Vem tar ansvar för barn placerade i entrepenadhem-familjehem

Regeringen måste ta ett större grepp om barn- och ungdomar som är placerade i samhällsvård. Det räcker inte med en halv miljard för att utbilda etc när lagstiftningen och ansvarsområdena brister. Inte minst rättssäkerheten för den enskilda. I fallet Donia 15 som dog i familjehemmet, ligger ärendet nu på Socialstyrelsens bord.

Simrishamns Kommun lämnar sitt svar i slutet av juni och Attendo Care har ringt Socialstyrelsen. Jenny Wik, regional verksamhetschef på Attendo hänvisar till sekretessen och säger att om jag skaffar fullmakt för att få tillgång till handlingarna ”skall de tänka på saken”. Jenny Wik menar att man pratat med familjen och finner att inga fel har begåtts, någon Lex Sara var därför inte nödvändig. Simrishamns Kommun säger att man gjort allt rätt och någon Lex Sara var inte nödvändig då man bara hade ansvar för Donias placering och tillsyn.

För mig låter det märkligt, jag frågar Jenny Wik om det är normalt att en 15-råring år 2012 avlider till följd av lunginflammation. Jag kan inte svara på detaljer i fallet, okej för det men är det normalt. Alla barn skall ha hälso- och sjukvård svarar hon retoriskt.

För mig verkar det här som att ingen vill ta ansvar. Inte den placerande kommunen och inte i det här fallet Attendo. Alla har gjort rätt. Tidigare har jag skrivit om dilemmat med sk konsultstödda familjehem eftersom där finns en som jag upplever juridisk rågång. Det finns inget tydligt ansvar och ingen tydlig part att ställa till ansvar när något händer. Kommunerna avhänder sig sin del och privata sidan sidan. Familjehemmet kan tiga med hänvisning till sin uppdragsgivare.

Det märkliga är att ingen egentligen heller vill ta ansvar för Donias familj, Attendo har erbjudit samtals- och psykologstöd. Det är ju i sig bra, men det kommer knappast att ge svar på frågorna som Annina ställer ”varför dog Donia” varför fick hon den sjukvård hon behövde.

Britta Sundberg-Weitman skriver ”I princip har stat och kommun ett skadeståndsansvar, men i domstolspraxis ser det dystert ut. Du känner kanske till Marianne Sigström och hennes försök att få upprättelse i form av skadestånd för sin tvångsomhändertagna son Daniel. som dog efter att ha lämnats ensam åt sitt öde trots en serie epilepsianfall samma dag. Inte nog med att Marianne förlorade målet (Daniel kanske skulle ha dött även om haninte lämnats ensam, var motiveringen!) hon ålades också att betala kommunens rättegångskostnader med närmare en och en halv miljon.” Jag har skrivit om fallet i kap 10 av ”Sverige och rättsstaten på 2000-talet”.

Britta Sundberg-Weitman är en av de få som tagit upp kritiken mot kommunernas bristande ansvar vad gäller placerade barn och ungdomar, men inte ens hon med sin auktoriet når någonstans.

Det ter sig märkligt att Svenska Staten skall ersätta oss inom vanvården mellan 1920-1980 samtidigt som Svenska Staten och dess institutioner kan fortsätta att vanvårda barn dagligen ibland så allvarligt att det leder till barnens död. Om jag har hand om barn med epilepsi har jag självklart ett stort ansvar för att inte något händer barnet. Det borde vara självklart att ansvaret ligger på den just då ansvariga för barnet och inte renderas miljonskuld till samhället för den som är utsatt.

Maria Larsson har ett ansvar i de frågorna, men hon undviker sorgfälligt att diskutera eller ens ta tag i debatten om ansvaret och skadeståndsfrågan för placerade barn. När socialstyrelsen utreder inkomna ärenden skall man ha i åtanke att Socialstyrelsen är statens myndighet och inte på något sätt frikopplat eller objektivt. Dessutom även om Socialstyrelsen instämmer och lämnar anmärkningar händer inget för de drabbade parterna. Det enda är att socialstyrelsen kontrollerar att felen åtgärdas.

Jag tycker det är en skandal att rådgivningen till utsatta föräldrar-barn och ungdomar skall ske på ostrukturerade Facebooksidor där såväl desinformation som felaktiga råd delges. Ofta av desperata föräldrar som förlorat sina barn rätt eller fel. De flesta människor har liten eller ingen kunskap om Kommunal lag eller Statlig verksamhet, att Maria Larsson överlåter information och upplysning på det här sättet är så himla uselt att hon borde avgå om hon inte kan tillsätta en utredning om hur de här grupperna skall få stöd och påbörja arbetet med en rättssäkerlag för både ungdomar och föräldrar.

Det är väl självklart i spåren av Vanvårdsutredningen att Kommunerna måste ta sitt ansvar och erkänna sina fel när de inte hanterar placerade barn och ungdomsärenden på rätt sätt och inte minst om barnen dör när de är under ansvar av Mamma Kommunen/Staten.

Fick ett mail från en familj som jobbat inom sk konsultunderstött familjehem, de kommer aldrig mer att göra det även om ersättningen var bättre än kommunens. Det är naturligtvis inte så att alla familjehem brister även om de råkar vara under privat regi/kapitalbolagens men den juridiska rågången finns och det måste klargöras. Inget barn skall dö när det är placerat av samhället eller Samhället påtagit sig ansvar för barnet. Faktum är att sk misstänkta dödsfall i biologiska familjer granskas betydligt hårdare både av rättsväsendet och Socialtjänsten.

 

UNT, Nystart Ekonomi och Jobb, SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, SVT, TV4  Nyheterna ,Alliansfritt Sverige, Newsmill