schött. (*Jag vet inte vilken stadsdelsförvaltning socialborgarrådet hänvisar till där man kan får behandling samma dag. Min särbo kämpade i mer än ett år för att få behandling. På Tjuvgods/Andra Chansen slåss vi för att våra deltagare skall få insatser för att kunna leva ett drägligt liv och jag lovar det handlar inte om en dag utan mer om månader.)

 

UNTNystart Ekonomi och JobbSR AftonbladetExpressen, SVD, DNSVT, TV4  Nyheterna ,Alliansfritt Sverige, Newsmill

 

Annonser

8 svar till “Ge missbrukare en dödlig injektion en smärtfri lösning

  1. Tuula Tuulasvuo

    För oss som arbetar inom missbruksvården är detta ingen nyhet. Snarare en del av missbrukarens grymma vardag. LVM vården är en katastof i dagsläget men förbättras förhoppningsvis de närmaste åren med anledningen av de krav socialstyrelsen idag ställer på kompetens. SUL (social utredning LVM) ska leda till förbättrade resurser och möjlighet till fortsatt behandling och vård. Men tyvärr … många LVM hem skickar sina missbrukare till lågtröskelboenden eftersom det inte finns annat att tillgå. Klienten kanske varit på sitt fjärde eller sjunde LVM … vad finns det mer att göra frågar man sig? Jag hoppas innerligt att den statliga missbruksutredningen som Gerhard Larsson gjorde, att den lägger ner LVM hemmen som ändå inte kan göra det som är deras uppdrag: att motivera klienten till fortsatt vård (eftervård). Dessutom är de flesta missbrukare idag som tas om hand så illa nergångna i sina missbruk och har så svåra skador att de inte kan ha ett eget fungerande boende längre utan behöver tillsyn i form av sjukvårdsutbildad personal. Jag tror inte folk i det här landet förstår hur illa ställt det är med missbruksvården. Man måste nog se det inifrån och leva med nära anhöriga som råkat ut för ett LVM.
    Dessutom ses inte visselblåsare med blida ögon … man SKA tycka att det är bra även om det inte är det … många försvarar missbruksvården enbart för att behålla sina arbeten. Det är min övertygelse. Sen finns det säkert ett fåtal som har ”kallet” att hjälpa människor i utsatthet, men de är få.

  2. i Fagersta fanns på 70-talet ett område som kallades Kottmossen, dit alla missbrukare hänvisades och som blev ett stort problem i Fagersta. Området drog många yngre och det tog flera år innan kommunen stängde och tog tag i problemen. Ändå nekade Fagersta Kommun till att det fanns drogproblem

  3. Jag minns en fruktansvärd film om misären på Kottmossen i Fagersta på typ 80-talet som skildrade exakt den här sortens ”vård” och jag tycker att den här typen av missbrukarpolitik på ett vis kan liknas vid fattigas slum; ingen tar ansvar för de svagaste utan de lämnas därhän i kollapsat liv. Ett oerhört aggressivt förhållningssätt gentemot de som havererat eller/och aldrig fått en riktig chans.

  4. Det är tråkigt att läsa att det går till så här inom missbruksvården. Det verkar bara vara en ”förvaringsplats”. De behöver vård och stöd att komma tillbaka. De behöver vara motiverade för denna insats. Annars är det svårt att hjälpa dem.

  5. Väldigt intressant inlägg. Med tanke på att vi vet att missbruket ökar och har ökat stadigt de senaste tio åren. Dessutom kliver missbriket längre ner i åldrarna. Det är med tanke på det intressant att sedan 2000 fram till 2011 har antalet personer som vistas frivilligt på institution för missbruksproblematik minskat med ca 33%. Och jag kan inte tänka mig att det är färre som söker vård nu för tiden.

  6. Väldigt intressant människosyn du har. Du borde kolla upp en tysk som styrde i Tyskland 1933-1945, du och han har lite liknande syn på ”undermänniskor”.

    Att ens prata om att ta livet av en annan människa för att DU anser att DERAS lidande är för stort? Nej du tant, vad du bör göra är att se över ditt sätt att tänka om andra MÄNNISKOR,

    • Ja man tolk texten som fan tolkar bibeln o du är inget undantag. du borde läsa det jag skriver i stället för en rubrik. Beklagar att din läskunnighet ligger på så låg nivå, inser med all tydlighet vad som diskuteras om läskunnighet i Sverige är mer utbrett än vad jag trott också hos vuxna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s