Framtidens pensionärer kommer inte acceptera dålig behandling på äldre dar. De nya pensionärerna kommer att ställa högre krav. Inte låta sig behandlas som en sista utpost i samhällets träskmarker. Nu är vi vid framtidens pensionärer och de blir fler. Vårdval för senila, fritt val att välja hemtjänst, fritt att få söka boende som äldre. En pension att klara sig på också när allt är betalt. Det var naturligtvis den optimala önskningen.
Verkligheten har blivit en annan. Valfriheten är för några få. De friska – de med anhöriga som kan slåss mot myndigheterna. Och så politikerna förstås. Har någon läst en politikers gamla anhörig som nektas äldreboende, som farit illa inom äldrevården. Som nekats boende. Har vi läst om dem utan inflytande som vägras värdig äldredom! Ja dagligen nästan. När politikerna också tvingar äldre, som jobbat ett helt liv och inte får en pension de kan leva på, ut på gatan att ställa sig i kön bland hemlösa har det gått ganska långt.
Det finns inga framtidsoptioner för äldre utan inflytande, pengar eller kulturell status. Det irriterar mig. Det irriterar mig att socialdemokratin av alla partier inte kan lösa den situationen politiskt. Det irriterar mig att man inte vågar peta i vinster i välfärden därför att medelklassen och nomeklaturen stretar emot och vill ha sina fria val. Det irriterar mig att fyrfärgstryck från de olika vårdbolagen är kulisser utan innehåll. Det irriterar mig att vinst o pengar går före människor.
Jag är övertygad om att statsministerns mamma aldrig behöver stå i vårdkö, nekas serviceboende eller tvingas gå från sin bostad för att hon inte har råd att bo. Jag är övertygad om att ytterst få om än några i statsrådsgruppen, riksdagens anhöriga äldre någonsin behöver ställas inför valet att inte få sin önskan uppfylld.
I Dalarna tröttnade personalen på det tråkiga vädret och bjöd sina boende på en resa till Karibien inom de fyra väggarna på boendet. Det var karibisk musik och karibiska drinkar men framför allt väldigt många glada äldre. Den som tvingas bo hemma fram till att Fonus bär ut dem kommer aldrig att åtnjuta någon fest eller gemenskap med andra. De får i bästa fall en liten promenad om hemtjänsten hinner med och biståndshandläggaren tycker det är viktigt.
Jag har en dröm om det verkliga optimala valet för den som är äldre. Äldreboende där man själv väljer att få flytta in till. Äldreboende med olika nivåer och behov tillgodosedda. Även de pigga och fortfarande alerta äldre skall ha möjlighet till kollektiv gemenskap. Vill man ha Stones i högtalarna, eller hårdrock etc skall det vara möjligt. Vill man sova hela dagen för att orka har roligt på nattklubben i huset ska det vara lika möjligt som att få adekvat vård och hjälp när krafterna tryter. För vem behöver tänka på klockan när inte arbetsgivare står o lurar.
Jag har en dröm om att plånboken inte skall avgöra äldre människors levnadsstandard utan att de ska få så skäligt kvar att de kan unna sig glädje och nöje. Resa, handla och upptäcka.
OM jag har fel vad gäller nomeklaturen och deras närmaste hoppas jag få många exempel, i annat fall kvarstår min hypotes – det är helt klart bättre att tillhöra nomeklaturen som gammal än att vara någon i mängden.