Vi är skyldiga de döda livet

När jag skriver är det onsdag morgon eller tisdag natt. Om några veckor är det julafton och sedan så vänder det. När 2012 inträdde tänkte jag i mitt stilla sinne att det blir ett bra år. Så måste vi tänka och så tänker jag. Varje årsskifte blir ett bättre år. När jag tittar ut över balkongen och det ödsliga torget utanför höghuset i Östberga, viner snön. Blåsten skallrar i glasrutorna på balkongen. Vinden blir bitvis så hotfull, men både hus, balkong och jag finns kvar. Så hotet är nog mer min fantasi än verklighet.

Blev året bättre. Allt är en fråga för vad man själv bedömer som bra eller dåligt. Min särbo dog i juli, det är ju knappast vad som ingår i ett bra år. Eller kan jag vända på det och säga att det kanske var bra trots allt för oss bägge. Några månader innan dog min bonusbror. Bra eller dåligt. Samma där kanske var det en lättnad för barn och anhöriga trots allt. För någon månad sedan hoppade en kille runt 40 från Västerbron. Ja jag kände honom. En fruktansvärd död och så säker att han valde att falla på cementen. Var det bra eller dåligt. Nej det var skit rent ut sagt. Självmord är en enkel lösning för den döde men ett helvete för de efterlevande. Men det var också ett uttryck för att ha gett upp allt. I sådana lägen finns ytterst lite som kan hindra människor, tyvärr.

För några dagar sedan dog en av mina äldsta vänner, av ålderdom. Bra eller dåligt. För oss som är kvar hade vi önskat att han levt några år till – han behövdes oss. Men det som var bra, var att han slapp lida, ligga länge och våndas inför sig själv och anhöriga.

Ibland är döden en lättnad. Men också oerhörd sorg. Sorgen ligger i oss, vi låter den omfamna oss under stundom mer än livet. Ändå tror jag att vi är skyldiga alla som dör naturligt eller ej att leva vidare i förhoppning om att nästa år blir lite bättre. Att se livet framför sig är inse att livet är inte slut förän vi vi själva har avslutat vår del. Å inte ens då är det slut, för andra lever vidare.

Ålder är ofta något som används lite vårdslöst om att ha gjort sitt. Det är ett bra sätt att ursäkta sig med att inte vilja veta, inte vilja lära, inte vilja utvecklas. Jag har gjort mitt. Det är en form av själslig död. Den själsliga döden är att var levande död och det skrämmer mer än själva slutpunkten – den riktiga döden. Så nu tänkte jag att se nästa år som det år som blir bäst. Så länge vi ser det så, kan vi fortfarande förändra, påverka, finnas med, ha roligt, älska och le.

Sparvarna gör dagsboksanteckningar med fötterna i det vita. En uggla ljuger i ett träd och barnen följer varandra hem (Sam Carlqvist)

Vet ni jag tror att 2013 blir ett väldigt bra år.

UNTNystart Ekonomi och JobbSR AftonbladetExpressen, SVD, DNSVT, TV4  Nyheterna ,Alliansfritt Sverige, Newsmill, socialpolitik, socialaktion

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s