Ove – en av de mer unika har lämnat oss

 

För lite drygt ett år sedan nåddes jag av att Gun Zacharias var död. Hon var den trogna parhästen bredvid Nils Bejerot. Nils lämnade oss 1988 under tragiska omständligheter, Gun dog av ålder.  2003 dog Janne Mattson, filmare, skribent och debattör i narkotika- och kriminalvårdsfrågan. Nu har ytterligare en av dem jag känt i många år och djupt beundrat i arbetet mot narkotika dött, Ove Rosengren. De utgjorde tillsammans kärnan i motståndet till den liberala narkotikapolitiken.
Ove blev 72 år. Jag träffade honom första gången på Maria Ungdom 1969 och han berättade då om det nystartade Hasselakollektivet. Det kunde vara en möjlighet, sa han. Problemet var att jag då var 20 och måste få dispens för att kunna komma dit. Detta ordnade Ove och jag kom till Hassela i okt 1969.

Några år senare var Ove en av dem som började jobba på Kollektivet. Han var i mångt KA Westerbergs motsats som person, men också den typen av människa kunde balansera KA när visionerna for iväg. Ove hade dessutom en förmåga att analysera och se vidden av narkotikaproblemet, och utvecklade Nils Bejerots tankar till att bli mer jordnära och gripbara. Som person minns jag Ove som temperamentsfull och debattglad, men också oerhört ödmjuk. När han slutade på Kollektivet försvann en viktig person i verksamheten, kanske den hörnsten som hade behövts för utvecklingen.

Oves liv gick dock vidare, han blev ordförande för ”Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle”  och var det fram till 2010. Han var en lysande skribent, med oerhört höga krav på sig själv och formuleringar. Jag brukade ibland säga att han skulle ta praktik på en tidningsredaktion och träna notisformat. Notiser är det svåraste som finns och tvingar en till exakthet, uttryck och formulering. Det blev inte så men Ove skrev böcker tillsammans med bl.a Martin Viredius som också var elev på kollektivet och senare anställd. De skrev flera böcker om beroendeproblem  bl.a ”Förödande passioner”, 2001 och ”I huvudet på en tjuv”, 2005). De medverkade även i filmdokumentären ”Upprättelsen”  filmen om Hasselakollektivet som Janne Mattsson gjorde.

Motståndarna beskrev Ove som en rabbiat narkotikadebattör, så fel och så missvisande. Ove arbetade i flera år som 12-stegsterapeut, han var omtyckt och empatisk. Hade förmåga att se människan och det positiva hon hade hade i sig. Det fanns heller inget rabiat motstånd mot substitutbehandling, vilket många tillskriver både honom och de andra idag. Däremot sas det väldigt tydligt att substitutbehandling måste ske under kontrollerade former och en social uppbackning. Inget av detta sker idag, missbrukare får sina ersättningsmedel men skickas ut i kylan utan något som helst intresse från samhället att ställa krav och ge stöd till ett socialt värdigt liv.

Dagens narkotikapolitik är som samhället i övrigt, individualististiskt och egocentrerat. Vi har lagar och förbud, men väldigt lite  av humanism och intresse för hur det går sedan. En av de inlägg Ove gjorde i Drugnews ger en bild av den bana han valde. I ett annat inlägg ”Sex myter i narkotikapolitiken” (2004-12-20) skriver han ”Narkotikapolitiken har förvisso aldrig varit till någon riktig glädje. Och som utvecklingen ter sig har den nu förvandlats till ett rent sorgebarn. Den fortsätter alltså att gå på tomgång eftersom den bygger på en i grunden felaktig analys som dömer den till ett definitivt misslyckande. Myterna och missförstånden är så många att bara några av de vanligaste ryms här.”

Trots att Ove var en lysande föreläsare, entusiasmerande och skicklig som offentlig person, hade en genomtänkt och grundad syn på narkotikafrågan, hamnade han liksom sina föregångar i radioskugga. Media ville ha/vill ha tillrättalagda åsikter, det som passar trenden och just då den sk allmänna opinionen, men Ove kunde aldrig falla in i trender och tillfälliga sk opinionsyttringar och media valde bort anser jag, en lysande begåvning i den offentliga debatten.

Jag minns när vi vunnit striden om ersättning till vanvårdsgruppen, Ove ringer mig tidigt på morgonen och gratulerar. ”Det är bra med människor som orkar engagera sig och slåss, vilket otroligt jobb du/ni har gjort, sa Ove och vi bestämde att höras snart igen. För några månader sedan ringde jag honom, ”du det är fotboll” vi kan väl höras efter den. Visst hans sportintresse var känt och jag sa okej, jag återkommer.

Det blev aldrig så, jo i tankarna tänkte jag,  att måste ringa till honom o kolla upp en sak. Ni vet hur det är, vi väntar till morgondagen och nästa dag. Nu är frågan obesvarad. Men minnet efter Ove  försvinner aldrig. Märkligt,  just nu jobbar jag på RFHL, den organisation som då det begav sig var, motsatsen till RNS.

Jag pratade idag med en RFHLare i Gävle som sa, ” att Ove blev min själsfrände det sista året. Jag sitter här med hans bok ”I huvudet på en tjuv” som jag avskytt och aldrig tänkt läsa. Nu vet jag att Ove aldrig kommer att lämna mitt huvud.”

Så är det,  ger vi oss tid att prata och diskutera förstå och ta till oss, skapas respekt och kärlek. Det var han bra på.

Mina tankar går slutligen till Lena och Elin. Oves familj. Om förlusten är svår för oss måste det vara närmast oöverstigligt just nu för dem.

Läs också accent minneskrönika av Sven Liljesson, Drugnew. Foto: Maria Söderberg.

UNTNystart Ekonomi och JobbSR AftonbladetExpressen, SVD, DNSVT, TV4  Nyheterna ,Alliansfritt Sverige, Newsmill, socialpolitik, socialaktion

 

8 svar till “Ove – en av de mer unika har lämnat oss

  1. Ping: Ove Rosengren en av de sista av sitt slag

  2. Joakim Solberg

    Vet inte vad jag ska säga om Ove Rosengren, Fanatisk? Är nog det rätta ordet. Svårt eller rättare sagt omöjligt att erkänna han haft fel. Däremot K-A Westerberg, en underbar människa, och Gunsan, tänker på dom ibland, längtar tillbaks till det som var på Hassela, ett av dom bästa år jag haft. Kännde även Nisse Bejerot, Han har fortfarande min fulla respekt, vilket han även hade för mig och en massa andra i samma situation. Försökte få kontakt med Ove för något år sedan, tyckte vi hade en del att diskutera, trots alla medelanden jag gav hörde han aldrig av sig,tyvärr. Sorry Anne, kan tyvärr inte hålla med, önskar jag kunde. Mvh Jocke Solberg

    • Jag tycker det är synd att ni inte möttes, jag tror att du skulle ha ringt honom. Ove var inte mycket för sms och internet. jag tror dock att Ove var ganska väl medveten om hur det gått för oss. o jag vågar nog påstå att han var glad över var och en av oss som klarade det. han kunde också se återfallen som en del i vägen tillbaks. Instämmer om KA o Gunsan, minnena från Hassela suddas aldrig ut. Vi tillhör väl den generation av Hasselaiter som fick det bästa på av det möjliga och också tog till vara det som gick även om det tog tid för en del. Alla mådde inte bra på Hassela, men då fanns heller inte alla diagnoser, som anorexia, ADHD etc.. jag är glad över att du är där du är Joakim och jag är glad över att ha kontakt med så många som jag har via FB. kram kärlek o ljus till dig

  3. Jag var också på Hassela under en period under mitt liv. Kanske under den tiden som det fanns anledning till att vara kritisk till en hel del i dåvarande Hasselas verksamhet? För min del var det dock så att den jag hade mest förtroende för och gillade mest som människa p.g.a. hans uppmuntrande attityd och tro på människans , ( trots en del tuffa ord också…) faktiskt var Ove Rosengren. Han är egentligen den ende som jag minns med sann värme med direktreferens till min tid där. Idag kan jag väl känna värme för en del andra som fanns då också. Men flera av dem var direkt skadliga för min personliga utveckling…och försenade den betydligt.
    Jag känner även värme för Martin Viredius. (Det gjorde jag inte då…) Kunde inte förstå mig på honom alls. Med mera kunskap idag om olika saker och förståelse kommen från andra håll i livet, så gör jag det definitivt och helhjärtat idag. Uffe var trevlig också och gamle Holger, Mary m.fl…Men vissa andra var verkligen lika med PEST! Punkt slut!
    Tänker med värme på Ove och beklagar hans tidiga bortgång och känner med hans familj, som förlorat en mycket fin person (och inte minst fin sångare! Kan någon av oss glömma Bona-Sera med Ove?)

    • Hej vi minns alla Hassela utifrån olika perspektiv och situationer. Joakim har sina minnen du dina och jag mina. Vi lär oss med tiden att förstå och tänka djupare och vidare. Det är den utveckling jag vill tro att KA hade i sinnet även om han ibland verkade åt andra hållet. KA ville ha barrikadkämpar mot knark och i politiken. Många av oss blev annat. Men väldigt många av oss hittade bra liv, o jag tänker på hur otroligt duktiga många har blivit med bra utbildningar, akademiska examina, jobb, karriär etc. Jag är som en av oss väldigt stolt och glad över var och en som lever och har det hyggligt idag. Jag tror tyvärr att fler skulle ha gått under utan Hassela, även om inte Hassela var rätt för alla. Martin var och är min själsliga bror, han lärde mig mycket om musik och vi diskuterade ofta. Ove var speciell och kanske som jag skriver också den hörnsten Hassela behövt för framtiden. Men ibland ser vi inte skogen för alla träd och jag tror att KA ångrat sig många gånger över att deras vägar skildes, men jag vet också att KA uppskattade Oves okuvlighet och styrka i narkotikafrågan. Tyvärr blev KA så fast i tanken att ha en politisk talesman i riksdagen att tappade sina vänner på cuppen. Jag var arg på KA flera gånger, men han är också den person som gör att jag kan skriva till dig och flera idag. delta i kamp och engagemang. Oves bortgång kom för tidigt och mycket hade man önskat vilja säga innan det skedde. Men så är det, vi tänker och så blir det inte mer.
      kram kärlek o ljus till dig Tessan jag är glad över att vi har kontakt i dag.

    • Tessan jag glömde det sista Bona-Sera med Ove nej det glömmer vi inte. Minns också att han gillar Frank Sinatra.

  4. Willy Pettersson

    Jag hade en del skriftväxling med Ove att göra redan på tidigt -70-tal då jag var djupt egngagerad i KRUMs framfart i Umeå. Då var både RFHL och KRUM (tillsammans med dom andra R-förbunden) i sin linda och det fanns detaljer i frågan om hur våta föreningar borde förhålla sig visavi myndigheter. Jag tyckte att vi med den vind vi hade i seglen borde använda vårt slagläge och stärka oss som remissinstans medan Ove var oerhört försiktig. I mitt då rebelliska/anarlistiska sinnelag ansåg jag att han var flat och feg. Om detta uppstod en polemik som jag dock – i efterhand – fann ett förnufrigt värde i. Han var svår att övertyga. Försvann hellre från slagfältet än bemötte kritiken när det spetsade till sig. Hade han inte gjort det hade det kanske inte tagit så lång tid för mej att inse att han kunde kanske ha ”lite rätt ändå”. Så, kanske det var jag som var svårövertytgad. Hursomhelst: Frid över hans minne. / Willy

  5. Willy Pettersson

    Usch. Ser ju hur slarvig jag är med stavningen, förlåt. Har kanske för bråttom och hoppar över korrekturen. Ska bättra mej

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s