1000 kronor som tack för vilken hjälp då, Samhällets Styvbarn

När jag ser en hemlös, tiggare eller en insamlingsbössa lägger jag gärna en slant. Det är till ändamål som på något sätt kommer en annan människa till del. Min uppgift är inte att fråga tiggaren, den hemlöse om vad de använder pengarna till. Lika lite som någon skall fråga mig vad jag gör mina pengar. När Riksförbundet Samhällets Styvbarn däremot går ut o ber om 1 000 kr från dem som fått ersättning av Staten som en tack för hjälpen, blir jag inte bara irriterad jag blir förbannad.

Medlemmar i Styvbarn skall alltså av tacksamhetsskuld bidra till att stötta förbundet, Samhällets Styvbarn, som fått över 300 000 kronor i bidrag från Socialstyrelsen. Så pass att man hade råd att byta till större lokaler och fler anställda. Idag är man tillbaks i den lilla lokalen.

Onekligen ställer jag mig frågan vad någon skall vara tacksam för! Tacksam för att man fått 250 000 kr symboliskt från det samhälle som ruinerade hela barndomen. Tacksam för ett förbund som påstår sig stått på de vanvårdades sida i kampen för ersättning. Fram till 2011 var jag ordförande i Förbundet, då slogs vi för ersättning, slogs för att avslaget från regeringen skulle bli bifall. Sedan petades jag bort, och en ny ordförande som ansåg sig bättre lämpad skulle slåss för resterande. En ordförande som släppte igenom proppen till lagförslaget om ersättning med orden att det var en en bra lag. Som sedan när det visade sig inte bli så bra, avslagen började hagla plötsligt backade och lämnade frågan där hän. Liksom kravet på ersättning för gruppen efter 1980. Samtidigt som han backade från sina tidigare uttalanden. Och som svar på kritiken valde att sparka ut de kritiska rösterna.

Det här skriver ordförande i förbundet i sin blogg på förbundets hemsida

”Jag har också lagt märke till att det finns föreningsverksamheter som har fått hyggliga bidrag av sin kommun som stöd för sin verksamhet. I bland i miljonklassen.  När jag tittar på vår förenings storlek, syfte och de samhällsviktiga frågor vi har på vår agenda, så blir jag bedrövad över de smulor vi kan finna på vårt bord som stöd åt detta vårt viktiga arbete. Nu är det väl så att manna från himmeln ytters sällan kommer nerdimpande bara för att vi önskar det. Är det åter igen denna ”offerkänsla” som gör att vi inte är mer aktiva att söka kontakter och stöd för vår sak där det finns en möjlighet?”

(min kommentar: vilka förbund regnar det miljoner över? jag jobbar i ett förbund med otrolig verksamhet, som söker projektpengar för allt de gör och som får bidrag från socialstyrelsen för att de uträttar något som kommer alla till del. Men knappst någon inom frivillig sektorn har några miljonregn fallande över sig)

”Jag manar nu alla medlemmar och icke medlemmar som delar vår erfarenhet när det gäller vanvård och erfarenhet av familjehemsplacering , att ta ett steg framåt och hjälp till i vårt arbete i föreningen. Skall vi vara starka i vårt arbete så behövs vi alla ute i våra lokalföreningar runt om i landet. Vi behöver vara många fler som delar på de löpande uppgifterna och vi behöver fylla upp med aktörer i föreningens olika funktioner och uppdrag. Utbildningar och stöd tillhandahåller man i allt detta. Känner några av Er att Ni kan bistå med pengar i stort och i smått, se då denna möjlighet på vår hemsida //styvbarn.se. Inga medel – inga mål.. Det är nu det gäller och inte senare…/Robert Wahlström Förbundsordförande”

I Nyhetsbrevet  nov 2014 skriver Christer en sk medlem?

När jag nu beviljats ersättning av staten för försummelse/vanvård under min uppväxt, skulle jag vilja starta ett upprop. Riksförbundet Samhällets Styvbarn bildades 2 004 och har sedan starten arbetat intensivt för vår upprättelse och lyckats med det i stort sätt på alla punkter. Utan dessa”krafter” inom Samhällets Styvbarn,hade vi aldrig varit där vi är idag och jag känner stor tacksamhet för allt det arbete som är nerlagt. Men mer arbete återstår.
Riksförbundet Samhällets Styvbarn har en ansträngd ekonomi idagsläget.För att arbetet måste kunna fortsätta med samma intensitet bör/måste ekonomin förbättras. Härkommer jag till mitt upprop: Vi som erhållit, eller kommer att erhålla ersättningen, frånstaten på 250000 kronor, skänker 1000 kronor till Riksförbundet Samhällets Styvbarn. Vi hade,menar jag, aldrig haften krona i ersättning om inte Riksförbundet SamhälletsStyvbarn funnits och arbetat så metodiskt och intensivt med vår fråga. Mycket arbete kvarstår och för att detta viktiga arbete skall kunna fortgå, måste ekonomin bli mer stabil. I skrivande stund har 934 personer beviljats ersättning. Om alla som erhållit ersättning skänker 1000 kronor, så ger det 934000 kronor mer i kassan. Tänk vad Riksförbundet Samhällets Styvbarn skulle kunna göra för dessa pengar! Gör som jag, sätt in 1000 kronor (vi har ju fortfarande 249.000 kronor kvar.”

Det är inte första gången som begärs att medlemmar skall ge förbundet stöd. Men det är skamligt att samtidigt som  procenten per vecka ifråga om ja eller nej till ersättning visar att man nu är uppe i 60% avslag, efter Samhällets Styvbarns alla insater, skall resten varav många utsparkade och andra heller inte medlemmar längre betala tacksamhetsavgift. Faktiskt lämnade många verksamheten av egen kraft. Förbundet har som bäst varit uppe i 1 500 medlemmar idag är man nere på 600. Medlemsvården har inte varit så lyckad med andra ord.

Samhällets Styvbarn beskrivs som företrädare för oss alla inom vanvården, rätt är att de företräder 600 personer i bästa fall. Men när BJ bjuds in till ett möte om vanvården i Linköping blir det som företrädare och expert  ”En viktig del i denna temakväll är att lyfta vilken betydelse ersättningsprocess haft för vanvårdade individer. Detta perspektiv kommer Benny Jacobsson, förbundssekreterare vid Samhällets styvbarn, belysa i sin presentation: Ersättningsprocessen ur de vanvårdades perspektiv.”

Personen i fråga har ingen aning om konsekvenserna kring ersättningsfrågan, om vad det inneburit av lidande för dem som fått avslag. Om avslag som godtyckligt tagits av en allt mer ointresserad ersättningsnämnd, där handläggare avgör vad som skall ligga till grunden för ersättningen. När skeppet sjunker byter man kurs, nu skall det  värnas om dagens barn inom samhällsvården. Det tåget har redan gått. Men Samhällets Styvbarn kunde ha blivit en organisation där historien möter framtiden, och där 1920-1980 kunde blivit en värdefull kraft i arbetet med dagens unga.

Det som hänt är att vanvårdsfrågan blivit en rättslig process mot svenska staten, där Samhällets Styvbarn lite nedlåtande säger att det inte är en rättsfråga. Det hade aldrig behövt bli en rättsfråga om Samhällets Styvbarn tagit till vara allas intresse och kamp i frågan om ersättning.

En vikigt del i ersättningsfrågan som utredare Kerstin Wigsell tog upp, var också kravet på att dagens utsatta barn skulle ha rätt till ersättning när samhället gjort fel, vi var där väldigt eniga,  att betala försyndelser måste leda till rätten för dagens barn att behandlas värdigt och kunna kräva ersättning av samhället om det brister i vården. Det var inte samhällets styvbarn allena som fick igenom ersättningskraven, det var inte jag som dåvarande ordförande 2011 som bidrog till det, det var många också utanför den förening jag företrädde. Den kamp som förs idag pågår utanför organisationen Riksförbundet Samhällets Styvbarn.

SRAftonbladet, Expressen,  DN SVD SVT, TV4   UNT ETC

Annonser

12 svar till “1000 kronor som tack för vilken hjälp då, Samhällets Styvbarn

  1. Willy Pettersson

    har nu delat detta på ”omhändertagen som barn” och på min egen staus.

  2. Lena Stenqvist

    Så mitt i prick Anne! I min värld är det så hutlöst fräckt, lågt och smaklöst gjort av RFSS med Benny Jacobsson, Robert Wahlström och Yvonne Palm i spetsen att, ens tänka tanken att tigga pengar av de vanvårdade som fått ersättningen. Jag blir direkt illamående!

    Att den sk medlemmen ”Christer” skrivit detta upprop, tror jag inte en sekund på! Han existerar med största sannolikhet inte. Nej, som så många gånger förr känns detta som ytterligare ett manipulativt spel för gallerierna!
    Att pådyvla medlemmarna skuld för att de vill behålla sina slantar för egen del för den förlorade barndomen, är bortom allt vett och sans. Vilket pris har de som av staten ansetts ha vanvårdats av ”allvarlig art” fått ”betala” för att bli beviljade de förhållandevis futtiga 250 000 kronorna??? är en förstörd barndom och de livslånga sviterna efter den, inte nog?

    OM jag som medlem skulle skänka en slant till Riksförbundet för Samhällets Styvbarn, vill jag vara garanterad att pengarna verkligen går till medlemmarna. Till stöd och hjälp till de som fått avslag på sina ansökningar om ersättningen, till de efter 1980 som också vanvårdats och det vore ju inte fel om en del av pengarna gick tillbaka till medlemmarna och inte som de uppenbarligen gör nu – endast går till resor, mat och logi för Robert och Benny! Som medlem sen 4 år tillbaka har jag varken fått svar på mail, nyhetsbrev eller annan information/bekräftelse från RFSS. Man har helt enkelt bara behållit min medlemsavgift! Inte heller togs en enda en av mina 5 motioner ställda till årsstämman, skrivna efter de stipulerade reglerna och inom stipulerad tid, upp på mötet över huvud taget! De ca: 10 mail jag skrivit till förbundet angående dessa motioner, har inte besvarats! Så bemöts flera medlemmar i RFSS, inte bara jag. Nääää, mig får de inga pengar av, den saken är säker!!!!!

    ”Gör som jag”……..betala INTE!!!!

  3. Så rätt.

    Det är riktigt riktigt ruttet. Att tigga pengar på detta sätt och av denna grupp.

    RFSS har inte ställt upp och hjälpt sina medlemmar med ansökningarna förrän nu i slutskedet. Antagligen hoppas man att de medlemmarna ska ”betala” för hjälpen om de erhåller ersättningen.
    Vidrigt är vad det är.

    Medlemmarna betalar medlemsavgift och har inte fått någonting för detta. Men delar av styrelsen har varit ute och rest runt i landet, till ingen nytta. Enbart för att visa upp sig.

    En ssk är riktigt säker, de har aldrig företrätt mig, tvärt om. De kallar oss rättshaverister och stollar, när vi öppnar munnen och kommer med åsikter eller förslag. Man menar att vi styvbarn är en grupp som inte kan inrätta oss i ledet pga vår dåliga barndom. Därför anser man att vi regelvidrigt kan kastas ut.

    Som man sår får man skörda. Nu finns inte mer att skörda så tigga är sista möjligheten. Fy fy fy skäms RFSS styrelse.

  4. margareta melinder

    Fruktansvärt oförskämt!Tänker inte vara medlem längre,jag har fått nog

  5. Som vilken Styrelse som helst som är kopplad till kommunal- eller statlig verksamhet. Varför de ska vara annorlunda. De får ju löner. Och inte så mycket på skattepengar kanske. Även Röda Korset och Sida har det enligt samma modell. Inget konstigt med det.

    • så du menar att de som får hjälp av röda korset betalar tillbaks en del av detta eller

    • Lena Stenqvist

      Lina, kan du förklara närmare vad du menar? Riksförbundet för Samhällets Styvbarn hör varken till kommunal eller statlig verksamhet. Det är en ideell förening. En förening som iskallt kalkylerar med att medlemmar som redan kuvats som barn, ska låta sig kuvas till att underkasta sig en form av ”tionde”, av sina ersättningspengar!

      Förbundet har fått mer än 300 000 kronor av statliga medel från socialstyrelsen och dessa pengar har då inte gått till medlemmarna! Ena gången är vi 1 500 medlemmar, nästa gång 1 100 och nu ca: 600 st.Bidraget från Socialstyrelsen är baserade på antalet medlemmar, så vid ansökningstider är det bra med måååååååånga medlemmar. Räknar man på medlemsavgifter från 1 100 medlemmar om 150:-/medlem gör det 165 000:- + 300 000:- vilket närmar sig 500 000:-. Mot bakgrund av detta undrar man: Var är de pengarna? Hur är det möjligt att RFSS ha så dålig ekonomi så de måste TIGGA? Är de ”förtroende”valda oekonomiska och för vidlyftiga med medlemmarnas pengar?

      Jo, just konstigt är det!

  6. Lina, vad pratar du om. RFSS är en ideell förening. Läs på, du är riktigt ute och cyklar.

    • olika idrottsföreningar är likaså ideella,men alla vet vad föräldrar måste betala, jobba där gratis och betala extra för olika saker, vara till lags för Styrelse,tränarna,m.m.,annars barnen ryker ut från ideel förening,på ett eller annat sätt.

  7. Lena Stenqvist

    Det är nu dags för RFSS att inkassera årsavgifterna. Tillsammans med inbetalningskortet med ocrnr: skickas ett tiggarbrev med texten: ”VI som erhållit, eller kommer att erhålla ersättningen från staten på 250 000 kronor skänker 1 000 kronor till Riksförbundet för Samhällets Styvbarn.” Idén kommer från en påstådd medlem. De medlemmar som förbundsstyrelsen vill ”bli av med” och som genomskådat detta till synes lögnaktiga och manipulativa bondfångeri, och därför heller aldrig skulle komma på tanken att skänka några pengar till den egenintresserade styrelsen, får naturligtvis vare sig inbetalningskort med ocrnr eller tiggarbrevet! OM de betalar in medlemsavgiften i alla fall på plusgirokontot, får de i bästa fall pengarna återsända, eller så behåller RFSS pengarna. MEN medlemmen som betalat medlemsavgiften kommer att nonchaleras och utestängas från aktiviteter med hänvisning till: ”Du står inte med på listan”! Vem eller vilka har upprättat denna lista då? Styrelsen själva naturligtvis!

    Lina, du verkar ha fått hela blogginlägget om bakfoten!!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s