Norge kidnappar utländska barn för att stötta egna adoptivfamiljer

Norska Staten som för några år sedan bad om ursäkt för de tusentals norrmän som utsatts för vanvård i familjehe o barnhem ägnar sig idag åt att kidnappa barn från andra länder, blRyssland, Finland o Sverige. Norska socialsekreterare har i bästa fall gymnasieutbildning medan man i Sverige åtminstone kräver lägst socionomutbildning.

Norsk socialsekreterare räcker med knappt utgången gymnasium med dåliga betyg, Det är de som i dag anser att man har rätt att omhänderta andra länders barn utan kunskap eller utbildning. Tydligen saknar Norska staten tillväxt av människor eftersom man säljer barn från andra länder för att öka sin egen befolkning. Läs Alexandras brev o fråga varför inte Svenska UD bryr sig i detta trotts att man vet. Det är viktigare med journalister än barn på Bildts UD undrar om Sverige får provision för varje barn som tillförs Norge.

Läs brevet här

 

AIeksandra till svenska staten

februari 2011 fick jag beskedet att jag fått tillfälligt arbete på en glassfabrik i norra Gudbrandsdalen i Norge. Barnens far arbetade redan i den delen av Norge och vi hade varit på besök där för att han skulle få sina 50% med barnen eftersom vi då hade gemensam vårdnad om våra tre barn. Jag ordnade med tillfällig bostad att hyra under arbetstiden och jag skrev barnen och mig där för att ha rätt till dagis åt barnen när jag arbetade fram. Min arbetstid skulle sträcka sig från mitten av april månad 2011 till den 31 augusti 2011. Under högsäsong för glassätande. Jag skrev oss i Norge redan i februari 2011 för att få tid att ansöka om dagisplatser och inskolning på dagis åt barnen i tid innan arbetet började för året.

Barneverntjenesten i Sel- og Vågå kommune hade någon månad tidigare påbörjat en utredning angående oss som familj, allt baserat på en kommentar i en BVC-journal som sänts över till Barnehelsevården i Vågå för att vi skulle ha möjlighet att gå på standardundersökningarna och få standardvaccinerna under tiden som jag var i Norge för mitt tillfälliga arbete. Kommentaren i journalen var: ”Mamma har blivit misshandlad”. Det framgår inte när, av vem eller hur detta gått till. Barnehelsevården i Vågå sände då in en anmälan till barneverntjenesten som öppnade upp en utredning.

Vi blev kallade på möte under vilket jag tydligt förklarade att ja jag hade blivit misshandlad av barnens far,  men det var under 2009 och det var under en stor kris för familjen där vi förlorade ett jordbruk på Gotland som var barnens fars släktgård sedan många generationer tillbaka. Jag lämnade honom efter misshandeln 2009, och han hade nu bara umgänge med barnen. Han hade aldrig blivit fälld för något och han hade fortsatt gemensam vårdnad om barnen. Någon misshandel har inte ägt rum efter sommaren 2009. Varken av barnen eller mig eller honom.

Min plan var alltså att resa hem till Sverige igen med barnen efter mitt tillfälliga arbetes slut. Jag skulle inte bli kvar i Norge med barnen. Detta arbete var bara ett sätt att komma på fötter igen efter en tid med sämre ekonomiska förutsättningar, och dessa få månaders arbete skulle bli en avsevärd hjälp ekonomiskt.

Den 9:e Maj 2011 är jag och T tillbaka till Norge efter en tur till Sverige. Vid 14.23 ringer barnens far upp mig och ber mig vända. Han har för första gången sedan 2009 varit ensam en hel helg med något av barnen. De exakta orden är ” De har tagit S  och K på dagis, vänd!!” Jag börjar hyperventilera och gråter, men tar mig samman och ringer en norsk advokat som jag varit i kontakt med tidigare. Hon kontaktar genast barneverntjenestens daglige leder Kristin Kalbakk som ställer ett ultimatum samtidigt som hon ger mig ett löfte:

” Ta oppehold på Krisesenter i Lillehammer ellers tar vi T og. Om du åker dit nå idag får du S og K tilbake ikveld!” . Jag kör bilen till Otta i Sel kommune, Norra Gudbrandsdalen, barneverntjenesten har ordnat med Taxi till Lillehammer för mig och T. Vi är framme i Lillehammer klockan 21.00 på kvällen. S och T kommer inte dit. Jag blir nu tvungen att sjukskriva mig från mitt arbete, som jag hunnit arbeta på i en knapp månad, barneverntjenesten hotar med att ta T om jag sätter min fot i Vågå där glassfabriken fanns. Jag får under inga omständigheter resa hem till Sverige eller ordna med annat uppehälle, jag måste bli kvar på Krisesenter annars tar de T.

På eftermiddagen den 10:e Maj 2011 godkänns och undertecknas ”akutvedtaket” av Fylkesnemndsleder vid Fylkesnemnda i Lillehammer. Ingen akutsituation förelåg vid ”akutvedtaket”. Inget som var till fara för barnens liv hade ägt rum. Inget hade hänt S eller K under deras helg med sin pappa. Hela akutvedtaket baserades på händelserna under 2009 på Gotland i Sverige.

Den 11:e Maj 2011 kontaktar jag och min mor ambassaden i Oslo samt Utrikesdepartementet i Stockholm. Vi hade fortfarande hemvist i Sverige men nekas hjälp av UD och ambassaden i Oslo. Jag hänvisas till att ordna med norsk advokat och att gå genom norskt rättssystem. Hemvisten i Sverige fanns kvar enligt internationell konvention fram till och med den 26:e Februari 2012. Jag och barnens far är fortfarande juridiskt sett gifta men vi väljer då att ta det slutgiltiga steget och ansöka om skilsmässa. Barnens far väljer att självmant ge min ensam vårdnad om barnen.

Den 13:e Maj 2011 hålls rättsliga förhandlingar i fylkesnemnda i Lillehammer angående akutvedtaket som jag opponerat mig mot eftersom inga akuta omständigheter förelåg. Jag är vid förhandlingarna fortfarande i chock och har feberfrossa pga mjölkstockning. K nattammades fortfarande vid akutvedtaket. Barneverntjenesten meddelar att de har för avsikt att fosterhemsplacera alla tre barnen. Akutvedtaket kvarstår och umgänge fastställs till 3 ggr/vecka a´ 3 timmar/gång under övervakning av barneverntjenesten. S och K ska hållas kvar i beredskapshem på skyddad adress för att ingen ska kunna åka och hämta dem och ta dem tillbaka till Sverige. Jag överklagar detta vidare till Nordgudbrandsdal Tingrett.

Den 6:e Juni 2011 skriver jag ett brev och sänder till barneverntjenesten i Sel- og Vågå kommune där jag vädjar om att få ärendet överflyttat till Sverige. De för in brevet i sin dokumentation med kommenterar det inte. I senare rättsförhandlingar vill de inte kännas vid att de fått det, kopia har dock skrivits ut och sänts till min advokat med barneverntjenestens stämpel och handläggarens signatur på stämpeln.

Jag ombeds i slutet av juni månad 2011 ombeds jag att skriva en lista på släktingar och nära vänner som förslag som eventuella fosterhem. Samtliga personer på listan underkänns av barneverntjenesten för att barnens far kan hitta till dessa personer adresser om han vill.

I mitten av Juli 2011 skiljs två av syskonen åt och placeras i sina respektive fosterhem utan att förhandling om fosterhemsplacering ännu ägt rum. Den förhandlingen hålls först i oktober 2011.

I Juli 2011 anlitas av barneverntjenesten en sakkyndig psykolog vid namn Fredrikke Lynum som under sina yrkesverksamma år blivit anmäld till barnesakkyndig kommission hela 43 ggr för felaktiga rapporter!

Hon får av barneverntjenesten ett arvode på 90 000 norska kronor och slutför under augusti och september 2011 sin utredning. Rapporten är ca 40 sidor lång och är felaktig i alla avseenden. Hon träffar mig totalt 4 ggr och en gång var tillsammans med barnen. I hennes rapport står bland annat att K bevittnat och blivit utsatt för misshandel. Eftersom den enda misshandeln som skett i vår närhet ägde rum sista gången under Juli 2009 och K föddes i Januari 2010 så inser man snabbt att K bara var ett embryo vid senaste misshandelstillfället. Denna rapport används än idag under år 2014 som bas för barnens fosterhemsplacering samt för den behandling de idag får hos Barn- och Ungdomspsykiatrin i Norge. Vad gör en felaktig psykiatrisk behandling med ett litet barn?

I rapporten har dessutom Fredrikke Lynum satt preliminära diagnoser på mig och barnen. Barnen går i behandling för dessa diagnoser, i Sverige har man inte kunnat ställa någon diagnos eftersom jag är fullt frisk fysiskt som psykiskt. Jag har dock haft en lång samtalskontakt med en traumaspecaliserad psykolog hos primärvården pga det trauma det medför att få sina barn fosterhemsplacerade på falska grunder i ett i stort främmande land.

I mitten av September 2011 hölls en rättsförhandling i NordGudbrandsdal Tingrett angåendesyskonens akutplacering. Barneverntjenesten fick bifall i rätten. Domaren Ståle Hovden socialiserar med barneverntjenesten och deras advokat under pauserna, något som egentligen är rättsvidrigt men som ändå sker öppet. Umgänget minskas till 2 ggr/vecka a´1,5 timme/gång under övervakning. Skyddade adresser kvarstår. Rättslokalerna ligger dessutom i byggnaden bredvid barneverntjenestens kontor i den lilla samhället Otta i Norra Gudbrandsdalen.

Den 31:a September 2011 blir T (född 2006)  akutplacerad till följd av att jag pressats av Krisesenteret att finna mig ett annat uppehälle och jag har nu inget annat val än att återvända hem till Sverige som det var planerat sedan tidigare. Barneverntjenesten kommer oanmälda till Gudbrandsdal Krisesenter i Lillehammer med 4 poliser och hämtar Tor som tidigare under veckan och dagen fått informationen att vi ska åka hem till mormor i Sverige han och jag.

Något han ser fram emot. Barneverntjenesten akutplacerar nu T med meddelandet till honom att han ska få ”åka på en liten ferie utan mamma”. Samma kväll återvänder jag till Sverige och bosätter mig hemma hos min mor tillfälligt fram till att jag finner en egen bostad. Nu byter jag advokat eftersom min tidigare advokat svek mitt förtroende vid Tors akutplacering. Vid hemkomst till Sverige ringer jag UD. Jag blir åter igen nekad hjälp och hänvisad till norskt rättssystem och norsk advokat. Barnen och jag har fortfarande hemvist i Sverige och vi får fortfarande ingen hjälp att försöka få ärendet överfört till Sverige.

Två veckor senare hålls förhandling i Fylkesnemnda angående T akutplacering. Trots att inte heller detta var någon akutsituation utan helt och hållet ett sätt att förhindra T från att resa tillbaka till sitt hemland så får barneverntjenesten bifall i denna förhandling. T ska bli kvar i beredskapshem på skyddad adress. Man är inte villig att lämna över ärendet till svenska myndigheter trots att hela familjen är svenska medborgare och all släkt bor i Sverige.

Några dagar senare hålls förhandling i Fylkesnemnda i Lillehammer angående fosterhemsplacering av alla tre barnen i tre separata fosterhem. Förhandlingen tar 3 dagar. Mina vittnen får 20 minuter vardera att förklara sig, medan barneverntjenestens vittnen får 1 timme vardera på sig med sin vittnesförsel. Jag har lika många vittnen som barneverntjenesten. Under pauserna samtalar barneverntjenesten med Fylkesnemndsledern och äter lunch med Fylkesnemndsledern.

Den 16:e december kommer domslutet. Alla tre barnen ska förbli i fosterhem i Norge. Skyddad adress tas bort från och med nu. Jag får nu träffa barnen 1 gång i månaden i 3 timmar/gång under övervakning av barneverntjenesten och bara i Norge. Jag överklagar domslutet i sin helhet.

Jag söker återigen hjälp hos UD, som fortsätter att neka mig hjälp och hänvisar till norsk advokat och norskt rättssystem. Vi har fortfarande hemvist i Sverige.

I maj 2012 hålls förhandling i Nordgudbrandsdal Tingrett, domare Ståle Hovden som är densamme domaren som vid tidigare tingsrättsförhandling. Min nye sambo (då sambo nu make) är med som stöd och vittne under de 3 dagar långa förhandlingarna. Barneverntjenesten socialiserar återigen med domaren under förhandlingarnas pauser. I Juni kommer domen. Barnen ska förbli i fosterhem i Norge men hemförandeutredning ska göras. Umgänge ska äga rum under 1 vecka under sommaren i mitt hem i Sverige, hela helger i Norge samt under en vecka under Jul i mitt hem i Sverige.

Barneverntjenesten påbörjar efter påtryckningar hemförandeutredningen, avfärdar samtliga potentiella fosterhem inom släkten i Sverige och hävdar att jag fortfarande inte fått behandling för Fredrikke Lynums påstådda diagnos av mig till trots för att min samtalskontakt traumaspecialisten Ylva Westberg bestämt avvisar ett behov av behandling för det Lynum påstått att jag lider av. Barneverntjenesten hävdar att barnen är för ”sensitiva” för att kunna hemföras. Umgänge i mitt hem uteblir eftersom barneverntjenesten ”ikke tolker domen sån”. Jag överklagar domen.

I september 2012 kommer avslag på överklagan från lagmannsrätten som lämnar bakläxa till Nordgudbrandsdal Tingrett angående umgänget. Datum för ny rättsförhandling hos Nordgudbrandsdal fastställs till mars 2013, detta datum flyttas till maj 2013 eftersom ny sakkyndig inte är klar med sin rapport. I maj 2013 lämnar barneverntjenesten ifrån sig ny dokumentation på ca 200 sidor 12 timmar före rättsförhandlingen varpå förhandlingen flyttas till September 2013 istället.

I Februari 2013 inkommer till Socialtjänsten i Åre kommun som jag och min nye man då var bosatta i en anmälan från barneverntjenesten i Norge angående min mans son från ett tidigare förhållande och vår då ännu ofödde son som senare föddes den 7:e april 2013.

Socialtjänsten inleder i slutet av april en utredning och är klar med den i Augusti 2013. I utredningen finner man inget negativt i vår familjebild, och vi bedöms som goda föräldrar till våra hemmavarande barn som utvecklas i normal takt och som vi tar mycket god hand om. Under rättsförhandlingen i Nordgudbrandsdal Tingrett vittnar man från socialtjänsten i Åre om utredningen och barneverntjenesten finner det då nödvändigt att hårt kritisera Åres socialtjänst och deras utredning av oss. Handläggare på socialtjänsten i Åre sitter som ansvarig för Socialnämnden i Åre kommun är högutbildad inom ämnet och har arbetat inom socialtjänsten i ca 30 år.

Handläggaren hos barneverntjenesten har studerat motsvarande barn och fritid på gymnasienivå och har sedan arbetat å dagis en något år för att sedan söka arbete hos barneverntjenesten. Hon sitter alltså på en stol som hon egentligen inte har kompetens för och hon är alltså den som styr mina barns öden, hon finner det dessutom helt korrekt att kritisera en person som har långt längre erfarenhet och större kompetens än hon har inom yrket.

Domslutet för denna förhandling kommer i Oktober och det är nu beslutat att jag får träffa Sol 4 ggr/år a´ 2 timmar/gång och under övervakning av barneverntjenesten. Jag får träffa T och K2 ggr/år a´ 2 timmar/gång. Barnen ska från och med nu endast veta vem jag är och inte mer än det. Detta är alltså en dom från samme domare som tidigare, domare Ståle Hovden som jag nu alltså mött i rätten för tredje gången. Detta domslut har lagmannsrätten beslutat att jag inte får överklaga eftersom det redan studsat hos dem en gång tidigare.

Den 11:e oktober 2013 begär jag via norsk advokat en så kallad ”tilbakeföringssak”. Barneverntjenesten svarar med att lämna in begäran om att få överta vårdnaden om mina barn. Mer om vad som sker när norska staten övertagit vårdnaden om barn kan ni se på denna länk: Angående tvångsadoption och vårdnadsfrågor

Allt detta för att jag blev misshandlad under Juli månad år 2009 på Gotland i Sverige, när K var ett litet embryo.

Jag är inte det enda fallet, det finns ca 30 svenska familjer till som råkat ut för samma sak i Norge.

Vad händer när utländska barn då hålls kvar i Norge trots ett planerat kort ”oppehold” i Norge?

”Loven gjelder i utgangspunktet for alle som oppholder seg i landet, jf. § 1–2. Dette innebærer at loven også gjelder for utenlandske statsborgere som av ulike grunner oppholder seg i landet. Folkeretten setter imidlertid visse begrensninger for anvendelsen av loven – særlig når det gjelder tvangsinngrep overfor utenlandske statsborgere med kortvarig opphold i landet.” http://www.regjeringen.no/nb/dep/bld/dok/nouer/2000/nou-2000-12/4/2/1.html?id=358174

 

 

 

Annonser

3 svar till “Norge kidnappar utländska barn för att stötta egna adoptivfamiljer

    • Alexandra Fredriksson Hasselström

      En interpellation är nu inlämnad av Jonas Gunnarsson där han den 7/2 2014 kommer att debattera frågan med statsråd Maria Larsson i riksdagens kammare.

  1. Ping: Norge kallas till Geneve för brott mot barnkonventionen | RosenRasande

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s