Att inte våga stå för sina beslut – och glömma historien

Det var inget oväntat beslut i Riksdagen när man antog lagen om ersättning för gruppen vanvårdade inom den socila barnavården 1920-1980. Överenskommelsen var klar redan förra senhösten efter en uppgörelse mellan oppositionen och regeringen. Därför har jag svårt att ropa ”hurra vi vann”, för det gjorde vi den dag som medlemmar och berörda gick ut i en landsomfattande prostest till landets medier. Det var med andra ord ett samarbete mellan oppositionspolitikerna och de vanvårdade själva som avgjorde frågan. Jag vill låta vara osagt om det var taktiska skäl eller ärliga empatiska som stod bakom den politiska uppslutningen.

Däremot kräver det vissa justeringar i den historiebeskrivning som ges på Samhällets Styvbarns hemsida kring ersättningsbeloppet. Där Styrelsen skriver att ” vi inte är nöjda med att det blev ett generellt belopp, och vi tyckte inte om gränsen vid 1980. Men vi fick klara indikationer på att ändringar på dessa områden skulle bryta upp ramöverenskommelsen mellan de sju partierna, och därigenom hota hela ersättningen.

Jag var, när frågan om ersättningsbeloppet (under min tid som ordförande) kom upp till diskussion.  en av dem som ansåg att 250 000 kr låg inom ramen för vad som kunde vinna gehör också i en bred allmänhet (icke berörda). Vid möte med Kerstin Wigzell som ansvarade för,  Upprättelseutredningen, diskuterades bla frågan om generell ersättning kontra diffrentierad och beloppet. Min ståndpunkt i frågan om storlek på ersättning var att det skulle vara högre än det som gavs till Steriliseringsgruppen (Lag(199:332) mot bakgrund av den tid som förflutet.

Att beloppet inte skulle vara så stort att det inte gick att genomföra, att inte frågan om upprättelse skulle vara ett sätt att pungslå staten och framställa gruppen som bara ute efter pengar och att upprättelsen bara vilade på ersättningen. Det finns inga pengar i världen som kan ersätta det människor varit utsatta för,  som att förlora sin barndom.

Differentierad ersättning hade använts i Norge, vilket ledde till stora orättvisor och ett missnöje som diskuteras fortfarande i Norge. Kommunal ersättning ges också i Norge men har medfört att vissa får inget alls, andra för väldigt lite och några oerhört stora belopp. Min utgångspunkt som ordförande var hur kan man mäta lidande mot lidande. Diskussionen rörde bla sexuella övergrepp, att det skulle vara motiverat att få högre ersättning då. Men hur graderas sexuella övergrepp i det här fallet, en gång, två gånger, flera år. Vem skall avgöra hur stort lidandet var mellan de olika exemplen?

Det andra är att slag, hugg, misshandel, utsatthet, psykisk misshandel etc skulle värderas lägre och om nu detta också sattes samman med sexuella övergrepp skulle självklart, beloppet bli högre.

Jag har stor empati med gruppen som utsattes för sexuella övergrepp, jag är en av dem, men jag kan aldrig mäta mitt lidande mot andras lidande i andra situationer. Vad vi sedan blev som vuxna och myndiga ingick inte i utredningens direktiv, vare sig vanvårdsutredningen eller upprättelseutredningen. För också här fanns röster som ansåg att utvecklingen som vuxen skull räknas in.

Som dåvarande ordförande för Samhällets Styvbarn, valde jag prata för en medelväg som var genomförbar. Kerstin Wigzell hade också tankar kring differentierad ersättning som överensstämde med det resonemang som jag tog upp. En konsekvens av olika belopp skulle ha dragit ut på tiden för dem som skall ha ersättning och om många redan hunnit dö i dag så hade fler på grund av detta blivit utan ersättning. Diskussionen inom Regeringen och de politiska partierna i övrigt hade blivit en långbänk.

Vi fick dessutom nej till ersättning över huvudtaget,  11 sept 20122.

Kort sagt jag ansåg att 250 000 kr var acceptabelt, jag talade för att det inte skulle vara differentierad ersättning för att jag  såg det svårt nästan omänskligt att mäta lidandet i grader oberoende vilket lidande det handlar om. Jag tycker dock att skadestånd som ges idag till sexuellt utsatta barn idag  är för lågt men det är en annan debatt.

I Vanvårdsutredningen fanns flera förslag på hur man skulle kunna stötta gruppen vanvårdade, bl.a genom att få hjälp med terapi, utbildning och andra insatser som skulle kunna göra det möjligt att gå vidare. I det lagförslag som så rosande tas emot finns inget om detta. Upprättelsen stannar vid en summa pengar och en för ett år sedan genomförd Upprättelseceremoni och det är bristen i hela lagförslaget.

I SOU 2009:99 skriver Vanvårdsutredningen på sidan 351 ”De personer som utpekats som förövare har, med få lagförda undantag, gått helt fria.
Men samhället, i meningen stat, landsting och kommun, kan inte moraliskt svära sig fri eller hänvisa till en okänd förövare. ” Bristfälliga utredningar, dålig uppföljning, tillsyn och kontroll måste samhälls-representanter på alla nivåer ta ansvar för. Det gäller också vilka som anställs eller utses till förtroendefulla uppdrag.” Ett av förslagen som föll bort och ingen slagits för är ”att vidta åtgärder för rehabilitering av dem som drabbats.

Vidare skrev Göran Johansson utredningsansvarig i texten om åtgärder  ”Många intervjupersoner har behov av rehabilitering, medicinskt, psykiskt, socialt och ekonomiskt, ofta i kombination. Jag anser att regeringen bör överväga åtgärder utifrån ett helhetsperspektiv på varje individs behov. Många intervjupersoner har redovisat hur en splittrad vård och rehabiliteringsorganisation ställt sig oförstående till deras behov. Därför behövs det också stödpersoner med upp-draget att lotsa dem till rätt ställe för att få nödvändig vård och rehabilitering.”
Detta finns heller inte med någon slutskrivning från Maria Larsson och Regeringen, detta är delar som vi borde ha slagits för att kommit med i ett heltäckande program för dem som utsatts för vanvård i vår grupp.

När Samhällets Styvbarn band sig för  beloppets storlek fanns det consensus inom styrelsen och dåvarande Arbetsutskottet. Det fanns ingen som propsade på att beloppen skulle vara större eller fördelningen annorlunda. Att då idag gå ut och säga att man inte nöjd med detta är att inte redogöra för de beslut den diskussion som fanns. Inte heller att redovisa de protokoll som togs där det klart och tydligt står var Samhällets Styvbarn stod i frågan. Jag vill också minnas att det inte finns några reservationer i de beslut som togs.

Men vi fick klara indikationer på att ändringar på dessa områden skulle bryta upp ramöverenskommelsen mellan de sju partierna, och därigenom hota hela ersättningen. Det ville vi inte riskera.” Nej vi fick inga indikationer, vi insåg att enda möjligheten att få igenom förslaget var att följa grundförslaget utan vårt eget remissvar som bla handlade om en mildare skrivning om vilka som skulle få ersättning och att 1980 gruppen skulle räknas in.

Det var också detta som oppositionen sa sig kunna stödja. Lena Hallengren (s) i socialutskottet sa klart och tydligt att man inte kunde binda sig för mer än att driva grundförslaget.

Det var alltså inte beloppets storlek, inte engångssumman som var mottsättningen, utan den skrivning som säger ”vanvård av allvarlig art” som blev stötestenen. Men den skrivningen kunde inte vi som organisation ändra, den fanns redan i Kerstin Wigzells ursprungliga förslag men med en paragraf som inte finns med i det lagförslag Riksdagen antog, och som skulle kunna ha underlättat i nämnden kring hur man skall ge ersättning.

att särskild vikt ska läggas vid om övergreppet eller försummelsen
medfört en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling
allvarligt skadas.”

Den paragrafen valde Maria Larsson och hennes jurister att ta bort i slutskrivningen. Och det skulle varit där som Samhällets Styvbarn skulle ha lagt striden.

En annan skrivning som saknas i förarbetet till lagen är
Det yttersta ansvaret för upprättelseprocessen vilar på staten
och den högsta politiska makten i egenskap av lagstiftare och
som symbol för hela samhällskollektivet.
”Det främsta skälet för en ekonomisk ersättning är, enligt utredningens
mening, att samhället har ett särskilt ansvar för barn som
omhändertagits mot föräldrarnas vilja eller som föräldrarna anförtrott
i samhällets vård för att barnet skulle få det bättre.”

Enligt utredningens mening har staten också ett moraliskt ansvar att erbjuda någon form av gottgörelse till de medborgare som i samhällets vård blivit behandlade på ett sådant sätt att deras mänskliga rättigheter blivit kränkta.
Slutligen har en ersättning även betydelse för statens och ansvariga myndigheters legitimitet gentemot medborgarna och i synnerhet gentemot dem som i dag och i framtiden behöver den sociala barn- och ungdomsvårdens tjänster.
Mot bakgrund av ovanstående anser utredningen
– att det bör införas en särskild möjlighet till ekonomisk ersättning”

Så långt citat ur den utredning som Kerstin Wigzell gjorde (följer som pdf i min blogg). Det var exakt det argument jag tog fram i diskussionerna med Kerstin Wigzell att ersättningen skulle ha betydelse för dagens barn och att kommuner och stat därmed skulle inse att att fortsatt ”vanvård” måste kosta samhället pengar i form av ersättning, fördagens barn skadestånd. Detta var även Styrelsen i Samhällets Styvbarns intentioner.

Med den skrivning som lagförslaget har kommer många att excluderas för ersättning. Men de delar som Göran Johansson tog upp i sin delrapport skulle omfatta alla som varit med om vanvården. Genom lagen och dess krasst ekonomiska innebörd har nu Staten fullgjort sin plikt mot oss som var med om vanvården 1920-1980 och grävt ner gruppen efter 1980. Av det helhetspaket som talats om finns inget kvar.

Men skall vi gå ut och slå oss för bröstet om  en sk lyckad framgång, skall vi också hålla oss till den historiska sanningen så långt det är möjligt.

Styvbarns Blogg, Riksförbundet Samhällets Styvbarn

328df003pdf om Barnen som samhället svek

UNTNystart Ekonomi och JobbSR AftonbladetExpressen, SVD, DNSVT, TV4  Nyheterna ,Alliansfritt Sverige, Newsmill

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s