När barnen tar plats i Nobellvärlden, ler Alfred – en penna kan komma längre än en missil

Jag tror Alfred Nobel idag ler från sin himmel. Jag tror han inser att under ett kort ögonblick vaknade världens vuxna till liv och såg en glimt av en annan framtid. Att de barn som vi idag så sorgligt negligerar till lerklumpar att utformas av vuxnas intresse,plötsligt fått ett alldeles eget ljus, en röst. Att tanken på fred var så klurig att en hindu och muslim, från två länder som i årtionden legat i fejd med varandra, och som var och en för sig ser barn som framtid o möjlighet – inte belastning och problem.

Att Malala Yousufzai så ung, så vis och så klok fick priset tackar jag den Norska Nobell-kommittén för. Ert val var så utanför boxen och det traditionella att man måste le tillsammans med Alfred och tro på att det finns ljus i mörkret. Att ge priset till en ung kvinna som har livet framför sig och som redan nu trängt igenom åtskilliga hinder vittnar om klokskap och klok investering.

Malala har under sitt korta liv sagt fler vettiga saker än världens samlade män med makt, Sverige inkluderat. ”Utbildning är varken västerländsk eller österländsk. Den är mänsklig.” Hur enkelt kan det sammanfattas utan invecklade ord och abstraktioner.  ”När hela världen är tyst, så kan även en ensam röst bli mäktig.”                                                                                                                         
”Jag sa till mig själv: Malala, du har redan mött döden. Det här är ditt andra liv. Var inte rädd, om du är rädd kan du inte röra dig framåt.”
”Ett barn, en lärare, en penna kan förändra världen. På några få meningar uttalar Malala det totala fredsbudskapet – utbildning – inte krig inte hämnd. Vem säger om den som varit på väg att mörda dig ”Jag vill inte utkräva hämnd mot talibanerna. Jag vill att talibanernas söner och döttrar ska få utbildning” om inte en person som förstår den innersta mekanismen att hat och vedergällning föder nytt hat. Malala har skapat fler bevingade ord än vad Jan Björklund lyckades med under 8 år när han talade om skolans målsättning. I vår värld ropar vi på hämnd och aldrig en tanke åt de barn som oförskyllt hamnar i vårt hat.

Kailash Satyarthi‬ är åldersmässigt hennes motsats men hans arbete o mål detsamma – utbildning för barn. Utbildning leder till möjligheter där krigsherrar och vapenlobbyn är de stora förlorarna – ty de förstår inte bättre. Sverige säljer vapen för att rädda sin industri – Sverige borde exportera kultur, kunskapsinrättningar. Sverige borde byta vapen mot kunskap och utbildning. OM världen satsade en tiondel av alla vapen- och krigspengar på utbildning och kultur skulle världen se annorlunda ut. Malala och Kailash har redan diskuterat hur man kan få fred mellan Pakistan och Indien.

Men Malala och Kailish är något mer  de är två kulturer som möts. Kultur är grunden i alla samhällen. Via kulturen kan vi gränsla hat, våld och fördomar. Playing for Change, ett världsmusikprojekt som idag omfattar nästan alla kontinenter, alla länder,  arbetar för att musiken skall vara bron mellan fred och våld. Pengarna som kommer in via foundation går till att bygga kulturskolor i länder där musiken och kulturen är till för de rika, inte barnen på gatan. Får barn tillgång till musik och kultur i kombination med utbildning ges de möjligheter och inte minst viktigt – chansen att föra sin kultur vidare och ut i stora världen och någonstans kanske möta en svensk fiolspelande man/kvinna. Music around the world PFC, Malala, Kailash har gjort att man vågar tro att det finns hopp.

I Sverige arbetar Sofia Rapp-Johansson för utsatta barns rättigheter. Hon vill ge de tystade barnen en röst, slåss för deras rättigheter att bli en del av rättssamhället att inga vuxna beslutsfattares skall kunna trampa på deras okränkbara rätt att få vara barn. Sofia vet hon har varit i helvetet precis som Malala o tog sig tillbaks. Det finns en mening med detta. Sofias och systerns fond för utsatta barn u.b. är ett steg. Liksom rätten för de idag,  några tusen vuxna vilka förmenades sin barndom av det svenska samhället, måste få sina fall prövade fullt ut. Detta strider Sofia för.  Jag har varit i utkanten av helvetet – jag är på väg mot utgången av livets dörr, men jag kan aldrig släppa tanken på att inga barn ska vara slavar – produkter i sex- och människohandlarnas nät – vara krigsmat till arméer – barn ska vara framtid och möjligheter.

Därför behöver det svenska samhället tänka om. De måste planera sin ekonomi på framtiden och de nya krafterna. Det måste satsas pengar tidigt för att så många barn som möjligt skall få gå in genom dörren till vuxenvärlden och känna sig delaktiga i framtiden. Vuxna sk kloka politiker, S eller M, C eller FP, KD, SD ser bara sina egna skor och inte de tusentals barn som vill utforma morgondagen för sina behov och möjligheter. Vi vet inte hur framtiden skall vara, politiker borde tänka som barn innan de fatta beslut.

Idag är jag glad Malala, Kailash, Sofia, Playing for change och jag tror att Alfred Nobell just nu vill att världen ska stå still för en stund och begrunda vad dagens fredspris innebär. Jag gör det,  håller andan för att inte stunden ska försvinna, för när jag börjar andas igen härskar fanatiska ISIS, slåss Palestina Israel, Ryssland Ukraina och vapenlobbyn säljer mer vapen än någonsin så också vår nye statsminister.

SRAftonbladet, Expressen,  DN SVD SVT, TV4   UNT ETC

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s