Etikettarkiv: Olof Palme

Almedalsveckan: en marknad för själarnas realisation

 

Viktigaste seminariet i Almedalen: Vanvårdsersättning – en misslyckad upprättelse,

Veckans friskaste händelse Barn och Ungdomsrättspartiet med troligen världens yngste partiordförande medverkar i panelsamtal som anordnas utav barnombudsmannen. Ämnet:  Barn som rättighetsbärare i den sociala barnavården när barnkonventionen blir svensk lag. Samtalet är den 5/7 10.40-11.40 🙂

Om några timmar åker jag till Almedalen den sk politikerveckan. En vecka som svällt allt mindre av politik men desto mer av företag, offentlig verksamhet, arbetsgivare och lobbyorganisationer. Det politiska budskapet är tydligt, det är inte dessa våra minsta eller utsatta som regerar agendan, utan den allt mer blomstrande och konsumerande medelklassen.

Stefan Löfven, landets främsta företrädare för socialdemokratin, tillika statsminister slår klart fast i Aftonbladets partiledarintervju vilka han företräder.                                                    ” Varför betalar sjuka och arbetslösa högst inkomstskatt, högre än både pensionärer och löntagare?                                                                                                                                                              – Jag sade redan i valrörelsen att vi inte tänker förändra villkoren för enskilda hushåll. Lagt kort ligger.

Men varför ska de betala högst skatt?
– Vi tänker inte förändra det som är gjort. Jag tänker inte ändra i hushållens förutsättningar.

Men är det inte konstigt att de mest utsatta betalar högst skatt?
– Det var den förra regeringens val att göra detta. Det hade inte den effekt på sysselsättningen som de trodde. Det visste vi redan då.

Han svänger ett som han vet orättfärdigt beslut tillbaks i alliansens knä därmed har man också accepterat ökad fattigdom, utslagning till förmån för den grupp alla vänder sig till idag ”medelklassen”.

Det är lätt att vara miljonär i socialdemokratins Sverige men fan så illa att vara sjuk och utanför gemenskapen,

Jan Guillou skriver i en krönika om socialdemokratin efter Palme, ”Olof Palme skulle aldrig ha sålt sig som konsult till Stenbeck” men också att Palme inte skulle ha sålt ut välfärden, sålt ut de mest utsatta. Och det tror jag, den som kommer från den riktiga överklassen, vet villkoren från två håll och kunde nog inse att om man inte lyfter från botten ramlar det ihop. Det fanns ett ställningstagande från Palme som han inte avvek ifrån, dem han företrädde.

I Almedalen skall vi lyssna på samma tema alla, Arbetslinjen, ur Löfvens, MP, Alliansens likalydande innehåll, vi skall lyssna på Ordning och Reda som nu är ett mantra som socialdemokratin adopterat i hopp om att ta något värdefullt från Moderaterna. Fel, ordning och reda är ett gammalt borgerligt uttryck som och knappast ett honnörsord som hör hemma i en socialdemokrati. Där borde ord som solidaritet, rätt till trygghet för alla också de svagaste, rättvisa vara bärande, men arbetarklassen/medelklassen skall numer ha ordning och reda, alltid nystädat.

Vi skall höra de slitna fraserna om skolan, om hur dålig den är men hur ett antal personer som inte gått i skolan på några år riksdagspartiernas ordföranden, som nu talar om hur svensk skolungdom skall bli bättre. Bättre genom mer läxor, prov, tester, inpiskade kunskaper självklart inte genom motivation, lärlust och förståelse.

Vi skall höra hur viktigt det är med jobb, numer också enkla jobb till fullt pris, partierna säger i princip samma sak, vi hör inte skillnaden i det politiska språket. Det politiska språket är bara en viss Nomenklatura som förstår. Vi andra skall tro vi förstår och inte får vi ställa frågor till dem vi vill skall svara, partiledarna.

Vi får höra hur viktig miljön är, även fast MP sålt ett brunkolsverk, medverkat till skatt på solenergi. Givetvis kommer Stefan L att berömma dem för samarbetet, att MP sålt ut in själ i kåtheten att få regera är inte så viktigt. Den själen sålde socialdemokratin ut med Göran Persson.

Vi kommer inte höra ett ord om fattigpensionärer, av vilka knappt håller sig över ytan men ändå måste delbetala medelklassens köpfest.  Kapitalister som skor sig på samhället, banker som lever i en egen värld ”bankomanien”. Inte ett ord om barn som far illa, misslyckade insatser för barn, missbrukare, utslagna etc. De är inte där heller föresten.

För dom blir Almedalen aldrig ett alternativ eller marknad för för dem, Almedalen är veckan då själen och hedern reas ut, under applåder från media, företag, konsulter och lobbyorganisationer.

Ja jag är där men som medlem i,  Barn och Ungdomsrättspartiet, som sådan kan de aldrig ta min själ den är inte till salu.

 

 

Annonser

De döda ger hopp men inga svar

Det var bättre förr. Det var varmare somrar när jag var barn. Gräset var grönare, solen lyste mer. Vi försjunker på ett märkligt sätt till då när samtiden blir för svår – svår att greppa och allting bara spretar.

Politiken var rolig, sa min fosterpappa och myste framför den sprakande trådradion när dåtidens politiker drabbade samman. Det var roliga gubbar med spetsiga kommentarer, skicklig retorik som gjorde den politiska debatten märkligt nog begriplig, men min fosterpappa konstaterade ”de ljuger allihop”. Sedan skrattade han.

När årsdagen av Palmemordet var rubriker i media spekulerades det vilt om hur det skulle sett ut om Palme levt. Skulle politiken varit bättre, folkligare! Experterna tävlade i att påpeka att Palme inte var en folkets man, min fostermamma minns jag, kallade honom för Linus på Linjen, efter en italiensk animerad film. Fotfolket var av annan uppfattning, Sverige skulle varit räddat. Läs mer