Etikettarkiv: ersättning

Regeringen fortsätter att tiga och skall skämmas

Under det här året avslutas utbetalningarna till vanvårdade 1920-1980. Antalet avslag fortsätter att ligga långt över 50 procen och de som ansökt i slutet av 2014 har heller ingen möjlighet att få sin sak omprövad. Parallellt med detta driver Sofoa Rapp Johansson sin process mot Svenska Staten för att gruppen 1980 och därefter skall ha rätt till ersättning.Det är fyra av artiklarna i Europakonventionen som ligger till grund för talan. Sofias advokat har lyft fyra huvudartiklar ur konventionen.

  • Artikel 8 – rätt till skydd för privat- och familjeliv
  • Artikel 14 – förbud mot diskriminering
  • Artikel 2 till första tilläggsprotokollet – rätt till undervisning
  • Artikel 13 – rätt till ett effektivt rättsmedel

Det är också där som hela bevisfrågan läggs, inte alltså inte mot enskilda förövare. Det har tidigare drivits sk vanvårdsfall i Svensk Domstol där sökanden har förlorat. Det beror på att ärendena har fallit för preskriptionstiden och att inget av dem prövats som brott mot Europakonventionen och Mänskliga rättigheter.

JK (Justititekanslern invänder inte mot vad som hänt i Sofias liv som barn men anser att det inte ligger på statens ansvar att ge ersättning. Lite märkligt då JK i remissvaret till Ersättningsutredningen uttalade sig väldigt positivt om ersättningsfrågan och inte invände mot att Staten skulle ta ansvaret. Man hade heller inget emot beloppet som generellt anses högt enligt svensk praxis. Men JKs roll är dock en annan i det här läget.

Förvånansvärt tycker jag är att den svenska regeringen tiger och lägger locket på både vad gäller krav på att utvärdera Ersättningsnämndens sätt att jobba och den pågående processen. Men precis som sina föregångar har Socialdemokraterna-MP och V inget intresse av att lyfta den här frågan mer. Löftet till de borliga kollegerna vilar tryggt, löftet till Regeringen Reinfeldt är obrutet. Ett av de få löften om Regeringen Löfven stått för o det drabbar ju bara några tusen utsatta inom svensk socialtjänst.

Håkan Ceder kommer i juni att lämna sin rapport om översynen av LVU. Förväntningarna är höga, vi är många som bidragit till diskussionerna. Vi har lagt förslag om förbättringar. Förbättringar som större stöd till biologiska familjer vars barn omhändertas, mer insatser innan man omhändertar barn. Bättre kontroll både av familjehem och socialtjänstens insatser. Det förslag som inte kommer att finnas med är barns rätt att få sitt ärende prövat i domstol o barn anser sig ha blivit felbehandlade av socialtjänsten/familjehem eller HVB hem.

Det finns självklart inte något intresse från Statens sida att barn skall kunna hävda sina rättigheter juridiskt om det innebär en kostnad för samhället. Jag tror också just andelen höga avslag i Ersättningsnämnden handlar om att avskräcka människor från att ge sig i slag med Svenska Staten. Medborgarrätt finns bara när det passar myndigheterna. Medborgarrätt gäller bara när Staten ställer sina krav och då blir det medborgarskyldighet.

Ytterligare en rättslig prövning kommer inom kort – det gäller frågan om att få sin avslag prövade i högre instans. I det rådande systemet kunden den som fått avslag skicka in en förnyad ansökan. En ansökan som provades av samma grupp som första gången. Även här är avslagen genomgående och där får heller inte den omsökande komma till nya samtal/förhör.

Åsa Regnér har säkert en hög ambition vad gäller barn och barnfrågor. Men hon undviker konsekvent att tala med personer som är inblandade i ersättningsfrågan. Frånsett det hon kallar experterna. Hennes stående svar är ”ministern har inte tid….” jag tolkar det som brist på intresse och ren skär nonchalans mot de människor som betalar/betalat ett högt pris för sin barndom. På Maria Larssons tid tog åtminstone tjänstsemännen emot när Maria själv inte hade tid.

Regeringens omsorg handlar om  medelklass och välbeställda inte barn, fattiga, utsatta eller människor med psykosocial ohälsa. Däremot kommer de givetvis när allt är klart slå sig för bröstet och skryta om att Sverige tagit ansvar vanvårdsfrågan.

Vi tror inte att domen den 18 juni är på vår sida och även om den så vore kommer Staten att kräva överprövning. Återigen Staten kommer inte att acceptera en förlust för än det prövats av Europadomstolen som ger Sofia Rapp Johansson rätt.

IVO blev en flopp den instans som skulle ge medborgare rätt att få sin sak prövad. Det är samma socialtjänstsemän som prövar hos IVO som tidigare fattat beslut på sina arbetsplatser. Det är lika objektivt som att polisen skall utreda sig själva vid misstanke om brott.

SRAftonbladet, Expressen,  DN SVD SVT, TV4   UNT ETC

1000 kronor som tack för vilken hjälp då, Samhällets Styvbarn

När jag ser en hemlös, tiggare eller en insamlingsbössa lägger jag gärna en slant. Det är till ändamål som på något sätt kommer en annan människa till del. Min uppgift är inte att fråga tiggaren, den hemlöse om vad de använder pengarna till. Lika lite som någon skall fråga mig vad jag gör mina pengar. När Riksförbundet Samhällets Styvbarn däremot går ut o ber om 1 000 kr från dem som fått ersättning av Staten som en tack för hjälpen, blir jag inte bara irriterad jag blir förbannad.

Medlemmar i Styvbarn skall alltså av tacksamhetsskuld bidra till att stötta förbundet, Samhällets Styvbarn, som fått över 300 000 kronor i bidrag från Socialstyrelsen. Så pass att man hade råd att byta till större lokaler och fler anställda. Idag är man tillbaks i den lilla lokalen. Läs mer

För Göran Ewerlöf måste vanvården vara grotesk

Av regeringens stora löfte om ersättning till vanvårdade av svensk social- och barnavård blir det allt mer en tumme eller tummetott. Med andra ord inget alls.

Idagens medier kan vi läsa hur antalet avslag ökat från 22 procent för ett år sedan till 48,5 procent idag. Anledningen är enligt Göran Ewerlöf ordförande i Ersättningsnämnden att ansökningarnas innehåll blivit tunnare. Nu har jag inte läst de senaste avslagen eller bifallen, men vad är ett tunnt innehåll. Är det för få våldtäckter, för få övergrepp eller är det bara lite sedvanlig stryk, psykisk utsatthet. Det senare är ju vad barn på den tiden måste utstå enligt Göran Ewerlöf – ja inte biologiska utan foster- och institutionsbarn.

Tillsammans med en kompis gick jag igenom de handlingar som låg till grund för Ersättningsnämndens arbete. En sk processbeskrivning, där Göran Ewerlöf drog upp riktlinjerna för hur ersättningen skulle hanteras. Vilka kriterier mm som skulle gälla. Det intressanta var att han skrev till regeringen att ”nämndens jurister har stor frihet att tolka lagens intentioner”.

Detta är ett urval ur den sk beskrivningen som ligger till grund för avslagen. Att Samhällets Styvbarn säger att det är lagen som begränsar visar på att man inte läst allt förmaterial. I och för sig, materialet har aldrig publicerats utan ligger på Riksarkivet väl sparat men föga efterfrågat.

När vi grävde efter information om Ersättningsnämnden på Riksarkivet hittade vi allt utom hur ledamöterna i Ersättningsnämnden valts ut och tillsatts. Okunniga röster gör gällande att Håkan Ceder, enskild utredare inför tillsättandet av nämnden skulle varit delaktig, men så är inte fallet. Håkan Ceder hade inte mandat eller direktiv för den delen.

Högre tjänste- och ämbetsmän tillsätts av regeringen med andra ord har Maria Larsson och övriga Alliansmedlemmar ansvaret för dem som tillsatts. Frågan är på vilka meriter Göran Ewerlöf tillsattes, där väntar jag på svar från regeringen. Om man ser till processbeskrivningen, så är utgångspunkten Billigt (upprepas ofta) snäva gränser juridiskt sett för vilka som ska få. Processbeskrivningen kommer att ligga som en pdf i min blogg.

Maria Larsson, Oppositionen och Regeringen borde skämmas över hur man fört gruppen vanvårdade bakom ljuset i en rad märkliga uttalanden, som svårt att få rättvisa, låg beviströskel etc.

Göran Ewerlöfs Processbeskrivning , som ger direktiv om hur ansökningar om ersättning för vanvård ska handläggas av nämnden. De delar av beskrivningen som är viktigast för gruppen vanvårdade och sökande  att känna till redovisas här nedan.

Det mest häpnadsväckande är att ärendena ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt. Detta skrivs det om på tre ställen i beskrivningen, så man får utgå ifrån att det  är den mest prioriterade frågan.

Sid. 6: ”Enligt 7 § förvaltningslagen ska varje ärende där någon enskild är part handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts.”

Sid 7: ”Det är alltså viktigt för rättssäkerheten att ärendet handläggs så snabbt och billigt som möjligt. I detta ligger att utredningen inte görs mer omfattande än ärendet kräver och att kostnaderna så långt möjligt hålls nere.” Samma sida: ”Överflödig bevisning får avvisas.”

Sid. 27: ”Som nämnts tidigare ska varje ärende där någon enskild är part handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts.”

Kommentar:
Förvaltningslagen anger just detta, men ifråga om ersättning för vanvård borde inte tidsaspekten och kostnaden för handläggningen vara så starkt betonad. Kan man i ersättningslagen upphäva andra gällande lagar, så kunde man ifråga om ersättning för vanvård ha angett att varje ärende ska ha rätt till en korrekt bedömning oavsett tidsåtgång, kostnad och behov av noggrann utredning. Att nämnden tagit fasta på dessa tre gånger upprepade krav bevisas av att nämnden inte förbrukat ens hälften av budgeterade medel för år 2013.

Sid. 5: ”Det är…troligt att de flesta sökanden kommer att sakna juridiskt biträde eftersom detta kräver att sökanden själv på egen bekostnad anlitar ombud eller biträde. Bestämmelsen om offentligt biträde är nämligen inte tillämplig på ersättningsärenden. Inte heller torde rättshjälp kunna komma i fråga..…”

Kommentar: Den som inte har råd med advokat får alltså klara sig själv. Den som har råd med advokat kan lägga fram sin sak bättre. Likhet inför lagen? Alla sökande ska behandlas lika, hur då? Om inte alla har rätt till juridisk hjälp så gäller inte likhet inför lagen. Det borde en hovrättsdomare veta om någon.

Sid. 10: ”En oundviklig utgångspunkt vid prövningen av ersättningsärenden är att vissa fall inte kommer att nå upp till den allvarlighetsgrad som krävs för att ersättning ska kunna utgå. I en del fall kommer på ett tidigt stadium i handläggning tydligt framgå att möjligheterna till ersättning är obefintliga. Detta kan t ex gälla fall där det otvetydigt framkommer att det som sökanden blivit utsatt för inte har varit av allvarlig art i lagens mening. Det kan också vara klarlagt att förhållandena vid tidpunkten för händelserna varit sådana att det med den tidens normer inte har varit fråga om övergrepp eller försummelser av allvarlig art. Sålunda var det t ex före 1979 inte förbjudet för vårdnadshavare att använda aga som uppfostringsmetod….”

Kommentar: Ordförande Ewerlöf ger här ersättningsnämnden fria händer att avgöra vad som är ”allvarlig art.  Begreppet ”allvarlig art” är den springande punkten i ersättningslagen. Vad är vanvård av allvarlig art? ALL VANVÅRD ÄR ALLVARLIG. Punkt. Allvarlig art”. Detta odefinierade, allmänt hållna begrepp är en s k ”gummiparagraf”. Dvs den kan tolkas hur som helst. Vilket vi ser med all icke-önskvärd tydlighet i de beslut nämnden fattat. Att dessutom upphäva vid tiden gällande lagstiftning och i stället svamla om att man ska bedöma utifrån vad som var normalt vid tiden för vanvården, är ett lysande exempel på ytterligare en monstruös lagvidrighet. Lagar och förordningar ska vara exakta, det var därför man i förgången tid skrev lagar och myndighetspapper på franska, som är ett exakt språk. Dagens byråkratsvenska är som att försöka fånga en tvål i badkaret; tolkningen slinker undan alla grepp. Som f d hovrättsdomare, med vad vi får förmoda goda kunskaper i juridik, bryter han mot juridisk heder. Oklara lagar med godtycklig tolkningsmån är en styggelse. Han borde skämmas att han prioriterar politikernas krav på bekostnad av upprättelse för de vanvårdade.

Sid. 15: ”De personer som ansöker om ersättning är en utsatt och sårbar grupp. Många har drabbats av hänsynslösa och upprepade övergrepp eller försummelser under sina fosterhemsvistelser. En viktig utgångspunkt för Ersättningsnämnden vid handläggning av ersättningsärenden ska vara att det inte är fråga om en brottsutredning eller en utredning angående sökandens fysiska skador eller känslomässiga upplevelser av de inträffade händelserna. Nämndens uppgift är i stället att utröna om sökanden under vistelse i fosterhem eller på institution objektivt sett har utsatts för övergrepp eller försummelser av så allvarlig art att de berättigar till ersättning…”

Kommentar: Om det inte är ett brott att vanvårda barn som omhändertagits, vad är det då? Stöld? Ett handlande i god tro? Ocker? Det borde vara självklart att vanvård av barn är ett brott. Att nämnden inte ska bry sig om fysiska skador eller känslomässiga upplevelser – vad ska man då bry sig om? Är det inte just detta, som är vanvård? Hur ska en hoper jurister kunna lägga en objektiv syn på vanvården, som de sökande ska beskriva själva, dvs subjektivt? Eftersom vanvården mycket sällan finns beskriven i barnavårdsnämndens journaler, så hur ser då den objektiva bedömningen ut? Hur bevisar du som vuxen att du utsatts för sexuella eller andra övergrepp som barn? Blivit misshandlad? Utnyttjats som gratis arbetskraft? Är dina ev. vittnen objektiva? Om du ser någon misshandla en annan levande varelse, är ditt vittnesmål då objektivt?

Sid. 20: ”Protokoll från förhandlingen ska vara mycket kortfattat. Det finns en mall för protokoll av muntlig förhandling.”

Kommentar: Det är den föredragande, dvs handläggaren, som för protokollet. Har någon sett ett sådant protokoll i sitt beslut oavsett ja eller nej till ersättning?

Sid 20: ” Det är från rättssäkerhetssynpunkt av yttersta vikt att enhetlighet och förutsägbarhet präglar de beslut som Ersättningsnämnden fattar. Besluten kan inte överklagas och sökandena och allmänheten måste kunna förstå varför nämnden kommit fram till ett visst ställningstagande.  Annars riskerar besluten att uppfattas som oförutsebara, godtyckliga eller ogrundade. Det sagda innebär att det är en viktig och grannlaga uppgift för nämnden att tolka lagstiftarens intentioner och därigenom skapa förutsättningar för en enhetlig och förutsägbar tillämpning.”

Kommentar: Ersättningsnämndens beslut om avslag är långt ifrån konsekventa och i många fall helt obegripliga. De är exakt det som Ewerlöf varnar för: oförutsebara, godtyckliga eller ogrundade. Någon enhetlig och förutsägbar tillämpning finns inte. Det är bara att konstatera att teori och verklighet är två helt skilda saker.

Sid. 21: ”När det gäller beviskravet i fråga om förekomsten av övergrepp eller försummelser har ett något lägre krav än normalt ställts upp…..Skälet till detta är att risken annars skulle vara att bara ett fåtal drabbade beviljas ersättning, något som skulle leda till att möjligheten till ersättning inte får den effekt som symbolisk uppättelse som den syftar till att vara.”

Kommentar: Och idag får åtminstone 35 % avslag om man räknar bort de som inte uppfyller lagens grundkrav för ersättning från nämndens statistik på 48% avslag. Med ett så stort antal avslag uppfyller nämnden, inkl Ewerlöf, hans profetia om att ersättningen inte är en symbolisk upprättelse, snarast är den ytterligare en kränkning av dem som inte vanvårdats tillräckligt allvarligt, objektivt sett.

Sid. 21: ”Det kan vidare vara så att sökanden fortfarande har skador som ger stöd för att han eller hon blivit utsatt för misshandel under sin uppväxttid.”

Kommentar: Men ursäkta, nämnden ska ju inte bry sig om bestående skador! Dubbla budskap?

Sid. 22: ”Övergrepp och försummelser kan vara både av fysisk och psykisk art och kan bestå av flera olika slags gärningar och förhållanden. För att avgöra en fråga om rätt till ersättning föreligger är det inte nödvändigt att skilja mellan vad som utgör övergrepp och vad som utgör försummelse…..Som exempel på fall där övergrepp eller försummelser kan föreligga nämns bl.a. följande:
– Utnyttjande av barnet som arbetskraft för arbete som varit onormalt tungt, farligt eller påfrestande
– Sexuellt utnyttjande, misshandel, hot, antastanden och nedsättande tillmälen
– Brister i tillsyn och omvårdnad
– Fysisk tillrättavisning eller bestraffning (…)
– Förhindrande av att barnet fullföljer obligatorisk skolgång eller av att barnet läser sina läxor
– Brutna löften om de förekommer som ett led i ett återkommande mönster
– Barnet har bevittnat hur andra utsatts för övergrepp eller försummelser
Som exempel på förhållanden som inte kan anses som övergrepp eller försummelser i lagens mening anges bl.a. följande.
– Sträng uppfostran
– Sparsamhet med känsloyttringar och beröm
– Normal fysisk tillrättavisning eller bestraffning (….)
– Barnet har saknat sin biologiska familj och har haft svårt att rota sig i fosterhemmet
– Fosterföräldrarna har inte uppmuntrat den obligatoriska skolgången eller hjälpt barnet att skaffa ytterligare utbildning
– I fosterhemmet har förekommit missbruksproblem eller psykiska problem men barnet har inte försummats till följd av missbruket eller sjukdomen
Kommentar: Någon som ser en tydlig gränslinje mellan godkänd vanvård och icke-godkänd vanvård? För ett barn är alla exemplen vanvård. Vad är skillnaden mellan fysisk tillrättavisning och normal fysisk tillrättavisning och bestraffning? Det första kriteriet är vanvård av allvarlig art, det andra är inte det. Hur kan Ewerlöf påstå att missbruksproblem eller psykiska problem inte leder till försummelse? Har han alls hört talas om en lycklig barndom hos missbrukande eller psykiskt sjuka fosterföräldrar? Man tar sig för pannan.

Sid. 24: ”Lagstiftaren lämnar sammanfattningsvis ett stort utrymme åt Ersättningsnämnden att tolka begreppet ”allvarlig art”. Med en normal lagtolkning av begreppet torde utrymmet för ersättning bli tämligen snävt. Det ska alltså vara fråga om de mest allvarliga formerna av övergrepp eller försummelser och nämnden ska vid sin bedömning snegla på vad som krävs för att ett skadestånd på 250 000 kr skulle ha kunnat fastställas i motsvarande situation. Det blir en grannlaga uppgift för Ersättningsnämnden att med lagstiftarens intentioner som grund fastställa en nivå som uppfattas som rimlig, rättvis, enhetlig, förutsägbar och rättssäker.”

Kommentar: Barnläkaren på KI fick 20.000 kr i skadestånd efter frikännandet. Om nämnden ska jämföra med normal skadeståndsnivå i Sverige, så är det inte konstigt att minst 35% av de vanvårdade får avslag. Att nämnden misslyckats med lagstiftarens intentioner är uppenbart. Såvida inte Ewerlöfs uppräkning är rent svammel. Nämndens uppgift är inte att ge de vanvårdade ekonomisk upprättelse. Nämndens uppgift är att så få som möjligt beviljas ersättning. Detta blir helt uppenbart när man tar del av alla begränsningar som finns i både ersättningslagen och i nämndens tolkningar.

Det finns mer att läsa i denna Processbeskrivning, men det jag lägger ut här är det jag uppfattar som mest häpnadsväckande. (Kommentarer från Malo Tiger)

ERN Processbeskr Ewerlöf (1)

Relaterat: SVD

SRAftonbladet, Expressen,  DN,  SVD,  SVT, TV4  Alliansfritt Sverige, UNT ETC

 

 

Statsministern kallar vanvårdadsgruppen för lögnare och fuskare men det ljusnar för 1980

Att Fredrik Reinfeldt motarbetat ersättningsfrågan för vanvårdade vet vi sedan starten. En enda gång har Statsministern uttalat sig och det var när man avslog ersättningen helt. Hans uttalande visar vad han har för uppfattning om de människor som farit illa i systemet och som gör de                Nu kallar han sökanden till ersättning för lögnare och fuskare. Det låter som Alliansens sedvanliga uppfattning, alla som söker hjälp eller det de har rätt till är fuskare och bedragare. Det gäller från vår grupp till sjuka och socaialt utsatta. Läs mer

Regeringen vill inte betala för vanvården

Nej vi ska inte göra någon översyn av ersättningslagen för vanvårdsgruppen, säger Maria Larsson till bl.a. TV4. Maria Larsson anser tvärtemot alla andra, brukare och experter att lagen fungerar bra. Nej vem trodde väl att Maria Larssons hastigt ihopsnickrade lag skulle kunna utsättas för kritik eller ändringar. En förbättring skulle innebära att fler fick ersättning. Benny Jacobsson,  ordförande för Styvbarnen säger att ERN följer lagen.

Läs mer

Det vilar sorg över vanvårdsersättningen

Har två mail samt ett telefonsamtal från människor som fått avslag på sina ansökningar om ersättning för vanvård. Jag undrar ibland vad Maria Larsson och hennes övriga politiska vänner inom regering och oppositionen tänkte när de uttalade av allvarlig art. Skrev till Marial Larsson o hennes departement om det här och hur människor bemöts inte minst de med diagnoser.

”Tack för ditt mail men skriv till Vanvårdsutredningen om detta, svarade Maria Larsson via sin sekreterare. Jag förstår hur de känner som sitter inför nämnden, men jag förstår inte hur en ansvarig minister för den här frågan avfärdar att det finns de som inte kan berättar, förklara, minnas tillräckligt för att anses ha blivit vanvårdade av samhället. Läs mer

Regering och opposition har bakbundit varandra i ersättningsfrågan

När Sofia Rapp Johansson genom sitt ombud lämnade in en begäran om Ex Gratia (av nåd) till regeringen ang ersättning för den vanvård hon utsatts för, blev svaret nej. Låt mig säga att vi var ganska säkra på utslaget innan men i det här fallet måste ärendet gå den vägen.

Ett avslag är en sak,  men den knapphändiga eller låt mig säga obefintliga motiveringen är under all kritik. Maria Larsson och regeringen gör det lätt för sig, det behövs sällan en motivering när regeringen säger nej. Men av respekt för den person lämnat in ansökan borde man ha gjort det. Inte minst mot bakgrund av att Sofia är en ur gruppen efter 1980 som inte får ersättning. Oroväckande är att Regeringen verkar ha lagt frågan om Vanvård och utsatthet bakom sig. Maria Larsson har snickrat till några justeringar i den gamla socialtjänstlagen rörande barn, men det mesta är sig likt.

Läs mer

Samhällets Styvbarn o Resdandefolket

När jag började i styrelsen i Samhällets Styvbarn blev vi också med i referensgruppen för vanvårdsutredningen. Förutom vi fanns Stulen Barndom, Resandefolket och deras kvinnoförbund. Efter något år försvann resanderepresentanterna ur gruppen vilket jag i dag kan se som oerhört tragiskt.

Jag vet inte hur många resande som var med i vanvårdsutredningen, men det måste totalt sett finnas många bland fd barn- och fosterhemsplacerade. Nästan alla jag känner som är resande berättar om anhöriga som omhändertogs, syskongrupper som splittrades, far- och morföräldrar som tvångssterliserats för att de 5 000 då räknade resande utgjorde en fara för samhället.

Tänkte på när jag läste Bo Hazells bok att hotet mot Resandefolket uppstod när Hitler var ideal också för många svenskar. Vi borde självklart haft med resandegruppen och krävt i skrivningen för ersättningsproppen att man skulle tagit hänsyn till etniskt ursprung. Man omhändertogs inte för den goda sakens skulle utan för att man var tattar (resandebarn).

Jag äger inte frågan om Resandefolket eller de sentillkomna Romernas, men jag har så mycket mod att jag vågar erkänna att vi gjorde misstaget under min tid i styrelsen. Men det fanns heller inget aktivt intresse eller heller kunskap om resande och deras status som minoritetsfolk i SVerige. Vid ett möte nyligen där bla Vanvårdad o Bortglömd deltog tillsammans med Resandegruppernas representanter visade det sig att 14 i Vanvårdad o Bortglömd var resande.

Skulle vi undersöka inom Samhällets Styvbarn skulle vi finna att det finns många också bland oss.Brev Regeringen 2012-10-15 (1)

Vad skrivelsen bla hänvisar till är att varken den svenska minoritetslagen eller den europeiska ramkonventionen har iakttagits när det gäller ersättningsfrågan. Jag bifogar skrivelsen som pdf fil i slutet.

I lagen om ersättning står klart att ingen hänsyn skall tas etniskt ursprung utan blott och bart om man varit vanvårdad av allvarlig art. Det innebär att de många resande som omhändertogs för att de var resande inte anses farit illa på grund av sin tillhörighet utan inflikas i den allmänna ”av allvarlig art vanvårdad”. Jag kan se ingreppen mot resandefamiljerna som ett övergrepp från svenska statens sida som ett av de värsta i vår historia. Jag skulle utifrån nyförvärvad kunskap och nya vänner kunna fylla både två och tre bloggar på temat. Men jag återkommer med vår skamfläck igen.

Just nu ser jag det som viktigast att Samhällets Styvbarn ansluter sig till den del av brevet som tar upp resandefolket och ersättningsfrågan. Visserligen kan inte lagen ändras och kommer inte att göra det för att oppositionen redan bundit sina händer att anta det förslag som läggs på riksdagens bord i början av november.

Det skulle vara bra om medlemmar inom ramen för Samhällets Styvbarn som har resandebakgrund också gjorde sig gällande i förbundet. Det är tyvär så att min röst i frågan gentemot Samhällets Styvbarn kastar tillbaks snarare än tas upp som viktigt ämne. Därför måste dem det gäller själva ställa sig upp och kräva att Riksförbundet Samhällets Styvbarn också tar ställning i frågan om deras berättigade krav på ersättning.

Det som skedde när svenska staten kidnappade (här har ordet relevans) resandebarn var att man också bidrog till att döda en kultur. Hade Tyskland invaderat Sverige är jag övertygad om att Svenska Staten utan vidare hade gått med på att skicka resande och romer till de tyska koncentrationslägren. Större tilltro till Samhället än så har jag inte.

Samhällets Styvbarn skall också högljutt ställa sig bakom kravet på en ersättning för också dem efter 1980, Styvbarns trovärdighet ligger i att ta ställning för alla som varit utsatta.

PS Sverige presterar en Vitbok över de oförrätter man begått mot Resandefolket och Romerna. En Vitbok är en dålig kompromiss ifrågan. Angela Marker förbundskansler i Tyskland invigde ett minnesmärke för resande och romer i Tyskland för alla dem som dog i koncentrationslägren.

Besök gärna Resandefolket, Anbytarforum, SR, Vitboken

UNTNystart Ekonomi och JobbSR AftonbladetExpressen, SVD, DNSVT, TV4  Nyheterna ,Alliansfritt Sverige, Newsmill

 

Ett stulet liv och att vara offer

Gårdagens blogg om nationaldagen i Norge väckte ilska från mina kamrater inom vanvårdsgruppen. Jag förstår dem av många skäl, liksom jag ber om ursäkt att nationaldagsfirandet i Norge, fick en felaktig förklaring.  Det var framför allt begreppet offerkofta som några reagerade på. Det är ett ord som sticker och min avsikt var faktiskt också att väcka lite ilska.

Läs mer

Donias död sekretssbeläggs – och vad händer med barn som kränks idag!

Det har gått snart tre veckor sedan Donia 15 år hittades död på sitt rum i familjehemmet. Systern Cecilia skulle träffat sin lillasyster 1:a maj, men fick beskedet på lördagskvällen att Donia var död. Donia hade körtelfeber men familjehemsmamman sa också att hon halsfluss och i en skrivning talas om lunginflammation.

Läs mer