Bara under några timmar ändrar sig Migrationsverket en söndag från sina märkliga beslut. Först säger man att beslutet om en 14 månaders baby som skulle utvisas ensam till Irak var förhastat. Sedan på söndagskvällen lägger man om taktiken i fallet Hadille. Nu ska hon självklart bo kvar tills familjen eller släktingar hittats. Därtill skriver man att Migrationsverket enligt Barnkonventionen är skyldig att hitta hennes anhöriga för att överlåta barnet till dem. Det låter som en bortsprungen herrelös hund inte som omsorg om ett barn på två år som bara vet en enda familj den hon har i Sverige.
Migrationsverket tiger om att det kan ligga ett hederhot mot modern från den egna familjen. Troligen är det så att familjen inte ens vet om Hadilles existens vilket i så fall skulle vara förödande för den biologiska mamman o framtiden. Om hon ringde för ett år sedan kanske det var för att förvissa sig om att barnet hade det bra. Återföreningen kanske var en ursäkt för något annat. Migrationsverket verkar har dålig koll på hur förhållanden för muslimska kvinnor är även i ett land Algeriet. En liberalare kvinnosyn är inte detsamma som att man tillåter eller accepterar ensamstående mammor med fader okänd.
Här pressmeddelandet jag kommenterar bit för bit:
Med anledning av den stora uppmärksamhet som målet om den franska flickan Haddile ådragit sig i media och den mängd uppgifter framförallt om överförande till barnhem i Frankrike önskar Migrationsverket med detta pressmeddelande göra några förtydliganden. (DET VAR FAKTISKT MIGRATIONSVERKET SOM SKULLE SKÖTA DETTA OM DET INTE FANNS NÅGON SOM TOG HAND OM HENNE I FRANKRIKE. DET VAR DERAS URSPRUNGLIGA PLAN)
Haddile Khemice kommer bo kvar i sitt familjehem under tiden arbetet med att eftersöka föräldrarna pågår. (SÅ VAR INTE BESLUTET FRÅN BÖRJAN BARNET SKULLE FLYTTAS FÖR ATT EN ÅTERFÖRENING SKULLE BLI LÄTTARE I FRANKRIKE)
Svenska myndigheters primära uppgift enligt Barnkonventionen i ett fall som detta är att aktivt arbeta för att eftersöka Haddile Khemices båda föräldrar för att säkra en förening mellan dessa och flickan. Först när man uttömt möjligheterna till detta kan man bedöma det lämpliga i andra alternativ för barnet. (MIGRATIONSVERKET HAR ALRDIG ANVÄNT BARNKONVENTIONEN TIDIGARE I SINA BESLUT OM UTVISNING AV BARN. MAN HAR ALDRIG PÅKALLAT VIKTEN AV ENSAMKOMMANDE BARNS BEHOV OM ATT HITTA SINA FÖRÄLDRAR ELLER ÅTERFÖRENAS MED DESSA. VAD DÅ SÄKRA EN FÖRENING. MAN VET INTE OM PAPPAN FINNS MED I BILDEN – TROLIGEN INTE. MAN VET INTE OM FÖRHÅLLANDEN FÖR ENSAMSTÅENDE KVINNOR MED BARN I ALGERIET)
Så här skriver UD i en rapport om Algeriet: Enligt FN:s kommitté för mänskliga rättigheter diskrimineras kvinnor
särskilt vad gäller äktenskapet, skilsmässa och deltagande i det offentliga livet.
Algerisk lagstiftning anses väl utvecklad avseende barns rättigheter men
barnens situation försvåras till följd av terrorism och fattigdom.
Islam är enligt konstitutionen statsreligion och den dominerande läran.
Konstitutionen ger landets medborgare rätten att välja vilken religion de vill
utöva. Regeringens tolkning av islams religiösa lag, sharia, innebär emellertid
att konvertering från islam till andra religioner inte är tillåten. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter förordar i sin senaste
rapport att Algeriet bör se över den diskriminering av kvinnor som fortfarande
råder på områdena äktenskap, skilsmässa och deltagande i den offentliga
sfären.
Våld mot kvinnor i hemmet bedöms vara ett markant problem i Algeriet. Detta
faller under allmän strafflag. Våldtäkt inom äktenskapet är inte straffbart. Av
sociala skäl är det mycket svårt för kvinnor som utsatts för övergrepp att driva
en process, särskilt om förövaren är en familjemedlem. Enligt en rapportfrån
det algeriska justitiedepartementet och uppgifter från olika
kvinnorättsorganisationer, väljer 70 procent av alla kvinnor som utsätts för
övergrepp i hemmet att avstå från att anmäla detta till polis. Situationen för ensamstående mödrar i Algeriet är problematisk, då det
förekommer att dessa tillsammans med sina barn stöts bort av släkten. I nuläget saknas strukturer för att ta om hand de mödrar och barn som drabbas.”
Haddiles situation är mycket ovanlig till sin karaktär och fyllt av känslomässiga aspekter. Varje medmänniska kan sätta sig in i flickans och familjen Liewehrs situation. Detta har också återspeglat sig i medias rapportering av omständigheterna i målet. Av den anledningen kan det vara på sin plats att redogöra för vad som kommer att hända för det fall att domstolen skulle besluta att avslå Haddile Khemices överklagande av Migrationsverkets beslut.
Migrationsverket är, liksom alla svenska myndigheter, skyldigt att beakta barnkonventionen vid varje åtgärd som berör ett barn. Under tiden Haddile Khemice vistats i Sverige har ansvaret för att eftersöka hennes föräldrar ålegat socialförvaltningen i Lunds kommun. Socialnämnden i Lunds kommun beslutade den 21 oktober 2010, dvs. för nästan två år sedan, att tvångsomhänderta Haddile Khemice enligt lagen om vård av unga (LVU).
DET KAN KNAPPAST ÅLIGA SOCITJÄNSTEN ATT SÖKA KONTAKTER UTANFÖR LANDET, NÄR DET FINNS BÅDE UD OCH MIGRATIONSVERKET SAMT AMBASSADER SOM ÄR BÄTTRE LÄMPADE. SOCIALTJÄNTENS ROLL ÄR ATT TRYGGA HENNES SÅVÄL PSYKISKA SOM FYSISKA HÄLSA. I DET HÄR FALLET HAR MAN VERKLIGEN GJORT DET.
Under denna tidsperiod har socialnämnden inte vidtagit några åtgärder för att eftersöka Haddiles föräldrar. Trots att moders identitet är känd (MODERNS IDENTITET ÄR INTE KÄND INTE HELLER FADERNS) och det också är känt att både mor och dotter är franska medborgare (DE HAR DUBBELT MEDBORGARSKAP) har t.ex. inga kontakter tagits med franska myndigheter för att eftersöka flickans mamma eller pappa.
Inte heller har man tagit någon kontakt med myndigheter i Algeriet trots att det finns uppgifter om att modern kan befinna sig där. Detta får anses som anmärkningsvärt. (DETTA ÄR UPPGIFTER SOM ÅLIGGER UD OCH MIGRATIONSVERKET INTE SOCIALA MYNDIGHETER DET STÅR INTE I SOCIALTJÄNSTLAGEN ATT SOCIALNÄMNDEN SKALL ARBETA UTANFÖR LANDETS GRÄNSER, HADE MAMMANS IDENTITET VARIT KÄND HADE PROBLEMET KANSKE SETT ANNORLUNDA UT)
Om domstolen fastställer Migrationsverkets beslut övergår huvudansvaret för att eftersöka föräldrarna till Migrationsverket. I det fall Haddiles föräldrar återfinns måste deras möjlighet att ta hand om flickan utredas innan en återförening med någon av dessa kan genomföras. (DETTA SKREV MAN INTE ETT ORD OM I TIDIGARE BESLUT)
Om inte flickans föräldrar går att hitta måste Migrationsverket arbeta för att finna andra släktingar som kan ta emot henne. Även i detta fall måste beaktas det lämpliga i en överföring till andra släktingar och konsekvenserna för flickan av en sådan återförening. (MIGRATIONSVERKET VILL GÖRA SIG KVITT ETT PROBLEM OCH FORMULERINGEN PÅMINNER MER OM HANTERINGEN AV DJUR ÄN OM MÄNNISKOR. DET TORDE KNAPPAST FINNAS NÅGRA SLÄKTINGAR SOM TAR EMOT ETT SK OÄKTA BARN I ALGERIET TROLIGEN VET DE INTE ENS ATT HON FINNS.)
Som en hypotetisk sista utväg finns att flickan överlämnas till den franska socialtjänsten. Det bör i sammanhanget betonas att det är synnerligen ovanligt att Migrationsverket överför ensamkommande barn till sociala myndigheter i andra länder och innan ett sådant beslut genomförs måste konsekvenserna för barnet beaktas noga. Under arbetet med att finna föräldrarna finns Haddile Khemice förstås kvar i den vård som socialnämnden — som tvångsvårdar flickan – beslutar om. Skulle ett beslut om utvisning inte gå att genomföra kommer också reglerna om verkställighetshinder att beaktas. (MÄRKLIGT VAD SOM SKALL BEAKTAS PLÖTSLIGT I HADILLES FALL)
Detta förfarande tillämpas i samtliga ärenden som rör ensamkommande och övergivna barn och något annat har aldrig varit aktuellt i Haddiles ärende. (HÄR ÄR DEN STORA LÖGNEN, OCH DEN SK PUDELN. FAKTUM ÄR ATT INGA FLYKTINGBARNS VILLKOR STÄLLS MOT BARNKONVENTIONEN ELLER PRÖVAS VIA DEN,)
Ovanstående information är delar av ett yttrande som idag skickats till domstolen i Malmö som handlägger ärendet. (HÄR CLOON, GENOM DETTA HAR MAN EFFEKTIFT HINDRAT DOMSTOLEN FRÅN ATT GENOMFÖRA INHIBATION OCH HADILLES TILLVARO ÄR LIKA HOTAD NU SOM DEN VAR INNAN.)
Läs detta så förstår ni vad jag menar:
Här i Sverige lever sedan fyra år tillbaka ett syskonpar som länge varit utan allt det som vi svenskar finner för självklart. De har befunnit sig utanför den omfamnande cirkel där vi svenska medborgare lever i hyfsad trygghet och relativ harmoni med varandra. Under dessa fyra år har de flyttat elva (!) gånger. Men de har nu äntligen funnit en trygghet.
De har många vänner, de sköter sig galant och är mycket populära bland både grannar, lärare och elever i skolan. Ja, de har skött sig exemplariskt, till och med gentemot Migrationsverket.
Cristian gillar att plugga och han tränar fyra gånger i veckan och spelar i juniorallsvenskan, Masarra har bra betyg och hon syr och tecknar på sin lediga tid.
Barnen har äntligen byggt upp ett liv, fått ett hem och en plattform att stå på, en trygghet och därmed en framtidstro.
Så händer något. Syskonen blev plötsligt, en dag i somras, uppkallade till Migrationsverket. Där blev de brutalt upplysta om att de endast tre veckor senare skulle flygas ner till Irak, utan att veta var de skulle bo, hur de skulle försörja sig eller hur deras liv skulle komma att te sig. De lämnades sedan chockade och helt förstörda, under flera veckor, utan återkoppling, eftersom personalen på Migrationsverket gick på semester …
När personalen sedan återkom, utvilade och energiska, insåg de, efter att ha drabbats av starka reaktioner från engagerade människor i syskonens vänkrets, att de i fallet Masarra bröt mot barnkonventionen. Hon är ju bara 15 år.
Det tänkte inte Migrationsverket på. Och de tänker, som bekant, sällan med hjärtat som kompletterande instrument. Nu tänker man låta henne stanna 3 år till, men omgående skicka iväg hennes ende familjemedlem; brodern Cristian. Och detta bara för att han har passerat 18–års-strecket. Man ska dela på två syskon som bara har varandra. Som inte vill leva utan varandra. De är fullkomligt förkrossade.”
Den som litar på Migrationsverket måste antingen vara godtrogna eller okunniga. Tro mig Migrationsverket ser alltid till att gå vinnande ur striden även om opinionen är emot dem. Att tjänstemän skulle vika sig gång på gång för folket skulle sätta hela Migrationsverkets i en tveksam dager som myndighet och till slut inte legitimera deras existens. Att anmäla den till Domstolen för mänskliga rättigheter skulle vara intressant, men troligen omöjligt.
UNT, Nystart Ekonomi och Jobb, SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4 Nyheterna ,Alliansfritt Sverige, Newsmill
RosenRasande 