När barnen tar plats i Nobellvärlden, ler Alfred – en penna kan komma längre än en missil

Jag tror Alfred Nobel idag ler från sin himmel. Jag tror han inser att under ett kort ögonblick vaknade världens vuxna till liv och såg en glimt av en annan framtid. Att de barn som vi idag så sorgligt negligerar till lerklumpar att utformas av vuxnas intresse,plötsligt fått ett alldeles eget ljus, en röst. Att tanken på fred var så klurig att en hindu och muslim, från två länder som i årtionden legat i fejd med varandra, och som var och en för sig ser barn som framtid o möjlighet – inte belastning och problem.