Etikettarkiv: 1980

Styvbarn har försatt sina möjligheter

Styvbarnsbloggen skriver ordförande Krister Lumme

”Ersättningen om vanvården har åter blivit ett media intresse. Bra så. Kanske vi äntligen får upp orättvisan till behandling för att ersättningen ska bli rättvis vilket den inte är idag. Själv blev jag tillfrågad av SVT och nyhetsprogrammet Aktuellt om jag ville ge en kommentar till det senaste där några tänker gå vidare till Europadomstolen för att där förhoppningsvis få rätt i den orättvisa svensk politik avgjort då det gäller den ersättning som nekats av ersättningsnämnden som därmed ger till några men inte till andra.

Frågan är hur man kan avgöra vem som blivit mer vanvårdad än någon annan? En av ledamöterna i ersättningsnämnden fick frågan om den var rättvis. Ärligt gav han svaret om att den inte är rättvis och det kan det heller inte bli. Detta därför att de som sitter i ersättningsnämnden ska förhålla sig till vad politikerna har sagt att de ska hålla sig till. Direktiven de fått är att de ska dela på vad som var vanvård och vad som inte var vanvård. Frågan är hur man tänkt. Min kommentar är att man inte har tänkt överhuvudtaget.”

Märkligt att Styvbarn blir tillfrågade om processen till Europadomstolen då den tidigare ordförande Benny Jacobsson fördömde alla rättsliga processer, det var också skälet till att man inte ställde sig bakom Sofia Rapp Johanssons process för gruppen efter 1980. Inga media har frågat Sofia Rapp om Rapp Vc Staten, trots att det är ett av de tyngsta målen vad gäller barns rätt. Håkan Ceders oerhört grandiosa jobb blev inte ens en rad på TT. Jag blir likaväl förvånad då Krister Lumme numer skriver om att fler borde fått ersättning, då han tidigare på sin egen gästbok fördömde alla som talade om att söka ersättning som att bara vara intresserade av pengar. Inger Olsson ställer frågor till Krister Lumme om bloggen som besvaras så slätstruket och intetsägande som möjligt.

Krister Lumme tillhör inte den svenska vanvårdsgruppen, han har aldrig intervjuats eller varit med i de formella sammanhangen kring ersättningsfrågan. Vanvården delades mycket riktigt upp i den grundläggande utredningen, det gjordes en mycket bra översikt över vad som kunde räknas in i vanvård. Detta hade kunnat bli vägledning för juristerna i ERN, men de valde att gå lotterivägen. Vissa som utsatts mycket grovt fick avslag, andra vars öden var mindre svåra fick ersättning. I det läget ropar nu Lumme på att det borde varit differentierad ersättning, likt den norska modellen. Styvbarn tycks ha missat att Norge idag säger att man föredragit den svenska modellen. Norges ersättning är inte rättvis eftersom kommunerna också betalar, allt från miljoner till inget alls.

Det intressanta är inte att tjata om enhetliga beloppet eller ej. 250 000 kr är en liten summa. Frågeprogram i TV ger högre vinst, felaktigt häktade ges också högre belopp. 250 000 kr är en måttlig summa som den svenska staten skulle ha gett alla som ingick i gruppen vanvårdade. Det skulle ha gällt även för den efter 1980 vilket fanns med i Kerstin Wigzells skrivning. Det ska kosta att behandla barn illa och samhället skall ta sitt ansvar fullt ut också mot barn idag, vilket inkluderar även dem efter 1980.

Det fanns många chanser att peka på felen i lagförslaget under remisstiden. Styvbarn valde att inte fästa avsikt vid ”allvarlig art”, Styvbarn valde att inte kritisera ”våldtäkter som begicks utan att fosterhemmet eller institutionen visste om det skulle inte föranleda ersättning”. Vi vet alla att inga barn eller åtminstone merparten av oss aldrig skulle ha vågat prata om övergreppen i fosterhem eftersom det skulle läggas till last på barnet. Barn vågar knappt idag tala om övergrepp vid sina placeringar och under min tid var det inget som talades om.

Samhällets Styvbarn har förlorat striden om ersättning efter 1980 liksom möjligheten att skipa rättvisa för felaktiga beslut. Den sk mediaintresset är lika svalt idag som igår. Att ens media frågar Krister Lumme om rättsprocesserna visar hur lite media förstår.

Ärendet till Europadomstolen är principiellt viktigt då avslag inte kan överklagas till högre instans, vilket innebär att den sökande inte har möjlighet att få en second opinion. Där kan jag delvis ta en del av ansvaret då vi trodde att sk möjlighet att söka om, inte skulle bedömas av samma grupp som första gången. Vi borde ha krävt överprövning.

Sofia Rapps kamp mot Staten är en miljonaffär, där det inte finns några givna utgångar. Hennes kamp handlar om just det ”barns rätt idag” till rättvis prövning och ersättning om de ”vanvårdas”. Helt klart kommer också detta hamna i Europadomstolen och det är vår enda chans. Lyckas det kommer staten att få stå med mössan i handen och Styvbarnen sorgligt långt bakom.

Styvbarn är en organisation som medlemmarna lämnar antingen för att de fått ersättning eller känner sig svikna för att inte ha fått hjälp. En styrelse där medelåldern ligger på 40 år kan inte räkna med att locka några unga människor. De unga är redan upplockade i andra föreningar. När man dessutom går ut och tigger och tycker att den som fått ersättning skall bidra till Förbundets verksamhet, inser man att förbundet inte är till för medlemmarna utan tvärtom.

”Ersättningen måste göras om. Politikerna måste ändra sitt beslut som ligger idag. Gör man inte detta kommer man att för alltid gå till historien som hycklare. Att bocka och buga tillsammans med en leende drottning som man gjorde vid den Ceremoni som hölls i Stockholm visar symtomatisk på att allvaret i frågan om vanvård och fullgod ersättning blev något som blev en orättvisa av bästa märke.”

Vill minnas att Krister Lumme inte hade så stor kritik i samband med ceremonin och kritiserade hårt de som var av annan uppfattning. Men att tro att Svenska Staten skulle kallas för hycklare för att några tusen fd foster- och barnhemsbarn farit illa och blivit utan ersättning är att ge vår fråga mer än vad den är. Värdeskalan för barn är låg och kommer så att förbli. Det kommer inte att bli Samhällets Styvbarn som för kampen vidare, men förhoppningsvis Mötesplats: Familjehemmen, BPIS (Barnperspektivet i Sverige) kan vara några som når de yngre. Håkan Ceders digra jobb med att göra om LVU lagen är också på sikt något som ger hopp. RFHL  och Qrutprojektet är andra som kan bidra. Men för Styvbarn har tåget redan gått.

Annonser

Regeringen fortsätter att tiga och skall skämmas

Under det här året avslutas utbetalningarna till vanvårdade 1920-1980. Antalet avslag fortsätter att ligga långt över 50 procen och de som ansökt i slutet av 2014 har heller ingen möjlighet att få sin sak omprövad. Parallellt med detta driver Sofoa Rapp Johansson sin process mot Svenska Staten för att gruppen 1980 och därefter skall ha rätt till ersättning.Det är fyra av artiklarna i Europakonventionen som ligger till grund för talan. Sofias advokat har lyft fyra huvudartiklar ur konventionen.

  • Artikel 8 – rätt till skydd för privat- och familjeliv
  • Artikel 14 – förbud mot diskriminering
  • Artikel 2 till första tilläggsprotokollet – rätt till undervisning
  • Artikel 13 – rätt till ett effektivt rättsmedel

Det är också där som hela bevisfrågan läggs, inte alltså inte mot enskilda förövare. Det har tidigare drivits sk vanvårdsfall i Svensk Domstol där sökanden har förlorat. Det beror på att ärendena har fallit för preskriptionstiden och att inget av dem prövats som brott mot Europakonventionen och Mänskliga rättigheter.

JK (Justititekanslern invänder inte mot vad som hänt i Sofias liv som barn men anser att det inte ligger på statens ansvar att ge ersättning. Lite märkligt då JK i remissvaret till Ersättningsutredningen uttalade sig väldigt positivt om ersättningsfrågan och inte invände mot att Staten skulle ta ansvaret. Man hade heller inget emot beloppet som generellt anses högt enligt svensk praxis. Men JKs roll är dock en annan i det här läget.

Förvånansvärt tycker jag är att den svenska regeringen tiger och lägger locket på både vad gäller krav på att utvärdera Ersättningsnämndens sätt att jobba och den pågående processen. Men precis som sina föregångar har Socialdemokraterna-MP och V inget intresse av att lyfta den här frågan mer. Löftet till de borliga kollegerna vilar tryggt, löftet till Regeringen Reinfeldt är obrutet. Ett av de få löften om Regeringen Löfven stått för o det drabbar ju bara några tusen utsatta inom svensk socialtjänst.

Håkan Ceder kommer i juni att lämna sin rapport om översynen av LVU. Förväntningarna är höga, vi är många som bidragit till diskussionerna. Vi har lagt förslag om förbättringar. Förbättringar som större stöd till biologiska familjer vars barn omhändertas, mer insatser innan man omhändertar barn. Bättre kontroll både av familjehem och socialtjänstens insatser. Det förslag som inte kommer att finnas med är barns rätt att få sitt ärende prövat i domstol o barn anser sig ha blivit felbehandlade av socialtjänsten/familjehem eller HVB hem.

Det finns självklart inte något intresse från Statens sida att barn skall kunna hävda sina rättigheter juridiskt om det innebär en kostnad för samhället. Jag tror också just andelen höga avslag i Ersättningsnämnden handlar om att avskräcka människor från att ge sig i slag med Svenska Staten. Medborgarrätt finns bara när det passar myndigheterna. Medborgarrätt gäller bara när Staten ställer sina krav och då blir det medborgarskyldighet.

Ytterligare en rättslig prövning kommer inom kort – det gäller frågan om att få sin avslag prövade i högre instans. I det rådande systemet kunden den som fått avslag skicka in en förnyad ansökan. En ansökan som provades av samma grupp som första gången. Även här är avslagen genomgående och där får heller inte den omsökande komma till nya samtal/förhör.

Åsa Regnér har säkert en hög ambition vad gäller barn och barnfrågor. Men hon undviker konsekvent att tala med personer som är inblandade i ersättningsfrågan. Frånsett det hon kallar experterna. Hennes stående svar är ”ministern har inte tid….” jag tolkar det som brist på intresse och ren skär nonchalans mot de människor som betalar/betalat ett högt pris för sin barndom. På Maria Larssons tid tog åtminstone tjänstsemännen emot när Maria själv inte hade tid.

Regeringens omsorg handlar om  medelklass och välbeställda inte barn, fattiga, utsatta eller människor med psykosocial ohälsa. Däremot kommer de givetvis när allt är klart slå sig för bröstet och skryta om att Sverige tagit ansvar vanvårdsfrågan.

Vi tror inte att domen den 18 juni är på vår sida och även om den så vore kommer Staten att kräva överprövning. Återigen Staten kommer inte att acceptera en förlust för än det prövats av Europadomstolen som ger Sofia Rapp Johansson rätt.

IVO blev en flopp den instans som skulle ge medborgare rätt att få sin sak prövad. Det är samma socialtjänstsemän som prövar hos IVO som tidigare fattat beslut på sina arbetsplatser. Det är lika objektivt som att polisen skall utreda sig själva vid misstanke om brott.

SRAftonbladet, Expressen,  DN SVD SVT, TV4   UNT ETC

Film o teater med kärlek – Sofia o Glada Hudik

6 mars har Sofia Rapp Johansson premiär med filmen om sitt liv, Att skära sig fri. En film som speglar delar av uppväxt men också jakten på att få upprättelse av samhället. Det samhälle som tog ifrån henne barndom och Ungdomstid. Det Samhälle som bestämde att Sofia och hennes syskon/bröder efter 1980 inte skulle få ersättning vanvård.
När jag lyssnat och läst om medlemmar i Glada Hudikteatern dyker det upp historier om människor som varit placerade som barn (utvecklingsstörda) och som farit oerhört illa i de hemmen. Utvecklingsstörda har överhuvudtaget inte rätt att söka ersättning för vanvård vare sig före 1980 eller efter. Läs mer

Statsministern kallar vanvårdadsgruppen för lögnare och fuskare men det ljusnar för 1980

Att Fredrik Reinfeldt motarbetat ersättningsfrågan för vanvårdade vet vi sedan starten. En enda gång har Statsministern uttalat sig och det var när man avslog ersättningen helt. Hans uttalande visar vad han har för uppfattning om de människor som farit illa i systemet och som gör de                Nu kallar han sökanden till ersättning för lögnare och fuskare. Det låter som Alliansens sedvanliga uppfattning, alla som söker hjälp eller det de har rätt till är fuskare och bedragare. Det gäller från vår grupp till sjuka och socaialt utsatta. Läs mer

Regering och opposition har bakbundit varandra i ersättningsfrågan

När Sofia Rapp Johansson genom sitt ombud lämnade in en begäran om Ex Gratia (av nåd) till regeringen ang ersättning för den vanvård hon utsatts för, blev svaret nej. Låt mig säga att vi var ganska säkra på utslaget innan men i det här fallet måste ärendet gå den vägen.

Ett avslag är en sak,  men den knapphändiga eller låt mig säga obefintliga motiveringen är under all kritik. Maria Larsson och regeringen gör det lätt för sig, det behövs sällan en motivering när regeringen säger nej. Men av respekt för den person lämnat in ansökan borde man ha gjort det. Inte minst mot bakgrund av att Sofia är en ur gruppen efter 1980 som inte får ersättning. Oroväckande är att Regeringen verkar ha lagt frågan om Vanvård och utsatthet bakom sig. Maria Larsson har snickrat till några justeringar i den gamla socialtjänstlagen rörande barn, men det mesta är sig likt.

Läs mer

Barn i Sverige utsätts inte för vanvård efter 1980 – enligt politikerna

1:a januari nästa år, kommer ansökningar om ersättning från staten till vanvårdade i samhället bara välla in. Många kommer att ligga i startgroparna, men många kommer också att tveka. En nämnd behjälplig vid ansökningar, om vilka papper etc som behövs är under tillsättande. Fyra domare skall därtill rekryteras för att leda arbetet i nämnderna. Kanslipersonalen skall vara kunnig, empatisk och tillmötesgående och arkivhandlingar som tidigare var delvis sekretessbelagda kommer att skickas ocensurerade till nämnden. Efter samtal med en byrå i processrätt, konstaterar juristerna att förslaget är bra men också bristfälligt.

Läs mer