Sture Bergvall har större värde än barn inom rättsväsendet

Vi hör dagligdags ordet evidensbaserad forskning. Det är ett ord som används i allt från äldrevård till hantering av barn och familjer inom socialtjänsten. Ofta hänvisas sällan till var evidensen här hämtad. För lekmannen blir ordet ungefär Goddag Yxskaft. Evidensen används olika beroende på vem eller vilka som uttalar sig. Att använda ett ord utan att ge det innebörd är skapat att förvilla och framställa vissa grupper som mindre vetande. Men evidens handlar om att mäta vad som är fel eller rätt. Min fråga blir hur mäter man rätt och fel som enskild bevisbörda när det gäller människor. Ska det inte förutsätta att vi alla har samma beteende och mönster!

Jag har den stora turen att kunna gå på forskningsseminarier kring bl.a. barnfrågor etc och möter där ofta väldigt bra exempel på hur man kan arbeta. Projektöar runt om i landet som presenteras inför en stor skara socialarbetare och eventuellt deras chefer. Men vad händer sedan? Hur mycket av den kunskapen går ut på socialförvaltningarna, diskuteras med arbetskamrater, sprids vidare? Jag tror ärligt talat inget. Ge mig bevis på att jag har fel!

Allmänna Barnhuset finns en rik dokumentation över seminarier och utbildningar där forskare inom sociala sektorn/barn/familj presenterar fakta och utvärderingar. Ideer och tankar. Märkligt nog många av dem samma som jag tänker utan att vara forskare eller socionom. Men vad händer med all kunskap som Barnhhuset har. Vem tar till vara detta i sitt praktiska arbete. Hur mycket av detta går till Socialdepartementet som underlag för lagstiftning, diskussioner kring barn och unga.Inget tror jag! Rätta mig om jag har fel!

Socialstyrelsen har utifrån evidensteorin proklamerat BBIC som mätinstrument för socialtjänsten när det gäller barn. Tanken är att det skulle skapa likvärdig utgångspunkt i bedömningen kring barnärenden. BBIC är ett formulär där såväl barn och anhöriga, närmiljön i övrigt skall lägga sina synpunkter. Barnen intervjuas av en socialsekreterare som ska skriva ner vad barnet säger. Men låt säga att barnet talar i 5 minuter. Socialsekreteraren sammanfattar med tre meningar oftast det hon/han vill skall komma med. Resten finns inte. Jag har svårt att sätta evidens till något som styrs av enskilda socialsekreterares godtycke och förutfattade mening. Jag skulle vilja se en ärlig utvärdering av vart BBIC metoden lett! Finns den?

Om BBIC   ”Syftet med BBIC är att stärka barnperspektivet och delaktigheten för barn, unga och deras familjer. Systemet ska också skapa enhetlighet över landet samt förbättra och bibehålla kvaliteten i den sociala barn- och ungdomsvården.”                                                                                                            Det är väl bara Socialstyrelsen som tror på detta eller

Allt fler kommuner skriver att man jobbar enligt BBIC modellen, det ger iså fall dåliga avtryck i deras handläggning. För barn och familjer behandlas lika godtyckligt där som i kommuner utan BBIC. När socialstyrelsen granskar licenskommunerna utgår man ifrån hur dokumenten fyllts i. Med andra ord inte hur arbetet utförts. Det kan knappast bli vad jag menar en kvalificerad bedömning om hur man skall hjälpa utsatta barn och deras familjer.

Eftersom kunskapen om Socialtjänstlagen och LVU är urusel bland de flesta yrkesutövarna inom socialtjänsten, har jag svårt att förstå hur de kan begripa tanken med BBIC som en objektiv modell för att göra en bra utredning kring barn.

Fick presenterat för mig någt som heter CAT-kitt ett material som tagits fram för bl.a barn med asperger.  Enkelt uttryck används bildmaterial, temperaturmätare där man kan markera sin känslostämning inför vissa situationer. Parallellt med detta bandas hela processen vilket gör att man direkt hör om ”personen” ställer ledande frågor, gör antaganden etc. På så vis kan CAT-kitt inte ljuga eftersom det finns sk dubbel bokföring. Jag inser att metoden tar tid, men nu ska det ju få ta tid med barn. Och givetvis måste det vara viktigare att det får ta tid, att utredningar etc blir ordentligt och objektivt gjorda när vi jobbar med barn.

Men barn och tid finns inte. Barn får inte kosta och får inte ta tid. I en brottsmålsrättegång kan ett ärende ta upp till 3 veckor. Resningen kring Tomas Quickmålet (Sture Ragnar Bergwall) har tagit flera år i anspråk för att bevisa hans oskuld. Advokater-journalister har lagt ner timmar kring detta. Låt mig då ta ett annat exempel. Ett vårdnadsärende vid en skilsmässa tar max en förmiddag. Oberoende hur avancerat eller svårt det är tar domstolshanteringen högst en halv dag. Förarbetena till rätten hamnar kanske kring ett par veckor.

Ett LVU ärende tar ca 2 timmar. Advokaten förutsätts att avverka barnets rättigheter på den tiden, den sammanlagda arbetstid som godkänns som förberedelser att läsa in akter, prata med berörda, telefonkontakter, resor till ev berört barn, får inte överstiga 40 timmar. Förvaltningsrätten anser ofta att 40 timmar till och med är för lång tid.

I måndags var de tre fagerstasyskonens omhändertagande uppe i Kammarrätten. Ärendet har drivits i över ett år inom förvaltningsdomstolar, JO, IVO och Göran Grauers familjens ombud har lagt ner tusentals timmar på att bevisa att kommunen gör fel. Timmar han självklart inte får betalt för. Betalt får däremot de tre advokater som företräder föräldrar, barn, men inte för det antal timmar ärendet har tagit utan för det antal timmar Domstolen anser det vara värt. Det stora jobbet har gjorts av eldsjälen i det här fallet Göran Grauers.

Men eftersom sk administrativa domstolar ser barnärenden som oviktiga, läser de självklart inte de handlingar som kommer in utan går i stort sett på det som sägs vid själva förhandlingen. Det innebär att när domsluten kommer återfinns inget av det som lämnats in i förväg utan bara det som nämnts vid förhandlingen. Man hänvisar inte ens till bilagorna. Vidare nekar Förvaltningsrätterna den förfördelade partern att kalla in de vittnen de vill ha. Om domaren anser att det inte behövs vittnen nekas man helt enkelt. Men en Kommun kan kalla hur många vittnen som helst utan att nekas.

Det finns ingen lag som är så enkel och lätt att bryta mot som Socialtjänstlagen och framför allt när det gäller delen om barn. Det är en lagstiftning utan tänder och konsekvenser och när lagen inte fungerar skyller politikerna på sk implimenteringstid.

Min kritik mot förvaltningsrätterna är befogad tro mig. För man gör skillnad på mål och mål. Barnärenden ligger längst ner på skalan. Max en dag helst mindre tid. Skatteärenden där Staten är motpart kan ta upp till flera år, där finns heller inga begränsningar när det gäller juridiska insatser. Om domstolar, Förvaltningsrätter, polisen etc fick krav på att arbeta med metoder som är fungerande kring barn innan beslut fattas, drivs vidare etc skulle givetvis rättssäkerheten för Barn/unga stärkas. Men det finns inga ambitioner åt det hållet. Min förhoppning om att utarbeta CAT-kit också inom traditionellt arbete med barn kommer troligen ta tid det kommer att ta tid för CAT-kit är på barnens villkor och inte de vuxnas.

Här skiljer sig jag och MyndighetsSverige åt. Jag talar om barnens röster inte föräldrars eller myndigheters.

SRAftonbladet, Expressen,  DN,  SVD,  SVT, TV4  Alliansfritt SverigeMetroUNT

8 svar till “Sture Bergvall har större värde än barn inom rättsväsendet

  1. Mycket bra skrivet. Cat-kit känner jag till, har kollegor som använt det praktiskt i sitt arbete efter utbildning. Det är ett bra materiel. Framför allt så är det framtaget av personer med egna erfarenheter. BBIC låter bra men när man aldrig hör personer som borde höras eller lägger ner utan att utreda då måste man inrätta haverikommision inom området som Ing-Marie Wiselgren på http://www.skl.se/psynk säger i web tv utsändningen under ledning och styrning. Barnen och ungdomars psykiska ohälsa skjuter i höjden och de ansvariga har liv på sina samveten. Inte bara liv som går åt utan även liv som förstörs för att man underlåter att agera eller agerar fel.
    Mvh Örjan

  2. En socialsekreterare skall inte tolka vad barnet säger, utan skriva ner det barnet säger. GJordes detta så fick kankse utredningarna ett annat utseende

    • ja men nu sker inte det eftersom möjligheten att göra som man vill styr. jag menar att KAT-citt gör att man inte kan lägga ord i munnen på barn eller ställa sk ledande frågor eller antaganden

    • Problemet ar aven att i de fall handlaggaren skriver ned det barnet sagt sa tas inte allt med utan det som passar malet tas med och det som talar emot tas inte med, samma galler utredningen avseende foraldrar…..

      • anne skaner

        därav förespråkar jag CAT-kitt som verkar vaa något som inte går att fuska bort

  3. Det goda med den stora publiciteten kring Sture B är att förvaltningsrätterna runtom i landet förhoppningsvis framöver börjar hantera utskrivningsprövningarna från Rättspsyk mera noggrant. Nu är det rena farsen. Jag har varit med några gånger i egenskap av förvaltare eller god man åt den som ska utskrivningsprövas. All makt ligger hos den behandlande läkaren. Övriga deltagare – inkl den utskrivningsprövades rättsliga biträde – är näst intill statister.

    Ännu bättre givetvis om turerna kring Sture B rör upp svallvågor som även kommer barn tillgodo.

    • jag har inget emot det. Jag menar att rättsrötan i barnärenden får max en dag, medan ok säg andra fall då som mördare, bankrånare etc som får flera dagar, väljer advokater etc. I barnärenden är man oerhört begränsad och jag anser att det är fel därav jämförelsen med Bergvall men det kan vara andra sk kriminellt belastade etc.

  4. http://nyhetsverket.se/nyhet/3458/Quick-f%C3%B6rs%C3%B6kte-m%C3%B6rda-min-son
    Ur ett barnperspektiv kan man väl undra över Sture Bergvalls hejaklack.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s