Etikettarkiv: processbeskrivning

Bryter Ersättningsnämnden mot Förvaltningslagen

Ersättningsnämndens arbete fortsätter utan att regeringen ens vill ta upp frågan om granskning om hur nämnden arbetar. Det är en skandal och ett svek från den röd-gröna regeringen. Det begås så många precidiefel i Ersättningsnämnden att allt var rättssäkerhet är åsidosatt. Att Maria Larsson en gång uttalade sig om att rättvisa inte kunde skipas i nämndens arbete är bara förnamnet,orättvisan är uträknad och monumental. Och den nya regeringen fullföljer den orättvisan. Under en längre tid har Marianne och jag ägnat oss åt att granska ersättningsnämndens arbete. Marianne har erfarenhet från myndigheter och bl.a. Hyresnämnden som i praktiken är en domstol. Förfaringssättet är detsamma i ERN som i Hyresnämnden. Med den skillnaden att i Hyresnämnden får den förfördelade parten se alla underlag innan besluten fattas.                                                                                              Marianne skriver att hennes redogörelse förvanskats, att vittnesmål överhuvudtaget inte nämns. Enligt förvaltningslagens 15 § skall så ske. Vesäntliga delar av hennes berättelse har utelämnats, om detta nämndes inget innan ERN fattade beslut. Det är anmärkningsvärt att ERN kan fatta beslut utifrån en redogörelse där den andra sidan inte har fått se underagen för besluten. Av handlingar som kommer in till ERN kan det röra sig om allt från några sidor till ett par hundra dokument. Oberoende detta sammanfattas den sökandes liv på max 3-4 A-4 sidor. Detta gäller troligen inte bara Mariannes ansökan utan åtskilliga hundra andras.

Urvalet görs av unga jurister, ofta utan erfarenhet eller kunskap om det som vanvården handlar om,  en stor del är nyanställda som inte gått den introduktionsutbildning som genomfördes innan ERN började arbeta.

Besluten grundar sig på dagsformen i ERN och  symboliskt uttryckt – tärningskastning. Intressant är också att de sk muntliga berättelser som skall komplettera ansökningarna aldrig hamnar i protokollet – beslutsunderlaget. Beslutsunderlagen är helt enkelt färdiga innan den sökande kommer.

Att en sökande inte får se på vilka grunder besluten fattats är djupt odemokratiskt och frågan är om inte rättsvidrigt. Jml § 27 i Förvaltningslagen skall handlingarna redovisas innan beslut och att inte kunna påverka vad som skall tas upp eller få ha synpunkter på detta kan självklart påverka nämnden negativt.

ERN har trots skrivning därom i 26§ Förvaltningslagen ej rättat felen, vilket endast kan anses vara uppsåtlig förvanskning av inlämnad redogörelse.

I den Processbeskrivning, Göra Ewerlöf själv tagit fram som underlag för arbetet i nämnden, anges att ärenden jml § 7 i Förvaltningslagen skall handläggas ”snabbt , billigt och enkelt”  skrivningen i samma dokument  ”utan att rättssäkerheten eftersätts” har inte iakttagits.

I dokumentet hänvisas till sökandes redogörelse, trots att dokumentet är felaktigt redigerat, framgår att handläggaren inte gått igenom eller fäst något avseende vid de uppgifter, som framkommer av inlämnat arkivmaterial eller från journalanteckningar förda av ansvarig barnavårdsman. Ingen uppgift om inlämnat arkivmaterial finns angivet i beslutet.

Det finns också rena faktafel, som ålder, period då samhällsvården upphörde etc. Frågan är hur många sk underlag framför allt de som fått avslag som är belagda med rena faktafel.  I besluten om avslag hänvisas till sid 25 i regeringspropositionen (2011/2012:160) utan att närmare precisera vad man menar. Alla avslag avslutas med inte av allvarligaste art, ett begrepp som inte finns i lagen.

ERN fäster ingen vikt vid att vanvård också omfattar psykisk misshandel, sadistiska eller tortyrliknande förhållanden. I direktiven i fjärde stycket står ”Även andra fall ska dock kunna berättiga till ersättning. Nämnden ska därvid göra en sammanvägd bedömning av förhållandena i det enskilda fallet. I vissa fall har barnens levnadsförhållanden varit sådana att de i hemmet utsats för en mängd omständigheter som var för sig inte kan anses vara av allvarlig art och därmed inte berättiga till ersättning om man ser varje tillfälle eller omständighet för sig. Det kan exempelvis röra sig om viss misshandel utöver vad som betraktades som normal aga, särskilt om det utgjorde enstaka överilade händelser, ofredanden av olika slag och särbehandling. Sådana omständigheter kan dock sammantagna vara av allvarlig art och därför motivera ersättning, i vart fall om de upprepats och pågått under en längre tid. Någon absolut gräns för vad som ska anses utgöra en längre tid kan inte slås fast utan måste avgöras från fall till fall och påverkas av både vilket slags övergrepp eller försummelser som förekommit samt omfattningen och allvarlighetsgraden hos dem.”

Följande riktlinjer borde gälla ERNs arbete:

1. ERN är en nämnd, som skall arbeta mot ersättningslagen och döma utifrån vad som skrivs i den samt i propositionen. Därutöver skall handläggarna följa de direktiv Ewerlöf anger i Processbeskrivningen.

Att det påstås att ERN inte är en domstol är nonsens. Hyres- och arrendenämnden var jämställt med en tingsrätt, eftersom dom i hyresnämnden inte överklagades till tingsrätt, utan till hovrätt.        

Om inte ERN var jämställd med en domstol (tingsrätt), skulle man inte ha behövt skriva in att beslut i ERN inte går att överklaga.

2. I en tingsrättsprövning av ett tvistemål (brottmål är annorlunda med t ex åklagare som väcker talan) skickar någon (käranden) in en begäran om prövning i domstolen jml någon/ra §§ i tillämpligt lagrum av ett ärende.

Domstolen skickar inlagan till motparten (svaranden), som skickar in ett svaromål, som tillställs käranden. Rätten gör en sammanfattning av parternas skrivelser, skickar ut dem till resp part för godkännande och därefter blir båda sammanfattningarna ett s k recit (grund för talan och försvar mot talan).
 
När en sökande skickar in ansökan och redogörelse för vanvården till ERN, gör handläggaren självsvåldigt en sammanfattning och lägger in den i underlaget för beslut UTAN ATT SÖKANDEN GODKÄNT SAMMANFATTNINGEN (recit). ERN får endast ta del av handläggarens sammanfattning, som nu kallas “sökandens berättelse”, vilket den inte är, eftersom sökanden inte godkänt den.
Först när sökanden får ta del av ERNs beslut får sökanden ta del av sammanfattningen, och som det inte går att överklaga beslutet, strider denna hantering mot Förvaltningslagen. ERN begår alltså brott mot förvaltningslagen i samtliga beslut, men det är bara i avslagen det är rättsvidrigt.
(I ja till ersättning har handläggaren uppenbarligen tagit med tillräckligt allvarliga övergrepp för att ge ett ja-beslut, i nej till ersättning kan uppgifter om allvarlig vanvård ha utelämnats, vilka kunde ha lett till ett ja-beslut om de tagits med.)
Nämndens beslut om avslag grundar sig alltså på av HANDLÄGGAREN gjord sammanfattning, som definitivt inte är “sökandens redogörelse”, eftersom hen inte godkänt den.
 
3. Beroende på vem sökanden får som handläggare är reciten helt godtyckliga. Ibland är de flera sidor, ibland är de några rader. Som sökande är du alltså utelämnad åt handläggarens godtyckliga bedömning av din redogörelse, vilket är totalt rättsvidrigt.
Det finns säkerligen fler saker som rent rättsligt borde kunna granskas, men det är tillräckligt med tveksamheter för att regeringen skulle kunna begära en oberoende granskning av hur nämnden arbetat. Att inte göra det är ett totalsvek mot de tusentals sökande som får avslag på grunder som ingen mer än möjligtvis handläggarna förstår. Helt klart är att ERN inte läser några dokument eller handlingar utöver det som de får presenterat. Avslag och bifall är prefabricerade innan sökande kommit till förhör. De muntliga redogörelserna är spel för galleriet och det som styrker vårt antagande är att besluten oftast finns med i posten dagen efter eller senast två dagar efter mötet i Stockholm.
När Göran Ewerlöf säger att ansökningar som kommer in nu är svagare, beror det snarare på att ERN är avtrubbade och omottagliga för de liv som sökanden utsatts för. Minns hur man i Vanvårdsutredningen fick handledning och samtal för att klara alla intervjuer och berättelser. Men aldrig att någon upplevde utredarna som avtrubbade eller kyliga.
Regeringen måste ta upp ersättningsfrågan, granska och förlänga ansökningstiden så att alla får en rättvis chans till omprövning på nya premisser.
Regeringen måste också lyfta gruppen efter 1980 så att också de omfattas av ersättningen.
Av: Marianne Lönnqvist och Anne Skånér

Socialdemokratins svek mot barnhems- och fosterbarn i Sverige

Med en åsnas envetna tjurighet skriver jag om sveket mot de tusentals idag vuxna som utsattes för vanvård inom den svenska social- och barnavården. Jag blir allt mer förbannad på politiker, höger eller vänster, mitten som tiger och glömmer de löften man stått för,  inte minst i Stadshuset. Om en Regering som förnekar dagens sociala problem liksom de förnekar eller har glömt historien. Ersättningsnämnden som blev en ny kränkning, en domstol där barnet skall försvara sig mot samhällets bristande förmåga att ge dem den trygghet de hade rätt till. När oppositionen som säger sig ”räddade” ersättningsfrågan ljuger de – de agerade publikfriande för att sedan lämna frågan i händerna på den sittande regeringen. Läs mer