Sveriges Radio tystar barnens röster

I all tysthet fick jag veta att programmet Barnen i P1, hade sin sista sändning i går med Ylva Mårtens. Ylva som startade programmet för 15 år sedan har blivit en megafon för barn – inte bara de utsatta utan verkligen barnens röst i etern. Nu ska barnen integreras i de vuxnas talkörer – undrar hur många barnröster som tränger igenom ekot, nyhetsprogrammen, Ring P1, boklådan etc etc…Någonstans i bakvattnet finns Tendens men det är liksom programmet om de små men med vuxna röster.Var finns svallet av kritiska röster! Var finns kulturtyckarna! Var finns alla de som klagat på att Sveriges Radio blir allt mer utarmat. Jag hör inga röster av vuxna som anser att Barnen och program liknande det borde få vara kvar.

Så här skriver Expressen idag ”Det startades av Ylva Mårtens och Johan Torstensson för 15 år sedan för att barn skulle få komma till tals. De var trötta på att det alltid var experter som skulle tala om för vuxna hur de skulle göra med barn. I podcasten ”Ligga med Brodrej” (7/11-2013) berättar Mårtens att hon hade upptäckt att den bästa medicinen när det var kris hemma med de egna döttrarna, det var att lyssna på dem. Hennes driv är och var att vuxna inte förstår barn. Att samhället är barnfientligt. Hur otroligt sällan barn kommer till tals i medierna om de inte är offer, exemplifierar problem eller representerar olika grupper. Det enda barnet jag såg på tv i går var en flicka på nyheterna som hade blivit utsatt för grooming. Hennes röst var av naturliga skäl förvrängd.”

P1:s kanalansvariga Nina Glans, som lägger ner ”Barnen” svarar i ett mejl att det är ”viktigt att barns röster hörs i många olika typer av program och i nyhetssändningar, att barnperspektivet inte bara finns i nischade specialprogram”. Det kommer inte hända. Vad som finns är en massa nischade specialprogram med vuxenperspektiv.” (Gunilla Brodrej  Expressen)

Ett program som fanns när jag var barn var Barnens Brevlåda, med Farbror Sven. Det var ett program där barn fick prata, sjunga, berätta och faktiskt höras. Som barn lyssnade jag varje vecka och det var mig veterligt det första programmet i Sverige där barn fick vara med som individer. Det var ett med dåtida ögon sett ett unikt program liksom Barnen,  idag varit det.

I Socialtjänstlagen står det att barn ska komma till tals o att man ska lyssna på dem (regel barnets ålder o mognad). Inom socialtjänsten har man generellt bestämt att barn under 15 inte har någon talan o absolut inte om de inte tycker som myndigheten. I mediasammanhang finns inte ens ålder o mognad, det finns alltid en professor, socialt kunnig, psykolog, barnexpert, politiker m.m som anses vara mer kapabla att svara på allt som berör barn. Barnen själva underkänns.

När vanvårdsutredningen pågick, var raden av vuxna experter oändlig, samtidigt som  ingen av dem hade en susning om vad vanvården innebar, företräde i media. När Styvbarnen själva skulle uttala sig var det utanför barnhem, lite gråtande, snyftande eller en egen historia som skulle få hjärtat att blöda på tittaren. Resten sköttes av sk företrädare utan kunskap om vanvårdens oändliga trauman.

I den nu sk Ersättningsnämden betraktas sökade av ersättning utifrån den ålder den person de är idag. Att kränkningen var hos Barnet, har inte ERN förstått, för de förstår inte hur barn upplevde att kränkas utan väljer istället ett vuxenperspektiv. Därmed behöver de inte höra barnets röst eller ta hänsyn till hyr barnet i den vuxna kroppe kände det.

Barn får berätta, men som Gunilla Brodej skriver ”Det enda barnet jag såg på tv i går, var en flicka på nyheterna som hade blivit utsatt för grooming. Hennes röst var av naturliga skäl förvrängd.”  Nyheterna där de är utsatta av stygga exploaterande män kan av naturliga skäl inte ersättas av någon annas röst. Traffickingbarn får berätta om de hemskheter de tvingas uppleva. Vi upprörs och går vidare. Barn är mer än en dekoration i mediasammanhang. Barn är ingen dekoration eller illustration över en nyhet utan en person i sig som kanske hör o häpna, har mer att säga än bara lägga ut sitt skitiga liv i rubrikerna.

När jag som ordförande i Samhällets Styvbarn vill tala om systemfel, sa reportern men lite kan du väl dra ur ditt eget liv. Nej varför då! Det finns i tre veckotidningar, åtskilliga tidigare inslag till vad gagn att berätta detta igen, då det inte förändrar. Barn kan även om de har det svårt ge idéer om hur det kan bli bättre för just dem. De kan inte tackla systemfelen, men där kommer de vuxna in i bilden att försöka förmedla och visa på förlängningen.

När vuxna talar om skolan talar de om skolan som de vuxna minns den eller inte minns den. Jag undrar hur många gånger lärarförbundens ordförande kommunicerade med eleverna kring skolan. Jag undrar hur många gånger Jan Björklund och för den delen Fridolin pratar med de grupper som de ska fatta beslut om. Skolan kanske skulle se annorlunda ut om barn och unga fick vara delaktiga i ett deras viktigaste moment i livet – skolan.

Ett av skälen till varför inte Alliansen ville göra Barnkonventionen var för att hela samhället skall genomsyras av barns rättigheter.  Och det ser vi konsekvenserna av idag. Barn är fortfarande maktlösa, i händerna på vuxna tyckerare o experter som tror sig därmed uppfylla Barnkonventionens för barnets bästa. Barn skulle vara en del av stadsplaneringen i Sverige, ändå lyckades Stockholm bygga en hel stadsdel där barn inte ens var påtänkta. Följdaktligen hade Hammarby Sjöstad ingen skola, inga lekplatser.

Det finns något som heter Ungdomsriksdag i Stockholm. I två dagar får utvalda ungdomar tycka till. Efter de här mötena kommer skolpersonal o andra vuxna tårögda och berättar om hur duktiga de här ungdomarna är på att ha ideer och utveckla tankar. Det är bra att få leka demokrati men än bättre om ungdomars ideer tas til vara. Så tror jag att om barn fick bestämma skulle allt vad krig heter bannlysas, rasism vara ett ord utan värde, fattigdom o svält ord som tillhör det förgångna. Om barn fick bestämma eller åtminstone få tycka skulle de inte välja att vara gatubarn i Sydafrika, tvångsgiftas i Inden, Pakistan, hindras från att få kunskap.

Sveriges Radio borde vända på tankebanorna. Barnens röster behövs och vi behöver höra dem. Sveriges Radio är inom Public Service kanske ska vi vädja till nya kulturministern att hon också tillgodser att barn behöver höras.

Om Barnen

”Barnen är ett av P1:s mest prisbelönta program som också varit mycket omtyckt av lyssnarna. Snart sänds alltså det sista avsnittet. – Väldigt många har hört av sig under årens lopp. Här har barnen fått vara huvudpersoner och berätta om sina liv utan att vara illustrationer till vuxna, säger Ylva Mårtens som själv fått ta emot många priser för sitt arbete med barnperspektiv inom journalistiken.”

Har ni synpunkter skriv till  Caroline Meyer Lagersparre, pressansvarig P1
caroline.meyer@sverigesradio.se

SRAftonbladet, Expressen,  DN SVD SVT, TV4   UNT ETC

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s