Styvbarn har försatt sina möjligheter

Styvbarnsbloggen skriver ordförande Krister Lumme

”Ersättningen om vanvården har åter blivit ett media intresse. Bra så. Kanske vi äntligen får upp orättvisan till behandling för att ersättningen ska bli rättvis vilket den inte är idag. Själv blev jag tillfrågad av SVT och nyhetsprogrammet Aktuellt om jag ville ge en kommentar till det senaste där några tänker gå vidare till Europadomstolen för att där förhoppningsvis få rätt i den orättvisa svensk politik avgjort då det gäller den ersättning som nekats av ersättningsnämnden som därmed ger till några men inte till andra.

Frågan är hur man kan avgöra vem som blivit mer vanvårdad än någon annan? En av ledamöterna i ersättningsnämnden fick frågan om den var rättvis. Ärligt gav han svaret om att den inte är rättvis och det kan det heller inte bli. Detta därför att de som sitter i ersättningsnämnden ska förhålla sig till vad politikerna har sagt att de ska hålla sig till. Direktiven de fått är att de ska dela på vad som var vanvård och vad som inte var vanvård. Frågan är hur man tänkt. Min kommentar är att man inte har tänkt överhuvudtaget.”

Märkligt att Styvbarn blir tillfrågade om processen till Europadomstolen då den tidigare ordförande Benny Jacobsson fördömde alla rättsliga processer, det var också skälet till att man inte ställde sig bakom Sofia Rapp Johanssons process för gruppen efter 1980. Inga media har frågat Sofia Rapp om Rapp Vc Staten, trots att det är ett av de tyngsta målen vad gäller barns rätt. Håkan Ceders oerhört grandiosa jobb blev inte ens en rad på TT. Jag blir likaväl förvånad då Krister Lumme numer skriver om att fler borde fått ersättning, då han tidigare på sin egen gästbok fördömde alla som talade om att söka ersättning som att bara vara intresserade av pengar. Inger Olsson ställer frågor till Krister Lumme om bloggen som besvaras så slätstruket och intetsägande som möjligt.

Krister Lumme tillhör inte den svenska vanvårdsgruppen, han har aldrig intervjuats eller varit med i de formella sammanhangen kring ersättningsfrågan. Vanvården delades mycket riktigt upp i den grundläggande utredningen, det gjordes en mycket bra översikt över vad som kunde räknas in i vanvård. Detta hade kunnat bli vägledning för juristerna i ERN, men de valde att gå lotterivägen. Vissa som utsatts mycket grovt fick avslag, andra vars öden var mindre svåra fick ersättning. I det läget ropar nu Lumme på att det borde varit differentierad ersättning, likt den norska modellen. Styvbarn tycks ha missat att Norge idag säger att man föredragit den svenska modellen. Norges ersättning är inte rättvis eftersom kommunerna också betalar, allt från miljoner till inget alls.

Det intressanta är inte att tjata om enhetliga beloppet eller ej. 250 000 kr är en liten summa. Frågeprogram i TV ger högre vinst, felaktigt häktade ges också högre belopp. 250 000 kr är en måttlig summa som den svenska staten skulle ha gett alla som ingick i gruppen vanvårdade. Det skulle ha gällt även för den efter 1980 vilket fanns med i Kerstin Wigzells skrivning. Det ska kosta att behandla barn illa och samhället skall ta sitt ansvar fullt ut också mot barn idag, vilket inkluderar även dem efter 1980.

Det fanns många chanser att peka på felen i lagförslaget under remisstiden. Styvbarn valde att inte fästa avsikt vid ”allvarlig art”, Styvbarn valde att inte kritisera ”våldtäkter som begicks utan att fosterhemmet eller institutionen visste om det skulle inte föranleda ersättning”. Vi vet alla att inga barn eller åtminstone merparten av oss aldrig skulle ha vågat prata om övergreppen i fosterhem eftersom det skulle läggas till last på barnet. Barn vågar knappt idag tala om övergrepp vid sina placeringar och under min tid var det inget som talades om.

Samhällets Styvbarn har förlorat striden om ersättning efter 1980 liksom möjligheten att skipa rättvisa för felaktiga beslut. Den sk mediaintresset är lika svalt idag som igår. Att ens media frågar Krister Lumme om rättsprocesserna visar hur lite media förstår.

Ärendet till Europadomstolen är principiellt viktigt då avslag inte kan överklagas till högre instans, vilket innebär att den sökande inte har möjlighet att få en second opinion. Där kan jag delvis ta en del av ansvaret då vi trodde att sk möjlighet att söka om, inte skulle bedömas av samma grupp som första gången. Vi borde ha krävt överprövning.

Sofia Rapps kamp mot Staten är en miljonaffär, där det inte finns några givna utgångar. Hennes kamp handlar om just det ”barns rätt idag” till rättvis prövning och ersättning om de ”vanvårdas”. Helt klart kommer också detta hamna i Europadomstolen och det är vår enda chans. Lyckas det kommer staten att få stå med mössan i handen och Styvbarnen sorgligt långt bakom.

Styvbarn är en organisation som medlemmarna lämnar antingen för att de fått ersättning eller känner sig svikna för att inte ha fått hjälp. En styrelse där medelåldern ligger på 40 år kan inte räkna med att locka några unga människor. De unga är redan upplockade i andra föreningar. När man dessutom går ut och tigger och tycker att den som fått ersättning skall bidra till Förbundets verksamhet, inser man att förbundet inte är till för medlemmarna utan tvärtom.

”Ersättningen måste göras om. Politikerna måste ändra sitt beslut som ligger idag. Gör man inte detta kommer man att för alltid gå till historien som hycklare. Att bocka och buga tillsammans med en leende drottning som man gjorde vid den Ceremoni som hölls i Stockholm visar symtomatisk på att allvaret i frågan om vanvård och fullgod ersättning blev något som blev en orättvisa av bästa märke.”

Vill minnas att Krister Lumme inte hade så stor kritik i samband med ceremonin och kritiserade hårt de som var av annan uppfattning. Men att tro att Svenska Staten skulle kallas för hycklare för att några tusen fd foster- och barnhemsbarn farit illa och blivit utan ersättning är att ge vår fråga mer än vad den är. Värdeskalan för barn är låg och kommer så att förbli. Det kommer inte att bli Samhällets Styvbarn som för kampen vidare, men förhoppningsvis Mötesplats: Familjehemmen, BPIS (Barnperspektivet i Sverige) kan vara några som når de yngre. Håkan Ceders digra jobb med att göra om LVU lagen är också på sikt något som ger hopp. RFHL  och Qrutprojektet är andra som kan bidra. Men för Styvbarn har tåget redan gått.

2 svar till “Styvbarn har försatt sina möjligheter

  1. Lena Stenqvist

    RFSS med Krister Lumme i spetsen står kvar på perrongen när tåget redan gått. Det är så dags att komma och gasta om sina krav nu, det skulle de gjort för länge sen. De av medlemmarna som hade lite jävlaranamma, var drivna och som hade både idéer och ‘röstresurser’ (missförstå mig rätt) kastades ut ur den ‘fina’ gemenskapen. Kvar blev de som tindrade med ögonen åt Benny Jacobsson och som slätstruket svarar: jaa, på allt idiotiskt RFSS kläcker ur sig där de tror att det ska få positiv och beundrande respons! De är som hönor som sprätter ikring lite planlöst här och lite där, för att sen gå vidare och göra något annat mindre krävande! Men det såg ju bra ut, när de sprätte som värst på ytskiktet!

  2. Bra, Anne och Lena! Och ni vet väl hur man gör med höns, som slutar lägga ägg och som bara sprätter omkring? Man hugger huvudet av dem och kokar soppa på dem. Rent symboliskt kan man säga att RFSS-hönsen har huggit huvudet av sig själva och springer omkring på vedbacken helt huvudlösa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s