Barnfattigdom utnyttjas av mediavärlden

Sofia Rapp-Johansson från Hudiksvall reser land och rike runt för att tala om sexuella övergrepp på barn och vad det innebär för barn som utsätts. Hon lämnar ut sig själv för att ge människor en närhet till problemet, men hon talar för  barn av idag och i går. Det är gårdagens barn som står i fokus, när Sofia bestämde sig för att prova den vanvård hon utsattes för av samhället med en stämning av svenska staten. I Sofias fall handlar det inte om att få vare sig miljoner eller 250 000 kr för egen del. Utan om att en hel grupp mellan 1980-2000 som hamnat utanför Svenska Statens sk förlåtelse och uppgörelse med svensk vanvård av barn.

Det handlar om att ge gruppen som Sofia tillhör samma chans till ersättning och upprättelse som den äldre generationen får del av. Det handlar om att få en lagstiftning som är så heltäckande att inga barn skall behöva lämnas utanför och fara illa.

UNICEF kör nu kampanjen ”Inga barn får hamna utanför” I Sverige är vi överens om att alla barn ska ha samma rättigheter. Ändå finns det barn som inte räknas in. Som ingen ser. Som hamnar utanför.

Det är en svindlande idé som stannar vid en idé eftersom lagstiftningen kring barn idag bygger på vuxna värderingar och normer. FNs barnkonvention borde ligga som första krav på UNICEF:s sida när det gäller barnen. Vi har en barnlagstiftning i Sverige som bygger på vuxnas uppfattning om barn och ungdomar. Det innebär att medelålders, barnlösa, pensionerade har makten att skapa samhället för barn, ett samhälle där barn och ungdomar underordnas vuxenvärlden.

Inom Socialtjänstlagen och socialtjänsten fattas beslut om barn som bygger på det vuxna samhällets normer. Det innebär en godtycklig hantering av barn och ungdomar eftersom det handlar om i vilken kommun, vilket socialdistrikt man tillhör.

”Ungas berättelser om socialt utanförskap. Läs rapporten.” Står det på UNICEF sidan. Undrar hur många unga som berättat i Riksdagen, på kampanjsidor, på BRIS, Rädda Barnen. Varit föremål för feta rubriker i media. Men till vad nytta och för vad!

Dilemat är att inget händer. Ingen bryr sig. Ingen frågar. Sensationens rubrik faller till noll efter bara några timmar för att mynna ut i en ny sensationsrubrik när det finns en tillräckligt tårdrypande historia. Hadillefallet ventilerades av SVT där man lekte socialtjänstdetektiv  genom att spåra mamman och den som tog hand om Hadille i Sverige. Vilket ansvar tog sedan SVT för uppföljningen, ingen alls.

Barnen i Mark Kommun var mediastoff så länge det fanns en liten bloddrypande sensation i historien. Idag har media glömt barnen i Mark, men deras situation är densamma. Och familjehemmet som förlorade barnen slåss lika enträget idag för att barnen skall få komma ”hem”.

Tusentals svenska barn utsattes för vanvård inom den sociala barnavården 1920-1980, det är intressant så länge det finns tillräckligt många som vill träda fram och berätta just deras historia. Till vilken nytta då. Vad ändrar det och vilken förståelse har det skapat i efterhand när ingen följer upp går vidare. Vi har idag en sk känn efter journalistik där trender och ”vad folk vill ha” går före det klassiska som jag lärde mig en gång ”journalistik består främst i att svara på frågorna vad?, var?, när?, vem? och hur? samt gärna även varför?.”    Jag har fram till idag inte en läst eller sett ett enda journalistiskt inslag där man följer upp vanvården av placerade barn i Sverige, om den svenska rasismen som blommade långt innan vi fick invandrare från länder utanför Europa. Någon som ställer frågan om varför inte politiker lyssnar eller tar till vara barn- och ungdomars kunskap. Listan kan bli betydligt mycket längre tro mig.

Idag handlar det om att lysa med läsarsiffror, vara först, vara störst inom pappers- webmedia. Inom Public Service mäter man tittare på samma sätt som de reklamfinansierade bolagen, vilket gör att när det bantas naggas det i kanten på samhällsprogrammen.

Romer och Resande utsattes för den mest vedervärdiga förföljelse ett samhälle kan medverka till det svenska (utrotningslägren i Nazityskland undanräknat). På fullt allvar funderade politiker och tjänstemän på att förgifta en folkgrupp för att de inte skulle smitta samhället. Man tog deras barn för att ”omfostra” dem till goda svenskar för att deras arvssynd skulle försvinna. Arvssynden var att vara resande och rom.

Om inte det lyckades i fosterfamiljerna att omdana dessa barn, skulle de placeras på institutioner för diciplinerad uppfostran (hjärntvätt). Fortfarande idag finns resande-romska barn som utsätts för mobbing och förföljelse därför att de valt att stå för sin kultur. Att stå för sin kultur utanför den svenska ramens syn på kultur är farligt. Det får inte minst invandrare uppleva.

När Sofia talar för barnen är det som ansikte för en stor grupp av barn, frågan om vanvård och illa underbygd lagstiftning för barn behöver ett ansikte. Någon som vågar tala för barn och lägga sig själv i potten. Inte för att gråta vid enstaka reportage i TV som snabbt glöms bort, utan för att tala om barnen som grupp.

Idag möts vi av frustrerade föräldrar på Facebooksidor som talar om barnkidnappning genomförd av svenska staten. Om hur staten samvetslöst tar barn från sina föräldrar. I mängden av anfall och hat är det svårt att utröna om det varit befogat eller ej. Men en kommentar etsar sig fast ”för mig är incest bättre än att mitt barn dog i samhällets vård”.

Det handlar om en mamma som förlorade sin dotter placerad i ett familjehem, där ingen vare sig kommun, familjehem eller staten verkar intresserad av att ta ett ansvar. Kommunen tyckte till och med att mamman vars barn var placerat, skulle stå för begravningen trots att hon inte hade några pengar. Med andra ord de döda barnen är föräldrarnas ansvar.

Media  skrev inte om fallet, som i vilket fall förbryllar mig. Hur kunde en frisk tonåring dö, i en sjukdom som botas med pencellin, när hon var i ett familjehem. Sett ur helhetsperspektiv och inte det enskilda fallet väcks  frågan åtminstone hos mig, vilket ansvar har samhället för de barn som omhändertas. Och  vi skall se bortom skälen till familjehemsplaceringen.

Tillbaks till inga barn får hamna utanför (låter som en partipolitisk slogan) och Sofia Rapp-Johansson mödosamma arbete för barn. När de sk universella barnrättsorganisationerna tar in kändisar som reser jorden runt för att påvisa hur bra våra skänkta pengar till barnen fungerar, sk ambassdörer för barn, då ser vi problemen för att ett känt ansikte berättar om möten med barn som hamnat utanför i världen.

Vi behöver ambassadörer för svenska barn också. Vi behöver taleskvinnor/män för svenska barn på samma sätt. Som framträder, påtalar och lyssnas på. Vi behöver en vuxenvärld där barns berättelser inte stannar vid berättandet utan omsätts i praktisk handling. Där har de svenska barnrättsorganisationerna ett stort ansvar istället för att som nu ägna sig åt kampanjer och statligt understödda skrik från barn. De borde stå fria från Staten och de borde aktivt arbeta för ändringar av lagar och synsätt på barn och ungdomar.

Att förändra barns villkor tillkommer inte barnlösa, medelålders och pensionärer det måste ske i ett samarbete mellan barn-ungdomar och vuxenvärld.

UNICEF uppmärksammar Barnfattigdomen läs den här bloggen på temat

o se UNICEFs film om barn o ungdomar om utanförskap

PS Det finns en websida som heter socialaktion.nu som tar upp sociala frågor ur ett mångperspektiv och det finns en tidning Socialpolitik som försöker överleva och skriva om sociala frågor ur andra perspektiv, dessa rekommenderas att läsa. De finns också på Facebook.

Puffar för en debattartikel om Barnfattigdom på DN, en av de få som förmått att tolka barnfattigdom utan att någon kan tala om avundsjuka och märkeshysteri

UNTNystart Ekonomi och JobbSR AftonbladetExpressen, SVD, DNSVT, TV4  Nyheterna ,Alliansfritt Sverige, Newsmill

2 svar till “Barnfattigdom utnyttjas av mediavärlden

  1. Ping: We will come for you | I denna tid … tyvärr

  2. Ping: » We will come for you

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s