Delad regeringsmakt innebär tystnad i obekväma frågor

När jag gick på Brunnsviks Folkhögskola talade vi ofta om just makten och åtrån efter att samlas kring köttgrytorna. Att få en eftersträvans värd post inom partiet eller varför inte i riksdagen. Mycket av samtalen gick ut på att just upphöjningen inom partiet också innebär en lojal tystnad. Den lojala tystnaden är också en viktig faktor i riksdagen, rangordningen och vem som får lyfta vad är hårt reglerad. Ytterst få debatter inom den socialdemokratiska gruppen släpps igenom om inte Gruppledaren har godkänt.    

Bryter man mot denna etikett vinner man folkets kärlek men sällan partivännernas. Miljöpartiet började som ett parti som ville påverka och inte hamna i en situation där man måste kompromissa bort sina krav. Nu är MP en del av etablissemanget, Fridolin har fått drömposten – utbildningsminister. Han är troligen ett mycket bra val som sådan, men vad är priset för att få en av de tyngre posterna i en regering. Åsa Romson blir energiminister, men har hon verkligen kläder för det. I den situation hon befinner sig får många av MPs hjärtefrågor stryka på foten, vad var priset för den här ministerposten.

Kvällstidningarna hade alla riksdagens ledamöter på bild med text om vad de ville göra i riksdagen – frågor de brann för. Märkligt att alla från SD till V hade ekonomi, arbetsmarknadsfrågor som ingång. SD avvek genom att också ta in invandringen. Ingen av ledamöterna hade någon avvikande intressesfär. Är det  ärligt eller vad de förväntas uppge för att anpassa sig till en redan skrive agenda!

Den nya regeringen är jämställd. 12 av varje. Unga, lite mindre unga, nya och rutinerade. Det är bra. Partierna blev så skrämda av Gudrun Schymans FI att man genast tog frågan till sina bord.

Att få bli minister är en ära, en utnämnelse. Ett erkännande över  att ha varit lojal och trogen. Inte gjort för stora avsteg, hållt sig inom ramarna. Carin Jämtin lämnades utanför, enligt utsago för att jobba med partiet. Kanske är det sant att hon inte ville ha en ministerpost. Utrymme för makt är lite större utanför regeringen.                                                                                                                   Glädjande är utnämningen av Alice Bah Kuhnke som kulturminister. Lite hånfulla kommentarer om Alice Disnylandprogram  som ung florerade på morgonen. Men skit i det, hon har perspektiv på barn, unga och vuxnas kultur. Hon är inte politiskt korrumperad. Därtill måste SD-folket vända sig i sina sängar av sömnlöshet efter det meddelandet. Ja det är inte fel på mångfaldskulturen i den nya regeringen, tvärtom, så ser landet ut och det är bra. Men att sedan några av dem om de valts i alliansregeringen tvingats avgå är ju en annan sak Mediadrevet var hårt på Reinfeldts ministrar, när i den nya S-MP regeringen får man vara både antisemitisk och ganska fanatisk islamist o ändå passa in.

Däremot är det ett lågvattenmärke av Expressen att ta fram preskriberade synder hos ministrarna. Faktum är också en dömd för mord som avtjänat straffet och levt laglydigt i många år,  borde kunna bli minister. Men klart tveksamt är Anna Johansson,  Infrastrukturminister som pekades ut som en av de ansvariga när Uppdrag granskning förra året avslöjade brister i den ekonomiska kontrollen i samband en fastighetsmässa i Cannes. (expressen) I regeringen Reinfeldt skulle hon inte blivit mer än några timmar eller ens kommit på tal. Inrikesminister Anders Ygeman vet åtminstone vad det innebär att demonstrera utanför 1:a majtågen det kan nog vara bra kunskap när antirasister och rasiter strålar sammant.

Tidningarna ojjar sig över över att Integrationsministern inte finns kvar, nej det finns ingen socialminister heller men det har tydligen inte uppmärksammats. Socialminister är numer ”Barn-Äldre och Jämställdhetsminister”. Åsa Regnér sociala engagemang handlar om HBTQ rörelsen, landchef för UN Women i Bolivia. Tidigare generalsekreterare RFSU och politisk tjänsteman (S) i regeringskansliet, statssekreterare för jämställdhetsfrågor. Var finns det brinnande intresset för Barn, utslagna, socialt marginaliserade, socialbidragsfolket etc. Maria Larsson var en svag minister, men hon bran för sina frågor och jag tror inte att Åsa Regnér kommer att fullfölja Maria Larssons intention om stärkt barnavårdslagstiftning. Visserligen blir Barnkonventionen, lag, men vi som vet hur lagar i barnsammanhang tolkas, vet att den kan falla platt.

Jag var-är kritisk mot Ersättningsnämndens ledamöter, samma obehagliga känsla får jag för regeringens socialpolitiska engagemang. Åsa Regnér är säkert duktig, men det finns en stor grupp pensionärer som kräver förbättringar och äldres anhöriga är betydligt röststarkare än utsatta barns och familjers.

Konstaterar att vi inte får någon som strider för de utsatta och att ersättningsfrågan/såväl före som efter 1980 är död i den här regeringen också. Visserligen sa Fridolin innan valet att MP skulle ta upp frågan i Riksdagen, men att få sitta vid köttgrytorna har ett pris. Konstaterar att Hillevi Larsson (s) som vågat bryta vissa regler i riksdagsdebatten inte belönas med någon ministerpost, trots att hon brinner för den sociala frågan.

Relaterat: Aftonbladet, Expressen

SRAftonbladet, Expressen,  DN SVD SVT, TV4   UNT ETC

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s