Jag vill så mycket – blir så arg – ledsen

Fick en länk från Radions P1 Barnen om en pojke på 12 som bott ingenstans med sin mamma under 7 år. Hans enda trygghet är hockyträningen, det är hockyn som skall leda till att han och mamman får en trygg tillvaro.

För mig spelar det ingen roll att det är invandrare, vi har så lätt att lägga epitet om färg, etnicitet etc på problemen, då kan vi göra det till ett särproblem istället för samhällsproblem. Själv avskyr jag problem utifrån det perspektivet att jag vill lösa problem. Jag vill inte se problem, jag vill se lösningar. Hur kan Sverige 2012 tillåta barn att bo i garage, källare, svarta hyresrum, pendla runt bland sk vänner och bekantar. Främmande män och kvinnor. Visserligen med sin mamma, men ändå.

Nu reser sig raggen på SD folket och deras sympatisörer, vad gör de här mamman och barnet. Jag säger till er ”skit i det ni” de bor här, har uppehållstillstånd och det räcker. Utifrån detta är de tillförsäkrade samma trygghet som alla andra barnfamiljer. Jag spyr ärligt talat snart på alla välmenande politiker i vår riksdag. På lokalpolitiker i kommunerna. På alla traditionella partier vars enda uppgift är att skaffa sig en egen plats i tillvaron.

Jag blir så arg, ledsen och förtvivlad över att jag, en person, inte kan åstadkomma mer än några rader som läses i snitt av 200 om dygnet, varav många mina trogna som också vill förändra. Jag kan inte förändra bostadsmarknaden, socialtjänstens bedrövliga lagstiftning, den brist på godartad människosyn som saknas hos alla som idag har en trygg anställning inom stat och kommun. Eller är det så illa att den bristande människosynen präglar hela sk välfärdssamhället för den som redan har och vars enda kamp är att behålla det som redan finns.

Skulle vi dela vår empati och göra något är ju risken stor, att också jag förlorar och blir en av dom. För det är vad i har idag. Vi och Dom. Vi är fina och duktiga. Följer regeringens förordningar o tankar till punkt och pricka. Våra barn är välartade och går i den fina skolan,  finansierad med bla min skatt. Vi reser och handlar. Köper fina bilar. I vissa fall är det också sommarstuga, båt. Det gäller att slåss för det jag har och behålla detta för att vara VI. Den dagen någon blir DOM har vi hamnat i det utanförskap som regeringen skrämmer människor med och där alltför många befinner sig eller är på väg mot.

I Töreboda gav man sjutton i att barn har rätt till respekt och trygghet. Först när inspelade samtal blev bevis tvingades för första gången en socialförvaltning att backa. Pojken i P1 har ingen telefon att banda in med, hans mamma kan inte ens hjälpa sin son fast hon inget hellre vill. Pojken tar hand om mamma. Exemplen på det iskalla samhället växer dagligen. Bostad är ingen rättighet, med de hyror som nu blir konsekvensen av alla reparationer, utesluts en stor grupp människor osm inte har råd att bo. De skall flyttas till en billgare bostad för att i förlängningen acceptera nomadlivet inom den svenska bostadssektorn. Barnet behöver inte omhändertas bästa Socialtjänst, det klarar mamman mer än väl, de behöver hjälp tillsammans.

Vi har en skola där siffror och bokstäver sätter skalan på vad barn kan och inte kan. Där prov med utvalda av staten frågor, visar på vilket kunskapsmått de har. Vi har en skola som allt mer föringar kreativitet och estetiska talanger, skapande, som anser att bara du är bäst i matte klarar du dig. Vi har ett samhälle som allt mer liknar ett företag där vi förväntas acceptera allt så länge det gynnar företaget (Staten).

Vi bor i ett samhälle där politiken är till för politikerna och de medborgare som bor i landet. Det skulle vara lätt att sätta Alliansen som syndare, men jag skickar budkaveln vidare till Socialdemokratin som inte heller förmår att visa något mer än vad som redan är. Den grupp jag talar om duger inte inom politiken. De är inga röstmagneter. I det cyniska samhället kan vi lämna dem som nämnvärt inte påverkar min roll som politiker, parti därhän.

Jag hör ibland en tunn stämma, Maria Larsson tala om barn och unga. Men den stämman är så tunn att den inte ens tränger igenom den egna regeringen. I kompromissernas land lägger vi oss platt om det blir några miljoner till  ett projekt någonstans. Det är detta som lyfts fram,  inte att man fick ge sig på vesäntliga punkter.

Var finns Vänsterns röst för barnen! Var finns språkröret för barn inom MP! Var finns barnets röst inom Socialdemokratin! Ingenstan enligt mig. De svagas röst behöver inga talesmän/kvinnor. Det påverkar inte min möjlighet att sitta kvar eller tvingas att gå från det mest luckrativa inom alla jobb, riksdagen, EU-parlamentet och partierna.

UNICEF avslutar inom kort sin kampanj för allt barns rätt. Grattis jag och några tusen till har skrivit under ett upprop om att alla barn. På deras Faceboksida läser jag ”I vår rapport ”Jag är bara femton år, men ibland känns det redan som att det är kört” lyfter vi ungas röster om socialt utanförskap. I samtalen med barnen framgår det tydligt att barnen efterfrågar förebilder. Det kan vara så enkelt som att ha någon i sin närhet som klarat skolan, eller att känna till en kändis som slagit igenom mot alla odds. Det tänder hoppet för dem också.”

Ja för den som drömmer och tror att drömmen ens kommer i närheten av verkligheten kanske det är så. Barnen efterfrågar förebild, skriver UNICEF och lovar fler kändisar som skall visa på möjligheterna. Låt mig säga att pojken i Barnen, hade inga personer som förebilder, han såg Hocky som en väg att tjäna pengar. Varje vinst i pojklaget är ett steg mot nästa nivå. Vad kan kändisar inom nöjesvärlden tillföra barn som tappat tron på till och med den lägsta nivån i samhället.

Hur skall en mediakändis i en inköpt bostadsrätt för miljoner i Stockholms celebra stadsdelar, vara en förebild för en pojke och hans mamma som bor i ett garage. Som ständigt tvingas flytta. Hur skall sk megakändisar förstå de två systrarna i Töreboda som söker hjälp, som aldrig själva har ställt sin för det faktum att samhället sagt nej till dem. Jag känner en enda och det är Morgan Alling som faktiskt har levt med stängda dörrar till samhället.

Den stora förbilden är pojken i programmet Barnen, som visar att det går att leva som en råtta men ändå bevara sin värdighet för sig och mamman.

Jag är trött på megakändisar som ena dagen går på filmgala och solar sig i kändisspalterna för att nästa dag gråta en tår vid ett flyktingläger. Eller ministrar som Annie Lööfs resa till Indien där hon tyckte att 10 000 av landets valuta var en bra inkomst (ca 1 150 kr/m). Svenskt bistånd har gjort nytta Annie. Allt vanligare blir att ju mer känd någon är dess mer erbjuds de av samhällets förmåner.

Tänk om alla sk bloggare med tusentals läsare en dag enades om att skriva om Dom, den grupp de aldrig möter inte behöver se och inte bry sig i. OM de skrev om pojken inte på månen utan i garaget, om alla andra som lever under likartade förhållanden. Hur intressanta blev deras bloggar sedan för den stora läsekretsen – 0.

Inom AA sägs det att all förändring börjar hos en själv. Så är det. Den dag samvetet hos en själv vaknar, viljan att bidra göra saker för att det känns riktigt, den dagen blir varje insats guld värd. Jag är ingen världsförbättrare, men jag har kommit så långt att jag inser att det liv jag har är ganska bra, trots just nu arbetslöshet. Den energi som finns hos mig vill jag lägga på DOM. Jag önskar att någon byggde hus åt pojken i P1 och hans mamma o många andra,  precis som Arga Snickarn i Kanal 5 gör för missbrukare.

Jag skulle önska att vi fick en riksdag som ser barnen och de unga, frågar om och efter, talar med och tillsammans. Inte över deras huvuden, för och åt dem.
Eftersom de etablerade partierna saknar barn- och ungperspektiv kommer jag att lägga min energi i Barnpartiet och hoppas att det kan utvecklas till en motvikt till det vi har idag. Besök Barnpartiet på Facebook och Webben.

Jag hoppas att Barnperspektivet i Sverige som fostermamman i Mark jobbar för att skapa blir verklighet. Och att alla andra som arbetar för DOM också hittar vägar att göra också DOM till viktiga röster i samhällsdebatten.

För mig innebär förändringar för barn och dem i utanförskap att vi alla måste avstå lite från oss själva. Vi måste mena allvar och vi måste brinna. Vi måste sluta se våra egna behov före alla andras. Vi måste börja tycka om människor och inte leva i Vi och Dom.

Detta är min frustration. Inser att även om jag blir ledsen och arg. Who Cares, men bry er om frågorna jag jag skriver om det räcker.

Kalla Fakta, Kalla Faktastudio, SVT, Socialaktion.nu, Barnen P!

UNTNystart Ekonomi och JobbSR AftonbladetExpressen, SVD, DNSVT, TV4  Nyheterna ,Alliansfritt Sverige, Newsmill

 

 

3 svar till “Jag vill så mycket – blir så arg – ledsen

  1. Kärstin Eliasson

    Jag bryr mig jättemycket om det du skriver om och kan skriva under på nästan allt. Jag känner igen din frustration och dom dagarna man känner så är inte så bra för varken en själv eller andra. Men de måste väl få finnas. Då vill jag förbanna alla ja-sägare, alla idioter som röstar blått, alla mjäkiga människor som inte vill prata jobb och problem utan fokusera på allt trevligt.
    Jag känner mig för gammal för att stå på nån barrikad men på de bra dagarna känner jag mig ÖVERTYGAD om att det kommer en motreaktion till den här sovmentaliteten. Då de unga inte kommer att tolerera att bli nån slags parentes i historien där det enda de förväntas är att konsumera. Då blir de ARGA och då Anne, ska vi vara med dem om vi så ska gå ut och slå rullatorn i huvet på nån borgare!

    • 🙂 ja, rullator lär vi ha innan dess. men skämt å sidor, jag kommer att stå på barrikaderna till jag sluter ögonen. inte en minut får förspillas av mitt liv. tack för ditt svar Kärstin blir glad med kommentarerna här.

  2. Hej Anne, det här var ett inlägg som jag sätter stort värde på. Du vet vad du talar om, mer än de flesta. Ja, var ska vi vara om inte på barrikaderna? Visst, det blåser där, som fasen ibland. Men ska vi nånsin få lite utsikt måste vi nog dit/ Lars H Gustafsson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s