Går-Dagens vanvård kan bli morgondagens missbrukare

Maria Larsson gjorde ett sorgligt avtryck i SVT Uppdrag Granskning. Det kan aldrig bli rättvist med upprättelse och ersättning för de som utsätts efter 1980. En minister som säger att det sa vi från början att det skulle bli rättsosäkert, säger hon i en annan mening. Bästa Maria Larsson, Sverige var inte förts med ersättning och utredning. Ett av de länder som gick före var Norge där man hunnit betydligt längre också vad gäller barn idag. Där var heller inte ersättningen bunden till ”grov allvarlig art” vilket i Sverige begränsar mångas rätt till ersättning.

Det är svårt att prova sin sak mot myndigheter, det vet alla som driver kamp av olika slag, än svårare för de grupper som saknar ekonomiska förutsättningar, där det är snudd på omöjligt. De som försökt har förlorat och sitter med skulder till den myndighet som de försökt föra process emot. För förlorar vi mot Myndigheten får vi också betala deras kostnader. Att förlora innebär inte att Myndigheten har rätt utan bara har så mycket mer muskler och fler advokater som de kan avlöna. Ofta en hel stab av juridiskt kunniga.

För den lilla människan finns 200 000 på hemförsäkringen som oftast går åt redan i första instans. Att driva ett ärende inom vanvården mot stat och kommun är ett vågspel. Det handlar inte bara om att hitta rätt jurist/advokat det handlar också om uthållighet och medvetenhet om vad som kan komma  slutänden. När Sofia Rapp o hennes syster nu lämnat in en ansökan om stämning av mot Staten vet jag hur mycket jobb som ligger bakom innan ärendet hamnat där det är – och det är troligen inte slutstationen.

Det Sofia driver är inte bara hennes och syskonens rätt till upprättelse utan också alla andra som utsatts för myndighetsövergrepp inom socialtjänsten, det spelar ingen roll om jag får pengar säger Sofia, vi måste få en lag som sätter stopp för fortsatt vanvård av utsatta barn och unga. En lag som ger barn och unga rätt till ersättning från Kommunen om de gör fel mot barnen.

Men lagen är inte nog, vi har lagar som dock inte efterföljs. Ulrik Lindgren, politiskt sakkunnig hos Barnminister Maria Larsson, säger att det tar tid att implementera nya lagar. Jaha, om man inför en hastighetsbegränsning på vägen gäller den från minut ett. Om vi ändrar en lag inom t.ex. skattelagstiftningen har man som medborgare på sig att anpassa sig inför den lagen inte efter lagen har trätt i kraft.

När det gäller lagar för barn o unga finns däremot sk respittid, men ingen egentlig sluttid för när lagen skall efterföljas och det blir ett brott att inte följa lagen. Men pudelns kärna ligger egentligen på ett betydligt allvarligare plan, för brott mot sociallagstiftningen leder inte till konsekvenser eller rättelse för barn/unga eller ens familjen. Det finns familjer som har kammarrättsbeslut på att deras barn skall hem, men socialtjänsten vägrar att släppa barnen. Det leder inte till någon konsekvens för kommunen, för det öppnas bara en ny utredning som i stort sett bygger på den gamla. Därmed fördröjs återföreningen mellan omhändertagna barn och deras familjer i det oändliga.

Nästa steg är att barn/unga skall kunna driva en process mot socialtjänst/kommun. Det finns idag inga pengar för de ändamålen. Det finns inga resurser för barn/unga att rättsligt driva sina ärenden i fall där det finns misstanke om att myndigheten (kommunen/socialtjänsten) gjort fel. Polisen tar sällan eller aldrig upp anmälningar från Barn/unga som är placerade i familjehem. Polisen tar inte upp anmälningar från biologiska familjer som anser sig felhanterade av myndigheten. I besluten står ”brott kan inte styrkas”. Nej brotten kan inte styrkas därför att åklagaren inte går vidare med fallet, han/hon förutsätter att barnen ljuger – att den biologiska familjen ljuger. I fagerstafallet hänvisar Västeråspolisen tillbaks till Socialtjänsten i Fagersta, alltså den socialtjänst vars agerande är orsak till att barnen far illa.

Som aktiv inom ”Röster För Barn” ser jag inte ersättningen för vanvård 1920-1980 eller ens 1980-2003 som mest viktig, så länge det inte finns förutsättningar för barn idag att resa krav mot socialtjänst, stat och andra berörda myndigheter. Jag ser som Sofia Rapp Johansson, all ersättning blir av väldigt lite värd om vi tillåter barn idag att inte omfattas av rättssäkerhet. Kom sedan inte dravla om ombud i förvaltningsrätterna, de ombuden är till största delen socialtjänstens förlängda arm, där advokaterna knappt pratat med de barn man anser sig företräda.

Vi talar om att lösa dagens missbruksproblem, att ha en sk Missbruksgala i TV. Det är viktigt med forskning och stöd till anhöriga ja, men det löser inte problemen. Forskning om missbruk löser inte heller problemen, det finns en oändlig rad av forskning kring missbruk i Sverige, England och USA bl.a. Vi har Barngalor i TV, Faddergalor, där pengarna oavkortat går till barn i andra delar av världen. Jag stöttar det. Barn vart det än bor, ska ha rätt till en trygg och värdig uppväxt. Men var finns pengarna till Barnen i Sverige? Utsatta Barn i Sverige som är under Mamma Statens ”skydd” är de mest glömda och negligerade barnen som finns nära oss. Sofias kamp är uppe i snart en halv miljon, det är pengar som inte kommer från insamlingar, stödgalor eller hjälporganisationer. Om varje barn/ung i Sverige skall ha en chans att driva sina ärenden vet vi med andra ord vad det kostar. Vi förstår också varför det är så få fall av barnrättsärenden som drivs i landet. Varje gång vi får den frågan på tal om att göra något för utsatta barn i Sverige, är det märkligt tomt på läktare och sk popularitetssidor.

Även om merparten av placerade barn klarar sig hyggligt som vuxna, är de procent som misslyckas den stora kostnaden. Det är morgondagens missbrukare, utslagna, uteliggare, hemlösa, förtidspensionerade, prostituerade, fängelsekunder etc men det är också där som morgondagens omhändertagande av barn finns. Vi måste med andra ord förändra innan vi kommer till den yttersta förnedringen, vi når inte nollprocentmålet, men vi kommer att kunna rädda betydligt fler. Därför känner jag att Röster För Barn har en rätt linje i sitt arbete, vi måste börja jobba på grunden. Inget hus kan byggas uppifrån och dåligt byggda eller gamla hus kostar oerhört mycket att reparera. Men människoliv kanske inte ens kan repareras, men vi måste arbeta för att så få som möjligt skall hamna i reparationskön.

SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige, Metro, Uppdrag Granskning

Mer om familjevård på SR

2 svar till “Går-Dagens vanvård kan bli morgondagens missbrukare

  1. Berit Emanuelsson

    Jag håller med!Ett så erbarmligt intryck som Maria Larsson förmedlade får man leta efter!

  2. När man kämpat hela livet och upptäcker att man kommer få kämpa resten av det med för att de erfarenheter som gjorts sopas under mattan av bekvämlighetsskäl och inte tillåts leda till förbättring för de som kommer efter heller vill man bara gråta… Tur någon orkar driva på när en annan säckar ihop ibland… letar efter orken… Något måste förändras, helt klart… hela systemet är ju schizofrent.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s