Vem har rätt till att bli ett liv!

Idag läse jag i Aftonbladet  (ibland hittar de rätt) följande kärleksord till ett barn

”Vår älskade Prins Annorlunda finns inte längre hos oss.
Ludvig lämnade sin kropp natten den 4 mars, omgiven av familjen och omsluten av kärlek.
Hans hjärta som var så översvämmande av glädje och kärlek orkade inte längre kämpa mot den svåra sjukdomen han bar på.
Han har fått frid nu.
Det känns helt ofattbart och omöjligt att han inte längre finns hos oss….”

Det var barnboksförfattaren, Bert- och Sune-författaren Sören Olsson, 50, som tillsammans med Yvonne Brynggård Olsson, berättar nu om deras sorg efter förlusten av sonen Ludvig, 24, som avlidit på grund av sin svåra hjärtsjukdom.

Att barn avlider är inte nytt, men här var det ett barn med stor kärleksstämpel, en pojke med down syndrom, som under sitt 24-åriga liv gett oändlig kärlek och fått detsamma.

För några månader sedan, hade SVT Debatt frågan uppe om just aborter och Down Syndrombarn. Ska man ta bort ett foster där det finns misstanke om DS eller vad… I samma program fanns en flicka med som hade DS. Jag kan inte låta bli att undra hur man skulle känna sig i ett program där omgivningen diskuterar min rätt till liv – att jag skulle kunna ha aborterats bort för att jag var annorlunda och nu ska tycka till om att jag fått leva.

Yvonne Brynggård Olsson (Ludvigs mamma) har skrivit boken  ”Prins Annorlunda”. Hon skildrar Ludvigs oro för döden, en död som vilken ung människa som helst skulle ifrågasätta. Annorlunda barn har inte andra tankar om det ytterst än vi s.k vanliga/normala. Barn funderar över döden och barn vill inte dö. I Minnesrummet kan vi dela tankar med familjen, så många vackra ord. Det vill få mig att tro att jag långt ifrån är ensam om att alla barn måste få vara annorlunda.

Abort är en frihet, men jag ifrågasätter friheten om det handlar om att välja kön, välja bort barn som inte är vanliga. Jag tänker att i en tid av genteknik, där vi kan ändra ett foster redan i magen, ligger det nära till hands att vi testar barnets intelligens, ev förutsättningar som född att bli en supermedborgare. Ett barn som passar in i den svenska modellen och synen på vad som är en lyckad individ.

Vi skulle i princip kunna få en klonad grupp barn där alla har hög begåvning, talang och intelligens. Vi skulle kunna ta bort det unika i varje född människa genom att manipulera gener.

Vi skulle få ett tråkigt och enahanda samhälle. Jag är dum nog att tro att annorlunda barn har ett syfte högre än vad vi tror. Att lära oss sk normala om vi nu är det, att se färger, nyanser och mångfalden som en naturlig del i vårt liv. Jag vill inte ha ett samhälle där barn ser ut som formats som tennsoldater där alla går i takt eller står giv akt.

Jag är så innerligt glad för varje förälder som står för sina barns funktionshinder och jag är så glad att SVT gjort serien De som (inte) får finnas, eftersom det tar bort så många fördomar som dagligen matas inte minst genom media, som ex vi får inte skriva etnisk härkomst gällande brottslingar, men man får skriva att mördaren troligen hade Asperger Syndrom etc. Med andra ord autism är en direkt koppling till brottslighet.

2 svar till “Vem har rätt till att bli ett liv!

  1. Sigrid Wallmark

    Angående abort.
    Jag är född med ett funktionshinder, som mest handlar om annorlunda utseende. Mina föräldrar skämdes och jag placerades på institution hela barndomen. Där blev jag stark  och kämpade för ett normalt liv. Jag fick barn, och hen fick samma ”handikapp”. Efter 1 år var jag oplanerat gravid igen och jag var bekymrad för att klara av psykiska pressen + allt praktiskt arbete.
    Mödravården satte genast upp tid för mig på abortlistan. Jag gick aldrig dit. Jag ville inte det. Jag ville att omvärlden skulle säga ”det är väl inget” och ge mig stöd mentalt och praktiskt. Nu är båda barnen vuxna, ser bra ut även om man kan se att ”det är nå´t” och har de har kvalificerade jobb.
    I stort sett alla barn med handikapp vill ha sitt liv. Det är föräldrarna som har det jobbigt! Och det är föräldrarna som bestämmer!
    Om man inte kan gå och springa är problemet att alla andra kan det. Men vem sörjer att hen inte har vingar och kan flyga?

    • Hej tack för ditt fina inlägg ja annorlunda kan bli något annat också. Jag är glad att du beslutade dig för att klara dina barn, det finns möjligheter för alla, utifrån våra förutsättningar etc. kram o ljus till dig o dina barn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s