Etikettarkiv: krav

Vårt uppdrag – Adoption – England

SVT UR visar sedan en tid tillbaks en serie program om adoption i England. Ambitiösa socialarbetare jobbar på att hitta hugade adoptivföräldrar till barn vars biologiska föräldrar inte räcker till och enligt programmet för evigt förlorade.                                                                                                                       Gråtande slitna föräldrar tvingas se att deras barn försvinner till familjehem i avvaktan på att nästa tar över. Jag vill anta att socialtjänsten i filmen gett många chanser till de biologiska familjerna, det redovisas inte närmare. Jag förstår att adoption är en socialt trygg möjlighet för barn där det inte finns alternativ. Jag inser att det är gånger då det är rätt. Men jag fylls av ångest och rädsla, samt gamla minnen kring begreppet familjehem/adoption. Flertalet barn som omhändertas kommer från familjer med grava sociala- och drogrelaterade miljöer. Men jag har också sett mamman som kämpar varje vecka med att lämna prover, hitta en en utväg desperat säga att hon försöker ändra sitt liv.

England har 53 miljoner invånare. Var 20:e minut omhändertas ett barn och  15 000 barn väntar på en ny fast familj. Det innebär 3 barn i timmen från spädbarn till äldre barn. Tre barn i timmen blir på ett dygn 72 barn per dygn – 504 barn i veckan 2 000 barn i månanden och 24 000 på ett år. Det är alltså i stort sett något lägre siffra än som gäller för Sverige. Sverige toppar statestiken här.

Jag är ambivalent vad gäller adoption. Det som framkommer i filmerna är att efterfrågan på inhemska adoptivbarn är från 0 till ca 6-7 år. Barn med defekter som skador av mammans alkoholbruk, droger etc hamnar längre ner på listan och de hamnar nästan genomgående i familjehem. Små barn är mer förenligt med drömmen om det egna barnet, alltså inte barnets behov utan mitt som blivande förälder.

De engelska barnen lär sig snabbt att de ska adopteras bort. De söker föräldrar utan problem. De vill bli älskade och behandlade som de barn de är och för vad de är. Familjehemmen visar stor empati och kärlek till sina placerade barn, men har inte rätt att adoptera barnet – förutom om man inte lyckas hitta en familj inom ett år.

Jag hör barn som beskrivs som övergivna, ingen vill ha dem, ingen vill adoptera dem. De är inte bara övergivna av föräldrarna utan också en sekunda vara som inte ens duger för adoption. Det finns mycket av kärlek och värme mellan barn och familjehem, socialarbetare och barn. Granskningen av de blivande adoptivföräldrarna är hård och det krävs flera utbildningar, gruppmöten, urvalssamtal och slutligen en matchning med det blivande barnet. Där känns det bra. Ingen adoptivförälder verkar kunna gå vägen via privata konsultbolag inte heller familjehemmen. Ansvaret för att hitta familjer ligger på den offentliga socialtjänsten. Det läggs ner stort arbete, men vissa adoptivföräldrars önskelista får mig att undra om de överhuvudtaget skall ha barn.

Men jag saknar uppföljning av hur det gått för adopterade barn i England, varför nekas den biologiska familjen möjlighet att ha någon form av kontakt. Vilken förklaring får barnen som äldre när de inser att kanske den biologiska familjen inte fick den hjälp de skulle haft! Hur känner barn som inte duger när de växer upp. När de på 18 årsdagen står ensamma utan familjehem och utan biologiska band.

Jag minns hur vi som barn på barnhem radades upp för att granskas om vi dög, av letande presumtiva adoptivfamiljer. Hur vi som blev över kände skammen och den lilla lågan av förhoppning slockna. Utlandsadoption är ärligare än nationella adoptioner. Jag kan inte som blivande adoptivfamilj avgöra vilket barn jag vill ha eller skräddarsy beställning på ett barn i babylift. Jag får ta de barn vars behov går före mina önskemål. Jag tycker det är rätt – det är barnets behov som måste gälla inte mitt som blivande förälder.

Jag skulle önska att filmerna på SVT/UR (Kunskapskanalen) visades i 1/2:an för att nå ut och skapa en debatt. Inte minst visa människor vad det innebär, att bli familjehem, adoptivfamilj. Vi behöver bra familjehem, vi behöver inhemsk adoption men det får aldrig ske på bekostnad av barnet och barnets behov. Adoption är den sista utvägen när alla insatser inte hjälper. Adoption får inte innebära att barns grundläggande identitet, bakgrund och historia byggs om för att passa in i ett socialt sammanhang.

En förskonande sak i England verkar dock vara att föräldra som ”ber” om hjälp inte förlorar sina barn vilket allt för ofta sker i Sverige.http://urplay.se/Produkter/188110-Vart-uppdrag-adoption-Foraldrar-sokes

Se serien Vårt Uppdrag Adoption – diskutera.

Men frånsett sifferleken