Almedalsveckan rymmer inte Sofia Rapps kamp mot staten

I veckan presenterades en ny lag/utredning om tvångslagstiftning för barn o unga. Ett digert verk på över 1000 sidor. Kloka synpunkter – många tillförda av bl.a mig, BPIS, Qrutprojektet mfl. Barns rättssäkerhet skall stärkas. LVU skrotas inte det görs om till en ny lag. Redan vid utredningsarbetets inledning sa Håkan Ceder att det måste till en ny lag och inga fortsatta klistra-klippa i en gammal lag.  Så blev det. Viktiga saker blir måsten, som omhändertagna barns skolgång, omhändertagna barns hälsa skall kontrolleras i samband med en placering.

Inom socialtjänsten har man svårt att förstå vad Håkan Ceder skriver, ”de” gör ju redan allt som han tar upp. Ja vill man se det så visst – men med lite mer kritiska ögon så kanske det måste läsas på igen. Barns rätt till skolgång prioriteras inte av Socialförvaltningarna, Fagersta Kommun är ett bra exempel på hur man både vägrat skola och hälsovård för en idag 16 årig placerad pojke.

Barn skall kunna få stanna kvar i sitt familjehem om de så önskar, men familjehemmen har självklart rätten kvar att kasta ut barn som de inte orkar eller tycker passar in. Det gäller bara svenskfödda barn, barn utan svensk bakgrund saknar rättsskydd och rättigheter. Senaste tidens utvisningsbeslut om barn som bott här nästan hela livet visar att ordet barnkonvention som lag är ett stort blä.

Barn och unga skall kunna överklaga vid felaktiga beslut på ett HVB hem med hjälp av en advokat. Själv hade jag önskat steget fullt ut – barns rätt till juridiskt ombud under hela den tid de är omhändertagna och att det gäller även vid placering i familjehem. I stort sett kan felaktig hantering inom Socialtjänsten få fortsätta när LVU väl är fastslaget, för då upphör rätten till advokatstöd.

Per-Henrik Bartholdsson skriv på Facebook följande

”Veckans osynliggörande.
I början av juni kom den kanadensiska sanningskommissionen om missförhållanden på barnhem och felaktiga omhändertaganden rörande deras ursprungsbefolkning med sina slutsatser. Man talade om ”kulturellt genocid.”
I slutet av juni kommer den svenska utredningen ”Barns och ungas rätt vid tvångsvård.” Där nämns över huvud taget inte romer, resande eller ens samer.
Där hade jag slut på ord som lämpar sig för offentligheten.”

Barns etniska ursprung tas aldrig upp i utredningar inom socialtjänsten mer än i dess negativa bemärkelse – vem har väl sett ett romskt familjehem, judiskt etc. Det enda HVB hemmet för romska flickor fick stänga för att socialtjänsten inte anlitade sig av deras tjänster. Barn är ju en produkt som placeras där den enskilda socialsekreteraren anser det skall vara. Barn med annan kulturell bakgrund nekas rätten till den när de omhändertas.

Ann Nolin, fd ordförande i Barnpartiet skriver på FB så här

Detta var direkt min tanke när jag läste utredningen och Micke Svennerbrandt skrev det i Majorna-Linnés föräldranätverk:
”Finns en stor risk att skolan kommer att göra anmälningar till socialtjänsten om tvångsvård för barn med autism för att på så vis slippa ansvaret om att se till att de får den skolgång de har rätt till.”
Viktigt att alla skriver mail till sina kontakter på socialdepartementet, till regeringen och riksdagsledamöter. Ja även de som ännu inte har dessa kontakter.

Barn med autism, ADHD omhändertas allt mer lättvindigt. Ett familjehem eller HVB-hem betraktas alltid som mer lämpade än  en biologisk familj gällande de här barnen. Eller är det så illa att alla familjer som har diagnosbarn har bristande omsorgsförmåga, jag misstänker att det är så mydigheter o inte minst familjehem som anser det. (samhället betalar bättre för de här barnen). Men det är också de barnen som flyttas runt. Det visar att socialtjänsten inte förstått nyckelproblemet – barn med diagnoser behöver lugn och ro. Kontinuitet. Ramar och så få inblandade som möjligt. Ändå är det de här barnen som utsätts värts. Ann Nolins oro kommer inte att mildras. Vare sig regering eller riksdag sysslar med individfrågor och det är lättare att packa ihop barn som barn i en grupp.

Den här veckan tumlar makthavare och lobbyister runt i Almedalen. De stora frågorna som rapporteras är arbete, ekonomi och möjligen invandrarfrågan. Råkar ni se en rubrik om  barn/ungdomsfrågor inom socialtjänsten är det säkert en synvilla. Jag vet att Eva Hallgren från BPIS är där, hon gör säkerligen ett bra jobb och framför allt ser hon till att hon syns. Jag gillar Eva, få familjehem har lagt ner så mycket jobb på att försöka se helheten i barn o ungas liv som hon. Eva kan tom erkänna att barn ska få bo kvar i en biofamilj. I allt är jag inte ense med henne men vi har kamperat en del innan hon seglade ut på de större arenorna.

Vad jag önskar nu är att Sofia Rapp Johansson hade synts i spalterna och i Almedalen. Men inte tänkte på att bjuda in Sofia Rapp Johansson, som hjältemodigt tar strid mot hela svenska staten inte bara för sin sak utan för alla barns rätt. Hon prissätter sitt resterande liv o ni skickar gillartecken på FB eftersom det alltid är trevligast om någon annan kämpar o vi kan titta på för sedan vid ev vinst få dela äran o berömmelsen.

SVD, HD, Aftonbladet

SRAftonbladet, Expressen,  DN SVD SVT, TV4   UNT ETC

2 svar till “Almedalsveckan rymmer inte Sofia Rapps kamp mot staten

  1. Ja, du har så rätt Anne! Vem vill i Almedalen få sin heder nersmutsad?? eller kritiserad som politiker?? där har vi den stora problematiken. När politiken inte fungerar då ska man genast sopa under mattan, ropa på Jante. Det är så här barns rättigheter i Sverige tyvärr fungerar, ja man skulle nog rent av kunna misstänka att Jante nu mera styr och ställer men hela Almedalen. Hur kunde det bli så här ? Och som vanligt så verkar inga våga kommentera heller. Nej, bort med Jante och fram med demokratin istället så barn kan få sina rättigheter i Sverige!

  2. Du skriver att ”Barn med autism, ADHD omhändertas allt mer lättvindigt. Ett familjehem eller HVB-hem betraktas alltid som mer lämpade än en biologisk familj gällande de här barnen. Eller är det så illa att alla familjer som har diagnosbarn har bristande omsorgsförmåga, jag misstänker att det är så myndigheter o inte minst familjehem som anser det.”
    Har reagerat på detta tidigare och anser att någon ansvarig person måste undersöka omhändertagandet av barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar på grundval av att föräldrarna skall ha bristande föräldraförmåga, eftersom det är mycket märkligt att just denna grupp har föräldrar där så stor del har bristande föräldraförmåga.
    Skolan vet att om man kan få ett barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning placerat i familjehem och skrivet i en annan kommun så slipper den kostnaden och ansvaret för barnets skolgång. Föräldrarna kan ha stridigt i åratal för stöd till sitt barn. De som totalt ignorerat barnets behov under många år skola, BUP och socialtjänst, har ändå rätt att misskreditera föräldrarna.
    Vårt barn kunde inte få stöd i skolan under många år, när han bodde hemma hos oss, trots utredningar som angav att han behövde stöd, men skulle enligt elevhälsan få det om han placerades. Är det så det skall vara; att man blir tvungen att godta en placering av sitt barn, i hopp om att ens barn åtminstone skall få en skolgång…….?

    Detta kunde man läsa i år på vår kommuns hemsida:
    ”Gemensamt ansvar vid institutionsplaceringar
    För många år sedan var diskussionerna ibland oändliga om behovet av en placering var mest orsakat av brister i skola eller i hemmet och drog mycket tid och energi från personal inom både skola och IFO. Sedan 2004 finns ett avtal som reglerar huvudmännens kostnad vid en placering, det s.k. Pizzaavtalet (skolan betalar skolkostnaden vid en HVB-placering). Det har bidragit till att både skola och IFO ser barn som våra gemensamma barn och svarte-petterspel förekommer inte längre mellan aktörerna.”

    Tolkar det som om att kommunen är väl medveten om att skolan genom att inte ge adekvat stöd till elever, kan orsaka situationer som leder till att barn behöver placeras, och ovan på det, kunde de tjäna pengar på det.

    Vad som är än mer märkligt är att ”vården” innebär för barn som placeras på SiS, att de får cigaretter av vuxna, så om de inte är vanerökare när de placeras, så blir de det inom kort. Vad föräldrarna anser är inte ansvariga socialsekreterares problem ( enligt deras eget uttryck).
    Utöver det så får barnet mer tillgång till droger än de haft någon gång på utsida. När jag frågade mitt barn varför de använde droger, sa han att det går inte att stå ut annars.

    I dagsläget framstår det som om barn som placeras har fått det stöd de behövt innan de placerades, men så är nästan aldrig fallet i dagens hårt ekonomiskt pressade skola. Det låter därför så konstigt att vi föräldrar till barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar skall få stöd till våra barn bara de blir placerade. Mycket mer troligt är, att så fort skolan/ kommunen gjort sig av med de biologiska föräldrarna som kämpar för att deras barn skall få stöd, så kommer barnet inte få något stöd. Denna teori stöds rent statistiskt. I vårt fall så till och med dolde socialtjänsten tidigare utredningar i skolan som angett att vårt barn behövde omfattande stöd, vilket vårt barn inte fått, för att kunna få igenom ett LVU.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s