Att leva med cancer 7 – lite om Hallå och hur snabbt det vänder

Tack alla ni som läser mina bloggar och ger så fin respons, det är bra för egot att uppmanas skriva mer. Det kreativa är märkligt helande och i skrivande stund, ja då har vi vänt åt fel håll. Kan man tala om återfall i sjukdom, tja varför inte. Var fast bestämd om att åka hem som i morgon, blir jag garanterat kvar helg och en bit på nästa vecka.

Var så övertygad om att se Förklädd Gud i morgon på Folkoperan, men så blir det inte. Min inastant i matstrupen (nätet ni vet) har beckat igen och måste nu rensasas. En liten avloppsrening står på listan. Under tiden 24 timmar utan mat och dryck. Helt klart matorgiernas tid är förbi och frågan är om förändrade matrutiner- kostnader är avdragsgilla. Annars blir det dyrt-dyrare att vara sjuk.

Fick därtill lite lunginflamation som nu behandlas med antibiotika. Håller på att bli en intravenösmatad trött på sjuk, men som måste gilla läget. Så all medicin, mat och dryck sker via slang. Måste tänka på hur det är att äta själv så inte kroppen glömmer den funktionen. Men snäll personal gör det uthärdligt.

Nu kom det jag längtat efter rörmokaren – det blir om allt går vägen operation kväll sa min snygge narkosläkare, som hade sällskap av ortoped, tål att tittas på:) åtminstone piggare. Som ska bli narkosläkare ”hänger” med hela natten. Nåväl en glädjande överraskning mitt i allt, dag ca 21.00.

Mina naglar skapar problem då inte lacken går att ta bort normalt men de brukar lösa sig. Men syreupptagningen fungerar åt det bättre hållet. Fröken fåfäng vill så gärna ha sina naglar intakta.

Tänk att livet blev så mycket lättare. plötsligt. Nåväl har jag berömt tålamod som jag önska jag besatt. Vi har en liten ”Hallå”, en dam några år äldre än jag som när hon känner sig ensam ropar ”Hallå”. Det känns så övergivet, hon har delat rum men när ensamheten eller är det ångest tränger på finns bara Hallå. Personalen gör allt för att hjälpa henne och själv skulle jag nog be Hallå sluta hallåa, så någon vårdmänniska finns inte i mig. Men söt är Hallå och pratar glatt på när hon får sitta i korridoren. Sjukdom är ett brett spektra helt klart.

Minns på Gröne Jägaren puben och restaurangen där vi Bajen-lovers går, att personalen hade arbetsrockar där det stod ”vi heter inte Hallå” detta då många i beskänkt tillstånd blev kallade just Hallå. Men är man som min lilla Hallå äldre och sjuk, känner sig ensam så är det henne förlåtet. Så jag lyssnar med jämna mellanrum efter Hallå det känns tryggt och en vetskap om att hon lever.

Nu är det 1.45 kvar till operation och troligen sova natt. I morgon skall jag vakna som nyrensad och färdig för lite strålning, omgång två. Sedan kan man börja se framåt igen. Tack ni som följer var rädda om er man vet aldrig när det vänder.

Glädjande besked det fanns inget skräp i matstrupen, kanske hade den försvunnit under min långvariga fasta, men borta var det. Så jag firade med halv portion tomatsoppa, Loka och mjölk. Nu avvaktas ronden och nästa strålning. (23 mars 207)

ja en liten lapsus blev det idag, jag skulle enligt Huddinga strålas på SöS, men väl där visade det sig att jag skulle till Radium på Karolinska, allt gick bra dock och med tanke på vilket tryck det jobbas under och imorgon blir det rätt adress.

 

 

 

Att leva med cancer 6 – nu har jag nätet i matstrupen och möte med kråkan

Livet går sakta men rofyllt framåt på avdelning K84 . Men det går framåt och själv tänkte jag idag att i mitten av nästa vecka går jag nog hem. När sedan läkaren på ronden säger något liknande – med ett litet om – så tycker jag att jag är väl synkad med läkare och mig själv.

Om innebär att jag måste klara att äta vanlig mat, utan att den kommer upp. Dricka erforderlig mängd vätska. Att maten resten av mitt liv kommer att bestå av för mig lämpad kost är något jag måste vänja mig vid.

För nu är jag för evigt nätansluten i såväl mat- som luftstrupen så denna blogg kommer just nu från kanal 1 matstrupen. 

Tycker nog att den påminner om en mikrofon eller vad säger ni :).

Det är egentligen helt fantastiskt vad som kan åstadkommas med reservdelar för att hjälpa kroppen och mitt fall är jag slitet skämt tacksam över att inte vara utsatt för Paolo Macchiarini och hans konstgjorda luftstrupar – jag kallar honom för Mackaroni. Jag har ju ett nät i luftstrupen också. Och ytterligare ett ner mot vänstra lungan.

Men jag är än mer tacksam över den svenska specialistsjukvården, som innebär att jag som medborgare har råd att vara sjuk och inte som i USA där varje moment innebär tillägg på sjukvårdsfakturan och där jag troligen skulle varit död eller åtminstone döende. Så trots brister vi har råd att bli sjuka. Råd att bli sjuk låter fruktansvärt men så är det helt klart – och de sämst ställda pensionärerna hur skulle de ekonomiskt klara en längre tids vistelse. Har inte ens kollat om det finns högkostnadsskydd i samband med vård på sjukhus.

Närmast återstår en datormografi fredag (17 mars) för att sedan uppta förminskningen av körteln som blockerat både andning- och matfunktioner. Fan ta dig körtel 5 strålningar skall väl om inte förinta så minska dig till ett minimum.

Jag går ut ganska mycket har nog nämnt att jag gillar utsikten mot Flemingsberg Centrum, häromdagen satt jag på en de modernt utformade sittsofforna och upptäckte en Kråka som lugnt och tryggt spatserade bredvid mig. Helt oberörd av en Pokémon-jagande äldre kvinna, nej kråkan var ingen Pokemon, utan i högsta grad levande och hoppar lika oberörd ner framför mina fötter. Givetvis borde jag tagit en bild, men när tillfällen ges klarar tydligen hjärnan bara en sak åt gången. Har dock inte återsett kråkan sedan dess.

Det börjar gå mot finalen på min sjukhusvistelse och när den är över få ni läsa i slutbloggen om att leva med cancer. För att sedan älta en sjukdom som är livslång känns inte produktivt men att dela sina erfarenheter under ett visst skede är något annat.

 

Att leva med cancer 5-då ser vi politikernas brister

Jag har legat i snart två veckor på Huddinge Sjukhus, jag har mött den mest fantastiska personal från städare till läkare. Jag har aldrig sett ett elakt leende eller känt mig stressad i egenskap av patient. Däremot har jag fått insyn om hur anställda trots allt kan dölja bristerna – som konsekvent underbemanning. Ofta hörs att någon ringts in, eller i extremfallen ingen har kunnat hoppa in. Alltså 2+2 kan bli 2+1 som gör samma jobb som full bemanning. Men detta märker vi inte som patient av och många är i så dålig form att de knappast reflekterar över personalens belägenhet, vi förutsätter att det skall fungera. Punkt slut.

Själv är jag inte där än, trots hälsoproblemen, att jag inte kan låta bli att ställa frågor. Frågor om  jobbsituation, den allt tuffare sitsen inom sjukvården och ett Stockholms Landsting (borgerligt styrt) som konsekvent vägrar inse att godtagbara löner för alla,  allt från under till sjuksköterskor är en förutsättning för att kunna jobba tryggt. Landstingspolitiker ser självklart till att ha fina löner och knappast någon av dem skulle byta undersköterskans 22 000 kr/månaden mot sina 35-40 000 kronor. Däremot köper man gärna in av kompisföretagen till bra ersättning för säljande företag – men vem i Jösse namn behöver stödstrumpor för 6000 kr/paret. Samma företag som sedan får fortsätta sitt avtal trots kritiken.

Alltså avslutas strumpavtalet. Det är förstås rimligt, men det är inte slutet på skandalen eller kostnaderna för Stockholms skattebetalare. Onemed ska fortsätta att leverera stödstrumpor och andra förbrukningsartiklar till Stockholms landsting i ytterligare två år. Under den tiden sätts ett nytt kostnadstak, nu 450 miljoner kronor om året.
I klartext, fram till 2018 skulle Stockholms läns landsting betala 300 miljoner för förband, kompresser, stödstrumpor och annat. Nu kommer notan från Onemed i stället att landa en dryg miljard högre.
En miljard är inte felräkningspengar, inte ens för de borgerliga politikerna i ledningen för Stockholmslandstinget. (Aftonbladet 31 Augusti)

Snickaren bakom detta är och var Filippa Reinfeldt som smidigt skaffade sig ett välbetalt arbete inom privata vården som i sin tur upphandlar av Landsting och Kommuner. Det brott hon begått med skattemedel har hon aldrig ställts ansvar för,  vare sig av partikolleger eller media. Hon tillåts gå vidare utan att svara på en enda fråga. Det är fult och det så djävla cyniskt då jag ser dem som tar hand om människor gör det för knappt två par stödstrumpor  i månaden.

OneMed på sin hemsida: Med oss som partner kan de förbättra vårdkvaliteten, sänka totalkostnaderna och samtidigt förbättra sina resultat inom miljö och CSR.

27 december 2016 skriver Dagens Samhälle att Stockholms Landsting spenderar för lite pengar på konsulter inom ledarskap etc. Ursäkta mig men om resultatet blir stödstrumpor för 6 000 kr/paret kan man nog undvara den konsultationen.

Inom den kommunala omsorgen säger fotfolket med hämningslysten blick,  ” jag skulle vilja se de beslutande politikerna utsättas för den vård de fattar beslut om, sjukvård, äldrevård. Hur klockan de monterat styr insatsen i deras behov, hur biståndshandläggaren som klockar hur lång tid ett toalettbesök får ta.”                                                                              Med andra ord att kissa är numer inte individuellt utan en kollektiv handling där alla förväntas kissa nu – sluta kissa av samhället beslutad tid.

Men det fotfolket inom traditionell vård sjuk eller äldrevård glömmer är, att politiker oberoende färg ser till att skaffa sig ett socialt skyddsnät som gör att de aldrig kommer i närheten av vare sig vårdköer och klockade kissningar. Stockholms sjukvård är i världsklass, sa Stockholms Landsting allt eftersom notan för nya Karolinska tickar utan stopp. Sedan Filippa slutade sitt ledarskap har världsklasslogan tystnat och mumlet innanför landstingets väggar når knappt ut till media. När politiker säger att sjukvården är god och patientsäkerheten hög, är det politiker som aldrig skulle lägga sig på en officiell avdelning som uttalar sig – den prevligierade grupp av personer som betalar sig förbi. För i annat fall hur har de genom enkla fältstudier kunnat missa hur verkligheten ser ut.

För det är väl självklart, om man skär ner antalet vårdplatser från 17 till 7 med samma bemanning, så fungerar det utmärkt. Och då kan borgarna i landstinget slå sig för bröstet om att det fungerar bra. Och framför allt inom den privata sektorn. Nej villkoren är lika usla om inte sämre både vad gäller arbetsbelastning och lönevillkor.

Det varje politiker borde göra om de ”tvingas” dela sjukvård med kreti och pleti, är att fråga dem som jobbar, hur de har det. Är det svårt med personal etc. Personalen själv kommer aldrig att berätta, eftersom de vill att det ska vara bra men på frågor garanterar jag att de svarar – och då kanske i lär er något.

 

Att dela livet med Cancer

Sjukdom och död har en förmåga att hålla vänner på avstånd. Har tänkt på det sedan jag fick beskedet om cancer – det är som att vara tillsammans med en missbrukare. Man glöms bort i sociala sammanhang och förväntas vara levande död.

I september fick den odödliga jag besked om lungcancer, det tog mig ett tag att processa detta. Nätter av drömmer, svett och ångest – att inse att också den okuvliga skulle kunna besegras. Mitt första ord till min läkare på Huddinge Sjukhus var att jag har inte tid med cancer och han skrattar – hur länge vill du leva!

Jag behöver tio år, blir svaret väl medveten om att ett decennium inte räcker för att nå målen. Att ge en bättre värld för barn i Sverige, de utsatta och glömda barnen som egentligen bara är en belastning för det samhälle som byggs vidare på.

Tio år ska du nog kunna få och lite till, och jag såg att min dotter andades ut. Lungcancer är ju självförvållat till största delen, så bär 56 års rökning med heder :). Vad jag inte visste var att såväl mormor som morfar och min moster samt farbror dog av cancer, så en liten bit av ärftlighet kanske finns. Å andra sidan risken att inte utlösa arvsanlag kan ju vara att just det – inte röka eller att sluta.

En av dem som jag första tiden delade det hela med var en person som troget körde mig till sjukhus, följde med till läkare, ja helt enkelt tog kanske de största smällarna i en för oss bägge ny situation. Efter en vecka meddelar jag min fd man om diagnosen, vilken i sin tur pratade med vår dotter och son. Det underlättade klart och vi genomgick en process som var tuff för min dotter. Hur hanterar vi som anhöriga detta när vi ställs inför det? Själv fick jag omedelbart bästa tänkbara vård och hjälp vid Huddinge Sjukhus. Stockholms Landsting är inget att skryta över som inrättning, men att de anställda gör skäl för sin lön och lite till. Det är imponerande att klara jobbet när en redan minimerad arbetsstyrka drabbas av sjukbortfall, utan att det går ut över oss patienter.

Däremot finns det ett glapp till anhöriga, varför finns det inte kanaler för anhöriga att ringa framför allt om man inte bor i Stockholm, där det kan ges adekvata svar på frågor som jag den sjuka inte ens kan svara på. Är hopplös i sjukvård och blandar ihop begreppen etc. För den som aldrig varit sjuk är det svårt att klä i ord och uppfatta hur ska det då vara för den anhöriga. Det borde finnas kanaler och kanske någon som ringer upp närmast berörda för att förklara.

När jag mer offentligt gick ut med min sjukdom hade jag klarat av cellgiftsbehandlingen, men då jag vet att jag aldrig blir cancerfri blir det säkerligen fler behandlingar. Det intressanta är reaktioner över att vara sjuk. På Facebook ges en temperaturmätare i form av allt från gilla, blommor till fuck cancer, krya på dig. Glädjande att det sker från människor jag obetingat vet att de menar gott, men samtidigt oerhört få som erbjuder besök, telefonsamtal, social samvaro. Det märkte jag hemma och jag märker det på sjukhuset där jag ligger nu. Hur klarar sig de sjuk utan en dator för att få omvärldskontakt 😉 dator ger en viss frihet trots allt. Men framför allt varför är det så svårt att hantera sjukdom, dödsfall och t.ex personer som lever i medberoende?

Man kan ju knappast säga ”tja hörde du har cancer och snart ska dö” lika lite som börja teatraliskt gråta och ömka. Men ett ledord är som jag lärde mig tidigt, att bejaka sina friska sidor så långt det går. Cancer är trots allt bara en liten del av tillståndet om vi har tur, och att älska och vårda sitt friska jag är nog den största tillgången i kampen mot sjukdomen.

Sedan kommer vi till situationer som i mitt fall där andra saker träder in och stör mina planer, saboterar planeringen och det suger. En gammal bekant sa till mig ”Lev livet” och det tror jag på. Musik, böcker, film, teater livsglädje fyller på och genererar kraft. Alla har inte de behoven kanske, men vi måste var och en hitta det som ”lev livet” leder.

Nu är klockan 22.40 pip. Jag inmundigar en påse med flytande mat som doftar allt från panpizza och sopp, har schottat 5 ml kalium, sköljt ner med en 2017 års Loka, naturell. Sett en lysande artist och musiker, Loreen bli utslagen av det som ska föra Sverige till seger i Melon, vågar påstå att vi inte når finalplats. Loreen är för bra för Melon. Skall publicera mitt alster, se franska Falsk Identitet. Och ja jag mår mycket bra bättre än för en vecka sedan.Tack ni som finns kvar och stöttar.

Forsättning följer för den som orkar läsa.

#cancer, #KarolinskaSjukhusetHuddinge, #personalenpåK82/84 mina gulliga systrar, underbar dotter, omtänksam fd make,

 

 

 

Barnkonvention och Barn-ombudsmannen var fanns ni hos Sofia Rappp Johansson

Detta skriver jag i egenskap av vice ordförande i Barn och Ungdomsrättspartiet, inte som bloggaren Anne Skånér.

Staten har avsagt sig allt  ansvar för barn som farit illa efter 1980. Det innebär att barn i framtiden hamnar i ett juridiskt dilemma om de skall stämma en myndighet för vanvård. Barn som i vuxen ålder tar upp s.k vanvårdsärenden riskerar bli skyldig staten pengar istället för  tvärtom. Nu har Sofia via Facebook och ren skär tiggeriverksamhet lyckats skrapa ihop beloppet och JK kan klappa sig på huvudet över en lyckad affär, allt medan Sofia kämpar vidare för att betala advokatkostnaderna. Statsministern vill ju förbjuda tiggeri, kanske skall den verksamheten hamna på Facebook och därmed bli laglig.

Var skillnaden enligt JK – domen i Sofia Rapp Johanssons fall, (statens gräns 1980 och låt säga mitt exempel 1975), måste ses som svävande, då plötsligt kommunerna har ansvaret efter 1980 – den sk placerande-kommunen. Enköpings kommun sa på ett tidigt stadium att ansvaret inte var deras, då ärendet var preskriberat – med andra ord äldre än 10 år. Detta kontrollerade Sofia själv innan processen mot Staten sattes igång.

Den stat som beslutat om Socialtjänstlagen och LVU har plötsligt inget ansvar över sin egen lagstiftning. För om det är kommunens ansvar blir det Förvaltningsrätten som får ansvaret och deras intresse och kunskapsnivå är inte mycket att hänga i granen. Doniafallet i Landskrona är ett bra exempel på hur kommuner kan skyffla runt ansvar.

Nu säger JK att parterna stämt fel myndighet, det är kommunens ansvar. Det ansvar som bara skiljer ett år mellan det statliga 1980 och i luften hängande 1981 och framåt. JK borde väl från början ärendet lämnades in kunnat informera om detta för snart tio år sedan. (Justitiekanslern är en myndighet under regeringen vars uppgift bland annat är att reglera skadeståndsanspråk mot staten och att vara åklagare i tryck- och yttrandefrihetsmål.) Eller var cynismen så tung att man insåg förlusten och därmed pengar till staten?

När beskedet om kommunernas ansvar kom i domen, uppstår en delikat fråga. Den gäller dagens barn i samma situation. En placerande kommun t.ex Fagersta kan överlåta ärendet till den kommun som barnet placeras i. Detta är upp till kommunerna. I en liknande stämning skulle då Fagersta Kommun kunna frånhävda sig ansvaret till den nya kommunen, som i sin tur hänvisar till Fagersta etc. Det innebär ett antal prövningar innan ens sakfrågan -vanvården- kan tas upp. Den som betalar är givetvis det klagande barnet. Oddsen i detta spel kan vi se som given – förloraren är barnet.

Jag hade önskat att Barnombudsmannen engagerat sig mer i detta än vad som varit. Inte i Sofiafallet utan principiellt om det är rätt att barn inte skall kunna föra sina ärenden vidare av risk att hamna i skuldfällan och för att man saknar medel och därmed förlorar den demokratiska rättigheten att föra en juridisk process mot jätten Staten? Fredrik Malmberg är i mina ögon en av de få BO som fört barns talan, men här känns det som Åsa Regnér lagt direktiv om vad som får tas upp eller inte. Att tala för Barnkonventionen som lag är en sak, men var finns de juridiska rättigheterna för barn i den lagstiftningen. Jag vill också minnas att BO inte diskuterade Doniafallet trots att det var ett minderårigt barn.

OSA Fredrik Malmberg

Socionom är du en bra förälder

När barn omhändertas sker det ut i från skyddsfaktorer, som våld, misshandel, övergrepp och beteendestörningar i tonåren kanske i kombination missbruk. Jag köper det liksom att föräldrar ber om hjälp eller att unga människor själva kontaktar socialtjänsten för problem hemma. MEN här slutar det!

Begreppet omsorgsbrist om barn är däremot ett tvehugget huvud – låt oss lista socialtjänstens regelverk för LVU av barn till exemepel ensamma mammor, kanske med en egen problematik i botten.

Du möter en socialsekreterare, kanske barnlös, nyutexaminerad, Du möter en erfaren med egna barn.

Du ställs inför faktum att du bara har brister i omsorgen om ditt barn. Tilldelas en lista om vad som ska ändras.

1/ Du är en dålig mamma om du har  fasta rutiner för dina barn.                        Har rena kläder och minst tre ombyten på dagis. Du ska laga middag varje dag samma  tid, inga qvick midddagar utan lagat från basvaror. Räknas korv och makaroner till det  senare. Du ska vara en trygghet och skyddande faktor för ditt barn. Se till att dina ev  skolbarn också har en berikande fritid. Kunna hjälpa till med läxor även om du själv  aldrig haft bra betyg i ämnet eller ens kan dagens skolmatte. Du ska krama och gosa med barnen – kommunicera med barnet, läsa dess signaler.

Listan kan fyllas på av brister.

2/ Du är en dålig mamma om du har rutiner, har allt för rena kläder och tvättar för ofta. Du ska inte göra intrång i barnets värld med t.ex middag kl 18 varje dag, det är påträngande i barnets integritet. Du ska inte ha fasta sovtider utan kunna vara flexibel. Du har fritidsaktiviteter som stimulerar ditt barn och skapar ett aktivt barn.  Du ska inte tvätta blöjbarn i rumpan vid blöjbyten, det är en fixering. Du ska inte  krama  och gosa med barnet för ofta. Du får inte bli för beskyddande. Alltid se till att ha rätt umgänge.

Mina frågor: Du barnlösa socionom, som festar på krogen på helgen, lever singelliv vad kan du av ovanstående. Var i utbildningen ingår det?

Du med egna barn följer du regelverket du själv sätter upp? Tänk jag vet socionomer som missbrukar, lever med män som misshandlar. Socionomer vars barn är grava missbrukare.

Låter sina barn springa vind för våg. Kränker sina barn.

Kanske borde ni ha fått en orosanmälan och hamnat på andra sidan skrivbordet.

 

Socionomdagarna – en köp och säljmässa från barn till socionomer

Så där en 75 stycken seminarium, en del i salar med högtalare, i andra bara en gardin neddragen och inga mikrofoner. 75 stycken seminarium på två dagar, varav de flesta med bara ett öga på rubrikerna fick mig att fundera över varför man åker från Skåne till Älvsjömässan för att övervara Socionomdagarna.
Klart mest intressant, ”Vart är socialtjänsten på väg” samtalet melon Gunlis Angsell, Anette Bäckström och Claudette Skivling, tre socionomer med kunskap och erfarenhet på över 5 decennier. En tid i förändring som gått från det innersta hjärtat i jobbet till att bli kalkylator åt det ekonomiska systemet, där hjärtat måste låsas in för att ekonomerna ska bli glada.
Allvarligt,  varenda socionomstudent, socialpolitiker och trångsynt tjänstemän borde lyssna på dessa tre kvinnor där moderatorn, Anna Frediksson, journalist fick det hela att bli ett intressant runda bordssamtal.

Givetvis jag hann inte alla seminarier, de kanske var bra, men märkligt vad rubriker kan få en att känna som om de gamla nyheterna repeteras dagen efter. Däremot var ruljangsen i full gång, Socionomdagarna låter så fint, för att tas över av månglarverksamhet, här säljer man barn och socionomer till samma marknadspris som i övrigt. HVB hem, behandlingsverksamhet, alla har de långa listor över vad de kan klara, från Neuropsykiatri till kriminalitet och missbruk. Och inom vuxenvården är tonerna dem samma, vi fixar det – köp våra tjänster. Räknade ut att samtliga behandlingsförsäljare måste ha en uppsjö av utbildade och kompetenta anställda runt 30-40 stycken i snitt. Den sociala sektorn har blivit en gigantisk marknad med skattemedel och människan och barnen som insats.

En gigantisk säljar- och köpmarknad med levande människor  som produkter. Faktum var att antalet konsultbolag som hyr ut, rekryterar socionomer var många, medan, kommunerna lyste med sin frånvaro, Botkyrka undantaget som vågade utmana. Borde inte flera kommuner funnits på plats! Erbjudit bra arbetsvillkor, bra löner och möjligheter till att verkligen utföra bra jobb, där det dåliga samvetet inte behöver sova bredvid sig.

Ska inte socionomer, socialarbetare få ha sin mässa, säger ni, jo då men syftet borde väl vara lite framåt, i tiden, visionärt, nytänkande och aktuellt. Jag antar att man efter mässan vill vara fylld av energi, jag är inte säker på att det blev så för alla, om inte dagarna också fyllde lite ledighet i Stockholm med mässan som ursäkt.
Det kunde varit mer av hur är det att arbeta som invandrare på en socialbyrå, hur får man den egna kulturen och jobbet att fungera. Olika synsätt. Eller kan verkligen en person med en allmän utbildning inom socialt arbete, efter fyra år sätta diagnoser på barn och föräldrar utan att det utretts av en expert på diagnoser? Hur får vi rättssäkra bedömningar i barn- och familjeärenden? Hur hjälper vi familjer att kunna ha kvar sina barn istället för att skicka dem på dyra HVB- och Fosterhem? Hedersrelaterade brott, kan en svensk 24 årig nyexad socionom förstå detta? Kan en 24-åring säga till en medelålders som förlorat jobbet efter 30 år, om hur de ska söka jobb, leva sitt liv!
Med andra ord menar jag att ämnen inte saknas, men att den röda tråden på Socionomdagarna spretade åt alla håll. Och att för mig som iakttagare kanske bara gnäller, men nog kändes det mer som en kapitalets marknad än en mässa om människor.
Dagens icke-kommersiella deltagare – KRIS Kriminellas revansch i Samhället. BotKyrka Kommmun
Dagens slapplats: En massagestol som jag gärna suttit i. hela dagen.                                    Dagens PS: Har aldrig samlat så många användbara pennor som där samt ett överfallslarm.

Slakten av Samhällets Styvbarnsförbund

Vem är nye ordförande Magnus Tängdén, för  http://Styvbarn.se. Detta fick vi fram är det förenligt med utsatta människors situation; Genuin Thai Svensk Massage JOHANNELUNDSGATAN 1 LGH 1001 506 40 BORÅS. Telefonnummer det finns inga uppgifter om telefonnummer Organisationsnummer:760311-XXXX-00002Namn:Genuin Thai Svensk MassageBolagsform:Enskild firmaStatus:Bolaget är aktivtAnsvarig:Tängdén, Magnus (40), Innehavare. EF Genuin Thai Svensk Massage Innehavare

Är det en akt av mänsklig omsorg

Sent vaknar de. Yrvakna över att i flera år manipulerats av Benny Jakobsson, som ambulerat mellan ordförande, förbundssekreterare och kassör. Det senare torde vara lönsamt sett ur aspekten att Socialstyrelsen betalat ut bidrag, men där pengarna inte använts till det som står i ansökan. För så är det när socialstyrelsen börjat betala blir det som en effekt beviljas år ut och år in,Trots att som i Styvbarnförbundet kört verksamheten i botten, använt pengarna till vad, undrar en utomstående funderare utesluten och bortkuppad av Benny Jakobsson, med benäget stöd av Yvonne Palm, Göteborg, Olle Hammarberg, Gotland, Robert Wahlström, Malmö mfl.

Benny Jakobsson har alltid haft en nedlåtande syn på den som saknar samma sk höga meriter som han själv, det är också sin doktorsgrad som han använt mot sina kritiker som betraktas som stollar. Men har också gett sig på yngre kvinnor i styrelsen, med löften om parisresa, åka med på alla resor etc. BJ har alltid gett sig på de sexuellt utnyttjade kvinnorna och framställt sig som en Guds lösning på problemen.

/Robert Wahlström v.Ordf. och f.d. Förbundsordförande Svara 1ElinO2016-09-29 13:52

Det finns många fina människor som bör på erfarenheter av övergrepp. Jag tror det snarare rör sig om mindervärdeskomplex och att man sökt upp ett forum där man kan hävda sig dom exeptionellt lyckad i relation till gruppen i stort. Eller vill man stjäla kunskapsbank och andras arbete och sedan publicera i eget namn? Skummisar är vad dom är. Tror ingen av dom lyckats göra karriär i akademiska sammanhang med i Styvbarn lyckades dom. Fy bubblan för svaga människor som söker sig till grupp där dom kan härska, splittra och förstöra. Håller med om att det är dumstrut. Skamvrån och en spark i baken dom bör få.

Behovet av Styvbarn handlade alltså om att göra akademisk karriär enligt Robert Wahlström.

Nu drabbas allt fler, av människor som stöttat Benny av samma sak. För att de ifrågasatt vad som skett med pengarna, försöket att ge bort Styvbarn till Knas-Hemma, givet i syfte att utöka sin egen makt. De som är namngivna är de som inte har mod att be om ursäkt, dansar kvar. Olle Hammarberg skriver först brev för att lyfta mig till skyarna för att en månad senare kvadda mig helt o springer Benny Jakobssons ärenden. Olle är besviken ja, men det är ju din sårade självkänsla inte den om alla medlemmar som behandlats illa o mer än få som trotjänaren, Kjell Björk, så nesligt sparkades i ryggen.

Idag har vissa bett om ursäkt/förlåtelse jag köper det för en person med maktbegär, kontrollbegär och psykopatiska drag kan med hot, överlägsenhet  och sk tillrättavisande framstå som den som har rätt. Jag upptäckte det först, ni andra valde sidan mot mig och därmed Samhällets Styvbarns undergång. Några har under åren insett jag har haft rätt men valde att lämna Styvbarn, alternativ blev uteslutna. När en förbundsstämma hyr in vakter för att stoppa medlemmar tillträde, vilket skedde i Göteborg för 2 år sedan visas det sanna ansiktet. Jag har svårt att tro att Styvbarn kan överleva, Benny Jakobsson har i flera år ändrat stadgar etc och haft full kontroll han lär inte flytta på sig men fortsätta med stöd av Robert Wahlberg i Malmö misskreditera kritiska medlemmar. Som fd ordförande, försök att bli av med Krister Lumme, hedersmedelm, vem kommer på att utesluta en hedersmedlem! Benny och Robert.

Här kommer ett utdrag ur den demokratiska styrelsens skrivelser, styrelsen består av tre ledamöter och valberedning Yvonne Eriksson, Stockholm, den enda i Stockholmsstyrelsen som tilläts sas hjälpa dem som sökte pengar. Att hon sedan höll noga reda på vilka som fick har kommit fram senare. Förbundet ville ha del av ersättningen. Benny Jakobsson fick ersättning, vilket är mig en gåta. Men pskopatdrag klarar också att manipulera Ersättningsnämnden. Historier med grövre inslag av vanvård nekades. Benny var känd som Vidkärrs Barnhems egen skvallerbytta och kom enligt dem som var där lindrigt undan jämfört med andra.

2016-09-29. Publicerat av Krister Lumme.

Att tysta kritik har alltid varit de största hotet mot korrupta sammanslutningar oavsett om de handlar om organisationer eller vad det månde vara. Ytterst är det alltid odemokratiska individer som ställer dagordningen. Att tysta det fria ordet där några få anser vad som ska sägas och vad som inte får sägas visar på ett tänkesätt där man mest skyddar sig själva och inga andra.

Samhällets Styvbarns korrupta styrelse visar allt mer detta fula ansikte om att tysta och att hävda egen förträfflighet gentemot andra. Hemsidan har idag blivit ett forum där en enda man tillsammans med Webbmaster avgör vad som får meddelas till medlemmarna. Face Boksidan är kontrollerad av en lierad individ som sitter och censurerar vad han tycker är det enda rätta. Medlemmarna får inte ventilera vad de tycker därför att de själva ska kontrollera allt som skrivs tillsammans med diktatoriska förtecken. Kommer någon med kritik mot deras sätt att leda Förbundet stängs de sonika av med alla medel. Inte konstigt att över tusen medlemmar lämnat Förbundet som öppet bedriver en censur som ytterst är riktat mot de medlemmar som sökt sig till Förbundet i att få hjälp och stöd men som av den Trojka som sitter idag blir nedtystade och kränkta för att de vill yttra sig.

Skammen flyter allt mer i Förbundet. Inom Samhällets Styvbarn har det i mångt och mycket alltid varit så. Symtomatiskt är det skadade individer från barndomen som agerat vilket det tydligt visas än en gång. Nu öppet och tydligt ifrån den odemokratiska självtillsatta styrelsen. Man har inte gjort upp med sig själva eller sökt hjälp för sitt beteende. Därför måste Förbundet nästa gång en styrelse tillsätts i första hand se till att de som ska sitta och företräda andra inte har ett ok de bär på där de främst företräder sig själva i stället för dem de ska hjälpa och stödja.

Symtomatiskt visar Trojkan och då i synnerhet tre av dem detta ansikte dagligen med helt befängda kommentarer som inte tillhör ett öppet demokratisk förbunds agerande. Därför måste Trojkan som idag anser sig vara Förbundet lämna omgående. De har inget att göra i ett demokratiskt förbund. De är en samling odemokratiska individer som fortfarande bär på misstänksamhet mot andra som de fortfarande har med sig från barndomen där deras kontrollbehov i att även på detta sätt hävda sig visas dagligen vilket gör att de är de sämsta tänkbara individerna att företräda andra.

Därför. Ni som idag tagit över i Förbundet med de odemokratiska medel ni tror er förfoga över. Lämna omgående över till människor som vill hjälpa andra i stället för att använda dem som man ska hjälpa för eget behov där ni mer stjälper än hjälper. Ni har inget mandat i att hävda den odemokratiska agenda ni bedriver. Ställ era platser till förfogande innan ni får lämna allt med den skam ni redan bär på och som idag blir allt mer tydligt symtomatiskt om vilka ni egentligen är.

Robert Wahlström v.ordf RFSS Svara 2-1Krister Lumme2016-09-29 17:38

En fd ordf visar än mer här vad han egentligen menar… Ja, vi få fortsätta att höra alla dessa förtal och den ordbajs som väller ut ur Lumme och hans medhjälpare. Inget av det som han försöker framföra äger en uns av sanning. Texterna är helt barskrapade på tänkande ochden galla som man spyr över sina medmänniskor kommer säkert att analyseras av den framtida forskningen. Jag kan bara beklaga er i de fyras gäng. Era tarvliga försök att bortse från demokratiska beslut och den medverkan ni haft enligt alla protokoll och tagna beslut,visar hur djupt ni sjunkit i allas ögon. Jag vet inte om ni kan knyta era skosnören själv, men på den nivån hör era argument och märkliga utfall hemma. Vi har upptäckt den bittra sanningen att ni inte tycks ha förstått det som skrivits och det som är protokollförts. Det är nu mer än klart att ni fyra inte är en del av lösningen för förbundet. Ni är en del av problemet. Är ni så kloka som ni vill göra sken av, så kan ni säkert också räkna ut vad som följer på dessa skrifter ni sprider för att göra så mycket skada som möjligt ni kan för RFSS.

Robert Wahlströms intellektuella höjder förbluffar. PS som bäst hade Styvbarn 1 700 medlemmar, idag finns under 400 och under 2017 krymper det än mer.

länkar:Uppmaning till Trojkan. Lämna tillbaka Riksförbundets heder som ni stulit.

Politikerna ser barn i skolan som maskiner

Politikerna sjunger i samma tonart vad gäller barn och skola, alltså utan nyanser eller pauseringar, oförmögna att se varje enskilt barns unika förmåga. Barn klumpas av bekvämlighet ihop till en homogen skara för att det underlättar politiker att inte se varje barn. Därmed anser fjanten Fridolin att vi ska ha läslov, för att barn skall plugga mer. Till dig Fridolin vill jag införa en läsa på om barnvecka på sin semester. Det mest opportuna idag är skolan och flyktingar. Skolan för att mota okunniga borliga politiker som sjunger andrastämman i skoldebatten. Flyktingar för att närma sig SDs frågor och därmed försöka framstå som lika invandrarfientliga som dem.

Men skolan brinner för mig. Barn brinner jag för. Jag är inte barnexpert men tillräckligt erfaren för att inse att varje barn besitter unika möjligheter om de ges en chans att i egen takt utvecklas, efter ålder och mognad.

Alla Barn kan lära sig läsa, räkna och förstå sammanhang om de får vara barn och inte minikloningar av politikernas önskemål om hur de skall vara. Men barn behöver olika tid, utrymme för att nå målen. Det innebär att vissa barn läser när de är fem andra kanske först i tioårsåldern. Andra utvecklar matten snabbt andra behöver mer tid. Fakta känt är att barns hjärna inte är det samma som politikernas färdiga mallar, barn utvecklar olika delar när de blir intellektuellt mognare.

Läsförståelse kan alla barn nå upp till. Men barn behöver olika lång tid.

De politiska partierna straffar dagens barn genom diverse lagstiftningar som inte stämmer med barn som människor. Man lagstiftar att barn skall lära sig, på den tid som snart utrangerade politiker i skoldebatten, det skall ske genom en läroplan som inte fastställs efter barnens behov och förmåga, utan efter en politiskt styrd forskning som handlar om att spara pengar.

Lärarutbildningen skall bli bättre, trumpetar Löfvén och Fridolin, hur har de tänkt den planen. Ska lärare återgå till katederundvisning och bulta in kunskap i barnen! Har politiker någonsin funderat över varför barn i skolan redan i tio-elva års ålder känner skoltrötthet, psykiska besvär i gymnasiet. Alla måsten som barn och unga förväntas uppfylla.

Ni kan pytsa in miljarder i lärutbildningen, men det bidrar inte till att ta bort barns sätt att utvecklas över tid och rum. Den absolut bästa läraren kan möta eleven som vägrar matte, vägrar läsa. För ytterst handlar det om barnets utveckling.

Barn och Ungdomsrättspartiet skriver i sitt skolpolitiska program:

Skolstarten anser vi skall vara flexibel, vi tror att social mognad är en grund för att kunna inhämta kunskap. Alla barn har långt ifrån en social mognad som är likvärdig och för vissa barn tar det något längre tid. Det kan t.ex gälla flyktingbarn, invandrarbarn som har svåra traumatiska händelser med sig i bagaget. Men också barn som kommer från destruktiva miljöer. Barn har inlärningsförmåga men det innebär inte att kunskapen fäster eller kan omvandlas i ett nästa steg. Vi tror att en flexibel skolstart inte på sikt innebär förseningar i barns utveckling eller kunskapsinhämtning.

Den som vill att unga skall ha inflytande över nuet och framtiden, kan stötta Barn och Ungdomsrättspartiet, Den som vill ha ett parti som lyssnar grupperna utan röster kan också stötta BURP. BURP finns på Facebook.

Ersättningsnämndens avslag och bifall en odemokratisk rättsprocess

53 procent av alla ansökningar för ersättning för vanvård avslogs. Det vet vi liksom alla dokument spår av Ersättningsnämnden snabbt förpassades till arkiven. Vi vet också att Ersättningsnämnden bröt mot lagen eftersom man aldrig tog upp de omsökningar som gjordes utan gav avslag på tidigare underlag.

Detta har jag bevis för i åtminstone ett solklart ärende där en person som inte orkade eller fick den formen av frågor så att hen kunde berätta om fosterfadern som förgripit sig på henne. Detta var känt inom familjen, men framför allt visste fostermamman i hemmet om det. I ansökan 2 tas detta med vilket under normala omständligheter skulle inneburit ett beviljande. Men ersättningsnämnden vare sig lyssnade på ljudband, läste handlingar eller tillät personen komma personligen.

Ingen av de sk omansökningar som gjorts har lett till ändrade beslut.

Ersättningsnämnden arbetade tvärtemot vad som var tänkt som en domstol med offer och förövarperspektiv. Detta trots att det handlade om preskriberade ärenden där den statliga ersättningen skulle utgå som ett erkännande av Staten brustit i ansvar och tillsyn. Men inget av de ärenden som hanterats har tagits upp utifrån statens bristande ansvar utan gjort till en odemokratisk juridisk process där fosterfamiljer/personal på institutioner anklagats för felaktigt agerande utan att de fått möjlighet att ge sin bild av vad som hänt. I en normal rättegång hade det varit omöjligt att anklaga en fosterpappa för våldtäkt utan att han fått både försvarare och rättsskydd. Men i Ersättningsnämnden hängdes såväl barnhems- som fosterfamiljer med flera ut och förklarades som skyldiga alt friade. De fall där ersättning gavs var motiveringen att vanvården varit av allvarligaste art, dock inte med ett ord om svenska statens ansvar i frågan. Ersättningsnämnden gjorde hela frågan om ersättning för vanvård 1920-1980 till en dold rättegång, vilket inte borde vara möjligt utifrån preskriptionen.  Ingen kan förutom mördare dömas för brott efter det att preskriptionen har trätt i kraft, men i Ersättningsnämnden togs inte den hänsynen.

Rent rättsligt var Ersättningsnämndens arbete en parodi på svenskt rättssamhälle. De som ansökte hade inte rätt till juridiskt ombud via rättsskyddet, de fick inte ha stödpersoner med sig som kunde bidra till att förklara och muntligt stötta den sökanden. De sökande som saknar vad kallar talets gåva, fick med andra ord klara sig bäst de kunde.

Avslagen kunde inte överprövas utan skulle skickas in som nya ansökningar, där den sökande nekades ny muntlig förhandling. Omansökningarna avslogs med exakt samma ordalydelse som tidigare och ibland av samma person som var med i första omgången.

När politikerna nu fegt, förutom Roland Utbult, vägrar diskutera Ersättningsnämden och deras sätt att handlägga frågan om ersättning, är sveket så mycket större än tidigare. Regeringen Stefan Löfven, Miljöpartiet, Vänstern väljer att tillsammans med sina borgliga kamrater tiga ihjäl frågan.

Ersättningsnämndens misslyckanden och totala rättsbrott borde intressera svensk media, ingen annan rättsprocess där det gjorts så mycket fel, skulle tigas ihjäl. Men här handlar det om några tusen foster- och barnhemsbarn av vilka en majoritet på odemokratiska grunder fått avslag och dessvärre även de som fått, troligen fått pengar utifrån fel kriterier. Därmed inte sagt att de skulle varit utan, men processen var alltigenom så långt från lag och rättvisa vi kan komma.

Roland Utbult, Karin Rågsjö, Morgan Johansson, socialdemokraterna, alliansen