Dåliga skolresultat en kulturfråga

När jobbade som lärare på numer nerlagda Hässelby Gymnasium, skrev jag en artikel på en webtidning om skolan. Jag tror rubriken var att det skall vara kul i skolan. En upprörd pappa till en elev ringde rektorn och frågade om det var skolans uppfattning. Jag diskuterade med rektor o skolledning och hävdade att yttrandefrihet också måste omfatta lärare. Nu är jag fri att tycka och har inte ändrat mig på en enda punkt. I DN debatt skriver Sverker Lenas om den amerikanske, författaren Chris Hedges, Pulitzerprisbelönad journalist och tidigare korrespondent på New York Times  och hans bok, I boken ”Empire of illusion, där Chris Hedges menar att spektakelkulturen är problemet för skolan.Problemet med den svenska skolan är kampen mellan sk evidensbaserad forskning och politiska desperata utspel som inte tar plats i samtiden. Allt till för att samhället skall ha nytta av eleven. Evidensen mäter inlärningsförmåga, hur man ska lära ut att lära in, men också baserat på en märklig inställning till intelligens. Skolan, vare sig den styrs av forskare eller politiker har en utgångspunkt att alla människor är en individ. Ålder styr kunskapsmålen mer än barnenens utvecklingsfas och mottaglighet för att lära. Kursplaner och undervisning bygger i stort sett allt mer på centrala prov och mätningar. Centrala jämförelser och mätningars resultat förutsätter att alla barn läser exakt samma kurser, helst har samma material och att lärares uppgift är att stöpa elever i en och samma form. Det är också politikens mål – där Jan Björklund skrivit listan över vilka människor vi behöver i framtiden. Det är mattematiker, forskare och tekniker och utifrån detta har också skolan omformats.

Låt mig säga att ett av de svåraste områden att bedöma är fria texter – uppsatser eftersom det mäts utifrån givna regler om hur man ska skriva, ev tycka och uttrycka sig. Detta måste stämma med den centrala mallen, i annat fall underkänns en elevs arbete. Elevens fantasi, uttryckssätt är förutbestämt hur det skall vara.

Matte bygger på givna regler, formler och logik, det kan bara bedömas utifrån en enda mall – att räkna ut talen rätt. Det säger lite om skillnaderna inom olika ämnen. Men det är inte det som jag i sig lägger tyngpunkten på utan skolans förmåga att döda barns sug efter kunskap och att veta – förstå. Redan i årskurs 4 insmyger sig ett visst motstånd mot skolan och stegras sedan ju längre tiden går. De sociala skillnaderna är en bidragande orsak, det har alltid varit så. När jag växte upp i mitt fosterhem en småbrukarfamilj,  ansågs inte skolutbildning i den högre nivån vara viktig, medan min skolkamrat hade föräldrar med annan bakgrund som ansåg att både realskolan och student var viktigt. Sociala skillnader har alltid funnits även om de är mer tydliga idag och ändrat form. För många barn från socialt svåra miljöer är skolan deras fasta punkt och det missar experterna.

Men en skola som förmår att göra lärandet viktigt och får elever att förstå varför, se helheter och perspektiv i det de gör har större förmåga att lyckas än den sk kunskapsinriktade skola som skapats idag och som även Socialdemokratin snurrat in på. När samhället kapitulerar för sina egna misslyckanden läggs nya plåster som nu att alla skall börja när de är sex år. Det finns ingen entydig forskning som säger att det är bättre,  men att det görs i andra länder handlar mer om behovet av barntillsyn än pedagogiska ändamål. Hade fler länder haft dagis, förskola som vi hade knappast skolstarten blivit vid sex år. Jag tror att barn ska börja skolan när hjärna och socialt medvetande är på samma nivå. En 3-åring lär sig språk inte genom att läsa utan genom att härma. Skulle samma 3-åring sitta i en bänk och lära sig skulle troligen resultaten bli gaska mediokra. Om barn börjar senare i skolan tar de i kapp mycket just för att den sociala mognaden är i nivå med intellektet. Alla barn lär inte på kommando, den kunskapen rinner ut lika fort som den kommer in. Testa ett prov i skolan två veckor efter det första o jämför resultaten – det har jag gjort.

Hur många av alla  oss som läst 5-6 böcker inför en tenta kan bara dagen efter redogöra för frågorna om de kom upp igen!

Den stora moroten i Skolan har varit kultur. Tom i min gamla B-skola hade vi kultur om än simpel – rolig timme med högläsning, teater, musik saker som vi kunde se framemot och själva utforma. När den svenska skolan var som bäst var under den tiden som kulturen hade en given plats. Film, teater, musik, foto, målning, bild mm är ämnen som utvecklar eget tänkande, jaget och möjligheten att omsätta det man lärt sig fast på sitt eget vis. Mediegymnasierna som Björklund kallade flumskola, gav studietrötta elever möjlighet att utveckla andra delar än de sk kärnämnena. Men väldigt många av dem jag har haft har fyllt ut luckorna efter gymnasiet, när de vet mer vad de vill och vad kunskapen ska leda till. Ett av de stora misstagen var att ta bort medieprogrammen.

Howard Gardner borde vara varje blivande lärarares obligatoriska bok. Han talar om olika former av intelligens, att utveckla förmågor just med stöd av kultur och skapande. Hans bok ”De sju intelligenserna”  förtjänar att läsas och fundera över. Att varje barn besitter intelligens och möjligheter.

När svensk skoldebatt handlar om PISA undersökningar borde den istället handla om hur vi motiverar barn att vilja fortsätta lära, hur de kan utveckla sina färdigheter, förståelse etc. Att skapa lärlust istället för lärtvång.

Chris Hedges återges i DN kring frågan hur det blivit viktigare med stora sportarenor, nöjestempel, dataspel och en värld där läsandet tappar i betydelse, inte bara i Sverige utan också i det sk drömlandet USA där 80 % av befolkningen inte ens läser en bok,  men väl tittar på TV fyra timmar om dagen. Jag ser en liknande utveckling i Sverige, i Stockholm är det viktigare att ha stora sport-eventrenor än bra skolor. I USA har CocaCola och nöjesindustrin blivit sponsorer till fattiga skolor och eleverna drömmer de stora pengarna inom idrotten. I Sverige har vi en skola och högskola där de intellektuella debatten försvunnit och där samtal i tiden inte ryms i schemat eftersom det inte ingår i de centrala proven.
Bara de starka och socialt motiverade kan krydda tillvaron med stimulans utanför mallen. Det är inte fel att ha hjälpmedel i form av IT i skolan men det blir fel när IT-utvecklingen tar över det som det tryckta ordet lär oss – att tänka – värdera – och skapa sammanhang. Ytterst få elever förmår att läsa ett kapitel i en bok på egen hand utan att läraren talar om vad som är viktigt och vad man ska kunna till proven. Följdaktligen läser eleven exakt det som anvisats.

Att nu Socialdemokraterna trampar i samma minfält utan att fundera eller värdera misstagen gör att skolan inte blir bättre i en annan regering heller. För det är fortfarande grunden att kunskap ser ut på ett visst sätt och skall läras lika. Inmatning istället för att tänka. Vi har den skola vi förtjänar helt klart. Sedan tycker jag att läraryrket skall uppvärderas, men jag funderar över lönedebatten också…när tycker lärare att de har tillräcklig lön för sitt arbete.

SR, Aftonbladet, Expressen,  DNSVD SVT, TV4  Alliansfritt Sverige, UNT

Annonser

Ett svar till “Dåliga skolresultat en kulturfråga

  1. Ping: De marknadsliberala såpbubblorna spricker en efter en… | LO Bloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s