Tvångsadoption tveksam lösning

På Expressen idag diskuteras adoptioner utan vårdnadshavares medgivande. ”Svenskt rättsväsende måste upphöra med att experimentera med barns anknytning och inspireras av våra grannländer. Statsministern, som själv vuxit upp i ett fosterhem, bör driva att fler familjehemsplacerade barn får en familj för livet. Barn är människor och inte bihang till vuxna de delar DNA med.” Det är sluttexten i en artikel av Jenny Sonesson, fd sakunnig för FP o fd socialsekreterare.

Frågan om adoption av svenska barn dyker upp med jämna mellanrum och det är en oerhört känslig fråga. Dels handlar det om barnen och dels om biofamiljen. Utlandsadopterade söker i allt högre grad sina rötter i sin hemländer, för att de behöver ha kunskap om ursprung, bakgrund och ursprungsföräldrar och det är viktiga moment för att kunna gå vidare.

Jenny Sonesson talar om öppen adoption som i våra grannländer ”I Danmark, Finland och England kan domstol besluta om så kallad öppen adoption som ger biologiska föräldrar umgängesrätt. Banden klipps därmed inte till barnets ursprung.”

Jag tror inte att det blir så i verkligheten, många familjehem idag som har fosterbarn nekar att medverka till att barnen har kontakt med biofamiljen. Biofamiljen betraktas av många familjehem som ett problem o störande moment och det kommer helt klart att bli samma sak vid en adoption. Barn som skulle vilja träffa sin biofamilj skulle kunna anklagas för att inte vara tacksamma etc. Alternativt förekommer att familjehem pratar illa om biofamiljerna för att barnen inte ska vilja träffa sina föräldrar.

När Jenny Sonesson talar om barnperspektivet talar vi om två skilda synsätt. För mig är att barn i möjligaste mån skall växa upp med sitt ursprung. Små barn är lättare att adoptera bort ja visst, vem vill inte ha småbarn. Fråga många som utlandsadopterar om de vill ha ett äldre barn…o se vad svaret blir.

Små barn förväntas glömma sitt ursprung vilket är lätt gjort eftersom små barn inte efterfrågar sin historia och man kan givetvis som adoptivförälder tiga om sanningen tills man hittar en ”lämplig tidpunkt”.

Öppen adoption är det enda möjliga men det kräver oerhört mycket av den familj som adopterar i det närmaste ett delat föräldraskap. Detta tror jag iof sig kan uppnås också i ett familjehem, barnet slipper känna skuld för att de tycker om två familjer (föräldrar). Adoptionen är juridiskt tryggare, ja ur arvsrättssynpunkt ja. Men tyvär o nu pratar jag av möten med adopterade, så finns det en hel del ”adopterade” barn inom grupp Vanvårdade 1920-1980 liksom i gruppen efter 1980. De barn som for illa i sina adoptivhem hade inga möjligheter att få upprättelse av samhället. Detta kommer att gälla också barn idag. Barn som utsätts för kränkande behandling av familjehem/socialtjänst är rättslösa idag och får inte mer rättigheter via en adoption.

Adoption kräver medgivande – öppen  och de vuxna skall i barnets relation till biofamiljen ha en låg profil. Därtill behövs rättsperspektivet stärkas för adopterade barn liksom familjehemsplacerade.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s