Etikettarkiv: rättsosäkerhet

Åsa Regnér dags att läsa på och ett katastrofalt Aktuellt

Insamlingskonto Bg 370-7924 skriv Systrarna Rapp

Man blir glad och tacksam över att media lyfter Ersättningsnämnden och Vanvårdsfrågan åtminstone under ”nyhetsstoff”. Men Aktuellts inslag var minst sagt förvirrande och dåligt. En fd utredare Göran Johansson uttalar sig kort, enkelt och tydligt. Några ur vanvården berättar om sin sorg och ilska över ersättningsnämndens arbete o märkliga avslag.

Intervjun med Göran Ewerlöf var så dålig och bristfällig att han fick framstå som jag gjorde bara mitt jobb.

Åsa Regnér snäll men hjälp, vad sa hon ”förlåt oss, ber om ursäkt, vi kan inte göra mer” i upprepade former. Kändes som svenska eurovisionlåten i en politikers mun. Lite om framtiden där hon glömde bort att den juridiska säkerheten för utsatta barn inte finns med.

En ordförande i förbundet Styvbarn som inte kunde frågan och snabb läst in vad troligen fd förbundssekreteraren skrivit ner. Och att så många ring honom ifrågasätter jag, flera har ringt mig och talat om att det inte går att nå förbundet. Om man sedan trodde att ordförandes framträdande skulle locka horder av nya medlemmar – tillåt mig att säga snarare tvärtom allt fler kommer att lämna ett förbund där ordförande framstår som trivselgubbe istället för en fighter för utsatta barn o fd utsatta. Att lämna fram ett dokument, svamla om Norge o differentierad ersättning vad kom det ifrån. BJ du borde haft generalrepetition med er ordförande. De gamla lögnerna fortsätter därtill att leva vidare, man blir bara trött. Det förbund jag en gång jobbade för får mig att allt mer skämmas.

Detta anser Staten inte ha ansvar för Förhör med Sofia Rapp Johansson Stockholms Tingsrätt

Debatten borde ha handlat om  varför oppositionen gick med på en så usel lag! Varför de inte ens läste förslaget innan det togs i Riksdagen! Varför de förband sig att inte ta upp frågan om de kom i regeringsställning! Varför man nu gör nya lagar utan rättssäkerhet för omhändertagna barn! Varför utsatta efter 1980 måste driva sina fall i domstol och plötsligt få samma stat som motståndare som delade ut 250 000 kr till några få men svek resten.

Jag har följt hela sk vanvårdsdebatten, stridit för rätten till ersättning och ja medverkade till enhetlig ersättning för alla, å där sa Åsa Regnér en sanning  den norska motsvarigheten till oss anser inte heller att deras lösning var bra. Hade ordförande i Styvbarn läst på hade han kanske upptäckt det, att BJ som är påläst tiger om det förvånr mig inte. Och Barnkonventionslag till trots bryter Norge dagligen mot den.

Jag följer det som sker idag kring barns rättigheter och inser att kanske inte så mycket kommer att förändras. Exempel kan tas ca 2000 barn med en vårdnadshavare nekas att träffa sin andra förälder innan de själva kan avgöra utan tillstånd. Socialtjänsten i Sverige har fortfarande som motto att omhändertagna barn skall ha så lite eller ingen kontakt med biologiska familj/anhöriga. Den som tror att detta ändras när Barnkonventionen blir lag kommer nog att känna sig rätt lurad.

Jag vågar påstå detta då det mesta jag tidigare skrivit frågan har visat sig stämma allt för väl och när Hälsoministern nu ska ge transpersoner ersättning säger jag ”Lycka till” ni vet inte vad som väntar er. Var det av allvarlig eller allvarligaste art att man opererade bort era livmödrar etc. Var det av uttalat tvång eller frivillig. Väg varje ord på guldvåg, juristerna har bara en uppgift att skydda staten. Det vet vi som tillhör Vanvårdade av svenska staten allt för väl.

TACK Kerstin Weigl Aftonbladet för ditt mod o kamp för barn

Läs gärna hennes inlägg

Domen gör mig snudd på rädd

  1. Hon förlorade sin barnstatus

    Marlene har varit försvunnen ett år, fallet lämnar mig ingen ro. Hon är ett barn som ska skyddas från sig själv. Socialtjänsten hade tagit över ansvaret för henne. Men hon är ingens barn. När barn fö…

    2016-04-30 kl 00:05  (uppdaterad 2016-05-11 kl 12:57)

  2. Fallet Marlene avslöjar sprickor i fasaden

    Att 13-åringar rymmer händer hela tiden, var tionde unge har någon gång lämnat hemmet. Men de kommer tillbaka. Annars utgår efterlysningar, bilder slås upp i media, människor engageras av en skräckf…

Insamlingskonto Bg 370-7924 skriv Systrarna Rapp

Han våldtog o fick betalt Hon blev våldtagen och utan ersättning

Sofia Rapps kamp mot staten kräver mod men svenska staten är feg

Ur filmen Att Skära sig fri med Sofia Rapp Johasson

I fyra år har Sofia Rapp Johansson jobbat med sin advokat Jens Victor Palm för att kunna stämma svenska staten. En stämning som handlar om rätten för dem efter 1980 att också få ersättning för vanvård av svensk socialtjänst. Det krävs mod att kräva svenska samhället på pengar för att utsatta barn lidit så illa under sin barndom att spåren alltid kommer att finnas kvar.

Det krävs mod att dela sin barndom, sitt liv, utsatthet inför öppen ridå utan att rädas fördomar och krav på tacksamhet. Sofias liv startades på ett sätt som inget barn skall behöva ha det, men att det skulle fortsätta när socialtjänsten tog över det är den stora skammen för svensk socialarbetarkår. Fyra syskon skickas iväg på varsina håll efter det riktiga  beslutet – att omhänderta barnen – men att de var och en fick uppleva respriser av det som skett hemma har samhället skuld i.

Tinni Ernsjöö Rappe har tillsamman med Sofia skrivit boken "Hem". Bild AB Nadja Hallström

Tinni Ernsjöö Rappe har tillsamman med Sofia skrivit boken ”Hem”. Bild AB Nadja Hallström

Nu är det bara två av syskonen som orkar driva kampen av förklarliga skäl. Det kostar mentalt, känslomässigt att inför öppen ridå säga – jag blev inte bara våldtagen i mitt hem – samhället fortsatte våldtäckten. När samhället sedan sätter gränsen för ersättning vid 1980 utsätter de samma grupp igen för nya övergrepp genom att inte tillerkänna dem att ha varit utsatta. Sofia hade oturen att födas deadlineåret 1980 och för det har hon betalat och betalar ett högt pris.

På torsdag om två dagar 18 juni 2015 kommer tingsrättens beslut. Få av oss tror att Tingsrätten ser Sofia, systern och andra mer än att man säger ”visst har de varit utsatta” men efter 1980 upphör statens ansvar och trots de oerhörda lidanden som varit finner säkerligen Tingsrätten att det inte är Statens ansvar. Även om det begåtts brott mot ett flertal artiklar i Europakonventionen för Mänskliga rättigheter. Skulle det mot all förmodan falla ut att Tingsrätten anser dem ha rätt – kommer självklart JK i egenskap av att skydda statens intressen kräva ytterligare en prövning i Hovrätten alt Europadomstolen.

Den kamp som Sofia för, handlar inte bara om hennes o idag preskriberade falls rätt utan också rätten för barn idag att kunna kräva ersättning. Det finns inga utrymmen för barn som felbehandlas inom socialtjänsten att få jurdisk upprättelse – det finns inte ens rätt till juridiskt ombud när LVU väl är satt. Med andra ord omhändertagna barn lever i samma rättsotrygga stat som Sofia och hennes medsyskon liksom vi som hamnade på rätt sida om årtalet gjorde. Därav kravet på ersättning för vanvård.

Det svenska samhället vill inte gärna tala om detta längre. I debatten ses numer alltid till barnens bästa – även om barnen själva har en annan uppfattning. När det någon gång skrivs om föräldrar till omhändertagna barn – skjuts de i sank av röster som anser att de inte har någon talan och självklart skall skänka bort sina barn till nya familjer. I ett samhälle där barnens rätt styr – ingår att barnen med eller utan sin vilja kan tvingas från sina föräldrar, adopteras bort sk smygvägen. De här barnen kommer någon gång att läsa historien om oss som fick ersättning och självklart undra – vad lärde sig samhället av det! ”Vi utsattes också för felaktig hantering….”

Att Svenska staten vare sig den styrs av Batra eller S/MP skulle ha intresse av rättstrygghet för utsatta barn eller ens snudda vid tanken att barn skall kunna kräva ersättning är givet. Hur skulle det se ut om Staten i vissa fall och kommunerna i de andra skulle tvingas ersätta barn för lidande. Det vet ju vem som helst att skattesänkningar och andra fringisar för den trygga medelklassen skulle bli hotad. För då skulle samhället tvingas till en bättre socialtjänst. Till en bättre utbildning. Till en bättre rättslämpning. Kommunerna skulle tvingas ta ansvar för de barn man omhändertar också den dagen notan kommer från barn som anser att kommunen agerat fel.

Håkan Ceder (tidigare ansvarig utredare för Ersättsningsnämndens tillkomst) kommer om ca två veckor lämna över sin utredning om recover av LVU (Lagen om vård av Unga). Redan nu hörs muttrande röster som anser att föräldrar har fått för stort utrymme i förslagen. Varför skall man stötta föräldrarna till omhändertagna barn, det är inte barnperspektiv. För Håkan Ceder kommer att föreslå lagstadgat krav på föräldrastöd, liksom att barn måste höras tydligare inom socialtjänsten. Inte som nu ”du får säga vad du vill, men vi bryr oss inte om att lyssna”. Däremot är det tveksamt om det finns förslag på förbättrad utbildning?  Ivrare för Barnkonventionen har en stor rädsla för att förälrar vars barn omhändertagits kan bli bra föräldrar om de får hjälp. Att ensamma mammor kan klara rollen om stödet finns när det behövs. Att brott mot barnkonvetionen inte handlar om fläckar på tröjan, för få tröjor i ombyte på dagis utan om föräldrar uppenbart brister i omsorg om sina barn.

När jag säger att barn har rätt till sina föräldrar anklagas jag för bristande barnperspektiv. Jag bryr mig inte om barnen och att de faktiskt betraktar familjehemmet efter ett år som sin fasta punkt. OM detta nu vore självklart borde all forskning svensk och internationell visa att omhändertagna barn klarar sig bättre än biologiska barn – men så är det inte. De klarar sig kanske sämre men def inte bättre. Och ser vi till andelen som går vidare till högskolestudier etc blir skillnaden ännu större.

Mina motdebattörer i antingen eller debatten om barn, säger att de lyssar på och tar till vara barnens intresse, vilket jag inte anses göra. Men å andra sidan så föräldrar vars barn är omhändertagna o där jag försvarar det som skett anser inte heller att jag stöttar barnperspektivet. Jag vet tre syskon vilka jag svär på, togs utan orsak från ett fungerande familj men där människor utan kunskap om barn bestämde sig för vad som skulle stå i pappren. De barnen kommer en dag att stämma sin hemkommun och jag hoppas leva åtminstone för att få ta del av den rättegången.

Ur Sofias mun kommer fler klokheter o goda lösningar sammantaget mer än vad som kommer ur svensk socialtjänst. Svensk socialtjänst liksom deras kolleger i England anser att deras enda uppgift är att placera barn till familjer – och helst så små som möjligt. Kunde man sedan också tvätta bort deras minnen av tidigare liv har man nått det absolut ultimata omplaceringsprogrammet.

Därav är Tingsrättens- Hovrättens ev överprövning – HD alt Europadomstolens utlåtanden oerhört viktiga och detta möjliggörs genom att en människa som redan fråntagits sin ungdom troligen också har pantsatt sin ålderdom.

SVD, HD, Aftonbladet

SRAftonbladet, Expressen,  DN SVD SVT, TV4   UNT ETC

Gör inte barnkonventionen till lag

Om man frias av rättsväsendet – borde inte det omfatta även socialtjänsten! Efter en tids debatt kring Shaking Baby där flera föräldrar fällts för barnmisshandel som senare visade sig vara fel. En teori kring att t.ex. D-vitaminbrist kan ge likartade symptom har också väckts.

Två fall har figurerat i TV 4, där en familj hos Malou efter  Tio, berättade att de efter stor kamp fick behålla sitt barn. Det andra fallet, Nan som också friats, nekas dock att återförenas med dottern. Socialtjänsten anser att flickan varit placerad så länge att hon betraktar familjen som sin familj. Detta förstod Nan och föreslog att man skulle kunna ha delad vårdnad. Socialtjänsten och familjehemmet vill ha en vårdnadsöverflyttning och ytterligare begränsa Nans umgänge med barnet.

Och familjehemmet vill ha bort allt umgänge. Man kan ju undra vad familjehemmet säger till flickan ang hennes mamma. Utmålas hon som ett monster, mördare eller vad. Stöttar socialtjänsten också ett sådant baktaleri.

Vårdnadsöverflyttning innebär också att den biologiska familjen mister alla rättigheter ang barnet, liksom barnet om familjehemmet så bestämmer förlorar rätten till sitt ursprung – detta står att läsa om i Barnkonventionen.

Barnet kan dessutom tvångsadopteras till den nya familjen utan medgivande från biofamiljen. Om barnet hamnar i en socialt utsatt situation blir familjehemmet part i barnets liv och kan ytterligare placeras i andra fosterhem.

Borde inte socialtjänsten efter alla debatter, historisk dokumentation, forskning (B0 Winnerljung) bl.a. att barn inte mår eller lyckas bättre för att man tagit dem från sin familj. Med andra ord den myndighet som ska stå för trygghet och barnets bästa medverkar också till att skapa barn i utanförskap.

När en förälder är så klok att hon själv föreslår delad vårdnad med ett familjehem borde socialtjänsten se det som ett steg i rätt riktning. Att sträva efter att detta kan bli en lösning som alla kan leva med och att barnet också mår bra och slipper välja sida.

I Fagersta är familj anklagad för Münchausen By Proxy, av socialtjänsten. Trots att åklagaren i sin utredning inte såg något sådant. Trots detta sprider socialtjänsten vidare i journalerna att familjen har Münchausen. Det är också skälet till att de inte får hem sina barn som är placerade i tre olika familjehem. Anledningen till att barnen inte får vara i samma familjehem beror på att man också anser att ett av barnen har Münchausen. Det är samma förhållanden som anklagelserna om Shaking Baby.

Föräldrar som anklagas för allvarliga brott där de frikänns juridiskt är hos socialtjänsten evigt dömda. O Barnkonventionen som lag – nej det bli bara en lag till att vantolka. Ett samhälle utan rättsskydd i sociala frågor kan inte hantera Barnkonventionen eftersom de inte ens kan hantera SOL eller LVU.

Förvaltningsdomstolarna är socialnämndens förlängda arm

Det finns ingen Brottsling som skulle tillåtas företräda sig av samma förfarande som inom Förvaltningsdomstolarna. Om förvaltningsdomstolarna fick döma en misstänkt för brott skulle alla brottslingar dömas till fängelse och motparten alltid vinna. Vare sig de har rätt eller fel.

Läs mer

Vem tar ansvar för barn placerade i entrepenadhem-familjehem

Regeringen måste ta ett större grepp om barn- och ungdomar som är placerade i samhällsvård. Det räcker inte med en halv miljard för att utbilda etc när lagstiftningen och ansvarsområdena brister. Inte minst rättssäkerheten för den enskilda. I fallet Donia 15 som dog i familjehemmet, ligger ärendet nu på Socialstyrelsens bord. Läs mer