Etikettarkiv: förvaltningslagen

Friserade berättelser på Ersättningsnämnden

Metoderna som används vid handläggning av ansökningar på Ersättningsnämnden (ERN) är minst sagt slumpartad. Avslagen är ofta kortfattade och sumariska, medan beviljade ansökningar kan vara oerhört ambitiöst utformade. Hur det ser ut beror på vem eller vilka som sitter i den aktuella nämnden, för det finns klara undantag både i bemötande och handläggning.

Men frågan är varför det är så stora skillnader i bedömningarna? I några fall verkar det som aktuell nämndordförande faktiskt läst materialet väldigt noga, gjort ett allt igenom professionellt jobb. Oberoende utgången av ärendet. Grovarbetet till underlaget görs av en handläggare som tar fram allt material som behövs. Handläggaren tar också fram de uppgifter som anses behöva för att ligga till grund för beslutet. I några fall har sökanden också hänvisat till vittnen, vilket ERN trycker på är oerhört viktigt för att ytterligare styrka händelserna.

Marianne, som har lång karriär inom Statlig förvaltning tillhör dem som sökt om ersättning. Hon fick avslag första gången och nu också vid andra ansökan. Men Marianne hävdar att det underlag som låg för beslutet inte stämmer med hennes berättelse och de vittnen som uttalat sig. Underlaget är redigerat och beskuret, vittnesmålen nämns inte.

Detta gjorde att hon förutom att ansöka igen, poängterade de brister som finns i hanteringen av journaler etc. Bl.a. får inte sökande läsa underlaget och se om det stämmer.

I ett brev till ERN tar hon upp de punkter där nämnden brustit (se pdf i slutet av inlägget).

Här är några utdrag från skrivelsen:

”Min redogörelse har utan mitt godkännande redigerats och väsentliga delar har utelämnats. Kännedom därom meddelades inte förrän nämndens beslut delgavs mig. Då beslut ej går att överklaga är denna hantering anmärkningsvärd och kan ha påverkat nämndens beslut negativt. Detta är jml § 27 Förvaltningslagen uppenbart oriktigt. ERN har trots skrivning därom i § 26 Förvaltningslagen ej rättat felen, vilket endast kan anses vara uppsåtlig förvanskning av inlämnad redogörelse.”

Göran Ewerlöf som är upphovsman till den sk processbeskrivningen inför arbetet i ERN skriver ”anges att ärenden jml § 7 Förvaltningslagen skall handläggas ”snabbt, enkelt och billigt”. Dock har skrivningen ”utan att rättssäkerheten eftersätts” inte iakttagits.”

Vid förhör brukar normalt den förhörde få läsa det som sagts och som läggs som underlag för rättstlig prövning, det gäller också för den som anmäler brott, vittnen etc. Inom Ersättningsnämnden finns ingen insyn i materialet innan det presenteras på intervju/förhörsdagen. Om man söker i direktiven och i processbeskrivningen tas det heller inte upp att den sökande skall ha möjlighet att godkänna det material som ligger till grunden för besluten, det kan innebära att vissa saker som kan var skillnad mellan nej till ja kanske förbises.

En handläggare som inte har en aning om vanvård i social barnavård, har kanske inte möjligheter att se detta. Marianne tar upp några saker som hon anser brister:

  1. ”Hon blev slagen tre till fyra gånger i månaden. ”I redogörelsen skriver jag ”minst en gång i veckan, som regel oftare, gav hon mig en eller ett par örfilar, ibland med handens avigsida. Dessa örfilar utdelades med all muskelkraft hon besatt, och den var avsevärd.” En väsentlig skillnad.
  1. ”Vid två tillfällen fick hon stryk på bara kroppen.” Detta återfinns inte någonstans i inlämnat material. Ansiktet är dessutom en del av kroppen. Att de hårda örfilarna som utdelades utan förvarning orsakade en bestående whip-lash-skada omnämns inte. Mer omfattande misshandel, ”stryk”, diskuterades vid intervjun. Drygt 60 år efteråt är det självfallet omöjligt att ange exakt antal gånger misshandel i form av omfattande kroppsaga utdelades, varför jag hade svårt att precisera exakt antal gånger. Men att de förekom fler gånger än två under 12,5 års tid är självklart.

Att jag utsattes för sexuella övergrepp i form av tafsanden, kyssar mm av min fostermors manliga arbetskamrater omnämns inte. Att jag därför kallades hora från 12 års ålder nämns inte heller.”

Vilken betydelse rättningarna skulle ha för skillnad mellan avslag o bifall är inte självklart. Här handlar det om vilken nämndsammansättning som är aktuell, men kravet att få se det underlag som skall användas borde vara givet för den som så önskar.

ERN avslog den ansökningen men svarade också på Mariannes klagomål med följande: Som skäl för sin begäran har hon angett att ERN inte redovisat vittnesmål i beslutet, att vissa uppgifter o beslutet är felaktiga, att berättelsen redigerats utan att hennes godkännande och att väsentliga delar av berättelsen har utelämnats. Sökande har begärt att ERN ska vidta vissa angivna rättelser och kompletteringar och att hon skall tillställas berättelsen för godkännande.

Beskedet blev avslag för ersättning men också att begäran i övrigt avslås.

Nu är inte alla lika byråkratiskt drivna som Marianne i det här fallet, och även om ERN inte ändrar sitt arbetssätt, borde det väl varit en självklarhet att den som söker få h a synpunkter på underlaget.

Intressant  vore om en jurist i förvaltningsrätt tittade på den här frågan om inte annat för att få en utomstående aspekt.

ERN – påtalande av fel i sammanfattning1

Annonser

Bryter Ersättningsnämnden mot Förvaltningslagen

Ersättningsnämndens arbete fortsätter utan att regeringen ens vill ta upp frågan om granskning om hur nämnden arbetar. Det är en skandal och ett svek från den röd-gröna regeringen. Det begås så många precidiefel i Ersättningsnämnden att allt var rättssäkerhet är åsidosatt. Att Maria Larsson en gång uttalade sig om att rättvisa inte kunde skipas i nämndens arbete är bara förnamnet,orättvisan är uträknad och monumental. Och den nya regeringen fullföljer den orättvisan. Under en längre tid har Marianne och jag ägnat oss åt att granska ersättningsnämndens arbete. Marianne har erfarenhet från myndigheter och bl.a. Hyresnämnden som i praktiken är en domstol. Förfaringssättet är detsamma i ERN som i Hyresnämnden. Med den skillnaden att i Hyresnämnden får den förfördelade parten se alla underlag innan besluten fattas.                                                                                              Marianne skriver att hennes redogörelse förvanskats, att vittnesmål överhuvudtaget inte nämns. Enligt förvaltningslagens 15 § skall så ske. Vesäntliga delar av hennes berättelse har utelämnats, om detta nämndes inget innan ERN fattade beslut. Det är anmärkningsvärt att ERN kan fatta beslut utifrån en redogörelse där den andra sidan inte har fått se underagen för besluten. Av handlingar som kommer in till ERN kan det röra sig om allt från några sidor till ett par hundra dokument. Oberoende detta sammanfattas den sökandes liv på max 3-4 A-4 sidor. Detta gäller troligen inte bara Mariannes ansökan utan åtskilliga hundra andras.

Urvalet görs av unga jurister, ofta utan erfarenhet eller kunskap om det som vanvården handlar om,  en stor del är nyanställda som inte gått den introduktionsutbildning som genomfördes innan ERN började arbeta.

Besluten grundar sig på dagsformen i ERN och  symboliskt uttryckt – tärningskastning. Intressant är också att de sk muntliga berättelser som skall komplettera ansökningarna aldrig hamnar i protokollet – beslutsunderlaget. Beslutsunderlagen är helt enkelt färdiga innan den sökande kommer.

Att en sökande inte får se på vilka grunder besluten fattats är djupt odemokratiskt och frågan är om inte rättsvidrigt. Jml § 27 i Förvaltningslagen skall handlingarna redovisas innan beslut och att inte kunna påverka vad som skall tas upp eller få ha synpunkter på detta kan självklart påverka nämnden negativt.

ERN har trots skrivning därom i 26§ Förvaltningslagen ej rättat felen, vilket endast kan anses vara uppsåtlig förvanskning av inlämnad redogörelse.

I den Processbeskrivning, Göra Ewerlöf själv tagit fram som underlag för arbetet i nämnden, anges att ärenden jml § 7 i Förvaltningslagen skall handläggas ”snabbt , billigt och enkelt”  skrivningen i samma dokument  ”utan att rättssäkerheten eftersätts” har inte iakttagits.

I dokumentet hänvisas till sökandes redogörelse, trots att dokumentet är felaktigt redigerat, framgår att handläggaren inte gått igenom eller fäst något avseende vid de uppgifter, som framkommer av inlämnat arkivmaterial eller från journalanteckningar förda av ansvarig barnavårdsman. Ingen uppgift om inlämnat arkivmaterial finns angivet i beslutet.

Det finns också rena faktafel, som ålder, period då samhällsvården upphörde etc. Frågan är hur många sk underlag framför allt de som fått avslag som är belagda med rena faktafel.  I besluten om avslag hänvisas till sid 25 i regeringspropositionen (2011/2012:160) utan att närmare precisera vad man menar. Alla avslag avslutas med inte av allvarligaste art, ett begrepp som inte finns i lagen.

ERN fäster ingen vikt vid att vanvård också omfattar psykisk misshandel, sadistiska eller tortyrliknande förhållanden. I direktiven i fjärde stycket står ”Även andra fall ska dock kunna berättiga till ersättning. Nämnden ska därvid göra en sammanvägd bedömning av förhållandena i det enskilda fallet. I vissa fall har barnens levnadsförhållanden varit sådana att de i hemmet utsats för en mängd omständigheter som var för sig inte kan anses vara av allvarlig art och därmed inte berättiga till ersättning om man ser varje tillfälle eller omständighet för sig. Det kan exempelvis röra sig om viss misshandel utöver vad som betraktades som normal aga, särskilt om det utgjorde enstaka överilade händelser, ofredanden av olika slag och särbehandling. Sådana omständigheter kan dock sammantagna vara av allvarlig art och därför motivera ersättning, i vart fall om de upprepats och pågått under en längre tid. Någon absolut gräns för vad som ska anses utgöra en längre tid kan inte slås fast utan måste avgöras från fall till fall och påverkas av både vilket slags övergrepp eller försummelser som förekommit samt omfattningen och allvarlighetsgraden hos dem.”

Följande riktlinjer borde gälla ERNs arbete:

1. ERN är en nämnd, som skall arbeta mot ersättningslagen och döma utifrån vad som skrivs i den samt i propositionen. Därutöver skall handläggarna följa de direktiv Ewerlöf anger i Processbeskrivningen.

Att det påstås att ERN inte är en domstol är nonsens. Hyres- och arrendenämnden var jämställt med en tingsrätt, eftersom dom i hyresnämnden inte överklagades till tingsrätt, utan till hovrätt.        

Om inte ERN var jämställd med en domstol (tingsrätt), skulle man inte ha behövt skriva in att beslut i ERN inte går att överklaga.

2. I en tingsrättsprövning av ett tvistemål (brottmål är annorlunda med t ex åklagare som väcker talan) skickar någon (käranden) in en begäran om prövning i domstolen jml någon/ra §§ i tillämpligt lagrum av ett ärende.

Domstolen skickar inlagan till motparten (svaranden), som skickar in ett svaromål, som tillställs käranden. Rätten gör en sammanfattning av parternas skrivelser, skickar ut dem till resp part för godkännande och därefter blir båda sammanfattningarna ett s k recit (grund för talan och försvar mot talan).
 
När en sökande skickar in ansökan och redogörelse för vanvården till ERN, gör handläggaren självsvåldigt en sammanfattning och lägger in den i underlaget för beslut UTAN ATT SÖKANDEN GODKÄNT SAMMANFATTNINGEN (recit). ERN får endast ta del av handläggarens sammanfattning, som nu kallas “sökandens berättelse”, vilket den inte är, eftersom sökanden inte godkänt den.
Först när sökanden får ta del av ERNs beslut får sökanden ta del av sammanfattningen, och som det inte går att överklaga beslutet, strider denna hantering mot Förvaltningslagen. ERN begår alltså brott mot förvaltningslagen i samtliga beslut, men det är bara i avslagen det är rättsvidrigt.
(I ja till ersättning har handläggaren uppenbarligen tagit med tillräckligt allvarliga övergrepp för att ge ett ja-beslut, i nej till ersättning kan uppgifter om allvarlig vanvård ha utelämnats, vilka kunde ha lett till ett ja-beslut om de tagits med.)
Nämndens beslut om avslag grundar sig alltså på av HANDLÄGGAREN gjord sammanfattning, som definitivt inte är “sökandens redogörelse”, eftersom hen inte godkänt den.
 
3. Beroende på vem sökanden får som handläggare är reciten helt godtyckliga. Ibland är de flera sidor, ibland är de några rader. Som sökande är du alltså utelämnad åt handläggarens godtyckliga bedömning av din redogörelse, vilket är totalt rättsvidrigt.
Det finns säkerligen fler saker som rent rättsligt borde kunna granskas, men det är tillräckligt med tveksamheter för att regeringen skulle kunna begära en oberoende granskning av hur nämnden arbetat. Att inte göra det är ett totalsvek mot de tusentals sökande som får avslag på grunder som ingen mer än möjligtvis handläggarna förstår. Helt klart är att ERN inte läser några dokument eller handlingar utöver det som de får presenterat. Avslag och bifall är prefabricerade innan sökande kommit till förhör. De muntliga redogörelserna är spel för galleriet och det som styrker vårt antagande är att besluten oftast finns med i posten dagen efter eller senast två dagar efter mötet i Stockholm.
När Göran Ewerlöf säger att ansökningar som kommer in nu är svagare, beror det snarare på att ERN är avtrubbade och omottagliga för de liv som sökanden utsatts för. Minns hur man i Vanvårdsutredningen fick handledning och samtal för att klara alla intervjuer och berättelser. Men aldrig att någon upplevde utredarna som avtrubbade eller kyliga.
Regeringen måste ta upp ersättningsfrågan, granska och förlänga ansökningstiden så att alla får en rättvis chans till omprövning på nya premisser.
Regeringen måste också lyfta gruppen efter 1980 så att också de omfattas av ersättningen.
Av: Marianne Lönnqvist och Anne Skånér