När vuxna jobbar åtta timmar, tycker vi det är långt. Kortare arbetsdagar för vuxna har diskuterats i flera år och i några fall prövats med framgång.
Nattarbete är vida känt att det sliter på kroppen, mentalt och på sikt kan innebära också fysiska åkommor. Detta forskas och talas om.
När småknoddar anländer till förskolan kl 06.00 på morgonen av stressade föräldrar tycker vi det är självklart att små barns dag börjar vid femtiden, att de kanske tillbringar upp till sex, sju timmar ibland längre tycker samma samhälle är naturligt.
När barn börjar skolan är den slaviska tiden runt åtta på morgonen, därefter tillbringar unga människor en arbetstid inom skolan på ca 8 timmar inkl läxläsning blir dagarna ca tio timmar. Det är med andra ord hårdare krav på barn än på vuxna och sedan undrar vi varför så många tonåringar, barn och unga vuxna drabbas av perceptionstörningar, stökar i klassen, skolkar och i värsta fall droger/kriminalitet.
Samtidigt vill politikerna dra ner på loven, korta sommarloven och lägga fler timmar på den grupp som redan har det tuffaste schemat. Tänk om samma politiker hotade att dra in semesterdagar – behöver inte säga mer.
OM vi började tänka från beslutsfattarhåll hur barn drabbas för att vuxenvärldens intresse och måsten är större för vuxna än barn kanske bilden kunde bli en annan. Det mest tragiska i barnens och de ungas värld är att ingen frågar just dem om hur det skulle kunna vara. Vill vi förbättra för vuxna borde grunden vara – börja med barnen. Ett annat tempo, lugnare start på dagen, senarelagd s.k förskola kanske skulle få fler idag, stökiga ungdomar att fungera bättre, orka skolan och öka inlärningsmotivationen.
RosenRasande 