Etikettarkiv: fattigstöd

Bland hjältar och politiskt svek

Det finns en form av märkliga sammanträffanden inom det sociala/politiska sverige. Jag ska punkta ner dem lite här. Sedan kan ni väl komma med kommentarer.

1/ Maria Larsson lyckas med omöjliga att motsäga sin egen regerings arbetslinje och hat av försörjningsstöd. Hon inför 3 000 kr/året till familjer med barn i årskurs 3-9 för fritidsaktiviteter. Säkert bra, beroende på hur det ska sökas och beviljas. Men samtidigt vill ju hennes chef @FredrikReninfeldt inte att människor ska ha försörjningsstöd. Maria Larssons förslag omfattar dem som har lev på stöd mer än 6 månader.

2/ När Riksdagen antog den sk ersättningen för vanvårdade 1920-1980 trodde vi att det var samhällets felaktigheter som skulle ersättas. Att samhället brustit i tillsyn och ansvar för de barn man hade ansvar för. Besluten i @Ersättningsnämnden visar att det inte är att samhället visste att barn inte mådde bra i sina familjer som ger ersättning utan vad som hände i familjen. Låt mig förklara P placerades som liten i en familj. Familjen förmådde inte se till P:s behov o omsorg. P upplevde sig fara illa och var ständigt rädd. P utvecklade tidigt beteenden som barn inte skall utveckla. Detta visste socialtjänsten som också noterade att det inte var så bra, men aldrig gjorde något för att P skulle få det bättre. Ersättningsnämnden avslår ersättning trots att Barnavårdsnämnden /socialtjänsten visste att P for illa.
Ersättning till sk vanvårdade sker nyckfullt och utifrån verkar det som dagsformen hos de ledamöter som fattar besluten. Men en sak är säker, det är inte Statens bristande tillsyn och ansvar som är grunden för ersättning. Ersättningsnämnden har skrivit bla att det som kunde räknas för att vara vanligt i familjer vid tidpunkten inte ger ersättning. Med andra ord anser ERsättningsnämnden att en familj som inte förmår skydda ett barn var helt naturligt på 60-talet och följdaktligen helt okej.

3/ Socialtjänsten som från början var till för att hjälpa såväl vuxna som barn har blivit en straffande myndighet. Idag handlar det inte som hjälp utan om straff. Föräldrar som inte anses värdiga nog, fråntas sin rätt som föräldrar på livstid. När vi talar om livstid inom kriminalvården torde Socialtjänsten ligga steget före. Där är det livstid – Kanske därför FAgersta har devisen ”Här får du livstid”. Ingen annan myndighet kan på ett så fräckt sätt sätta sig över domstolar, lagar, som socialtjänsten. Ingen annan myndighet kan så fullständigt straffa människor att de får stå vid skampålen resten av sitt liv.

Ingen domstol kan någonsin straffa barn och unga som socialtjänsten gör i att gömma sig bakom ordet för skydd till barnet. Det skyddet innebär livstidsstraff. Märkligt är också att samma socialtjänst lika lätt kan slinka undan om barn skadas eller dör i sin biologiska familj med orden ”vi visste inte det var så allvarligt” etc. Jag tror att det bara är skatteverket, kronofogden  och försäkringsbolagen som är lika omöjliga att komma åt. För inte heller försäkringsbolagen erkänner ett domstolsbeslut där en anklagad är friad från brott eller misstanke.

Jag inser att de tältstäder som växer upp i USA som en följd av bostadsbubblan, bankkrisen, arbetslösheten snart är ett faktum också i Sverige. Avståndet mellan människors inkomster och skenande bostadskostnader kommer att öka. Hemlöshet är inte och kommer inte att vara de sk ruggiga utliggarnas problem utan kommer att delas med en stor grupp ur sk lägre medelklass.

Jag har alltid haft en stark tilltro till politiken och demokratin. Jag inser nu att demokrati är vad politikern just då tolkar det till. Jag har trott att #@socialdemokratin skulle kunna rätta till orättvisorna och återge de förtryckta lite upprättelse. Jag inser nu att intresset inte finns inom det partiet att ens diskutera orättvisorna och allra minst göra något åt det. Socialdemokratins intresse för de sk utsatta och icke röstviktiga är lika ointressant som för borgarna.

Därför är det min pessimistiska syn att också vid en valvinst för S kommer det mesta att förbli sig likt. Den grupp människor jag talar om, bjuds inte in till möten eller samråd (brukarmedverkan). Den grupp jag talar om, barn, gamla,mindre socialt bemedlade, missbrukare, uteliggare mfl måste inse att deras värde är lika med noll. Eftersom merparten av sk vanvårdade 1920-1980 kommer ur de sk fattiga grupperna och inte befinner sig i samma rum som socialdemokratins toppskikt, eller i Reinfeldts korridorer är det totalt ointressant hur den nämnd som tillsatts beslutar om ersättning.

Det är min pessimistiska syn att medias intresse för de här frågorna är sk lågkunkunjunkturfrågor. Man plockar in lite hemlöshet, lite barn, lite gamla, lite socialt utslagna när det behövs spaltutfyllnad eller hotlines för att öka upplagan.

Jag inser att det här är min pessimistiska sida som speglas och just nu är jag det. Det hjälper inte att skrika, inte att demonstrera, inte att skriva, inte att prata. Med andra ord ge mig en enda lite klo på vad som kan förändra.

Jag har nominerat Sofia Rapp Johansson till Aftonbladets Hjälte, men inser att hon inte räddat grannens katt, inte kastat sig i vattnet och räddat barn etc. Ändå anser jag att hon är en hjälte eftersom hon satt sitt liv och sin historia som insats för att hjälpa barn som utsätts för sexuella övergrepp, visa på hur det inte får vara. Satt sin ekonomi på spel för att slåss mot staten för att också barn efter 1980 ska har rätt att få ersättning för vanvård. Det kallar jag hjältemod.