Etikettarkiv: sofia rapp johansson

Sofia Rapps kamp mot staten kräver mod men svenska staten är feg

Ur filmen Att Skära sig fri med Sofia Rapp Johasson

I fyra år har Sofia Rapp Johansson jobbat med sin advokat Jens Victor Palm för att kunna stämma svenska staten. En stämning som handlar om rätten för dem efter 1980 att också få ersättning för vanvård av svensk socialtjänst. Det krävs mod att kräva svenska samhället på pengar för att utsatta barn lidit så illa under sin barndom att spåren alltid kommer att finnas kvar.

Det krävs mod att dela sin barndom, sitt liv, utsatthet inför öppen ridå utan att rädas fördomar och krav på tacksamhet. Sofias liv startades på ett sätt som inget barn skall behöva ha det, men att det skulle fortsätta när socialtjänsten tog över det är den stora skammen för svensk socialarbetarkår. Fyra syskon skickas iväg på varsina håll efter det riktiga  beslutet – att omhänderta barnen – men att de var och en fick uppleva respriser av det som skett hemma har samhället skuld i.

Tinni Ernsjöö Rappe har tillsamman med Sofia skrivit boken "Hem". Bild AB Nadja Hallström

Tinni Ernsjöö Rappe har tillsamman med Sofia skrivit boken ”Hem”. Bild AB Nadja Hallström

Nu är det bara två av syskonen som orkar driva kampen av förklarliga skäl. Det kostar mentalt, känslomässigt att inför öppen ridå säga – jag blev inte bara våldtagen i mitt hem – samhället fortsatte våldtäckten. När samhället sedan sätter gränsen för ersättning vid 1980 utsätter de samma grupp igen för nya övergrepp genom att inte tillerkänna dem att ha varit utsatta. Sofia hade oturen att födas deadlineåret 1980 och för det har hon betalat och betalar ett högt pris.

På torsdag om två dagar 18 juni 2015 kommer tingsrättens beslut. Få av oss tror att Tingsrätten ser Sofia, systern och andra mer än att man säger ”visst har de varit utsatta” men efter 1980 upphör statens ansvar och trots de oerhörda lidanden som varit finner säkerligen Tingsrätten att det inte är Statens ansvar. Även om det begåtts brott mot ett flertal artiklar i Europakonventionen för Mänskliga rättigheter. Skulle det mot all förmodan falla ut att Tingsrätten anser dem ha rätt – kommer självklart JK i egenskap av att skydda statens intressen kräva ytterligare en prövning i Hovrätten alt Europadomstolen.

Den kamp som Sofia för, handlar inte bara om hennes o idag preskriberade falls rätt utan också rätten för barn idag att kunna kräva ersättning. Det finns inga utrymmen för barn som felbehandlas inom socialtjänsten att få jurdisk upprättelse – det finns inte ens rätt till juridiskt ombud när LVU väl är satt. Med andra ord omhändertagna barn lever i samma rättsotrygga stat som Sofia och hennes medsyskon liksom vi som hamnade på rätt sida om årtalet gjorde. Därav kravet på ersättning för vanvård.

Det svenska samhället vill inte gärna tala om detta längre. I debatten ses numer alltid till barnens bästa – även om barnen själva har en annan uppfattning. När det någon gång skrivs om föräldrar till omhändertagna barn – skjuts de i sank av röster som anser att de inte har någon talan och självklart skall skänka bort sina barn till nya familjer. I ett samhälle där barnens rätt styr – ingår att barnen med eller utan sin vilja kan tvingas från sina föräldrar, adopteras bort sk smygvägen. De här barnen kommer någon gång att läsa historien om oss som fick ersättning och självklart undra – vad lärde sig samhället av det! ”Vi utsattes också för felaktig hantering….”

Att Svenska staten vare sig den styrs av Batra eller S/MP skulle ha intresse av rättstrygghet för utsatta barn eller ens snudda vid tanken att barn skall kunna kräva ersättning är givet. Hur skulle det se ut om Staten i vissa fall och kommunerna i de andra skulle tvingas ersätta barn för lidande. Det vet ju vem som helst att skattesänkningar och andra fringisar för den trygga medelklassen skulle bli hotad. För då skulle samhället tvingas till en bättre socialtjänst. Till en bättre utbildning. Till en bättre rättslämpning. Kommunerna skulle tvingas ta ansvar för de barn man omhändertar också den dagen notan kommer från barn som anser att kommunen agerat fel.

Håkan Ceder (tidigare ansvarig utredare för Ersättsningsnämndens tillkomst) kommer om ca två veckor lämna över sin utredning om recover av LVU (Lagen om vård av Unga). Redan nu hörs muttrande röster som anser att föräldrar har fått för stort utrymme i förslagen. Varför skall man stötta föräldrarna till omhändertagna barn, det är inte barnperspektiv. För Håkan Ceder kommer att föreslå lagstadgat krav på föräldrastöd, liksom att barn måste höras tydligare inom socialtjänsten. Inte som nu ”du får säga vad du vill, men vi bryr oss inte om att lyssna”. Däremot är det tveksamt om det finns förslag på förbättrad utbildning?  Ivrare för Barnkonventionen har en stor rädsla för att förälrar vars barn omhändertagits kan bli bra föräldrar om de får hjälp. Att ensamma mammor kan klara rollen om stödet finns när det behövs. Att brott mot barnkonvetionen inte handlar om fläckar på tröjan, för få tröjor i ombyte på dagis utan om föräldrar uppenbart brister i omsorg om sina barn.

När jag säger att barn har rätt till sina föräldrar anklagas jag för bristande barnperspektiv. Jag bryr mig inte om barnen och att de faktiskt betraktar familjehemmet efter ett år som sin fasta punkt. OM detta nu vore självklart borde all forskning svensk och internationell visa att omhändertagna barn klarar sig bättre än biologiska barn – men så är det inte. De klarar sig kanske sämre men def inte bättre. Och ser vi till andelen som går vidare till högskolestudier etc blir skillnaden ännu större.

Mina motdebattörer i antingen eller debatten om barn, säger att de lyssar på och tar till vara barnens intresse, vilket jag inte anses göra. Men å andra sidan så föräldrar vars barn är omhändertagna o där jag försvarar det som skett anser inte heller att jag stöttar barnperspektivet. Jag vet tre syskon vilka jag svär på, togs utan orsak från ett fungerande familj men där människor utan kunskap om barn bestämde sig för vad som skulle stå i pappren. De barnen kommer en dag att stämma sin hemkommun och jag hoppas leva åtminstone för att få ta del av den rättegången.

Ur Sofias mun kommer fler klokheter o goda lösningar sammantaget mer än vad som kommer ur svensk socialtjänst. Svensk socialtjänst liksom deras kolleger i England anser att deras enda uppgift är att placera barn till familjer – och helst så små som möjligt. Kunde man sedan också tvätta bort deras minnen av tidigare liv har man nått det absolut ultimata omplaceringsprogrammet.

Därav är Tingsrättens- Hovrättens ev överprövning – HD alt Europadomstolens utlåtanden oerhört viktiga och detta möjliggörs genom att en människa som redan fråntagits sin ungdom troligen också har pantsatt sin ålderdom.

SVD, HD, Aftonbladet

SRAftonbladet, Expressen,  DN SVD SVT, TV4   UNT ETC

Regeringen fortsätter att tiga och skall skämmas

Under det här året avslutas utbetalningarna till vanvårdade 1920-1980. Antalet avslag fortsätter att ligga långt över 50 procen och de som ansökt i slutet av 2014 har heller ingen möjlighet att få sin sak omprövad. Parallellt med detta driver Sofoa Rapp Johansson sin process mot Svenska Staten för att gruppen 1980 och därefter skall ha rätt till ersättning.Det är fyra av artiklarna i Europakonventionen som ligger till grund för talan. Sofias advokat har lyft fyra huvudartiklar ur konventionen.

  • Artikel 8 – rätt till skydd för privat- och familjeliv
  • Artikel 14 – förbud mot diskriminering
  • Artikel 2 till första tilläggsprotokollet – rätt till undervisning
  • Artikel 13 – rätt till ett effektivt rättsmedel

Det är också där som hela bevisfrågan läggs, inte alltså inte mot enskilda förövare. Det har tidigare drivits sk vanvårdsfall i Svensk Domstol där sökanden har förlorat. Det beror på att ärendena har fallit för preskriptionstiden och att inget av dem prövats som brott mot Europakonventionen och Mänskliga rättigheter.

JK (Justititekanslern invänder inte mot vad som hänt i Sofias liv som barn men anser att det inte ligger på statens ansvar att ge ersättning. Lite märkligt då JK i remissvaret till Ersättningsutredningen uttalade sig väldigt positivt om ersättningsfrågan och inte invände mot att Staten skulle ta ansvaret. Man hade heller inget emot beloppet som generellt anses högt enligt svensk praxis. Men JKs roll är dock en annan i det här läget.

Förvånansvärt tycker jag är att den svenska regeringen tiger och lägger locket på både vad gäller krav på att utvärdera Ersättningsnämndens sätt att jobba och den pågående processen. Men precis som sina föregångar har Socialdemokraterna-MP och V inget intresse av att lyfta den här frågan mer. Löftet till de borliga kollegerna vilar tryggt, löftet till Regeringen Reinfeldt är obrutet. Ett av de få löften om Regeringen Löfven stått för o det drabbar ju bara några tusen utsatta inom svensk socialtjänst.

Håkan Ceder kommer i juni att lämna sin rapport om översynen av LVU. Förväntningarna är höga, vi är många som bidragit till diskussionerna. Vi har lagt förslag om förbättringar. Förbättringar som större stöd till biologiska familjer vars barn omhändertas, mer insatser innan man omhändertar barn. Bättre kontroll både av familjehem och socialtjänstens insatser. Det förslag som inte kommer att finnas med är barns rätt att få sitt ärende prövat i domstol o barn anser sig ha blivit felbehandlade av socialtjänsten/familjehem eller HVB hem.

Det finns självklart inte något intresse från Statens sida att barn skall kunna hävda sina rättigheter juridiskt om det innebär en kostnad för samhället. Jag tror också just andelen höga avslag i Ersättningsnämnden handlar om att avskräcka människor från att ge sig i slag med Svenska Staten. Medborgarrätt finns bara när det passar myndigheterna. Medborgarrätt gäller bara när Staten ställer sina krav och då blir det medborgarskyldighet.

Ytterligare en rättslig prövning kommer inom kort – det gäller frågan om att få sin avslag prövade i högre instans. I det rådande systemet kunden den som fått avslag skicka in en förnyad ansökan. En ansökan som provades av samma grupp som första gången. Även här är avslagen genomgående och där får heller inte den omsökande komma till nya samtal/förhör.

Åsa Regnér har säkert en hög ambition vad gäller barn och barnfrågor. Men hon undviker konsekvent att tala med personer som är inblandade i ersättningsfrågan. Frånsett det hon kallar experterna. Hennes stående svar är ”ministern har inte tid….” jag tolkar det som brist på intresse och ren skär nonchalans mot de människor som betalar/betalat ett högt pris för sin barndom. På Maria Larssons tid tog åtminstone tjänstsemännen emot när Maria själv inte hade tid.

Regeringens omsorg handlar om  medelklass och välbeställda inte barn, fattiga, utsatta eller människor med psykosocial ohälsa. Däremot kommer de givetvis när allt är klart slå sig för bröstet och skryta om att Sverige tagit ansvar vanvårdsfrågan.

Vi tror inte att domen den 18 juni är på vår sida och även om den så vore kommer Staten att kräva överprövning. Återigen Staten kommer inte att acceptera en förlust för än det prövats av Europadomstolen som ger Sofia Rapp Johansson rätt.

IVO blev en flopp den instans som skulle ge medborgare rätt att få sin sak prövad. Det är samma socialtjänstsemän som prövar hos IVO som tidigare fattat beslut på sina arbetsplatser. Det är lika objektivt som att polisen skall utreda sig själva vid misstanke om brott.

SRAftonbladet, Expressen,  DN SVD SVT, TV4   UNT ETC

Bland hjältar och politiskt svek

Det finns en form av märkliga sammanträffanden inom det sociala/politiska sverige. Jag ska punkta ner dem lite här. Sedan kan ni väl komma med kommentarer.

1/ Maria Larsson lyckas med omöjliga att motsäga sin egen regerings arbetslinje och hat av försörjningsstöd. Hon inför 3 000 kr/året till familjer med barn i årskurs 3-9 för fritidsaktiviteter. Säkert bra, beroende på hur det ska sökas och beviljas. Men samtidigt vill ju hennes chef @FredrikReninfeldt inte att människor ska ha försörjningsstöd. Maria Larssons förslag omfattar dem som har lev på stöd mer än 6 månader.

2/ När Riksdagen antog den sk ersättningen för vanvårdade 1920-1980 trodde vi att det var samhällets felaktigheter som skulle ersättas. Att samhället brustit i tillsyn och ansvar för de barn man hade ansvar för. Besluten i @Ersättningsnämnden visar att det inte är att samhället visste att barn inte mådde bra i sina familjer som ger ersättning utan vad som hände i familjen. Låt mig förklara P placerades som liten i en familj. Familjen förmådde inte se till P:s behov o omsorg. P upplevde sig fara illa och var ständigt rädd. P utvecklade tidigt beteenden som barn inte skall utveckla. Detta visste socialtjänsten som också noterade att det inte var så bra, men aldrig gjorde något för att P skulle få det bättre. Ersättningsnämnden avslår ersättning trots att Barnavårdsnämnden /socialtjänsten visste att P for illa.
Ersättning till sk vanvårdade sker nyckfullt och utifrån verkar det som dagsformen hos de ledamöter som fattar besluten. Men en sak är säker, det är inte Statens bristande tillsyn och ansvar som är grunden för ersättning. Ersättningsnämnden har skrivit bla att det som kunde räknas för att vara vanligt i familjer vid tidpunkten inte ger ersättning. Med andra ord anser ERsättningsnämnden att en familj som inte förmår skydda ett barn var helt naturligt på 60-talet och följdaktligen helt okej.

3/ Socialtjänsten som från början var till för att hjälpa såväl vuxna som barn har blivit en straffande myndighet. Idag handlar det inte som hjälp utan om straff. Föräldrar som inte anses värdiga nog, fråntas sin rätt som föräldrar på livstid. När vi talar om livstid inom kriminalvården torde Socialtjänsten ligga steget före. Där är det livstid – Kanske därför FAgersta har devisen ”Här får du livstid”. Ingen annan myndighet kan på ett så fräckt sätt sätta sig över domstolar, lagar, som socialtjänsten. Ingen annan myndighet kan så fullständigt straffa människor att de får stå vid skampålen resten av sitt liv.

Ingen domstol kan någonsin straffa barn och unga som socialtjänsten gör i att gömma sig bakom ordet för skydd till barnet. Det skyddet innebär livstidsstraff. Märkligt är också att samma socialtjänst lika lätt kan slinka undan om barn skadas eller dör i sin biologiska familj med orden ”vi visste inte det var så allvarligt” etc. Jag tror att det bara är skatteverket, kronofogden  och försäkringsbolagen som är lika omöjliga att komma åt. För inte heller försäkringsbolagen erkänner ett domstolsbeslut där en anklagad är friad från brott eller misstanke.

Jag inser att de tältstäder som växer upp i USA som en följd av bostadsbubblan, bankkrisen, arbetslösheten snart är ett faktum också i Sverige. Avståndet mellan människors inkomster och skenande bostadskostnader kommer att öka. Hemlöshet är inte och kommer inte att vara de sk ruggiga utliggarnas problem utan kommer att delas med en stor grupp ur sk lägre medelklass.

Jag har alltid haft en stark tilltro till politiken och demokratin. Jag inser nu att demokrati är vad politikern just då tolkar det till. Jag har trott att #@socialdemokratin skulle kunna rätta till orättvisorna och återge de förtryckta lite upprättelse. Jag inser nu att intresset inte finns inom det partiet att ens diskutera orättvisorna och allra minst göra något åt det. Socialdemokratins intresse för de sk utsatta och icke röstviktiga är lika ointressant som för borgarna.

Därför är det min pessimistiska syn att också vid en valvinst för S kommer det mesta att förbli sig likt. Den grupp människor jag talar om, bjuds inte in till möten eller samråd (brukarmedverkan). Den grupp jag talar om, barn, gamla,mindre socialt bemedlade, missbrukare, uteliggare mfl måste inse att deras värde är lika med noll. Eftersom merparten av sk vanvårdade 1920-1980 kommer ur de sk fattiga grupperna och inte befinner sig i samma rum som socialdemokratins toppskikt, eller i Reinfeldts korridorer är det totalt ointressant hur den nämnd som tillsatts beslutar om ersättning.

Det är min pessimistiska syn att medias intresse för de här frågorna är sk lågkunkunjunkturfrågor. Man plockar in lite hemlöshet, lite barn, lite gamla, lite socialt utslagna när det behövs spaltutfyllnad eller hotlines för att öka upplagan.

Jag inser att det här är min pessimistiska sida som speglas och just nu är jag det. Det hjälper inte att skrika, inte att demonstrera, inte att skriva, inte att prata. Med andra ord ge mig en enda lite klo på vad som kan förändra.

Jag har nominerat Sofia Rapp Johansson till Aftonbladets Hjälte, men inser att hon inte räddat grannens katt, inte kastat sig i vattnet och räddat barn etc. Ändå anser jag att hon är en hjälte eftersom hon satt sitt liv och sin historia som insats för att hjälpa barn som utsätts för sexuella övergrepp, visa på hur det inte får vara. Satt sin ekonomi på spel för att slåss mot staten för att också barn efter 1980 ska har rätt att få ersättning för vanvård. Det kallar jag hjältemod.