Vi behöver idealisterna – idag gick Sonja Wallbom i pension

När Sonja Wallbom var 17 år jobbade hon med Harry Widemyr. Den senare en legend i Stockholms sociala sfär som tog hand om ungdomar och via sitt Ungdomsslussen fångade upp vingklippta och dåtiden utanförskapsungdomar. Sonja Wallbom, har i tio år varit RFHLs ordförande, men  arbetat inom den sociala frivilligsektorn i 40 år, fick idag torsdag (31 jan) sitt officiella avtack från RFHL och deras organisationer.

När Sonja jobbade för Harry var jag 15 år och tillhörde den grupp som vilset letade efter vart man egentligen hörde hemma. Någon gång besökte jag Ungdomsslussen, men jag tillhörde inte dem som frekvent fanns där. Det tog mig några år till  innan jag hittade min plats

Att delta i avtacket av Sonjas tio år som förbundsordförand var en märklig känsla. Vi har i alla år befunnit oss på olika sidor om staketet. Jag var medlem i RNS (Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle) en orgnisation som i motsats till RFHL betraktades som konservativ och omänsklig i narkotikafrågan. Jag tänker inte gå i debatt om detta utan mer se hur två människor kan starta på varsin sida om staketet men till slut stå på samma sida.

Jag tror nämligen inte att RFHL står för legalisering av knark, lika lite som jag tror att RNS motsätter sig vård och behandling för dem som behöver det.        Sonjas analys om att missbruksfrågan var ideologiskt politiskt styrd och att missbrukaren hamnade utanför kan jag delvis hålla med om. Det behövs alla   delar för att nå resultat. Men RFHL idag är inte det RFHL jag lärde känna när det startades, 1965. Idag betonar förbundet snarare rättigheter, frihet och hälsa. Det gör att verksamheten vidgas till ett betydligt större socialpolitiskt perspektiv med en stark inriktning på utsatta kvinnor.

Låt säga också,  att vare sig RFHL eller RNS jublade åt Maria Larssons insats (30 jan)  efter Gerhard Larssons omfattande utredning kring missbruket, som blev  ”En skyldighet i lag att ingå överenskommelser inom missbruk- och beroendevården”.  För att citera Hasse o Tage ”det bidde en tummetumme”.  Per Johansson RNS skriver ”Att på olika vis förbättra missbruksvården är mycket viktigt, inte minst med tanke på de höga dödstalen vi har i vårt land. Idag dör många fler av narkotika än vad som dör i trafiken. ”

Deras arbete med kvinnor i utsatta situationer imponerar. Men det får bli en egen blogg. I  en blick i backspegeln finner jag  att Sonja varit ensam kvinna (profilerad sådan) i de sociapolitiska sammanhangen inom den ideella sektorn. Det flesta människor jag vet som stått i fokus har varit män och Sonja berättar hur hon i en paneldebatt i narkotikadebattens tidiga barndom hade Nils Bejerot i publiken.                                                                                                                                  I stället för att argumentera säger Nisse: Å vad vad har en sådan där liten snuppa för erfarenhet av de här frågorna?

Sonja säger att,  om jag funnit mig skulle jag givetvis ställt en giftig motfråga. Tänker inte lägga några aspekter på skillnad i synen av kampen mot knarket utan på hur män alltid försökt sätta sig på kvinnor som tar för sig. Idag är det lättare ingen skulle komma på tanken att använda ens uttrycket snuppa i debatten och ingen kvinna skulle bli svaret skyldig idag.

En av de frågor hon skulle tänkt annorlunda om idag är substitutbehandlingen som RFHL var emot. Beslutet grundade sig på rädslan för att behandlingen skulle bli sämre om missbrukare fick substitutmedel. Det hade behövt en vidare utveckling, för den vård som finns idag för missbrukare, narkomaner eller alkoholister, psykiskt sjuka etc är inte mycket att skryta över. Och själv tycker jag att det allt mer blir just bara substitubehandling och inga andra insatser för missbrukare.

Självklart kan inte personer som varit aktiva ett helt liv bara lägga sig i hängmattan (Sonja fick en i present på avtackningen) snarare finns friheten att välja det hon själv vill fokusera på. Kunna säga nej ibland istället för alltid ja. Och jag tror att Sonja finns kvar och att Inger Forsgren var en väl vald efterföljare.

Men något fäste jag mig vid i hennes slutord ”se till att ha kul, se till att ha roligt”. Det är ord jag tycker var och en av oss som verkar inom den ideella sektorn, möter vardagen från dess nedre del behöver ha med oss. Humor, skratt och att ha roligt. Sedan fick Sonja frågan om hon kunde ändra en fråga i samhället vilken skulle det bli: ”Jag skulle avskaffa köp och säljsystemet inom offentlig verksamhet, människor är inga produkter.

Inte minst tänker jag, olika åsikter behöver inte betyda att man inte vill åt samma håll.

 SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige, Metro

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s