Barnexperterna hoppade av ersättningsnämnden från start

Flera av de experter på barns villkor och kunskap om vanvården av barn tackade nej till att sitta i Ersättningsnämnden (ERN) redan på förberedelsestadiet. Maria Larsson hade personligen bjudit in personer som ansågs skulle vara en tillgång i Ersättningsnämndens arbete. När träffarna med ERN började var det ett fåtal barnexperter och 15 personer med juridisk bakgrund varav flera som domare.  Ingen av juristerna upplevdes att ha någon som helst erfarenhet av barnfrågor eller kännedom om vad det innburit att ha varit utsatt för vanvård. ”Det är väl inga problem att fatta beslut om det här, säger en av juristerna, det är ju bara att läsa pappren och sedan besluta.”

Det påpekades också att det behövdes utbildning, detta kom sedan barnexperterna påpekat att det inte handlade om enkla fall av kansliärende utan människor som upplevt fruktansvärda saker som barn. Eftersom samtliga ansågs enlig meritlistorna ha kunskap om barn, borde de själva begärt detta. Men ordet utbildning i domstolsväsendet har en låg prioritering. Dock genomfördes en två dagars utbildning i vanvårdsfrågan, men de måste ha sovit under den perioden för inget av den kunskap verkar genomsyra deras väg till beslut.

Maria Larssons möjlighet att påverka när lagen antagits var minimal. Göran Ewerlöf föreslogs via Justitiekanslerämbetet och Justitieminister Beatrice Asks departement. Ewerlöf var med och diskuterade möjliga kandidater som sedan tillsattes av regeringen. Det var andra gången i Vanvårdsfrågan som Maria Larsson inte kunde påverka frågan om vanvård i den sociala barnavården. Men inte heller nu tog hon konsekvenserna och avgick utan stannade kvar i en regering där hon var ensam om arbetet för de före detta utsatta barnen. Dessutom hade människor som hon satt sitt hopp till valt att tacka nej eftersom de förstod hur ERN skulle utformas – till en partsinlaga för Regeringen. Det fanns aldrig någon ambition att tillsätta en nämnd som bestod av sakkunniga i frågan.

Man tvingades att vika sig i ersättningsfrågan, men genom att välja de mest konservativa och ointresserade inom området, fanns garanten för att regeringen i slutänden skulle vinna. Det har man gjort – 50 % får avslag.

På ERNs hemsida står ”Ersättningsnämnden består av två avdelningar som fattar beslut om ersättning. Ordföranden i varje avdelning är eller har varit ordinarie domare. Övriga ledamöter är jurister eller har annan kompetens, inom till exempel barnpsykiatri. Ersättningsnämnden har även möjlighet att ta in utomstående experter för att kunna fatta sina beslut. Experterna har särskild sakkunskap,  till exempel om vilka levnadsförhållanden som var att betrakta som normalt förekommande under en viss tidpunkt eller om den sociala barn- och ungdomsvården.”

I Processbeskrivningen 2012-12-01 skriver Ewerlöf att man ska arbeta enligt Europakonventionens grunder. Han påpekar också att juristerna har möjlighet att tolka lagen. I det fallet borde man rimligtvis kunnat tolka lagen mildare. Det står i förarbetena till lagen och i lagen att ma ska se milt om det saknas handlingar, akter eller material som försvunnit. Ingen av dem som inte kunnat redovisa en personakt har fått ersättning. (processbeskrivningen läggs som pdf  o kan läsas av den som vill veta mer om förarbetet). I debatten har det framförts att lagen är bristfällig vilket är sant, men för slipade erfarna jurister hade det självklart varit fullt möjligt att tolka lagen mildare istället för som nu, lägga ribban så högt att många blir utan för att de inte våldtagits av allvarligaste art etc.

ERN läser heller inga dokument utan grundra sina beslut på 1,5 A4 med noteringar från utredande tjänstemän. En person med insyn i ERNs arbete berättar att ERNs ledamöter allt mer slentrianmässigt avslår tillstyrker. Det är sällan eller aldrig debatt och heller aldrig någon som reserverar sig mot beslut. Intresset för att skaffa sig en djupare kunskap om ärendena saknas. Eftersom underlaget görs av tjänstemannastab med relativt unga människor missas mycket av viktiga händelser i slutdokumenten. Detta berättar sökanden som fått avslag. I vissa fall underlåter man också att leta efter dokument och journaler och det värsta exemplet är när utredare säger att vissa dokument saknar betydelse för ärendet.

Klagomålen på ERN jobbar kommer inte från den organisation som anser sig företräda gruppen officiellt. Där har man lagt ersättningsfrågan bakom sig med uppfattningen om att alla beslut fattats i god ordning. Med andra ord organisationen anser att det är okej att 50 procent får avslag.

Andra har krävt granskning av ERNs arbete. Socialutskottet har några gånger kallat upp Göran Ewerlöf för att utvärdera ERNs arbete. Svaret efteråt blir att ERN jobbar enligt de intentioner som finns med lagen. Intentionerna är då att så få som möjligt skall ha ersättning – eller….? En granskning bör rimligtvis inte göras av den person som har till uppgift att besluta utan  borde rimligtvis ha följts av oberoende granskare.

De politiska partierna visar en stor ovilja att disktera lagen och ERN. Miljöpartiet är unantaget där Gustav Fridolin uttalat att de ska väcka frågan i Riksdagen och begära en granskning. Dock är när tiden för ansökningar gått ut. Han reserverar sig också lite då lagen ligger hos Högsta Domstolen för prövning och med all säkerhet går vidare. Men, säger Gustav Fridolin ERNs arbete måste utvärderas och har det begåtts fel måste man aktualisera lagen igen. Andra som inser att något är fel är Björn Fries, (V), Hillevi Larsson,( S ) och Jonas Eriksson,(Mp). Den som borde stå för Styvbarnen, Stefan Löfven, pratar gärna som sig som fosterbarn men vägrar å andra sidan träffa representanter för gruppen.

Politikernas hänsynslösa spel om gruppen vanvårdade, lär fortsätta. Just nu tiger man. Och SD gnuggar händerna och talar om att de står på ”vår” sida. Så gott som varje fd vanvårdad har i snitt två personer i sin närmiljö, anhöriga mao. Om gruppen vanvårdade handlar om den lägsta siffran 5 000 personer innebär det totalt  100 000 personer. Människor som av ren leda för att politiker inte vill beröra vare sig vanvårdsgruppen eller den sociala diskrimineringen, mycket väl kna lägga sin röst på SD. Det andra scenariet är att om lagen underkänns i Europadomstolen, får Svenska Staten betala 100 000 kr i skadestånd till var och en som fått avslag och detta oberoende om avslagen är berättigade eller ej.

Göran Ewerlöfs processbeskrivning i (1)ERN Processbeskrivning Ewerlöf – Kopia

SRAftonbladet, Expressen,  DN,  SVD,  SVT, TV4  Alliansfritt Sverige, UNT ETC

 

 

Ett svar till “Barnexperterna hoppade av ersättningsnämnden från start

  1. Ett utmärkt inlägg, Anne! Det bekräftar det jag redovisat i min analys och utvärdering inkl statistik som jag gjorde åt RFHL. Dessutom är det högintressant att få ta del av hur Ersättningsnämndens ledamöter utsågs. Och hur de valt och väljer att tillämpa lagen. Trots allt känns det hoppfullt att åtminstone några av våra folkvalda politiker är rakryggade nog att se sanningen och inte tiga, svamla och skylla ifrån sig för att frågan ska självdö. Viktigt är också att de som inte berörs av lagen, som inte varit vanvårdade, får kännedom om denna politiska skandal. Låt oss fortsätta vår kamp för rättvisa och ett erkännande. Vi måste lobba intensivt för att alla som fått och får avslag tillerkänns ekonomisk upprättelse utan en massa politiska och juridiska spetsfundigheter. Blev du vanvårdad, så blev du vanvårdad. Ansvaret därför ska ligga på myndigheterna = samhället. All vanvård är av allvarlig art. Man kan inte bli litet vanvårdad, eller nästan vanvårdad. Det är precis som att man kan inte vara nästan gravid, antingen är man gravid, eller så är man inte det.

    Hälsningar
    Marianne (Miranda)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s