Jag har burit kanske någon döds flytväst

gummibåtDet politiskt korrekta Almedalen, är en tillställning som är relativt färgfri. Alltså inga invandrare, flyktingar eller tafsande pojkar av obestämt ursprung. Men här finns andra färger, blått, brunt, grönt, rosa-blått, rött. Gemensamt de är alla inom ramen för vad vad besökare och sk utställare, lobbyister etc kan acceptera.

Det finns väldigt lite av uppror, förändringskrav och eventuella krav stannar i blocken, datorn eller skrivbordslådan för att aktualliseras nästa år igen. Jag tror med andra ord inte ett dugg på att frivilligorganisationer som lägger ner tusentals kronor i Almedalen lyckas förändra i grunden, eller att uppvisningar i profilkläder ger mer än möjligtvis reklam åt den byrå som tagit fram dem. För när du och jag kommer hem och hösten gör sitt insteg, inser vi snabbt att Almedalsveckans politiska tal, samt andra sas motparter till hoppfyllda besökare, inte längre är aktuellt.

Det som kändes så skönt mitt i detta var United Rescue Aid, grundat på Gotland av Ella Carlquist, idag en internationell hjälporganisation, som förhindrar att inte fler dör i vattnet mellan Turkiet och Grekland, t.ex. Deras aktion i Almedalen, där vi 27 stycken äntrade en gummibåt, en av de båtar som normalt transporterat flyktingar, kunde aldrig ge oss mer än ond aning om hur det är i verkligheten.Vi åkte i flyktingarnas båt, vi bar deras odugliga flytvästar, men vi hade bra väder och räddning inom några minuters avstånd. Den båt vi åkte i var bland det bästa, Ella berättade att den första båten som var tänkt var ett montage av tre trasiga gummibåtar.

Vi ville visa besökarna i Almedalen hur det hade kunnat se ut och hur de omänskliga azyllagarna kommer att bidra till flera människors död.

I Almedalsparken säger Stefan Lövfen att han har respekt för vår demonstration, men att han måste hantera hur det ser ut i vardagen, här och inom EU. Jag undrar om att hantera frågan innebär att betala Turkiet för att skjuta syriska flyktingar vid gränsen till Turkiet varav åtskilliga kvinnor och barn. Eller att fler skall drunkna på väg undan kriget, faktiskt ett krig vi delvis stöttar genom svensk vapenexport.

Vi kan inte ta emot alla, men alla söker sig inte hit och många söker sig härifrån, eftersom ovissheten över att få stanna skapar oro. Först vänta kanske ett år eller mer på papper från migrationsverket, sedan tre år till för att lösa allt som krävs för att eventuell få stanna. Under den tiden hålls barn och föräldrar åtskilda om de inte lyckats komma tillsammans. Många invandrare har också svårt att få jobb även efter utbildning.

Det finns inga jobb, säger vi, men jag säger det finns jobb, när sjukvården går på knä i brist på utbildad personal är det troligen bara ett av många ställen där vi kan fylla upp. Eller om inte en anställd tvingades göra två-tre personers arbet skulle givetvis möjligheter till fler jobb uppstå.

Sedan tycker jag att de länder som väljer att lämna EU skall ha tillträde på samma villkor som våra flyktingar.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s