Vanvårdade barn skall inte reas ut till staten

I snart tio år har frågan om vanvård inom social barnavård varit på tapeten. En kamp som började med krav på upprättelse, Ursäkt från Staten och ekonomisk ersättning. Idag skriver vi 2015 februari och kravet på upprättelsen har inte nått längre än till att 51 procent inte varit nog våldtagna, utsatta och misshandlade.

Samtidigt fortsätter vanvården inom socialtjänsten, men nu med märkliga omhändertaganden enligt löpande bandprincipen. Samtidigt lämnas andra ärenden där hän som rimligtvis borde föranlett att socialtjänsten gripit in.

Socialarbetare i Sverige går via Nu Bryter Vi Tystnaden ut och konstaterar att man av resursskäl inte kan sköta sitt jobb. Jag är benägen att hålla med till viss del, men samma socialsekreterare kan lägga ner oerhörd energi på att ingripa i familjer där det trots allt fungerar medan de allvarligaste fallen förblir åtgärdade.

IVOs anmärkningar mot socialtjänsten är minst sagt regionalt fördelade. Anmärkningar görs mot socialtjänst där man inte gripit in, men ytterst sällan anmärkning för att det gjorts felaktiga ingripanden. IVO är en tandlös och socialarbetarstyrd verksamhet där fd socialsekreterare fortsätter att hålla varandra om ryggen.

Det förgågna dit jag själv räknas kompenseras med 25 0000 kr, en skitsumma säger vissa inom mina led, ja kanske det men 51 % har inte ens fått den summan och efter 1980 försvann vanvården.

Vanvården idag är annorlunda än på min tid, idag handlar det om att barn tas från sina föräldrar utan insatser eller stöd till familjen. Konstruerade skäl som socialtjänstens oemotsagt kan gå vidare med och där motparten inte ens har rätt att lägga fram sin bild. Barn skall enligt Barnkonventionen få göra sin röst hörd, möjligen får de uttala sig men någon hänsyn till vad barn säger märks inte vare sig i socialtjänstens eller förvaltningsrätternas protokoll.

Barn kan utan varsel flyttas mellan familjehem och institutioner utan att ges en förklaring. Barn kan anses ljuga om sin situation för att skydda föräldrarna. Barn anses bara tala sanning om de verifierar socialtjänstens utredningar. Barn hindras i familjehem och på institutioner ha normal kontakt med omvärlden, kan fråntas mobiler, datorer ofta på inrådan från socialtjänsten.

Barn hindras från kontakt med sin biologiska familj alt tvingas till umgänge de inte vill. Barn som upplevt våld i nära relationer, mord övergrepp tvingas till umgänge med förövaren mot sin vilja.  Vårdnadsöverflyttade barn kan adopteras bort mot den biologiska familjens vilja. Barn förlorar alltså kontakten med inte bara föräldrar utan syskon och övrig släkt. Barn förlorar sin identitet med stöd av en lagstiftning där vuxna har den alenarådande makten. Sammantaget är detta så långt från Barnkonventionen vi kan komma.

Barn som utsätts för detta måste ha rätt att få sin sak prövad och rätt till skadestånd. Alla placerade barn skall ha rätt till juridiskt ombud som står fritt från socialtjänst och myndigheter o även biologiska sidan.

När vi,  vars sak prövats efter att preskriptionstiden gått ut nu skall rea ut våra kamrater för att en förening i utdöende blir desperat, läser detta uppstår frågan: Kan barndomen reas ut igen till lägsta pris? Skall dagens utsatta barn omfattas av samma regelverk – alltså inte kunna prova sin sak innan ärendena är för gamla.

Enligt Ersättningslagen kan bara ett ersättningsbelopp, lika för alla och högt för svenska förhållanden, betalas ut, och det går bara till de allvarligaste fallen. Med en differentierad eller graderad ersättning skulle många fler ha kunnat få ersättning. Det visar upprättelseprocesserna i Norge och Irland, där endast 10-20 procent av de sökande har fått avslag.

– Vi föreslår därför att regering eller riksdag beslutar att de som fått avslag på sina ansökningar tillerkänns ett ersättningsbelopp lägre än det höga belopp som de allvarligast vanvårdade får. På detta sätt skapas i efterhand en differentierad ersättning med två beloppsnivåer och mildrar i någon mån orättvisan mot de som fått avslag, säger förbundssekreterare Benny Jacobsson.”

SVD, HD, Aftonbladet

SRAftonbladet, Expressen,  DN SVD SVT, TV4   UNT ETC

Regleringsbrev 2015

8 svar till “Vanvårdade barn skall inte reas ut till staten

  1. Slutligen, en positiv utveckling-för beröm?
    Gå vidare-sun älskar rättvisa kommer ut ur mörkret…

  2. När man skriver att 250 000 är mycket ställer man beloppet i relation till något. Det man bör relatera till är händelser av liknande art. Alltså att bli separerad från biologisk familj, isolerad och utsatt för de händelser som vittnas om. Man kan inte relatera till enskilda brott och jämföra med enskilda brott. Därför borde regeringen se över frågan i relation till hur man behandlat den i andra EU. Länder. Samhällets. Styvbarn är en intresseförening och deras medlemmars intressen bör inte styra svensk socialpolitik stick i stäv med vedertagen kunskap

  3. Allt är sig likt utom att fler och fler barnen går över till Statens ägo,1980 var det mkt.mindre av Staten tvångsomhändertaga barn, men nu det är mkt.fler och det bli fler med varje år. Det akcepterades ju redan att ”barnen tillhör inte deras föräldrar” och är inte mammor och pappor utantillfälliga ”vårdnadshavare1 ” och ”vårdnadshavare 2”.Ingen protesterar mot socialismen, utan tvärom.Läst du soialisterna och Karl Marx böcker egentligen-du som kallar dig för socialist? Jag läst de alla och jag vet vad jag talar om när jag talar om barnomhändertagande. Barnen bli omhändertagna i framtiden med anedning att de grät vid födseln.Människor anpasar sig till allt ju,och denna anledning för barnens tvångsomhändertagade LVU bli inte konstigt heller.Och det är inte så väsentligt att barnen lider av statliga anställdas upfostringsmetoder.Men de kan inte upfostra och göra barnen lydiga på ett annat sätt, efterrsom de gråterr,vill till mamma,protesterar mot tvångsbortförandet heemifrån.Det går inte sätta dem på plats om man inte skrämmer upp demeller orterar så som de på HVB och fosterhem gör.Eller mata dem med lugnande medicin och drogr.Det går inte övertyga ett LVU tvångsomhändertaget barn att han har inte får bo hos sina föräldrar,om det var inte bäbis vid tidpunkt v tvångsomhändertagande.

  4. Denna process med vanvårdutredningen och ersättningsnämden har knäckt mig mer än min förlorade barndom .jag vägrade läsa alla papper som vanvårdutredningen tog fram , nu efter avslag har jag begärt ut dom från stadsarkivet till en summa av 655kr .jag har nu läst allt som står om mig ,och blir åter lika hjälplös som det barn som blev kastat hit och dit av myndigheter,Skå Edeby ansåg mig som förlorad men skickar mig ut på landet i försök,ingen handledning till fosterhemmet, är det myndigheten som är ansvarig eller fosterhemmet.enligt ERN kan du inte klandra myndigheten dom har ju bett om ursäkt ! Du kan bara sätta åt foster hemmet som har tagit emot ett skadat barn ,som ingen ides att ta tag i .tack Stockholm för min fina barndom …

  5. Ja, och tack för att det finns folk som lyfter denna frågan för barns och dom mänskliga rättigheterna! Detta kan aldrig accepteras! Tack Anne för ditt enorma engagemang genom åren för dom bortglömda barnen i Sverige och för att du varit med och tagit debatten mot vanvården!

  6. Monica Dahlström-Lannes

    Suverän artikel Anne! Precis så här illa är det!

  7. Denna fraga ar sa oerhort viktig…..for vanvarden upphorde aldrig….och kommer inte upphora om inte de styrande tar av sig skygglapparna. Jag skams over att vara Svensk nar jag hor hur samhallet behandlar de svagaste och mest utsatta…..sen ser jag alla er som kampar……for att ge de svaga en rost…..och kanner en stolthet over vem jag ar……..kampa vidare…ni behovs

  8. 250000 måste sättas i relation till förstörda människoliv.Dels är det lidandet i sig och dels är det för väldigt många i vuxen ålder, åratal av ekonomiskt lidande.I en del fall från vagga till grav.Vissa har pga av sina skador (relaterade till vanvården) inte kunnat jobba alls,eller pga vanvårdsrelaterade sjukskrivningar inte kunnat jobba fullt. Att gå på minus ekonomiskt under lång tid ställer till det ännu värre. Många har inte haft råd till tandvård,glasögon etc. Andra har för att kunna överleva -dragit på sig skulder. Utebliven/förhindrad skolgång under barnaåren har för andra senare betytt studieskulder för studier, som ”vanliga” barn i skolåldern självklart ! fick bekostade av staten.
    I slutänden ger en skadad ekonomisk ställning fattigpension.
    I den belysningen är 250000 inte alls mycket pengar.Tvärtom är det en löjligt liten summa.
    Hur en del personer kopplade till ”ersättningen” offentligt kunnat ha mage att påstå att 250000 i detta sammanhang är mycket pengar -är för mig en gåta.Särskilt med tanke på att såna människor själva ofta kommer ur de välbeställdas krets. Eller -som en biskop tyckte att pengar kunde ju i alla fall inte göra saken ogjord…
    Kanske det inte är någon gåta -utan bara ett skådande uppifrån och ner… ?

    Jag är en av de 51 procenten som fick avslag. Någon lägre summa kommer aldrig för min del att bli aktuell eftersom jag inte är typen som prutar av på mitt människovärde. Men -det är inte jag som är förloraren. Förloraren är en stat som förutom vanvård av värnlösa barn, återigen beter sig skamlöst och i detta skede vägrat åtminstone ett litet försök till upprättelse. Jag menar då inte min upprättelse -utan statens upprättelse av sig själv. Nu har tåget där byket kunde ha tvättats gått och man valde istället ”the same as usual”….
    Shame om you -svenska stat som gjorde oss så illa och när du fick chansen så visade du oss fingret en gång till.

    När jag läste mitt avslag -gjorde jag slut med svenska staten!
    Jag är nämligen en anständig människa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s