Etikettarkiv: Alliansen

Agenda ett politikens Let´s dance

Nu begåvas vi med nya partiledardebatter, SVT Agenda körde en förvirrad och knappast välarrangerad debatt mellan regering och opposition. De senare framstod som isberg vars ansikten knappt rörde en min. Däremot lyckades de alltid tala om att allt blir bättre med dem – men inte hur! Är det ytterligare sänkta skatter för de rika och övre medelklassen.

Neddragningar i pensioner, socialförsäkringar och A-kassa, fler bonusar till sk arbetsgivare som får betalt för att ta emot den stackars arbetslöse, eller varför inte den döende vilka de senare självklart inte skall ha några pengar för att motiveras till att skaffa sig ett jobb. Det vi ju folk utan ben förväntas att benen växer ut, o döende skulle ju kunna överleva och dör de – ett plus i kanten för borgerlig politik. Varför tog inte debatten upp att Sverige toppar ligan över sämst ställda fattigpensionärer.

Är det mer utförsäljningar av äldre och barn, vilande kapital som kan omsättas till miljoner på börsen, privata socialtjänstinrättningar, privata utredare av barn och familjer, allt satt under prislappen billigast vinner.

Kvällstidningarna mäter populäraste politiske deltagare, är det inte förvillande likt alla andra tävlingar i media, med utslagsröster, folket röstar etc. Ett Let´s Dance i politikens tecken.

Att i två timmar lyckas med en så usel sändning, där dessutom ”folket” valt tema. Vilket folk – vilka frågor valdes ut. Inget av ämnena avvek nämnvärt från det redaktionerna själva väljer.

Skoldebatten står mig upp i halsen, Jan Björklund hur mycket klarar du av dagens skola, hur ser du i Smartare än en 5:e-klassare. Vågar du och andra som nedgraderar eleverna och lärarna möta dagens skola – troligen inte. När ni talar om lärare utmålas det som en grupp offer som saknar kompetens för vad de gör. När ni talar om eleverna är det som produkter och varor, vars pris ligger i högsta betyg.

Varför nämner man inte med ett ord att hela socialtjänsten snart är satt ur spel, att socialsekreterare (var och må tycka om eller vad om yrkesgruppen) slutar sina jobb, byter karriär, inte orkar inte ens kan uppfylla promillen av den socialtjänstlag de en gång var satta att jobba efter. Ni skär ner ekonomiska bistånd, ni använder barnen som vapen i en ful debatt ”barn som blir glada över att mamma o pappa går till ett riktigt jobb”. Hur fan lågt kan ni sjunka. Barn som ser föräldrar slita häcken av sig för att klara sin ekonomi är knappast glada barn som stolt säger min mamma jobbar för en skitlön men hon jobbar, pappa är en hjälte han har tre jobb och vi ser honom aldrig”.

Hur kan några politiker sjunka så djupt att barn blir schackpjäser i ett spel där de skickas fram i frontlinjen för att döda eller dödas.

Jag gillar inte Stefan Löfven, av två skäl han har glömt var han kom ifrån – fosterbarnsgruppen, han har inga intressen för de svagaste grupperna i samhället. Men jag fryser när jag ser Anna Kinberg-Batra med monoton röst, utan en min tala om människor som ungefär som hon talar om ekonomi, troligen ser hon gladare ut om det handlar om egen fördel. Busch-Thor lika stel, välsminkad, ett ansikte som verkar helt botoxförlamat och där känslor består av hat och arrogans mot den som inte passar in i hennes vardagsbild. Jag ryser över den självgode Bildt som spelar sitt dubbelspel utan att rannsakas.

Lööf en partiledare som har politikernas högsta lön, som sina kolleger, välsminkad där mungipan åker upp ett snäpp när det handlar om att håna, förtrycka o sätta sig över andra. En Jan Björklund som verkar rädd för att bli övergiven som lite faderligt tar sina allianskvinnor under vingarna, men som i övrigt inte har något att tillföra i svensk politik.

Det är inget självändamål att ha kvinnliga partiledare, lika lite som män. Däremot är det en fördel om de visar lite av att de trots allt är just kvinnor i politiken och inte klonade manliga kolleger. Jag tycker inte om att överklassen gör studiebesök hos underklassen med poliseskort och Media i släptåg för att tala om att det som behövs är mer straff, hårdare tag, fler poliser. Överklassen har ytterst sällan tillfört underklassen något gott och gör inte nu heller.

Jan Björklund och alla andra politiker som skriker om svenska skolan borde kolla det här

”Men Michael Moore är inte i första hand känd för att samvetsgrant hålla sig till fakta. Hur väl stämmer den bild han ger av det finländska skolsystemet överens med verkligheten?

– Där fanns många saker som stämmer, svarar Jan-Erik Mansikka, lektor i pedagogik vid Helsingfors universitet.

– Det är ett faktum att de finska skolorna har en av de kortaste skoldagarna i världen, och väldigt lite läxor. Dessutom har vi väldigt små skillnader i kunskapsnivå mellan de olika skolorna.

Någonting som enligt Mansikka däremot blev helt fel var Moores jämförelse mellan det amerikanska och det finska skolsystemet. Med en graf visar Moore hur de finska resultaten plötsligt sköt spikrakt uppåt kring millennieskiftet. Detta skulle enligt Moore bero på de pedagogiska idéer som infördes just vid den tiden.

– Det är faktiskt inte så. Det är väldigt många saker som samverkar till att det ser ut som det ser ut idag, och det finns inte någon klar tidpunkt att peka ut. Eller om det finns en sådan så var det när grundskolan infördes, men då måste vi gå fyrtio år tillbaka i tiden.”

Framgångsrecept ligger inte i straffet utan i uppmuntran. Vi behöver Barn och Ungdomsrättspartiet i politiken, tro mig och de kommer att göra sin röst hörda.

 

Annonser

Alla vill styra Sverige men vem är lämpad

Om man som opposition inte vågar utmana kan formulera sina visioner så förtjänar de naturligtvis den makt som riksdagen idag har i form av borgare. Vi å andra sidan väljare,  gör oss mer än väl förtjänta av ökade sociala klyftor, läste att de sociala klyftorna ökats snabbats i Sverige. Ökad fattigdom är farligt men det vill inte den politiska medelklassen och lattesamhället kännas vid.

”Sedan början av 90-talet har inkomstklyftorna i Sverige vuxit snabbare och mer än i något annat västland. Det säger Michael Förster, en av forskarna bakom organisationens OECD:s granskning av de växande klyftorna i västvärlden.”

Det land som tidigare var känt för att arbeta för att minska klyftorna ökar nu mer än övriga världen. Steget togs av Göran Persson (S) som lovade att när finanserna stabiliserats skulle det bli bättre. Men så blev det inte – tvärtom  utförsresan fortsatte och gav näring till den borliga regering som tog över. Och vem sa väl att en socialdemokrat är en större humanist/demokrat än den borglige. Social ojämlikhet är det största hotet säger idag flera nationalekonomer, OECD som brukar sjunga ultraliberalismens lov har också ändrat sig. ”Ökande ojämlikhet sänker tillväxttakten. Det konstaterar OECD i en ny forskningsrapport som presenterades i förra veckan. Stödet för nyliberalismen ruttnar nu bort inifrån.”(2014)

När Svensken fokuserar på problem är det de svagaste grupperna som anses vara orsaken. Innan Sverige fick invandring och andelen politiska flyktingar var låg, gick skiljelinjen mella barn och gamla. Inom kommunalpolitiken skars det alltid ner på barn o ungdomar med motiveringen att de måste satsa på de äldre. Med andra ord att ställa grupper mot varandra har gjorts så länge jag kan minnas. Idag kan vi dock förena oss i att politiska flyktingar, invandring o romer från Europa är det gemensamma hotet mot den välfärd som Alliansen rev ner för lite drygt åtta år sedan – då hade vi inte så många flyktingar i landet ännu eller ens tiggande romer.

Sverige kan inte lösa världens problem, men vi kan göra det bättre där vi är. Vi kan ha ett bättre mer fruktbart mottagande av flyktingar o invandrare och sluta stoppa statliga pengar i munnen på privata aktörer som förstår att utnyttja detta. Likaväl som privata aktörer självklart ser bonusen med en totalt privatiserad social service – inte minst inom Barn- och Ungdomsvården. Att ”sälja barn” i modern tid är något som de borgliga partierna verkligen tagit till sig.

Nu planerar Alliansen för att ta tillbaks makten 2018, det deklarerade de för några dagar sedan på sin gemensamma hemsida. En svag och velig statsminister som inte vågar sätta ner foten och ett MP som regeringspartner säger nej till allt bäddar självklart för möjligheten. Svensken säger nämligen ”det spelar ingen roll vem som styr, det är samma skit ändå och politikerna ser alltid till att klara sig”.

På Socialdemokraternas hemsida står det ”Tillsammans skapar vi en bättre framtid. För alla.” Det var nog länge sedan det slutade tros på det, ska man fråga medelklassen och nomeklaturen om man får först, så är naturligtvis framtiden inom S lika illavarslande som inom Alliansen – bara skillnaden i Annie Lööf och gänget säljer ut oss snabbare. Föresten hon sa att statsministern var arrogant i riksdagen, Anniel Lööf måste tala lika om sig själv, hon brister i ödmjukhet, förmåga att lyssna på andra än banker och företag, hon saknar medmänsklig empati och tillsammans med Batra och Ebba Busch Thor känns det som tre frysar tagit över.

Men när Moderaterna skriver om behovet av ny regering, Fru Lööf o henns kolleger glömmer att det handlar om människor och inte maskiner, så tänker jag:  De har lyckats öka den generella fattigdomen, de har skapat en arbetsmarknad som bygger på arbetsgivarens rättigheter, de har skapat ett sjukförsäkringssystem där människor tvingas till socialtjänsten, och socialtjänsten har tvingat allt fler ut på gatan och till välgörenhet. Där människor på sin dödsbädd förutsätts kunna stå till arbetsmarknadens förfogande, där människor som knappt tar sig ur sängen hemma nekas assistent för att de kan tugga maten. De har skapat en bostadsmarknad där de med sämst ekonomi aldrig har en chans, de har skapat en bostadsmarknad där unga människor tvingas bo kvar hemma eftersom de inte har råd att köpa lägehet. De har ökat avståndet mellan människor i sociala sammanhang, de har urholkat sjukvården så att vår sjukvård idag är är dyrare än den amerikanska. De vill höja månadskortet för resande i Stockholm för att dehar försnillat skattepengar i Landstinget och nu kräver att människors arbetsresor skall betala deras hejdlösa oansvarliga ekonomi. De har skapat en arbetslöshetsförsäkring som gör att snickare tvingas söka jobb som läkare bara för att söka jobb. De har skapat ett samhälle som bygger på egoism o individualism där social gemenskap och kollektivt ansvar är minnen blott. De har sålt ut Sveriges tillgångar i lika rask takt som tidigare S gjorde. De anser att pensionärer inte har ett berättigande utan betraktar dem som bidragstagare o därmed skall straffas för att de inte längre jobbar. De har avskaffat det skydd som allmännyttan utgjorde för svagare samhällsgrupper. De har sänkt skatterna så till den milda grad att att redan utslagna, låginkomsttagare o gamla får betala priset för den nya medel- o överklassen. De har avskaffat rehabilitering o vård för psykiskt sjuka, missbrukare. De har skapat en Socialdemokrati som inte vågar förändra eller driva viktiga frågor av rädsla för att medelklassen skall gå i taket. Aldrig har väl lattefolket, innerstadens nya belånade medelklass haft så stor makt som nu. För att inte tala om kapitalet och marknaden. Om man som opposition inte vågar utmana kan formulera sina visioner så är givetvis den politik som moderater, FP, C o KD, SD står för vad ni förtjänar. Och de som gnäller över ev borglig regering skall helt enkelt hålla käften för det är troligen också ni som röstat fram dem.

SRAftonbladet, Expressen,  DN SVD SVT, TV4   UNT ETC

Vilka politiker bryr sig om barn o ungdomar – Agenda ser inga barn

Ikväll följde jag partiledardebatten, främst för att se socialdemokraternas nya ordförande. Han hade en tillbakahållen och faderlig profil som inte låg långt efter Reinfeldts kolika ögon, som ständigt såg lika förvånade och oj då… Samtidigt blir jag förbannad på SVT Agenda (#Agenda) som inte kan lyfta mer än det mest traditionella och förväntade. Dålig journalistik. Läs mer