Vi lever i ett Skuld och Skamsamhälle

Är du sjuk och rökare. Sök inte sjukvården, det första du får veta är att rökningen är upphovet till din åkomma – allt från brutna ben till canser har med röknigen att göra. Funderar över hur många rökare som idag avstår att söka läkarhjälp just för att de är rökare. Det är fult att röka och den som gör det skall självklart känna skuld och skam. Istället överfolkas husläkarens väntsal av friska människor med allehanda krämpor som är helt okej eftersom de inte röker.

Missbrukare, vare sig det är narkomaner eller alkoholister behandlas av sjukvården som något katten har släpat in. Ingen av de nämnda besöker frivilligt sjukvården eftersom skam och skuld följer i deras missbruk. Sjukvården vill inte ha sk dem som frivilligt förorsakat sina problem.

Den nyktra narkomanen och alkoholisten betraktas självklart av sjukvården som opålitlig. Och finns det inte lite tablettätande med i alla fall. Vi måste svara på åtskilliga frågor för att verifiera att vi faktiskt söker för att vi är sjuka eller har ett dåligt mående. Skam och Skuld skall du känna som har mage att besöka sjukvården med din historia och bakgrund.

Den som äter medicin för att inte fortsätta det illegala missbruket skall givetvis veta sin plats i kön. Du får ditt ersättningspreparat under förutsättning att du bockar tillräckligt djupt och ofta. Att du aldrig som en vanliga människa kan göra, missar en tid, en överenskommelse. Att du aldrig får förhinder i form av att hämta barn på dagis, akut sjukdom. Du skall känna Skuld och Skam för att du behöver övergångshjälp för att sluta ditt förhatliga missbruk.

Den utförsäkrade och Fas 3:ade får finna sig i att deras sjukdomar inte räknas av försäkringskassan, efter att läst Onådiga Luntan, inser jag att det självklart är både lättja och lathet som gör människor sjuka. Men försäkringskassan dömer också ut människor som jobbar så mycket att de faller ihop, för det är ju inte sjukdom utan en form av lättja för att slippa jobba och leva på samhället.

Du skall skämmas över att söka hjälp inom psykiatrin om du bara mår dåligt och din skam och skuld fyller dig när du tar till drastiska metoder för att få hjälp, bara med den skillnaden att är det tillräckligt grovt hamnar du i kriminalvården och där är Skam och Skul än mer cementerat.

Den som söker socialbidrag (försörjningsstöd) skall självklart stå med sin mössa i handen och niga/bocka. Många som behöver hjälp drar sig för att söka den. Det är skam och skuldbelagt att behöva krusa för att överleva.

Är du förälder och behöver hjälp av familjeenheten på socialförvaltningen handlar det inte om hur du och dina barn mår eller har det, utan om du är en tillräckligt god förälder. Du skall känna skuld och skam o ångest när du tar steget om hjälp, därför söker vi inte hjälp.

När barnen väl förlorat sin familj till förmån för en familj som är bättre lämpad än du, skall du evigt bära med dig Skam och Skuld över att du är en så usel förälder. Din uselhet är bestående, du blir aldrig bättre människa-förälder.

Vi lever i ett av de värsta Skuld och Skamsamhällen jag känner till. Samhällsklimatet bygger på att människor skall ha ständig ångest över att inte vara tillräckligt bra, goda och lydiga medborgare. Även om inte alla uttalat säger det, finns inte tanken, om att om jag förlorar jobbet vad händer då? Bara tanken på att förlora sitt arbete är en Skuld och Skam, för vi vet ju alla att det finns hur många jobb som helst att söka och få. Att de flesta jobben inte gör det möjligt att försörja sig på är ju en annan sak.

Du skall känna glädjer över att företag som får 5 000 kr/v för att de vill ha dig som gratis arbetskraft och givetvis känna Skam och Skuld över att du tycker det är fel. För vem är väl du att kritisera som inte ens kan få ett betalt arbete utan att arbetsgivare måste mutas för att ta emot dig.

Du skall känna Skam och Skuld och ångest över att fel hudfärg eftersom polisen kan stoppa dig när och var som helst för att fråga om du verkligen får vara i detta perfekta land av Skam och Skuld.

Jag vet inte om Skuld och Skamsamhället var lika utbrett innan Alliansen kom till makten, men jag tror inte det. Eller jag vill inte tro det. Men ett samhälle som idag bygger på att Sjukvården är till för de produktiva, arbetsmarknaden på arbetsgivarens villkor, socialförsäkringssystemet till för dem som inte behöver etc är något jag inte känner igen sedan tidigare.

Du skall som barn med diagnos eller inte orkar bli den produkt som samhället vill ha leva i evig Skam och Skuld och veta att du alltid är ett tärande problem som någon måste betala för att du ska få finnas till. I ett samhälle där barn tidigt lär sig Skam och Skuld t.ex. genom att inte vara den perfekta eleven enligt Jan Björklunds ramar, bygger vi den första hörnstenen i ett högt murbygge av Skam och Skuldkänslor.

Ladda ner Onådiga Luntan här

Kulturbloggen , Martin Mobergs betraktelser,

Läs även andra bloggares åsikter , , , , , , , socialaktion.nu

Nystart Ekonomi och JobbSR AftonbladetExpressenSVDDNSVTTV4  Nyheterna Alliansfritt SverigeNewsmill

5 svar till “Vi lever i ett Skuld och Skamsamhälle

  1. Ping: Skuld och Skam är dagens politiska budskap

  2. För att inte tala om om man har fel politiska åsikter eller fel kön, eller fel etnicitet. Vita män verkar ha skuld till allt i världen.

    • Din skam och skuld måste du själv göra upp med. Jag bryr mig inte i resonemanget om politiska åsikter eller ditt kön eller du är vit man eller ej. resonmanget handlar om den generella skuldbeläggningen i ett samhälle där vi snart inte vem eller vilken vi får vara. Men lite sanning ligger det i att vita män och mansdominerade samhällen helt klart bygger vidare på Skam och Skuld.

  3. Ping: När förväntas ni dö | RosenRasande

  4. Känns ju rent idiotiskt att skriva: Underbar text. Men även om innehållet varken är underbart eller vackert så är det den rena sanningen, hur smutsig och jävlig den än kan vara.

    Det är precis som du skriver i texten samhället fungerar idag.
    När började det, när accelererade det? Visst har jag kvalificierade gissningar, men svaren på dom frågorna är inte alls lika viktiga som ”Hur gör vi för att ändra på detta”.
    Sen då vi har påbörjat ändringarna så kan vi analysera varför det skedde och hur vi ska göra för att det inte ska ske igen.
    Men det är knappast det viktigaste just nu.

    Tyvärr tror jag att vi får leva med detta, det kommer dessutom att bli värre är jag rädd för.
    Tror jag på demokratin? Ja, men inte om det innebär en röst var fjärde år, medan makten alltid kommer finnas kvar hos dom som verkligen bestämmer, nämligen dom med pengarna.
    Den demokratin har jag trott på, men den vände sig om och visade sin baksida då jag hamnade på fel sida i livet.

    Går jag och röstar vart fjärde år? Japp, men jag inser att iom att jag gör det så ger jag ett system som förtrycker andra legimitet. Men alternativet är väpnat kamp och den striden vill jag inte, dessutom vill jag inte tro på väpnad kamp.
    Men det är svårt att undvika att tro på nånting, och demokratin som den ser ut idag är blott en chimär är jag rädd för, den kan jag inte tro på, oavsett hur rött jag än röstar.

    Uppgiven? Absolut, uppgiven och trött.
    Kanske är det ändå tur att jag troligen inte lever så många år till, och gör jag det så kommer jag ändå inte vara medveten om det själv. Fick en hemsk diagnos för några veckor sen 😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s