Förbudet att besöka sitt barn i familjehem – ett straff beslutat av tjänstemän

Stigmatiseringen mellan familjehem och biologiska familjer är ett problem. Problem för de berörda men mindre för socialtjänsten som kan utdöma ”straff” och ”förbud” utan att ha någon rättslig grund. Kvinnor som misshandlas, förföljs av sina fd män har oerhört svårt att med lagens hjälp och stöd få fungerande besöksförbud. Polisen bryr sig inte om någon bryter mot det, så länge inget händer.

När socialtjänsten förbjuder den biologiska familjen på ofta mycket lösa grunder att ha kontakt med sitt familjehemsplacerade barn, tvekar inte polis och rättsväsendet att gripa in. Jag förstår barnperspektivet och grunden, men jag förstår inte hur en tjänsteman, på ofta mycket märkliga grunder, förbjuder ett barn att ha kontakt med sin familj. Att samma tjänsteman styr hur ev besök skall gå till, vad som får sägas, göras etc. Inte ens en fånge med dagpermission omges av de regler som en biologisk förälder tvingas in i.

Jag har mött kvinnor vars barn är omhändertagna och som dessutom har förstått varför. Men straffet att inte få träffa barnen kvarstår långt efter det att kvinnan ordnat upp sitt liv, fått jobb, ordnade sociala förhållanden. I socialtjänstens ögon är kvinnan farlig för barnet, även om hon acceperar förhållandena att barnet bor kvar.

När jag var placerad som barn ville jag att min pappa skulle säga att han älskade mig och ville att jag skulle komma hem. Han sa aldrig de orden för han ville inte ha hem mig. Det sved. Barn som är placerade måste få veta att de är älskade också av sin bioförälder även om de inte kan bo tillsammans. Som bioförälder måste man kunna få säga det till barnet och även drömma om att kanske en dag.

Ibland undrar jag, vilka egentliga skäl en socialtjänst har i att förbjuda barn och biofamilj att träffas. Skriftligt är det dåligt underbyggt, som att barnet blir oroligt, man märker efter mötet att barnet inte fungerar som ”vanligt” etc. Om barnet obstruerar, blir oroligt, bråkigt för att för det inte får träffa sin förälder, tas det som ett argment för att det är dåligt för barnet att träffa föräldern. Då läggs skulden på den biologiska föräldern. Barnet skall med andra tvingas glömma bort sin bakgrund och historia eller åtminstone dölja den. Det är 2012 så var det på min tid 1950-talet och framåt. Vi skulle glömma och anse att fosterfamiljen var våra föräldrar. Detta trots att alla var medvetna om att vi som barn visste sanningen.

Den mamma som uppdagade att familjehemspappan förgrep sig på barnet, hade besöksförbud. Hon bröt mot det och träffade barnet i skolan. Det var också så historien kom upp. Inte för att socialtjänsten hade kontroll på jourfamiljehemmet, utan för att mamman bröt mot deras förbud/straff. Hade inte mamman träffat sitt barn olovligt hade historien inte rullats upp förän långt senare. Placeringen var gjord av  Upplands Väsby kommun.

Jag skulle som socialtjänst i Stockholms Län skämmas över detta. Vilka sanktioner sätter man in mot den mamma som bröt mot förbudet men uppdagade övergreppet. Skall hon straffas dubbelt eller. Faktum är att socialtjänsten inte med ett ord nämnt att det var biomamman som uppdagade övergreppen. Bara det vittnar om hur fel man tänker inom det jag anser landets viktigaste tjänstemannagrupp – socialtjänten.

Det märkliga är också att besöksförbuden ärvs. När nya socialsekreterare tar över tar man också över de gamla besluten/domarna. RebellRobban vars son är tvångsomhändertagen, har mött detta i Farsta. Nya socialsekreterare orkar inte ens göra en ny utredning utan låter den gamla gå vidare. Rebellrobban berättar att när han träffade sin son fick han inte säga att han älskade sonen, att han önskade att de kunder återförenas. Dett oroade barnet, sa familjehem och socialtjänst. Jag slutar aldrig förvånas över hur opedagogiskt hela socialtjänsten fungerar. Om lärare skulle jobba utifrån samma princip skulle ännu fler barn inte klara skolan.

Jan Björklund är beredd att gå över lik för att driva sina skolfrågor, tänk om någon regeringspolitiker var beredd att gå över lik för att få en socialtjänst värd namnet och var lika drivande. Det lär inte bli Maria Larsson eller Göran Hägglund som driver detta, för jag tror att Björklund skulle vara beredd att lämna sin post om han inte fick igenom sina skolideer, men Larsson/Hägglund kompromissar gärna ihjäl sig för att inte få smulorna, men inte helheten.

Detta är hämtat från Upplands Väsbys hemsida

Barn som far illa

Personal på bland annat skolor och barn- och mödravårdscentraler är skyldiga att anmäla till socialtjänsten om de i sin verksamhet får kännedom om att barn far illa.

Anmälningsskyldighet

Personal på bland annat skolor och barn- och mödravårdscentraler är skyldiga enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen att anmäla till socialtjänsten om de i sin verksamhet får kännedom om att något barn kan behöva särskilt skydd eller stöd.

Alla människor bör göra anmälan om barn far illa

Alla människor bör enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen anmäla till socialtjänsten om man känner till något barn som behandlas på ett sätt som gör att det behöver socialtjänstens stöd och skydd.”

Detta gäller tydligen inte tjänstemännen vid Socialförvaltningen och deras relationer till familjehemmen.

En sak till när media skriver om de här frågorna är skadan redan skedd. När skall media börja ta helhetsgrepp på frågan om placering av barn och socialtjänstlagen.

Socialtjänsten i Marks kommun skändar familjer! Halvbonden Havetsblogg

Andra medialänkar på temat :

UNTNystart Ekonomi och JobbSR AftonbladetExpressen, SVD, DNSVT, TV4  Nyheterna ,Alliansfritt Sverige, Newsmill, socialpolitik, socialaktion

Annonser

7 responses to “Förbudet att besöka sitt barn i familjehem – ett straff beslutat av tjänstemän

  1. Pingback: Sociapolitik nr 4

  2. Pingback: Socialpolitik nr 4

  3. Umgängesförbud används slentrianmässigt och är nästan omöjligt att få ändrat. Barn tvingas kalla familjehemsföräldrarna mamma och pappa. Barn som tjuvlånar telefon på skolan för att prata med bioföräldrar….detta är vardag för många.
    Barn som omhändertas på konstiga grunder…..

  4. Vill bara påpeka att det inte är tjänstemännen som fattar dessa beslut utan den politiskt sammansatta nämnden. Rätt ska vara rätt.

    • på inrådan av tjänstemännen. det är inte politiker som håller i utredningar eller ens har aning om fallet de beslutar om.

  5. Tyvärr bryts banden mellan bioföräldrar och barn på ett oreparerbart sätt efter detta, och sen när barnet lämnar fosterföräldrarna har bioföräldern/arna reducerats till en släkting/ar. Man blir som föräldrarlös sen åren på egna ben när man hade behövt föräldrars trygghet, råd och stöd.

  6. Varför inte omhänderta samtliga berörda, både barnet och föräldrarna (föräldern). Det skulle bli betydligt billigare för samhället och inte så många som tog skada heller. Jag vill påstå (min åsikt) att det handlar om medveten barnhandel som samhället godtar. De som inte kan få barn har nu möjlighet att skaffa sig ett barn utan att behöva betala tusentals kronor. Undantag finns förståss.
    Några tycker kanske annorlunda och det är okey men det här är min åsikt som grundar sig på egna erfarenheter men också andras erfarenheter och jag ser en röd tråd……. Legaliserad Barnhandel kort och gott. /Nettan Tjernkvist

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s