Kulturjournalistikens hat mot Alice Bah Kuhnke och bristen på socialt perspektiv

Min jobbarkompis, är en otroligt kompetent och duktig föräldrastödjare. Skärpt, kunnig och med erfarenhet från flera områden. Men hon är också djupt troende och vi har inte alltid samma åsikt om tron/religionen men hon är genuin. Flera av mina vänner in Styvbarnsvärlden har en tro, de litar till högre makt för att få kraft att gå vidare. Hantera sin vardag. Flera politiker i riksdagen framför allt KD folket anser sig vara kristna och troende. En av mina bästa vänner, hittad på Facebook har en underbar relation med sin himmelske kraft. Därtill ett antal musiker, kändisar som också hämtar kraft via tron.

En av mina stora förebilder inom kyrkan Olle Karlsson, startade Allhelgonamässan o numer kyrkoherde i Katarina Församling,  fyller platser med kulturarbetare, psykosocialt borttappade, fd missbrukare, aktiva sådana blandade med vanliga kyrkobesökare.  Själv ber jag i mina värsta stunder att det ska finnas en kraft som lyfter av när bördorna blir för tunga. På ett av våra hårdaste fängelse finns ett kloster för de fångar som vill fånga själens ro. Mina judiska vänner går till sin synagoga och mina muslimska tillber Allah.

När Alice Bah Kuhnke går ut med sin tro, rasar kulturmedia. Hon läser Pippi på festen för kulturfolket, hon ordnar frågestund om Pippi. Fy för en minister som har ett litet barnperspektiv, o tänk att så många kulturbejakande journalister gärna lyfter fram Pippi som en förebild i konsten att vara oppositionell. Hon ber till Gud och hon skäms inte för det. Hon ger inte tillräckligt långa intervjuer och kan inte presentera en färdig plan för framtida media. Alice Bah blir i ett slag så nergjord att kampanjen mot Jimmy Åkesson ter sig som en barnlek. För han har åtminstone sina partivänners stöd, Alice har ingen som trätt fram och stöttat henne inom politiken – inte ens hennes eget parti.

Under alla år som Maria Larsson var barnminister ifrågasattes hon aldrig för sin tro. Göran Hägglund som kallar sig kristen, bjuds in att skoja och berätta om vilken musik han gillar o se karln gillar precis som andra även populärmusik.

Ur Aftonbladet:

”När moderaternas förra ­arbetsmarknadsminister ­Elisabeth Svantesson fick ­kritik för sin religiösa bakgrund red kristna ledar­skribenter ut till hennes försvar. Stefan Swärdh på ­Världen Idag skrev exempelvis: ”Elisabeth Svantesson behöver allas våra förböner för att klara sitt nya uppdrag.” Kan även kristna vänsterpolitiker räkna med stöttande böner?”

Jag är trött på drevet mot Alice Bah, därför att hon aldrig får den arbetsro som behövs för att sätta sig in i en tung och spretig sektor där köerna från intressenter och kravmaskiner ringlar sig fram. Journalister som raljerar, hånar och mobbar i det här fallet tycker att de är en sju djävla bra yrkeskår. De granskar,  jag undrar bara vad finns att granska i ett ämbete som knappt startat.

Journalister däremot har inte reagerat på att Socialdemokratiska regeringen avskaffat socialministerposten, satt in pojkvasker som knappt kommit ur målbrottet att leda landets viktigaste område – sjukvården. De har inte ifrågasatt Åsa Regnér vars uttalanden verkligen haltat och borde ha lett till merfrågor.

Diskussionen om Barnkonventionen som en del av svensk lag, har knappt nämnts i medierna, detta trots att konventionen nu fyller 25 år och Sverige nästan regelmässigt brutit mot konventionen.

Socialpolitiken berör betydligt fler än kulturpolitiken, men den frågan tigs ihjäl och ingen reflekterar ens över att regeringen saknar en socialpolitisk hållning.

Ersättningsfrågan för gruppen vanvårdade 1920-1980 där idag 52 procent får avslag trots upplevelser i barndomen som idag skulle gett förövarna fängelse, tigs ihjäl i våra tidningar. Att 1980 gruppen som utsatts för vanvård men inte berättigats till ersättning, vilka socialdemokraterna lovade driva om de kom till makten, är idag en grupp som helt glömts bort. Barn vanvårdas idag, tidningarna skriver gärna om barn som mördas, lite sporadiskt om problem inom socialtjänsten men helhetssyn och helhetsgrepp saknas. Förmågan att se dagen i det historiska ljuset brister. Därför kan Ersättningsnämnden utan problem använad tärningsspel när de avgör vem eller vilka som får ersättning.

Tidningarna visar minimalt intresse över att två ärenden ursprungna från vanvårdsfrågan idag drivs i Högsta Domstolen och ett kommer upp i Tingsrätten. Tidningarna förstår inte att domen i Borås där tjänstemän och politiker fälldes för tjänstemannabrott, har en oerhörd betydelse för hur rättssäkerheten inom socialtjänsten haltar. Domen prövades heller aldrig i högre instans vilket innebär att Boråsdomen är prejudicerande.

Jag skulle bit för bit kunna räkna upp fall och händelser inom sociala sektorn, där media med ett ansvar för samhällsfrågor och granskning borde kunna hitta verkligt stoff. Men istället jagar man kulturminister  för att hon inte på några månader lyckats lösa hela kulturproblemet i Sverige med så fula metoder att det saknar ord.

Det finns ett skäl till varför allmänheten misstror journalistiken och medierna. Och vill man nu verkligen rädda demokratin via att ha tidningar etc, kanske man också måste tänka lite längre än bara till sina egna sekteristiska områden.

Relaterat Skuggdrevet mot Bah Kuhnke blev konkret

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s