Det sorgliga arvet inom socialdemokratin

 

Fick en äldre länk på Facebook där Gertrud Sigurdsen, som på sin tid som minister var ett av Socialdemokratins tunga namn. Hon benämndes aldrig som kvinnlig föregångare, Gertrud diskuterade sällan det  området, men hon var en sådan långt innan debatten om jämställdhet på allvar hade nått S-partiets beslutande/verkställande topp. Hennes meritlista imponerar, LO-sekreterare och ombudsman 1949–82, riksdagsledamot 1969–91, konsultativt statsråd (biståndsminister) 1973–76 och hälsovårdsminister 1982–85 samt slutligen socialminister 1985–89. Hon innehade flera styrelse- och utredningsuppdrag samt var under en tid ordinarie ledamot av socialdemokratiska partiets verkställande utskott.

Hon talade ut om sitt liv som bakom kulisserna var något annat än det vi såg i media, 30 aug 200o skriver Aftonbladet i en intervju med Gertrud Sigurdsen,
   ”Rolf var en snäll , behaglig och mjuk person. Men han var alkoholist. En sak lärde jag mig, man kan inte besegra alkoholism enbart med kärlek och god vilja. Det krävs mera. Det krävs också att den som är sjuk har sjukdomsinsikt och själv vill komma till rätta med sitt missbruk.”
  Men det var inte bara spriten som fick Gertrud Sigurdsen att ta ut skilsmässa.
  Maken bar på en hemlighet som inte ens hustrun fick vetskap om
förrän han började tala i sömnen.
   ”Rolf hade ett nazistiskt förflutet och hade ingått i ett stridande tyskt förband. Han var straffad och hade suttit i norskt fängelse för sitt samröre med tyskarna och Vidkun Quisling.
  – Sanningen kom fram när han var berusad och talade i sömnen. Först förstod jag inte varför han talade tyska, men så småningom berättade han allt för mig.”

Idag skulle hennes berättelse om maken fått jätterubriker, man skulle ha gottat sig i hennes naivitet – en naivitet så många kvinnor besitter i när de möter kärleken. Jag minns henne från Franshammar/Hasselakollektivet där hennes son vistades. Hon besökte Kollektivet i all stillhet utan media eller inträngande fotografer och skvaller. Gertrud var en mamma bland många som kämpade för att sonen skulle övervinna sitt missbruk.

En lång politisk och privat kamp, renderar i att hon som 90 åring nekas äldreboende, moderater och borgare i Stockholm var vid den tiden lika rabiata som idag. Men också inom socialdemokratin blir hon ett namn som allt mer förpassas till ”döda socialdemokraters sällskap”. Det talas inte om den ideologi som Gertrud med flera stod för, och idag allt mer försvunnit ur socialdemokratins skrifter faller allt mer i glömska.

Inte hade hon tillåtit att landets gränser stängts för behövande. Inte hade hon låtit missbrukare dö på gatan. Inte hade hon sänkt det sk sociala stödet för människor till att bli en tvångströja där kronor och ören avgör och tillåter människor sjunka allt djupare. Hon skulle aldrig ha övergett barn och blundat för utsatta barns behov.

Jag har alltid legat till vänster om Socialdemokratins linje, men Gertrud Sigurdsen besatt ryggrad och okuvlighet, något som jag saknar idag. Hon var en tidig kvinnlig ledstjärna inom Socialdemokratin och det var ytterst sällan hon omnämndes som förkämpe för kvinnors rättig- och möjligheter. Socialdemokratin hyller de döda i tysthet, men glömmer vad de stod för som levande.

Medborgare utan röst ointressant för politiker

Det är ingen tillfällighet att politiska partier kör över, äldre, barn och socialt utanförpersoner eftersom de saknar röster i politiken. Varför kan inte socialdemokrater och miljöpartiet höja skatterna för dem som kan betala istället för att ta från utsatta pensionärer. Precis som tidigare väljer dagens regering att sno från de fattiga för att ge till de rika.

Precis som tidigare är barn ointressanta i budgetfrågor. Det spelar ingen roll om en minister brinner för barns rätt, när inte de tunga besluten tas med hänsyn till barn o framtid, blir elden bara glöd.

När vuxna o föräldrar tillåts använda barn i sin relationsproblem och samhället står bredvid och ser på – kan vi knappast tala om barnperspektiv.

När barn på institution och i familjehem saknar juridiska rättigheter och undantas från Mänskliga rättigheter är det knappast barnets bästa man tänker på.

Varför är advokater så flata i vårdnadsfrågor att de inte granskar motpartens påståenden och lögner. Borde inte barn ha rätt till ombud vid vårdnadstvister!

Regeringar värnar hellre om medelklassen och dess rättigheter eftersom det är en viktig väljargrupp. Höj skatten för de som kan betala och inte de redan fattiga.

 

 

Barn i samhällets vård saknar röster – vem avgör barnets bästa

Barnkonventionen löser allas våra problem. Genom ett klubbslag/feliknande spö i riksdagen förändras över natten, socialtjänsten, familjehemmen, domstolarna och föräldrarna. Allt skall bli så mycket bättre! Generellt gäller inte att fler lagar skapar ett bättre och rättssäkrare samhälle, det är tolkningen av de lagar som finns och den/dem som gör tolkningen som styr.

Ur Upprättelseceremonin 2011: ” Barnet får aldrig drabbas när föräldrarna inte har möjlighet att leva upp till sitt föräldraansvar. När föräldraansvaret allvarligt sviktar är det samhällets ansvar att värna och garantera barnet en god och trygg uppväxt.

Socialdemokratins svek mot barnhems- och fosterbarn i Sverige

Med en åsnas envetna tjurighet skriver jag om sveket mot de tusentals idag vuxna som utsattes för vanvård inom den svenska social- och barnavården. Jag blir allt mer förbannad på politiker, höger eller vänster, mitten som tiger och glömmer de löften man stått för,  inte minst i Stadshuset. Om en Regering som förnekar dagens sociala problem liksom de förnekar eller har glömt historien. Ersättningsnämnden som blev en ny kränkning, en domstol där barnet skall försvara sig mot samhällets bristande förmåga att ge dem den trygghet de hade rätt till. När oppositionen som säger sig ”räddade” ersättningsfrågan ljuger de – de agerade publikfriande för att sedan lämna frågan i händerna på den sittande regeringen.

Kommuner straffar biologiska familjer o utreder inte misshandel

Maria Larsson, du bör snarast ge fosterhemsplacerade barn rätt att anmäla misshandel i familjehem till polisen. Idag tar polisen inte emot anmälningar utan hänvisar till socialtjänsten i berörd kommun. I Fagersta har en mamma som har sina barn placerade upptäckt att barnen har blåmärken och ärr efter slag o ev misshandel. Polisen i Fagersta säger att det inte är deras sak o skickar det vidare till Socialtjänsten. Socialtjänsten hävdar att de två barnen bägge under fyra år slår varandra därav blånader och märken. Om inte socialtjänsten anmäler kan barn med andra ord utsättas för allt från sexuella övergrepp till ren misshandel eftersom det är socialtjänsten som avgör sanningshalten. I det här fallet har man frågat familjehemmet i Fagersta. Vilken familj säger att de slår barnen…

Maria Larsson …..är det lättare att jaga rullstolar än skydda barn

KD backar i dag skulle de inte ens komma in i riksdagen om vi skall tro opinionssiffrorna. KD letar febrilt efter frågor som kan stärka deras politiska tilltro och existens, men famlar allt mer i dunkelt mörker. Nu skall kraften läggas på att jaga människor som behöver assistenter för att klara vardagen. Några fall visserligen kostsamma har uppmärksammats och det föranleder Maria Larsson att gå ut stort – nu skall det bli stopp på fusket.

Nationaldag i Norge med stänk av blod

Svensk nationaldagsfirande känns som ett påtvingat ovanifrån, vad är det vi firar. Att vi är svenskar 🙂 etniska svenskar..eller att vi är en nation av världens alla färger på gott och ont. Vi har inget krig, ingen fred, ingen occupation, å inte firar vi Unionsupplösningen heller av förklarliga skäl.  Inte ens något massmord som färgar den svenska fanan med stänk av blod.

I Norge är det 17:e Maj, det är deras fredsdag. Dagen då de fick en grundlag och skilde sig från Sverige. Ett ok mot ett annat blev det när man stod under tysk domän under andra världskriget. Där föddes sk tyskebarn, som fortfarande inte hittat sin upprättelse. En tragisk följd av kriget, där barnen fått betala ett högt pris.  Ett högt pris betalar man också för den demokratiska öppenheten, när det var möjligt att ungdomar och barn brutalt mördades på Utöja förra sommaren.

När Norge nu firar nationaldag är det med dubbla blodstänk, kriget och massmorden och Unionsupplösningen. Men Norge låter sig inte brytas ner, man ser sitt 17:e Maj som en möjlighet att förena och komma närmare och inte minst gå vidare.

Jag tänker på hur en del ur gruppen vanvårdade av sociala myndigheter blir så insnöade och fokuserade på våra egna händelser och liv, att vi inte förmår att känna empati, glädje och delaktighet i sorg med andra utan att vi alltid måste hänvisa till vår egen sorg och olycka. Det gäller inte bara i frågan om Norge det gäller också det som sker inom Sverige eller i övriga världen. Våra öden är alltid värst, våra utsatta barn har det alltid värst. För många inom den sociala debatten finns det inga barn i övriga världen. Gatubarn i Sydamerika kan ju inte ha de sämre än svenska barn som är utsatta, svältoffren i Afrika har det säkert bättre än omhändertagna barn i Sverige. Barnen som dör i Syrien vad är väl det när svenska barn omhändertas och inte mår bra.

Jag provocerar medvetet för Barn för mig,  är alla världens barn. Inte mina barn inte dina barn utan våra barn och det innebär att ungdomarna i Norge också är ”våra” ungdomar. Barn far illa av olika skäl, i Sverige skulle självklart inget barn behöva fara illa framför allt inte då man är omhändertagen av mamma Staten. Men så är det tyvärr och det måste vi jobba emot.

Men barn  som bor hemma far också illa. Barnfattigdomen drabbar i högre grad barn i biologiska familjer, även om fattigdomen i paritet med fattiga länders barn är relativ. Vart fjärde barn växer upp i missbruk inom familjen. Det är inte de barnen som är omhändertagna.

Det finns en barnkonvention och ett tilläggsförslag till barnkonventionen. Sverige har skrivit under den första,  men inte tillägget som säger att varje barn skall ha en röst – ett ombud som företräder deras intressen vid t.ex ingripande från samhället. Tillägget gör det också möjligt för barn att överklaga till en egen ”domstol” i Geneve.

Jag brukar kritisera Israel som stat, för att de inte förmår att känna empati med utsatta länder,  utifrån vad deras folk har upplevt av hot, utrotningsförsök, mord etc men om jag går ner på närmare nivå verkar det vara ett syndrom att man som drabbad inte förmår att ta till sig andras olycka eller sorg och utsatthet. Så hur skall en hel nation kunna göra det som inte vi som enskilda individer kan klara av.

Om vi menar allvar med att kämpa framåt, måste vi kasta av oss oket som offer och ständigt utsatta. Kamp föds inte i offerkoftan utan ur ilska och handlingskraft.   Vi måste också ta tag i vår historia och göra upp med den på ett eller annat sätt, men vi vill inte att dagens barn skall bli oss om några år och då måste vi slåss nu och här mot detta.

Vi måste också sluta värja oss mot ordet politik. Inom vissa grupper  får inte begreppet politik diskuteras. Eftersom det är värdeladdat och kan o hemska tanke ge en övervikt åt ena eller andra lägret. Ändå är den Norska nationaldagen politik i hög grad, vanvårdsfrågan i Sverige politik, svälten och krigen politik. Faktum är ju att Sverige bidrar på sitt sätt genom Lundin Oil och försäljning av vapen till den förödelse som vi vill förhindra.

En annan sak är också att vi i vår utsatthet ställer saker emot varandra. Ungefär som SD säger att problemen beror på invandrare, skolan, äldrevården och socialtjänsten, arbetslösheten. Vi ställer vanvård mot andra grupper t.ex biologiska barn som far illa i sina hemmiljöer. Slutsats det är bättre för barn att bo hemma än att vara i samhällets omsorg. Enögdhet har aldrig lett någonstans och kommer inte att leda till något nu heller.

Låt oss därför släppa vår egen sorg och våra problem och låta tanken sväva över till Norge idag och på måndag då rättegången fortsätter. Vi mår inte dåligt av att dela med oss av kärlek och omsorg, men vi mår dåligt när vi låter kärleken förtvina i våra hjärtan. En annan sak vi ogillar alla starkt det lagförslag som ligger om ersättning till vanvården, vi diskuterar på FB men vad händer sedan.

UNT, Nystart Ekonomi och Jobb, SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, SVT, TV4  Nyheterna ,Alliansfritt Sverige, Newsmill

Donias död sekretssbeläggs – och vad händer med barn som kränks idag!

Det har gått snart tre veckor sedan Donia 15 år hittades död på sitt rum i familjehemmet. Systern Cecilia skulle träffat sin lillasyster 1:a maj, men fick beskedet på lördagskvällen att Donia var död. Donia hade körtelfeber men familjehemsmamman sa också att hon halsfluss och i en skrivning talas om lunginflammation.

Nonchalanta företag hotet mot arbetslösa

Arbetslinjen är det populära ordet i regeringen. Jobb före bidrag. Jobb före A-kassa. Jobb före socialbidrag. Alla skall jobba benlösa, hjärtsjuka, nyopererade. Frågan är om ens de döda kommer undan arbetslinjen eller åtminstone de halvdöda. Medvetslösa.

Jag tycker nog också att man skall arbeta. Att det är en rättighet att ha jobb och inkomst att kunna leva på. Men när politikerna i regeringen talar om arbetslinje, ovilja att söka jobb, jobba gratisprojekt blir jag spyfärdig. Jag tillhör dem som söker jobb även om jag helst skulle vilja leva på mitt företagande om än i liten skala. Jag känner många som söker jobb, varje dag, dygnets alla timmar via internet. Frågar på FB etc. Jag tror inte människor som kan inte vill jobba.

DÄREMOT finns en rad nonchanlanta arbetsgivare som är väl medvetna om hur många som vill ja jobb, söker jobb som inte orkar eller ens bevärdigar sig med att svara att man tillsatt, just nu har det antal som söks etc. OM detta talar inte politikerna. När jag sökte jobb senaste gången skickade jag i snitt 20 ansökningar via mail varje dag. Av dem svarade 3 efter 1 månad, resten har inte hört av sig överhuvudtaget.

Innan datorn och alla sk rekryterare etc kom in i bilden sökte vi jobb via telefon och snigelpost. Efter några veckor fick man ett brev som tackade för visat intresse med avslag eller ett samtal per telefon om anställningsintervju. Om detta hör jag aldrig någon idag tala om. De flesta jag säger vi söker jobb på jobb, men hör aldrig av den arbetsgivare som vi sökt hos.

Bemanningsföretag och privata förmedlare vill gärna att man lämnar in CV och alla uppgifter. Vill minnas att Centerpartiet sa något om att avskaffa arbetsförmedlingen i offentlig regi och låta privata ta över. Allt för att det skulle bli så mycket bättre. Själv har jag skickat in papper till mängder av bemanningsföretag men inte hört en rad efteråt. Faktum är att bemanningsföretag ofta lovar mer än vad de gör reklam för.

Det är lite med privata förmedlare och bemanningsföretag som med all annan social/mänskligt utlagd hantering, att man väljer och vrakar bland dem som verkar möjliga. Resten lämnas därhän. Har man dessutom som jag kommit upp i åren, hamnar vi troligen ganska långt ner på deras lista över angelägna ärenden

En enkel lösning för regeringen är givetvis det oändliga antalet praktikplatser, fas 3 insatser. Insatser där arbetssökande lever på lägsta nivå samtidigt som praktikanordnaren, FAS 3 företag höstar in pengarna – vinsten.

Om man nu verkligen vill att människor skall känna det meningsfullt att söka arbete kanske det borde uppmanas också till arbetsgivare att åtminstone hantera de sökande med en viss respekt – som att skriva ett mail om Tack för visat intresse….

Apropå söka jobb. I USA finns det företag som kräver ut lösenord till Facebook-konton som ett villkor inför en ev anställning. I Sverige googlar arbetsgivare på sökande för att se i vilka sammanhang de finns med. Jag kan ju tänka mig att obekväma bloggare, fria skribenter hamnar ganska långt bak  eller ens kommer på tanke. Obekväma åsikter, tankar är ju det samma som att den anställde kan bli besvärlig på jobbet och inte tacksam över att någon vill ha henne eller honom.

Samtidigt undrar jag stilla, varför tvinga äldre missbrukare i aktivt missbruk ut i arbetsmarknaden. Vem anställer en missbrukspersonlighet över 50+ när raden av friska och hungrande arbetslösa står på rad. Politikersynen på arbetsföra människor är som svaret på hur många Lingon det finns i skogen.

Nu sjunger Socialdemokratin arbetslinjens lov, ungdomar skall ha jobb. Ja det skall de. Men vi äldre, vi som fortfarande kan och vill jobba. Räknas den gruppen inom Socialdemokratin. Ärligt talat jag litar inte på någon politiker vare sig till vänster eller höger.

Andra om arbetslöshet och utslagning:

Eva Hedesand Lundqvist, Jorgensdotter, Martin Mobergs betraktelser

UNT, Nystart Ekonomi och Jobb, SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, SVT, TV4  Nyheterna ,Alliansfritt Sverige, Newsmill

Vilka politiker bryr sig om barn o ungdomar – Agenda ser inga barn

Ikväll följde jag partiledardebatten, främst för att se socialdemokraternas nya ordförande. Han hade en tillbakahållen och faderlig profil som inte låg långt efter Reinfeldts kolika ögon, som ständigt såg lika förvånade och oj då… Samtidigt blir jag förbannad på SVT Agenda (#Agenda) som inte kan lyfta mer än det mest traditionella och förväntade. Dålig journalistik.