Att dela livet med cancer 3 – kan också vara skrattigt

Har klockan 14.10 tuggat i mig en halv bulle av en halv bulle, det tar sig sa den ständigt hungrige. Kan till och med svälja – det är ju fan att morfin ska vara vägen till att äta. Ingen långsiktig lösning helt klart – men just nu tacksam. Kaffe smakar efter veckor av motstånd bra, vilka framsteg på mindre än en vecka.

Fick en PICC Line för några dagar sedan, en infart som gör att jag inte ska behöva bli stucken så mycket. Vandrar omkring med en liten slang hängande utanför kärlet som är bedårande skyddad av ett mikrofonskydd (ser ut så) därav mitt SÄPO jag hör er så det så :). Bra skulle det vara om än inte vackert, tänker på badsäsongen där de flesta kämpar med bikinilinjen, som just nu är det minsta problemet för min del. För första gången i livet vill jag gå upp i vikt – så där lite lagom, 50 kg är lite lite även för min del, därav gödningen med allsköns intag. Mitt roliga problem blir bikini med vit armbindel, där höger arm ständigt uppsträckt ska skyddas mot det svalkande vattnet.

Generalprovet var när PICC  Line, var på skiktröntgen. Bestämt sa jag inga fler stick använd PICC Line och efter samtal med experterna blev så bestämt. När kontrastvätskan skulle sprutas in känner jag att det hamnade definitivt inte där det var tänkt, utan duschade undertecknad som med lätt moln av sockerlösning. NI som minns när hårspryen var slut ersatte vi med sockerlösning ungefär så var det fast lite mer än håret. Stopp ropar en förskräckt patient – det kommer fel.

Rådig röntgenpersonal sätter en ny nål och vi genomför röntgeneländet. Efteråt åker jag till K 84 full av sockerlösning från hår till öra, mun mm och kastar mig in i duschen. Problemet undrar ni – jo det var ett litet hål i slangen och trycket från kontrast blev lite mycket – betydligt mer än matning-och näringsdrycksintag. Problemet åtgärdades sedermera, men lite kul ska man ha också på sjukhus.

Har också insett att jag skulle bli en bra duvmatare, fast bytt duvorna mot hus. Tycker att färgsättningen i Flemingsberg, på husen kring centrum alltid ter sig som intressanta och spännande. Tycker om att sitta där på bänken och skåda mot de gröna, röda, blåa husen. Tänk vad färg kan göra människor glada, och att titta på husen är betydligt mer sanitärt än att mata duvor. Så ligger du på Huddinge Sjukhus ge centrumhusen en chans och njut – och sanningen att säga någon duvmatare blir jag aldrig – men däremot en stor fan till nytänkande arkitektur där man vågar ta ut svängarna.

Nu är elitåkarna i Vasaloppet i mål, kvar är blåbären och motionsåkarna som mödosamt tar sig fram mot det tilltagande mörket. Hoppas de inte möter några  nallebjörnar på vägen, själv ligger jag i tryggheten med stortv på väggen, där 1:an och 2:an hela tiden syntolkas vilket innebär att en monton röst läser exakt det som redan är textat till svenska – tänk er att se en långfilm på 1,35 där all engelsk text först skrivs på svenska för att sedan läsas upp av en robot.