Det behövdes forskare för att DN skulle vakna om ersättningsnämnden

I DN idag 28 oktober skriver Johanna Sköld och Bengt Sandin, bägge forskerare vid Lindköpins Universitet om den brist på tolkning eller snarare brist på kunskap som finns kring kriterierna för ersättning till vanvårdade 1929-1980. De skriver ”Att en bestraffning som ansågs ”normal” vid tiden ska inte spela någon roll. Men just det argumentet används av Ersättningsnämnden, även när det finns direkta bevis för motsatsen”.

Artikeln tar upp en del av de ihåligheter jag pekat på och fått mothugg från organisation som anser sig företräda Vanvårdade. Redan från början ifrågasatte jag ersättningsnämndens sammansättning, vilken jag lugnades med av också Göran Johansson, tidigare Vanvårdsutredningen att det var bra personer. Benny Jacobsson förbundsordförande i Riksförbundet Samhällets Styvbarn, skrev en prisande blogg om Ersättningsnämndens förträffllighet och goda vilja. Min magkänsla sa något annat.

Men en åsnas envishet har jag skrivit om Ersättningsnämnden brist på kunskap och tolkningar av de lagar som gällde för de vuxna som omfattades av vanvården 1920-1980. Jag försökt förklara för papperstidningarna och TV att det finns felaktigheter utan att lyckas.

Göran Johansson trodde säkert att regeringen skulle infria de löften man gett från början och skaran av tunga namn var ju ”imponerande”. På Göran Johanssons blogg idag, skriver han bl.a. ”Artikeln belyser orimliga beslut som tagits av Ersättningsnämnden. Nämnden hänvisar till att en del bestraffningar ansågs normala för den tid då de utdelades. ”Det som Socialstyrelsen förbjöd 1948, blir plötsligt år 2012 i regeringens proposition betraktat som normala fysiska tillrättavisningar. Lagstiftaren kräver att Ersättningsnämnden ska ta hänsyn till hur barn i allmänhet hade det utan att veta vad som var allmänt förekommande snarare än att ta hänsyn till de krav som ställdes på vården av omhändertagna barn i samtiden.”

I Skånes Fria skriver FS-ordförande för RSS Benny Jacobsson och FS-sekreteraren Robert Wahlström en utslätande artikel som försvarar avslagen förutom ett 30-tal. De skriver också att Regeringen är upphovet till tolkningarna och att den norska vägen skulle varit bättre. Jag satt som förbundsordförande när vi diskuterade belopp och modeller. Märkligt nog var dåvarande FS-ledningen vilken även omfattade Benny Jacobsson överens om lika för alla. Resonemanget var hur graderar vi lidandet, är ett lidande bara värt 1000 kr mendans ett annat är värt 100 000 kr. Det är fegt att backa och göra en pudel när undertecknad dessutom är utesluten ur Styvbarn och följdaktligen inte kan redogöra för det inför medlemmarna. Och dessutom står för min åsikt.

Benny o Robert hänvisar till att det mest graverande är uteslutningen av 1980. Vi vet vi som var med varför vi inte mäktaden kampen då eftersom vi var på väg att tappa ersättningen helt. Men 1980-frågan skulle inte ha fått någon annan utgång än den som redan är skriven i lagen ”vanvård av allvarlig art”. 1980 frågan är RSS sätt att slinka förbi att man bevakat lagen dåligt från början.

Undertecknad väckte tidigt frågan om skrivningen på Ersättningsnämndens hemsida om att sexuella övergrepp som inte var kända av familjen inte ger ersättning. ”Om till exempel fosterföräldrarna tagit ansvar men barnet ändå utsatts för övergrepp eller försummelser utan deras vetskap, av till exempel en släkting eller en anlitad hantverkare, kan det inte anses ha skett i samband med vården. Om de däremot har tillåtit att andra gjort sig skyldiga till övergrepp eller försummelser kan det anses ha skett i samband med vården. Detsamma gäller om de låtit bli att ingripa för att skydda barnet när de haft vetskap om, eller anledning att misstänka, att andra gjort sig skyldiga till övergrepp eller försummelser.”

Med andra ord Ersättningsnämnden förutsatte att sexuella övergrepp gjords kända genom att de utsatta barnen i deras vård skulle berätta om detta. Inte ens idag berättar barn om övergrepp för sina föräldrar alltid – men ersättningsnämnden anser att fosterbarn på 40-50-talet skulle ha så stort förtroende för sin fosterfamilj där de i övrigt for illa att de berättar. Senare har jag också kritiserat synen kring sexuella övergrepp på vanvårdsgruppen där

Ersättningsnämnden anser att enskilda våldtäkter inte skall anses som Allvarlig Art. men om det var regelrätta våldtäkter skulle det ge ersättning.                                     Med andra ord är en eller två övergrepp inte nog. Och har dessutom inte fosterfamiljen institutionen känt till det har övergreppet ingen betydelse för ersättnigsfrågan.

Men det mest graverande är att ersättningen avgörs utifrån hur fosterhemmet/institutionen agerat och inte statens ansvar. I de fall jag varit med på och lyssnat har det uteslutande handlat om att lägga ansvaret på förövaren istället för Staten. I de fall där Samhället varit medvetna om bristerna men berättaren inte kan redogöra ordagrant för vad som hänt, avslås ansökan. Det är inte fosterhemmets brister eller sökandes anklagelser mot fosterhemmet som skall avgöra utan hurvida Samhället och Staten tog ansvar för att barnen for illa. För mig är det en avgörande skillnad i resonemang eftersom det från början var sagt att förövarna skulle stå utanför och därmed inte skulle kunna försvara eller delge sin version. Syftet var att lita på Barnet och Barnets berättelse om hur Samhället underlät att ta sitt ansvar under den tid som de hade hand om oss.

1980-frågan kommer att få en första prövning i november i domstol, det är Sofia Rapp Johansson och advokatbyrån Legio driver ärendet. I min blogg om oppositionens uppgörelsen kring 1980 ställer jag frågan till Lena Hallengren (s) i Socialutskottet om vad uppgörelsen gick ut på. Hit till dags inget svar om detta.  22 mars skriver jag om problemen med hur ersättningsnämnden tolkat lagen.

15 februari skrev jag om att Ersättningsnämnden går Statens intresse tillhanda och inte de vanvårdades. Göran Ewerlöf började sitt arbete med att säga att man skulle granska ett antal ärenden för att få en praxis. Med andra ord anser jag att det är juristerna som tolkar lagen och inte Regeringen. Jag anser vidare att Ersättningsnämnden inte har kunskap om gällande lagar under vår tid 1920-1980 eller helt enkelt inte tar hänsyn till detta.

Läs Skånes Fria samt DN     Kulturen

SR, Aftonbladet, Expressen,  DNSVD SVT, TV4  Alliansfritt Sverige, MetroUNT

 

2 svar till “Det behövdes forskare för att DN skulle vakna om ersättningsnämnden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s