Etikettarkiv: vanvård

När politiken tiger ihjäl oförrätter

Dagens rekommenderade läsning:

Chris Forsne: Det vanmäktiga folket. Ledarsidorna.se

Fråga: Hur kan Anna Kinnberg Batra sprida att en flyktingfamilj får 28 000 kr i månaden skattefritt, utan att enda tidning reagerar

Fundering: Hur kan Ebba Busch Thor ha ett så totalt uttryckslöst ansikte

Sverige är landet där vi glömmer historien och lägger ett tjockt ogenomträngligt täcke på den del av historien vi inte vill minnas. Fyra allianspartier under Almedalsveckan har inte med ett ord berört barns utsatthet, ungdomars ökade frustration över framtiden, lika lite som de berört att barn i Sverige utsatts för övergrepp, våld i alla tider. Lika lite som de nämner att så många barn och unga mår dåligt. Lösningen från SD är folkdanslag i Rinkeby och insatsstyrkor. Övriga nöjer sig med ökade polisresurser, strängare straff och represalier samt tvångsarbete. Samt ökade krav och piskor i skolan, tak i socialhjälpen.

Löfvén vill öka polisens insatser, strängare straff men samtidigt satsa lite pengar på sk insatser i de utsatta områdena. Jag tänker i mitt stilla sinne att historien upprepar sig på något konstigt sätt, det skapas nya ungdomsgäng inte i förorterna utan inne i Kinnberg-Batras lyxreservat, Stockholm Centrum. Det är ungdomar som tar sig över alla gränser hit från Marocko, flyktingbarn som vägrats uppehållstillstånd men som inget land vill ta emot. Samtidigt skriver allt fler också respektabla tidningar och medier om sexuella övergrepp och våldtäkter utförda av flyktingar.

Om man som tonåring är på flykt under en längre tid, åker gummibåt som kan bli den sista resan, sett sina vänner och anhöriga dödas. Utsatts för övergrepp, sett våldtäkter som en del av kriget förväntar vi oss att det barnet/unge skall bete sig om inget hänt när de väl kommer till Sverige. Alla fasor, trauman, skräck skall bara falla av och ”man” skall finna att alla de verkliga upplevelserna var bara en otäck dröm. Problemet är att drömmen är en mardröm, vakendröm som finns där lika tydlig som när allt hände.

Barn och Unga som kommer till Sverige skulle innan de ens kommer i närheten av skola och svenska måsten få sakkunnig hjälp och behandling, bearbeta sina upplevelser och faktiskt ges terapi. Problemet är att det saknas traumacentrum i Sverige, bara RK (Röda Korset) driver anläggningar. Svenska politiker har en märklig förmåga att tro att bara bomberna tystnat, barn får mat och tak över huvudet är problemet löst.

Det trodde politikerna om de 20000 barn som utsattes för vanvård 1920-1980 också. Bara de får sin ursäkt, lite pengar slumpvis fördelat så är det klart. Att spåren från barndomen sitter kvar, mardrömmarna återkommer tänker inte den på som har 63 000 kr i månaden och har råd med terapi.

Av de svenska barn som idag far illa, hamnar fel vågar jag påstå att det finns bakåt en anhörig, förälder med anknytning till den svenska vanvården. Med andra ord det sociala arvet går vidare och klassresor är ganska ovanliga i den här gruppen. Klassresan är möjligtvis från langare, missbrukare, våldsverkare till egen cell hos kriminalvården.

I Almedalen lever alla sitt eget liv, här störs vi inte av omvärlden. Media sätter agendan för vad som får sägas inte sägas offentligt. Besöksgruppen i Almedalen är lierad med utställare och seminarieanordnare, kostym, snygga seglarkläder, jeans och T-shirt som kostar ungefär som en tredjedels månadslön för vissa. Damer i lagom sommarkläder, men väl korrekta, klapprande skor mellan kullerstenarna. I det här sammanhanget finns ingen empati eller ens beröringspunkt med de utsatta. Seminarier om barn och barns utsatthet, barn i skolan, befolkas av samma personer som jobbar inom sociala sektorn, skolan etc. Inga journalister skulle ens komma på tanken att gå på Barnombudsmannens seminarium om Barn och Azylrätten, bristen på rättigheter för barn etc.

Men vi fortsätter åka hit till Almedalen, kanske av rädsla att missa något viktigt. Mitt viktigaste var gummibåten som äntrade stranden vid lyxkrogen Callis, där 90 flytvästar vittnade om en verklighet som media redan gått förbi, alla de som dör till följd av krigets konsekvenser, de fåtal som överlevt efter fasansfulla timmar till havs. Och vi diskuterar överhuvudtaget inte, att de vapen vi tillverkar och säljer i Sverige är en del av det krig flyktingar flyr ifrån.

 

 

 

Annonser

Tvingas flytta från byar man bott i generationer

2008 bad premiärminister, Kevin Rudd om ursäkt  för tvångsförflyttningar av aborigineras barn som skedde fram till 1969. Jag såg talet, det var varmt, ärligt och jag ville gärna tro på en ändring. 14 okt 2011 bad den svenske talmannen Per Westerberg dem som vanvårdats i Sverige från 1920 och framåt om ursäkt. Det var vackra ord om än inte lika som Kevin Rudds, men den gemensamma nämnaren var att samhället gjort fel mot barnen och att det aldrig mer får ske.

australien

Idag fick jag ett meddelande från min vän Mike som är aborigin men som bodde i Sverige i många år. Han skriver ”Vem av mina vänner och familj där hemma kan visa sin stöd för mitt folk här nere i Australien som e på väg att bli utkastade från deras hem ute i Aboriginska kommuner runt hela landet pga PM Toni Abbott e rasistisk och vill inte se vårat folk leva där ute för att ”det kostar för mycket att ha oss urinvånarna leva där”. Vem fan tror han att han e och kan göra så mot oss?? Han vill stänga kommunen där mitt folk har bott i generationer.
Nu så har mitt folk inget annat val att flytta ut om inte vi står bakom mitt folk och kämpar med att demonstrera mot detta.
Kan jag snälla be er att ändra er profil bild till denna bild och visa din stöd för oss här nere som kämpar emot Australienska Government.

Det är givetvis svårt för oss nordbor att förstå eller ens känna med en folkgrupp på en kontinent vi knappt känner. Världsproblem finns närmare och den svenska regeringen lär inte bry sig om den nya varianten av folkomflyttning i Australien, lika lite som de bryr sig om att 50 procent av de vanvårdade mellan 1920-1980 inte vanvårdats tillräckligt för att få ersättning. Och efter 1980 ja där verkar man ha förträngt. När aboriginerna fick sin ursäkt av Kevin Rudd var det för alla tvångsomhändertagna barn, som skulle fostras i vita familjer eller på barnhem. Men precis som här har man glömt, det omhändertas fler barn i ursprungsbefolkningen än tidigare. Barnen placeras långt från föräldrarna.

I Sverige omhändertas allt fler barn och placeras helst så lång från biofamiljen att umgänge knappt är möjligt. Det är med andra ord samma svek men det skiljer ett dygn mellan oss.

SRAftonbladet, Expressen,  DN SVD SVT, TV4   UNT ETC

Statens ansvar för fosterbarns vanvård stannar på 50 %

5200 har sökt ersättning för vanvård, svenska staten tar ansvar för lite mindre än hälften. Med andra ord 2 600 personers utsatthet i fosterhem och institutioner har aldrig hänt åtminstone inte hos den svenska riksdagen.

I en TT intervju kallar jag lagförslaget för misslyckat, juristernas insats kallar jag vara springpojkar åt den fd borliga regeringen. Numer verkar de även springa i ledband hos socialdemokrater och MP. Den sk barnhemspojken som innehar landets statsministerpost, har inte mycket gemensamt de några tusen som forfarande sviks av svenska staten.

Om vi inte blivit allvarligaste vanvårdade har ingen vanvård utförts, så våldtäckt, misshandel, slavarbete, psykisk misshandel, glåpord för att vara tattare ja tom de som vågade erkänna annan sexuell läggning och fick ut för det var inte tillräckligt illa. Frågan är vad staten anser vara sitt ansvar.

I flera handlingar går inte att styrka med beslut att barnen varit placerade i samhällets regi. Ändå har de bott på ungdomsvårdsskolor, barnhem, behandlingshem mm, vem eller vilka placerade dem där! Inte barnavårds eller socialnämnden i alla fall. I lagförslaget står att man ska lyssna på berättarens historia och om det saknas papper kan det vara så enkelt att alla beslut inte finns kvar. Men berättelserna om övergrepp på institutionerna är sanna. Misshandeln är verklighet. Utsattheten o kränkningen är barnets känsla av att inte blivit behandlad som det borde ha blivit. Samhället var inte den goda vårdaren av barn i alla lägen och samhället är än idag långt ifrån en god vårdare av omhändetagna barn.

Förlusten i att så många får avslag, ligger i att Staten markerar att det inte är någon idé att slåss mot den familjen staten. Akta sig den eller de som vågar ifrågasätta statens god syfte med att ha tagit hand om barn eller tar hand om barn.

Barn som omhändertas har rätt till den bästa behandling som finns från familjehem till vårdinrättning. De har rätt till att uttrycka sina åsikter få gehör för demsamma, bli lyssnade på. De har rätt till skola, sjukvård etc vilket också undandras placerade barn idag.

De har rätt till att upprätthålla kontakten med sina biofamiljer om de önskar och familjehem som ondgör sig över besvärliga biologiska familjer borde fundera över sin roll o uppgift.

Förhoppningen att Staten skulle göra upp om sitt förflutna och därmed också ge dagens unga rättigheter, har blivit en besvikelse. Åsa Regnér har inte ens tid att träffa de berörda och Morgan Johansson, som en gång drog i gång det hela tiger.

MP ordförande Gustav Fridolin lovade på en valdebatt på Aftonbladet att han skulle lyfta frågan om ersättningen om de vann valet. Inge i MP har höjt en ton, lika lite som Vänsterpartiet har gjort det.

Nu hoppas jag att media inte sviker – när vi fick det första avslaget fanns media på vår sida. Jag hoppas de finns med oss nu också.

relaterat: SVD, HD, Aftonbladet

SRAftonbladet, Expressen,  DN SVD SVT, TV4   UNT ETC

För Göran Ewerlöf måste vanvården vara grotesk

Av regeringens stora löfte om ersättning till vanvårdade av svensk social- och barnavård blir det allt mer en tumme eller tummetott. Med andra ord inget alls.

Idagens medier kan vi läsa hur antalet avslag ökat från 22 procent för ett år sedan till 48,5 procent idag. Anledningen är enligt Göran Ewerlöf ordförande i Ersättningsnämnden att ansökningarnas innehåll blivit tunnare. Nu har jag inte läst de senaste avslagen eller bifallen, men vad är ett tunnt innehåll. Är det för få våldtäckter, för få övergrepp eller är det bara lite sedvanlig stryk, psykisk utsatthet. Det senare är ju vad barn på den tiden måste utstå enligt Göran Ewerlöf – ja inte biologiska utan foster- och institutionsbarn.

Tillsammans med en kompis gick jag igenom de handlingar som låg till grund för Ersättningsnämndens arbete. En sk processbeskrivning, där Göran Ewerlöf drog upp riktlinjerna för hur ersättningen skulle hanteras. Vilka kriterier mm som skulle gälla. Det intressanta var att han skrev till regeringen att ”nämndens jurister har stor frihet att tolka lagens intentioner”.

Detta är ett urval ur den sk beskrivningen som ligger till grund för avslagen. Att Samhällets Styvbarn säger att det är lagen som begränsar visar på att man inte läst allt förmaterial. I och för sig, materialet har aldrig publicerats utan ligger på Riksarkivet väl sparat men föga efterfrågat.

När vi grävde efter information om Ersättningsnämnden på Riksarkivet hittade vi allt utom hur ledamöterna i Ersättningsnämnden valts ut och tillsatts. Okunniga röster gör gällande att Håkan Ceder, enskild utredare inför tillsättandet av nämnden skulle varit delaktig, men så är inte fallet. Håkan Ceder hade inte mandat eller direktiv för den delen.

Högre tjänste- och ämbetsmän tillsätts av regeringen med andra ord har Maria Larsson och övriga Alliansmedlemmar ansvaret för dem som tillsatts. Frågan är på vilka meriter Göran Ewerlöf tillsattes, där väntar jag på svar från regeringen. Om man ser till processbeskrivningen, så är utgångspunkten Billigt (upprepas ofta) snäva gränser juridiskt sett för vilka som ska få. Processbeskrivningen kommer att ligga som en pdf i min blogg.

Maria Larsson, Oppositionen och Regeringen borde skämmas över hur man fört gruppen vanvårdade bakom ljuset i en rad märkliga uttalanden, som svårt att få rättvisa, låg beviströskel etc.

Göran Ewerlöfs Processbeskrivning , som ger direktiv om hur ansökningar om ersättning för vanvård ska handläggas av nämnden. De delar av beskrivningen som är viktigast för gruppen vanvårdade och sökande  att känna till redovisas här nedan.

Det mest häpnadsväckande är att ärendena ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt. Detta skrivs det om på tre ställen i beskrivningen, så man får utgå ifrån att det  är den mest prioriterade frågan.

Sid. 6: ”Enligt 7 § förvaltningslagen ska varje ärende där någon enskild är part handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts.”

Sid 7: ”Det är alltså viktigt för rättssäkerheten att ärendet handläggs så snabbt och billigt som möjligt. I detta ligger att utredningen inte görs mer omfattande än ärendet kräver och att kostnaderna så långt möjligt hålls nere.” Samma sida: ”Överflödig bevisning får avvisas.”

Sid. 27: ”Som nämnts tidigare ska varje ärende där någon enskild är part handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts.”

Kommentar:
Förvaltningslagen anger just detta, men ifråga om ersättning för vanvård borde inte tidsaspekten och kostnaden för handläggningen vara så starkt betonad. Kan man i ersättningslagen upphäva andra gällande lagar, så kunde man ifråga om ersättning för vanvård ha angett att varje ärende ska ha rätt till en korrekt bedömning oavsett tidsåtgång, kostnad och behov av noggrann utredning. Att nämnden tagit fasta på dessa tre gånger upprepade krav bevisas av att nämnden inte förbrukat ens hälften av budgeterade medel för år 2013.

Sid. 5: ”Det är…troligt att de flesta sökanden kommer att sakna juridiskt biträde eftersom detta kräver att sökanden själv på egen bekostnad anlitar ombud eller biträde. Bestämmelsen om offentligt biträde är nämligen inte tillämplig på ersättningsärenden. Inte heller torde rättshjälp kunna komma i fråga..…”

Kommentar: Den som inte har råd med advokat får alltså klara sig själv. Den som har råd med advokat kan lägga fram sin sak bättre. Likhet inför lagen? Alla sökande ska behandlas lika, hur då? Om inte alla har rätt till juridisk hjälp så gäller inte likhet inför lagen. Det borde en hovrättsdomare veta om någon.

Sid. 10: ”En oundviklig utgångspunkt vid prövningen av ersättningsärenden är att vissa fall inte kommer att nå upp till den allvarlighetsgrad som krävs för att ersättning ska kunna utgå. I en del fall kommer på ett tidigt stadium i handläggning tydligt framgå att möjligheterna till ersättning är obefintliga. Detta kan t ex gälla fall där det otvetydigt framkommer att det som sökanden blivit utsatt för inte har varit av allvarlig art i lagens mening. Det kan också vara klarlagt att förhållandena vid tidpunkten för händelserna varit sådana att det med den tidens normer inte har varit fråga om övergrepp eller försummelser av allvarlig art. Sålunda var det t ex före 1979 inte förbjudet för vårdnadshavare att använda aga som uppfostringsmetod….”

Kommentar: Ordförande Ewerlöf ger här ersättningsnämnden fria händer att avgöra vad som är ”allvarlig art.  Begreppet ”allvarlig art” är den springande punkten i ersättningslagen. Vad är vanvård av allvarlig art? ALL VANVÅRD ÄR ALLVARLIG. Punkt. Allvarlig art”. Detta odefinierade, allmänt hållna begrepp är en s k ”gummiparagraf”. Dvs den kan tolkas hur som helst. Vilket vi ser med all icke-önskvärd tydlighet i de beslut nämnden fattat. Att dessutom upphäva vid tiden gällande lagstiftning och i stället svamla om att man ska bedöma utifrån vad som var normalt vid tiden för vanvården, är ett lysande exempel på ytterligare en monstruös lagvidrighet. Lagar och förordningar ska vara exakta, det var därför man i förgången tid skrev lagar och myndighetspapper på franska, som är ett exakt språk. Dagens byråkratsvenska är som att försöka fånga en tvål i badkaret; tolkningen slinker undan alla grepp. Som f d hovrättsdomare, med vad vi får förmoda goda kunskaper i juridik, bryter han mot juridisk heder. Oklara lagar med godtycklig tolkningsmån är en styggelse. Han borde skämmas att han prioriterar politikernas krav på bekostnad av upprättelse för de vanvårdade.

Sid. 15: ”De personer som ansöker om ersättning är en utsatt och sårbar grupp. Många har drabbats av hänsynslösa och upprepade övergrepp eller försummelser under sina fosterhemsvistelser. En viktig utgångspunkt för Ersättningsnämnden vid handläggning av ersättningsärenden ska vara att det inte är fråga om en brottsutredning eller en utredning angående sökandens fysiska skador eller känslomässiga upplevelser av de inträffade händelserna. Nämndens uppgift är i stället att utröna om sökanden under vistelse i fosterhem eller på institution objektivt sett har utsatts för övergrepp eller försummelser av så allvarlig art att de berättigar till ersättning…”

Kommentar: Om det inte är ett brott att vanvårda barn som omhändertagits, vad är det då? Stöld? Ett handlande i god tro? Ocker? Det borde vara självklart att vanvård av barn är ett brott. Att nämnden inte ska bry sig om fysiska skador eller känslomässiga upplevelser – vad ska man då bry sig om? Är det inte just detta, som är vanvård? Hur ska en hoper jurister kunna lägga en objektiv syn på vanvården, som de sökande ska beskriva själva, dvs subjektivt? Eftersom vanvården mycket sällan finns beskriven i barnavårdsnämndens journaler, så hur ser då den objektiva bedömningen ut? Hur bevisar du som vuxen att du utsatts för sexuella eller andra övergrepp som barn? Blivit misshandlad? Utnyttjats som gratis arbetskraft? Är dina ev. vittnen objektiva? Om du ser någon misshandla en annan levande varelse, är ditt vittnesmål då objektivt?

Sid. 20: ”Protokoll från förhandlingen ska vara mycket kortfattat. Det finns en mall för protokoll av muntlig förhandling.”

Kommentar: Det är den föredragande, dvs handläggaren, som för protokollet. Har någon sett ett sådant protokoll i sitt beslut oavsett ja eller nej till ersättning?

Sid 20: ” Det är från rättssäkerhetssynpunkt av yttersta vikt att enhetlighet och förutsägbarhet präglar de beslut som Ersättningsnämnden fattar. Besluten kan inte överklagas och sökandena och allmänheten måste kunna förstå varför nämnden kommit fram till ett visst ställningstagande.  Annars riskerar besluten att uppfattas som oförutsebara, godtyckliga eller ogrundade. Det sagda innebär att det är en viktig och grannlaga uppgift för nämnden att tolka lagstiftarens intentioner och därigenom skapa förutsättningar för en enhetlig och förutsägbar tillämpning.”

Kommentar: Ersättningsnämndens beslut om avslag är långt ifrån konsekventa och i många fall helt obegripliga. De är exakt det som Ewerlöf varnar för: oförutsebara, godtyckliga eller ogrundade. Någon enhetlig och förutsägbar tillämpning finns inte. Det är bara att konstatera att teori och verklighet är två helt skilda saker.

Sid. 21: ”När det gäller beviskravet i fråga om förekomsten av övergrepp eller försummelser har ett något lägre krav än normalt ställts upp…..Skälet till detta är att risken annars skulle vara att bara ett fåtal drabbade beviljas ersättning, något som skulle leda till att möjligheten till ersättning inte får den effekt som symbolisk uppättelse som den syftar till att vara.”

Kommentar: Och idag får åtminstone 35 % avslag om man räknar bort de som inte uppfyller lagens grundkrav för ersättning från nämndens statistik på 48% avslag. Med ett så stort antal avslag uppfyller nämnden, inkl Ewerlöf, hans profetia om att ersättningen inte är en symbolisk upprättelse, snarast är den ytterligare en kränkning av dem som inte vanvårdats tillräckligt allvarligt, objektivt sett.

Sid. 21: ”Det kan vidare vara så att sökanden fortfarande har skador som ger stöd för att han eller hon blivit utsatt för misshandel under sin uppväxttid.”

Kommentar: Men ursäkta, nämnden ska ju inte bry sig om bestående skador! Dubbla budskap?

Sid. 22: ”Övergrepp och försummelser kan vara både av fysisk och psykisk art och kan bestå av flera olika slags gärningar och förhållanden. För att avgöra en fråga om rätt till ersättning föreligger är det inte nödvändigt att skilja mellan vad som utgör övergrepp och vad som utgör försummelse…..Som exempel på fall där övergrepp eller försummelser kan föreligga nämns bl.a. följande:
– Utnyttjande av barnet som arbetskraft för arbete som varit onormalt tungt, farligt eller påfrestande
– Sexuellt utnyttjande, misshandel, hot, antastanden och nedsättande tillmälen
– Brister i tillsyn och omvårdnad
– Fysisk tillrättavisning eller bestraffning (…)
– Förhindrande av att barnet fullföljer obligatorisk skolgång eller av att barnet läser sina läxor
– Brutna löften om de förekommer som ett led i ett återkommande mönster
– Barnet har bevittnat hur andra utsatts för övergrepp eller försummelser
Som exempel på förhållanden som inte kan anses som övergrepp eller försummelser i lagens mening anges bl.a. följande.
– Sträng uppfostran
– Sparsamhet med känsloyttringar och beröm
– Normal fysisk tillrättavisning eller bestraffning (….)
– Barnet har saknat sin biologiska familj och har haft svårt att rota sig i fosterhemmet
– Fosterföräldrarna har inte uppmuntrat den obligatoriska skolgången eller hjälpt barnet att skaffa ytterligare utbildning
– I fosterhemmet har förekommit missbruksproblem eller psykiska problem men barnet har inte försummats till följd av missbruket eller sjukdomen
Kommentar: Någon som ser en tydlig gränslinje mellan godkänd vanvård och icke-godkänd vanvård? För ett barn är alla exemplen vanvård. Vad är skillnaden mellan fysisk tillrättavisning och normal fysisk tillrättavisning och bestraffning? Det första kriteriet är vanvård av allvarlig art, det andra är inte det. Hur kan Ewerlöf påstå att missbruksproblem eller psykiska problem inte leder till försummelse? Har han alls hört talas om en lycklig barndom hos missbrukande eller psykiskt sjuka fosterföräldrar? Man tar sig för pannan.

Sid. 24: ”Lagstiftaren lämnar sammanfattningsvis ett stort utrymme åt Ersättningsnämnden att tolka begreppet ”allvarlig art”. Med en normal lagtolkning av begreppet torde utrymmet för ersättning bli tämligen snävt. Det ska alltså vara fråga om de mest allvarliga formerna av övergrepp eller försummelser och nämnden ska vid sin bedömning snegla på vad som krävs för att ett skadestånd på 250 000 kr skulle ha kunnat fastställas i motsvarande situation. Det blir en grannlaga uppgift för Ersättningsnämnden att med lagstiftarens intentioner som grund fastställa en nivå som uppfattas som rimlig, rättvis, enhetlig, förutsägbar och rättssäker.”

Kommentar: Barnläkaren på KI fick 20.000 kr i skadestånd efter frikännandet. Om nämnden ska jämföra med normal skadeståndsnivå i Sverige, så är det inte konstigt att minst 35% av de vanvårdade får avslag. Att nämnden misslyckats med lagstiftarens intentioner är uppenbart. Såvida inte Ewerlöfs uppräkning är rent svammel. Nämndens uppgift är inte att ge de vanvårdade ekonomisk upprättelse. Nämndens uppgift är att så få som möjligt beviljas ersättning. Detta blir helt uppenbart när man tar del av alla begränsningar som finns i både ersättningslagen och i nämndens tolkningar.

Det finns mer att läsa i denna Processbeskrivning, men det jag lägger ut här är det jag uppfattar som mest häpnadsväckande. (Kommentarer från Malo Tiger)

ERN Processbeskr Ewerlöf (1)

Relaterat: SVD

SRAftonbladet, Expressen,  DN,  SVD,  SVT, TV4  Alliansfritt Sverige, UNT ETC

 

 

Punkterna i stämnigen mot Svenska Staten

Sammanfattande punkter i målet Sofia Rapp Johansson Mot Staten

Läs mer

En Rapps kamp mot svenska staten

Så har det startat. Sofia Rapp Johanssons och systerns kamp mot Svenska Staten. Nu har de stämt Sveariket Sverige för den vanvård de utsattes för 1980 till 1997. Ett stort steg som tagit drygt 3 år att förbereda. I dag den 19 november mötte de med sin advokat Jens Victor Palm sin motståndare JK David Löfgren som direkt började med att säga att syskonen om de fått söka ersättning för vanvård varit självklara för ersättning. Läs mer

Oppositionen har övergett vanvårdsfrågan till förmån för SD

På tisdag interpellerar  Margareta Larsson (SD) om ersättningsfrågan. Det blir tyvär en interpellation som kommer att tigas ihjäl av övriga eftersom de aldrig skulle ställa sig i en fråga som SD öppnar för. SD är enda parti som inte är bundet att diskutera frågan och det gör det helt ofarligt i riksdagen. Läs mer

Barn är en medial andrahandsvara

Vi har ca 20 000 barn placerade inom ramen för samhällets vård i Sverige, säkerligen många med behov av placering, men också väldigt många som skulle kunna bo kvar hemma med rätt stöd.

Det jag reagerar emot är inte de sk beteendefallen (missbruk, kriminalitet etc) utan mot att #socialtjänsten allt mer riktar ögonen mot föräldrar till mindre barn. Genom att inte ens överväga möjligheten till särskilt stöd till föräldrar berövas några tusen barn sin historia och de relationer som är viktiga för deras uppväxt.

Jag reagerar emot att barn som behöver omhändertas inte uppmärksammas eller helt enkelt inte finns genom att samma socialtjänst som tar barn från normalt fungerande familjer på märkliga antaganden, rykten och förutfattade meningar i nästa andetag inte ”visste” att barnet till en viss familj for illa, trots orosanmälningar etc. Läs mer

Nationaldag i Norge med stänk av blod

Svensk nationaldagsfirande känns som ett påtvingat ovanifrån, vad är det vi firar. Att vi är svenskar 🙂 etniska svenskar..eller att vi är en nation av världens alla färger på gott och ont. Vi har inget krig, ingen fred, ingen occupation, å inte firar vi Unionsupplösningen heller av förklarliga skäl.  Inte ens något massmord som färgar den svenska fanan med stänk av blod.

I Norge är det 17:e Maj, det är deras fredsdag. Dagen då de fick en grundlag och skilde sig från Sverige. Ett ok mot ett annat blev det när man stod under tysk domän under andra världskriget. Där föddes sk tyskebarn, som fortfarande inte hittat sin upprättelse. En tragisk följd av kriget, där barnen fått betala ett högt pris.  Ett högt pris betalar man också för den demokratiska öppenheten, när det var möjligt att ungdomar och barn brutalt mördades på Utöja förra sommaren.

När Norge nu firar nationaldag är det med dubbla blodstänk, kriget och massmorden och Unionsupplösningen. Men Norge låter sig inte brytas ner, man ser sitt 17:e Maj som en möjlighet att förena och komma närmare och inte minst gå vidare.

Jag tänker på hur en del ur gruppen vanvårdade av sociala myndigheter blir så insnöade och fokuserade på våra egna händelser och liv, att vi inte förmår att känna empati, glädje och delaktighet i sorg med andra utan att vi alltid måste hänvisa till vår egen sorg och olycka. Det gäller inte bara i frågan om Norge det gäller också det som sker inom Sverige eller i övriga världen. Våra öden är alltid värst, våra utsatta barn har det alltid värst. För många inom den sociala debatten finns det inga barn i övriga världen. Gatubarn i Sydamerika kan ju inte ha de sämre än svenska barn som är utsatta, svältoffren i Afrika har det säkert bättre än omhändertagna barn i Sverige. Barnen som dör i Syrien vad är väl det när svenska barn omhändertas och inte mår bra.

Jag provocerar medvetet för Barn för mig,  är alla världens barn. Inte mina barn inte dina barn utan våra barn och det innebär att ungdomarna i Norge också är ”våra” ungdomar. Barn far illa av olika skäl, i Sverige skulle självklart inget barn behöva fara illa framför allt inte då man är omhändertagen av mamma Staten. Men så är det tyvärr och det måste vi jobba emot.

Men barn  som bor hemma far också illa. Barnfattigdomen drabbar i högre grad barn i biologiska familjer, även om fattigdomen i paritet med fattiga länders barn är relativ. Vart fjärde barn växer upp i missbruk inom familjen. Det är inte de barnen som är omhändertagna.

Det finns en barnkonvention och ett tilläggsförslag till barnkonventionen. Sverige har skrivit under den första,  men inte tillägget som säger att varje barn skall ha en röst – ett ombud som företräder deras intressen vid t.ex ingripande från samhället. Tillägget gör det också möjligt för barn att överklaga till en egen ”domstol” i Geneve.

Jag brukar kritisera Israel som stat, för att de inte förmår att känna empati med utsatta länder,  utifrån vad deras folk har upplevt av hot, utrotningsförsök, mord etc men om jag går ner på närmare nivå verkar det vara ett syndrom att man som drabbad inte förmår att ta till sig andras olycka eller sorg och utsatthet. Så hur skall en hel nation kunna göra det som inte vi som enskilda individer kan klara av.

Om vi menar allvar med att kämpa framåt, måste vi kasta av oss oket som offer och ständigt utsatta. Kamp föds inte i offerkoftan utan ur ilska och handlingskraft.   Vi måste också ta tag i vår historia och göra upp med den på ett eller annat sätt, men vi vill inte att dagens barn skall bli oss om några år och då måste vi slåss nu och här mot detta.

Vi måste också sluta värja oss mot ordet politik. Inom vissa grupper  får inte begreppet politik diskuteras. Eftersom det är värdeladdat och kan o hemska tanke ge en övervikt åt ena eller andra lägret. Ändå är den Norska nationaldagen politik i hög grad, vanvårdsfrågan i Sverige politik, svälten och krigen politik. Faktum är ju att Sverige bidrar på sitt sätt genom Lundin Oil och försäljning av vapen till den förödelse som vi vill förhindra.

En annan sak är också att vi i vår utsatthet ställer saker emot varandra. Ungefär som SD säger att problemen beror på invandrare, skolan, äldrevården och socialtjänsten, arbetslösheten. Vi ställer vanvård mot andra grupper t.ex biologiska barn som far illa i sina hemmiljöer. Slutsats det är bättre för barn att bo hemma än att vara i samhällets omsorg. Enögdhet har aldrig lett någonstans och kommer inte att leda till något nu heller.

Låt oss därför släppa vår egen sorg och våra problem och låta tanken sväva över till Norge idag och på måndag då rättegången fortsätter. Vi mår inte dåligt av att dela med oss av kärlek och omsorg, men vi mår dåligt när vi låter kärleken förtvina i våra hjärtan. En annan sak vi ogillar alla starkt det lagförslag som ligger om ersättning till vanvården, vi diskuterar på FB men vad händer sedan.

UNTNystart Ekonomi och JobbSR AftonbladetExpressen, SVD, DNSVT, SVT, TV4  Nyheterna ,Alliansfritt Sverige, Newsmill

Donias död sekretssbeläggs – och vad händer med barn som kränks idag!

Det har gått snart tre veckor sedan Donia 15 år hittades död på sitt rum i familjehemmet. Systern Cecilia skulle träffat sin lillasyster 1:a maj, men fick beskedet på lördagskvällen att Donia var död. Donia hade körtelfeber men familjehemsmamman sa också att hon halsfluss och i en skrivning talas om lunginflammation.

Läs mer